Sitter med en mugg fylld med rättvisemärkt kaffe och funderar på om vi inte också kunde kräva rättvisemärkt kommunikation. Ursäkta, men FRA debatten får inte stanna vid navelskåderi.
Men utifån vad vi i S sagt om intigritet utifrån FRA kan vi gå vidare även geografiskt med den viktiga debatten. Sverige skulle aktivare kunna främja yttrandefrihet och pressfrihet än idag. Många pratar gärna varmt om IT för alla och även som en del av biståndet. Men vi vill väl inte att det som kommuniceras också ska kunna övervakas och kontrolleras av alla. Om inte, krävs att politiken följer med när ny teknik som möjliggör sociala media, opinonsbildning på nätet men också vardaglig privata kontakter friare kan växa fram.
Människor använder idag såväl E-post, Blogg, Facebook som Twitter i en allt ökad omfattning. Och mobiltelefoner används även av munkar i det så kontrollerade Tibet. Nya vägar för kommunikation som också visat sin kunna tränga förbi regimers kontrollerande ögon som i Iran.
Under kriget i Gaza blev SMS en viktig väg ut till omvärlden.
Men med övervakningsteknik, med säkerhetstjäner som använder deep packet inspection (dpi), genom att spåra upp dissidenter så som Yahoo anklagas för och genom att Azercell ska ha försett åklagare med information, har jag ändå nämnt några exempel av problem och övergrepp som lyfts fram i debatten. Därutöver har Teliasonera koppling till Vitryssland ifrågasatts. Och Telia borde vara föremål för Näringsministern Maud Olofssons uppmärksamhet.
Förutsättningarna för Rättvisemärkt kommunikation bör utredas. Storföretag tar idag inte det ansvar som vi kunde förvänta oss av dom med egen kraft. Och då är det dags att vi kräver att såväl Sveriges regering som andra beslutsfattare agerar. En fråga på Handelsminister E Björlings bord borde vara Rättvisemärkt kommunikation. Mänskliga Rättigheter får varken trasslas fast i sladdhärvor eller regeringens beslutsgångar
