Välgörenhet med skatteavdrag eller utvecklingsbistånd, Biståndsministern. Ja, där ligger grundfrågan som ställer två skilda synsätt mot varandra såväl då som idag. Även om högern genom Biståndsminister Gunilla Carlsson klär dagens debatter i andra ord så ligger skillnaderna ändå kvar. Där går en ideologisk gräns, men jag är däremot alltid öppen för diskussionen om hur vi med våra samverkanspartner runt om i världen ska kunna fortsätta utveckla biståndet.
Och det är biståndets vänner som har stört anledning till kritisk granskning. Därför har jag och utskottskolleger tagit flera iniativ under senare år. Skillnaden är att Gunilla Carlsson använder konstaterade eller fabricerade felaktigheter för att uppnå M mål om att minska utvecklingsbiståndet. Det finns även en tråd till högerns svala intresset för FN.
Fusk och korruption ska självfallet bekämpas även fortsättningsvis. Gustav Möller hade rätt när han myntade att varje skattekrona som inte används effektivt, är som att stjäla från de fattiga. Sidas generaldirektör sa i (DN 2008-09-26) att bistånd måste handla om kalkylerade risker. Utan det kan vi aldrig nå fram till de allra fattigaste. Och utan bistånd kan vi inte bygga de goda institutioner, välfungerande samhällen och starka samarbeten som kan sätta stopp för korruption. Bistånd är våra skattepengar som innebär ett ansvar. Men som också innehåller redskap för den maktfördelning som kan leda till att världens fattiga själva ska kunna förbättra sina livsvillkor. Och jag ser folkrörelsebiståndet en omistlig del av detta arbete. Jag tror på att människor kan förändra de samhällen de lever i och därmed sina egna liv. Men ofta förvägras människor rätten att arbeta sig ur fattigdom och förtryck. Fria och rättvisa val förvägas fortfarande alltför många. Inte minst kvinnor förvägras makt såväl i samhället som över sina egna livsval. Kvinnor är de fattigaste av de fattiga. Men stödet till kvinnors organisering är minimalt globalt, beräkningar säger att nivån ligger under 1%.
Biståndsminister Gunilla Carlsson menar att för att det var just en enskild som slog larmnu i Zambia kan hela biståndet ifrågasättas. Som om den enskilda bloggare som slog larm om ministrars svarta arbetskraft, obetalda avgifter och skatter mm som fått flera av Biståndsminister Gunilla Carlssons statrådskolleger att avgår också skulle lett till att Sverige avskaffade ordningen med regeringar. Ett orimlig synsätt även om jag gärna byter ut just den sittande regeringen mot en röd/grön. De andra partieran då - C tycker som vanligt som Timbro, Kd nöjer sig med att kräva skatteavdrag för gåvor och Fp som saknar maktanslys har inte heller sagt något. Snabbt sammanfattat.
Jag är tacksam för civilkurage såväl i Sverige om i Zambia som avslöjar det som avslöjas bör. Har oegentligheter begåtts så är ska ärendet överlämnas till rättsväsendet, I Zambia har vi sett att andra likartade frågor om korruption också lett till fällande domar mot personer även i hög ställning.
Men vi kan alltid bli bättre på att välja vart och vad pengarna går till liksom hur de förmedlas. Och i takt med att samhällen utvecklas fasas också bistånd ut. Men jag står för solidarietet och där ingår svenskt bistånd. Bistånd - eller internationellt utvecklingssamarbete som är ett mer korrekt begrepp, kan ha en strategisk roll i ett lands utveckling eller vara humanitärt för att förhindra svält. Biståndet gör skillnad.
