Krav på en jämställd EU-kommission

Hittills har ingen kvinna varit ordförande för EU-kommissionen. Men Statsminister Reinfledt M ville endast ha en man, och Barosso. Och någon kvinna har inte på allvar lyfts fram som kandidat som ordförande för EU-kommissionen trots att det självfallet finns kvalifiserade kandidater. Jämställdhet är en grundläggande rättighet inom EU som ni vet. Men bristen på intresse från M gäller inte endast EU utan är genomgånde i det partiet som vi kunnat läsa i dagarna. Ord hänger inte ihop med nomineringar och tillsättande av poster för M och inte heller i EU. Alltför få kvinnor deltar i besluten i såväl medlemsländerna som i EU:s institutioner. Men halva befolkningen kan inte stå utanför beslutsprocesserna. Och framsteg för jämställdhet går alltför långsamt. Därför har Europaparlamentet ett ansvar att säga nej till en ojämställd kommission. Men den svenska regeringen har också ett stort ansvar, inte bara för nominering från Sverige utan också för helheten. Den nationella kritiken mot att män i M nominerar män M ger möjlighet till uppvaknande under trycket av kritik. Så även om jag är väl medveten om att krav på en jämställd reprensation konsekvent avfärdats av regeringen vill jag öppna upp för en ändrad inställning när det gäller principen varannan damernas. Så jag frågar Jämställdhetsministern på vilket sätt Nyamko Sabuni kräver att principen varannan damernas ska råda för att uppnå kravet på en jämställd EU-kommission?