Glöm inte de iranska kvinnornas kamp

Många iranska kvinnor hade stora förhoppningar inför valet, eftersom president Ahmadinejads styre har lett till en ökad diskriminering av kvinnor. Nu tar tusentals kvinnor mod till sig för att protestera mot den iranska regimens valfusk. Vi i S-kvinnor stödjer den iranska kvinnorörelsen och dess rättmätiga krav på att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra, skriver jag för S-kvinnor på Newsmill idag. Den senaste tidens händelser i Iran är glädjande, men väcker också många frågor. Det är hoppingivande att trettio års förtryck från regimen inte har kuvat det iranska folkets frihetslängtan. Tyvärr är det inte så enkelt som att det är en god sida som strider mot en ond sida. Folket som demonstrerar på gatorna kräver större frihet och sina demokratiska rättigheter, men frågan är om ledarna för protesterna är intresserade av ökad demokratisering eller av att stärka sina egna maktpositioner inom ramen för den islamiska republiken.Efter Khomeinis maktövertagande 1979 förlorade iranska kvinnor många av sina rättigheter och tvingades in under chadorna. Trots det har de iranska kvinnorna inte gett upp kampen för sina rättigheter. Två av dessa kvinnor som också har blivit internationellt kända är Shirin Ebadi och Parvin Ardalan. När Shirin Ebadi fick Nobels fredspris gav det hopp till miljontals muslimska kvinnor i världen. Parvin Ardalan ledde arbetet med att samla underskrifter för lika rättigheter och skyldigheter i lagstiftningen och fick Olof Palmes pris för sina insatser.Många iranska kvinnor hade stora förhoppningar inför valet, eftersom president Ahmadinejads styre har lett till en ökad diskriminering av kvinnor. Förra veckans val skulle vara en vändpunkt, men med dokumenterat valfusk lyckades dock Väktarrådet, bestående av mullor och med den yttersta makten över politiken, att aktivt bidra till valsegern för den sittande presidenten.Tusen och åter tusentals kvinnor tar nu mod till sig för att protestera mot den iranska regimens valfusk och kräver att valet ska göras om, med det egna livet som insats. S-kvinnor stödjer den iranska kvinnorörelsen och dess rättmätiga krav på att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra. Fria och demokratiska val måste äga rum. Demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer måste respekteras.De senaste årens internationella fokus på Irans eventuella kärnvapenprogram har lett till att de allvarliga bristerna i de mänskliga rättigheterna har hamnat i skymundan. Vi socialdemokrater har lyft frågan om konsekvenserna av valet i Iran till en debatt om i Europarådet, Strasbourg senare under veckan. Flera enskilda medlemsstater i den Europeiska unionen har reagerat på högsta nivå, men från den svenska regeringen är det, bortsett från beklagande uttalanden, skamligt tyst. Som blivande ordförande i den europeiska unionens ministerråd måste Sverige i det här skedet ställa sig på demokratins sida och kräva av den iranska regimen att man bjuder in det internationella samfundet för en oberoende granskning av eventuellt valfusk i samband med presidentvalet, samt omedelbart upphör med våld mot demonstranter och förföljelse av oliktänkande. Sverige och den Europeiska unionen bör också sätta press på den iranska regimen att man som ett första steg tillåter politiska kandidater att fritt få utses utan inblandning av det religiösa Väktarrådet