AWEPA, parlamentarikernätverket European Parliamentarians for Africa finns i Visby under politikerveckan. Jag är som v ordförande i den svenska sektionen och med centralt uppdrag inom AWEPA arrangör men kommer också att vara S representant i panelen.
Rubrik: Sverige och Afrika – Var står riksdagspartierna?
Välkommen den 7 juli kl 14.00 till Silon, Holmen, Visby hamn (Internationella torget)
Sammanfattning:
Samarbetet med Afrika är en viktig del av Sveriges och EU:s internationella politik. Vad vill riksdagspartierna? Debatten kommer att ta upp hållbar utveckling, klimat/miljö, handel, ekonomisk utveckling och demokrati/god samhällsstyrning.
Beskrivning:
Vad gör, och vad vill partierna göra för att utveckla Sveriges och EU:s samarbete med Afrika. Afrika har stora problem och stora möjligheter. Det handlar om att förbättra demokrati och samhällsstyrning och säkerställa självklara saker som livsmedelsförsörjning, utbildning, hälsovård och säkerhet. Klimatkrisen och andra miljöproblem skapar ytterligare utmaningar. Svaga afrikanska stater har ofta svårt att hävda sina intressen i en alltmer globaliserad värld. Mycket positivt har ändå hänt i Afrika på senare år både när det gäller samhällsutveckling och ekonomisk utveckling, men också på sina håll allvarliga bakslag. En positiv utveckling i Afrika är bra för hela världen. Afrika har viktiga bidrag att ge i arbetet för att möta de globala utmaningarna, men är sämre rustat än andra kontinenter. Hur kan vi i Sverige och Europa bättre medverka till att Afrikas utvecklingspotential tas till vara.
Vi från riksdagspartierna får redovisa våra program och kommer att frågas ut av ett antal experter. Som Socialdemokrat kommer jag att utgå från vårt nya program Afrika - En rättvis värld är möjlig.
Medverkande:
Riksdagspartiernas företrädare Carina Hägg mfl, Pär Granstedt, f.d genelasekreterare AWEPA International, moderator, Lennart Båge, f.d. generaldirektör för FN:s bank för jordbruksutveckling, IFAD, Peter Herthelius, ordförande Rädda Barnen Gotland och Annika Holmberg, generalsekreterare Forum Syd.
http://www.almedalsveckan.info/event/user-view/5771
AWEPA participates in Political Visby Week in Sweden. Every year, in the second week of July, a special event in Swedish political life takes place: the Political Week in the medieval city of Visby on the island of Gotland in the Baltic Sea. For one week the whole political elite in Sweden meets with media, lobbyists, civic society, citizens, ordinary holiday makers and the local population to engage in rallies, workshops, seminars and public events.
onsdag 30 juni 2010
Almedalen om Kärnvapen, vinna eller försvinna?
Jag hade förmånen att ingå i regeringsdelegationen till FN:s NPT-konferens 2010. Och har bla skrivit artiklar i ämnet sedan jag kom hem från New York. Nu kan jag också som uppföljning medverka på detta tema i Visby. Något jag ser fram emot. Välkommen!
Som S-kvinna är kampen för kärnvapennedrustning en hjärtefråga och som ledamot i Utrikesutskottet har jag varit med om att lägga fram konkreta nedrustningsförslag. Vi socialdemokrater har ett 10-punktsprogram för nedrustning.
För mig är det självklart att kärnvapen aldrig kan lösa de största hoten mot mänsklig säkerhet; fattigdom, hälsa och våld mot kvinnor. Ändå motsvarar ett års militära utgifter 800 år av FN:s reguljära budget enligt IKFF. Och jag är inte ensam om att sakn iniativen från sittande regering och Utrikesminister Carl Bildt M.
USA:s President Obama hade väckt förhoppningar efter att han förra året presenterat sin vision om en kärnvapenfri värld förra året. Men vad hände då i New York och har världen kommit ett steg närmare nedrustning när vi vet att kärnvapen representerar det totala hotet.
Medverkande: Petra Tötterman Andorff, IKFF, Gunnar Westberg, SLMK, Daniel Nord, Sipri, Fredrik Lindvall, FOI och Carina Hägg (S). Moderator är Ulrika Möller, UI.
Arrangör: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.
Som S-kvinna är kampen för kärnvapennedrustning en hjärtefråga och som ledamot i Utrikesutskottet har jag varit med om att lägga fram konkreta nedrustningsförslag. Vi socialdemokrater har ett 10-punktsprogram för nedrustning.
För mig är det självklart att kärnvapen aldrig kan lösa de största hoten mot mänsklig säkerhet; fattigdom, hälsa och våld mot kvinnor. Ändå motsvarar ett års militära utgifter 800 år av FN:s reguljära budget enligt IKFF. Och jag är inte ensam om att sakn iniativen från sittande regering och Utrikesminister Carl Bildt M.
USA:s President Obama hade väckt förhoppningar efter att han förra året presenterat sin vision om en kärnvapenfri värld förra året. Men vad hände då i New York och har världen kommit ett steg närmare nedrustning när vi vet att kärnvapen representerar det totala hotet.
Medverkande: Petra Tötterman Andorff, IKFF, Gunnar Westberg, SLMK, Daniel Nord, Sipri, Fredrik Lindvall, FOI och Carina Hägg (S). Moderator är Ulrika Möller, UI.
Arrangör: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet.
Sverige i Afghanistan och Almedalen
Den 8 juli kan du möta mig på det Säkerhetspolitiska Sommartorget kl 13.30-14.45. Men du kan skicka din fråga redan nu direkt till sakerhetspolitisktsommartorg@gmail.com. Mina och de övriga medverkandes svar om Strategier och Sverige i Afghanistankan kommer du även att kunna höra via websändningar.
"Den svenska militära insatsen i Afghanistan hör till det senaste decenniets största och mest brännande säkerhetspolitiska frågor. Inför valet i september 2010 reder vi ut riksdagspartiernas ställningar i denna viktiga fråga. Vilka strategier har våra riksdagspartier för det fortsatta engagemanget i Afghanistan?
Medverkande: Allan Widman (FP), Staffan Danielsson (C), Else-Marie Lindgren (KD), Karin Enström (M), Carina Hägg (S), Ali Esbati (V) och Peter Rådberg (MP). Moderator är Lars Adaktusson."
Välkommen!
"Den svenska militära insatsen i Afghanistan hör till det senaste decenniets största och mest brännande säkerhetspolitiska frågor. Inför valet i september 2010 reder vi ut riksdagspartiernas ställningar i denna viktiga fråga. Vilka strategier har våra riksdagspartier för det fortsatta engagemanget i Afghanistan?
Medverkande: Allan Widman (FP), Staffan Danielsson (C), Else-Marie Lindgren (KD), Karin Enström (M), Carina Hägg (S), Ali Esbati (V) och Peter Rådberg (MP). Moderator är Lars Adaktusson."
Välkommen!
tisdag 29 juni 2010
Almedalen - lansering av rapport om prostitution
Politikerveckan i Almedalen närmar sig. Det blir en omväxlande vecka spännvidd i frågeställningar. På måndagen deltar jag tex i SKR arrangemang nedan. Den nu pågående rättegången mot fd polischefen. Göran Lindberg gör ämnet än mer aktuellt. Men jag kommer att återkomma med mer från Visby längre fram. Men nu ser jag först fram emot måndagens debatt.
Den 28 juni 2010, 11.20Den 5 juli presenterar SKR en annorlunda rapport om prostitution och bjuder in till ett samtal sombelyser frågan ur olika ideologiska perspektiv.
Medan Sveriges sexköpslag exporteras så polariseras debatten kring den alltmer i Sverige. Debatten har handlat om ifall det ska det görasen åtskillnad mellan olika typer av prostitution, om prostitution kan vara frivilligt eller inte och om det över huvud taget ska vara straffbart att köpa sex.
SKR vill lyfta frågan: Är jämställdhet möjligt så länge prostitution existerar?
Frukost och fotoutställning från 08:30, därefter presentation av rapporten Prostitution - ett fritt valtyrke? och regeringens utvärdering av sexköpslagen.Sedan följer ett panelsamtal kring frågeställningen Är jämställdhet möjligt så länge prostitutionexisterar?Under arbetet med rapporten har Fataneh Nik-khakian, filmskapare, intervjuat ett 30-tal personer i Sverige och Tyskland, som alla arbetar med eller har erfarenhet av prostitution och människohandel.
Genom att undersöka förhållandet till våld, tvång, maktmissbruk och utnyttjande, söker Fataneh Nikkhakiansvar på frågan om det är möjligt att sälja sex av egen fri vilja. Rapportens format är inspirerat av film och teater.
MedverkandeFataneh Nik-khakian, författare till rapporten Prostitution Ett fritt valt yrke?, Mia Jonsson,verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, Marit Östberg, journalist och filmskapare, Camilla Lindberg (fp) och Carina Hägg (s)
Mer informationSKR:s ordförande Carina Ohlsson, carina.ohlsson(at)kvinnojour.com, tel 070-343 96 30SKR:s informatör Emma Söderström, emma.soderstrom(at)kvinnojour.com, tel: 08-6426401
Den 28 juni 2010, 11.20Den 5 juli presenterar SKR en annorlunda rapport om prostitution och bjuder in till ett samtal sombelyser frågan ur olika ideologiska perspektiv.
Medan Sveriges sexköpslag exporteras så polariseras debatten kring den alltmer i Sverige. Debatten har handlat om ifall det ska det görasen åtskillnad mellan olika typer av prostitution, om prostitution kan vara frivilligt eller inte och om det över huvud taget ska vara straffbart att köpa sex.
SKR vill lyfta frågan: Är jämställdhet möjligt så länge prostitution existerar?
Frukost och fotoutställning från 08:30, därefter presentation av rapporten Prostitution - ett fritt valtyrke? och regeringens utvärdering av sexköpslagen.Sedan följer ett panelsamtal kring frågeställningen Är jämställdhet möjligt så länge prostitutionexisterar?Under arbetet med rapporten har Fataneh Nik-khakian, filmskapare, intervjuat ett 30-tal personer i Sverige och Tyskland, som alla arbetar med eller har erfarenhet av prostitution och människohandel.
Genom att undersöka förhållandet till våld, tvång, maktmissbruk och utnyttjande, söker Fataneh Nikkhakiansvar på frågan om det är möjligt att sälja sex av egen fri vilja. Rapportens format är inspirerat av film och teater.
MedverkandeFataneh Nik-khakian, författare till rapporten Prostitution Ett fritt valt yrke?, Mia Jonsson,verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, Marit Östberg, journalist och filmskapare, Camilla Lindberg (fp) och Carina Hägg (s)
Mer informationSKR:s ordförande Carina Ohlsson, carina.ohlsson(at)kvinnojour.com, tel 070-343 96 30SKR:s informatör Emma Söderström, emma.soderstrom(at)kvinnojour.com, tel: 08-6426401
onsdag 23 juni 2010
Talade om burqa i Strasburg
Var igår Inbjuden att tala vid Conference of NGO:s of The Council of Europe. Ämnet är brännande hett i Europa så det var hedrande att få delta som en av de två parlamentarikerna på podiet. Förhopnigen är att detta var starten för samtal i Europas länder såväl på nationell nivå som lokalt. Att vi S-Kvinnor i Sverige har tagit ställning i frågan är en styrka även vid utrikes kontakter. Och jag delar gärna med mig av vårt förhållningssätt, som igår här i Strasbourg. Se Inbjudan nedan/ mvh CH
SUMMER SESSION
GENDER EQUALITY TRANSVERSAL GROUP
CONF/TG/GEN(2010)ROUNDTABLE
Strasbourg, 19 May 2010
ROUNDTABLE ON
"THE BURQA : SYMBOL OF OPPRESSION
OR AFFIRMATION OF IDENTITY ?
Tuesday, 22 June 2010 from 10:30 am to 12:30 pm
room 2, Palais de l’Europe
Chair: Karin Nordmeyer – Chair of the Gender Equality Transversal Group of the Conference of INGOs
Moderator: Christoph Spreng (Special Advisor of the Conference of INGOs for intercultural dialogue)
PROGRAMME
Opening and Welcome to Members of the Conference of INGOs and Guests
Speech by Carina Hägg, Member of the Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Vice-Chairperson of the Sub-Committee on equal participation of women and men in decision-making
Speech by Saïd Aalla, Chair of the Strasbourg Great Mosque
Exchange of views on “the Burqa”
I. Proposed questions for discussion :
The Burqa and women’s rights
A threat to gender equality ?
Discrimination of women or social and cultural tradition ?
II. Discussion on strategies how the Conference of INGOs could encourage intercultural dialogue and contribute effectively to a process of intermediation.
Outcome / Conclusions
och så kom ett tack idag :
Dear Carina,
thank you very much for your speech at the Roundtable discussion
yesterday 22.June 2010 on the : "Burqa".
We all have been very happy to listen to your opinion on this very
emotional issue - you could hear and feel that along the discussions.
Thank you again for taking the time and your participation in this meeting.
With kind regards,
Karin NORDMEYER
Chair Gender Equality Transversal Group / Conference of INGOs of the
Council of Europe
President National Committee for UNIFEM Germany
SUMMER SESSION
GENDER EQUALITY TRANSVERSAL GROUP
CONF/TG/GEN(2010)ROUNDTABLE
Strasbourg, 19 May 2010
ROUNDTABLE ON
"THE BURQA : SYMBOL OF OPPRESSION
OR AFFIRMATION OF IDENTITY ?
Tuesday, 22 June 2010 from 10:30 am to 12:30 pm
room 2, Palais de l’Europe
Chair: Karin Nordmeyer – Chair of the Gender Equality Transversal Group of the Conference of INGOs
Moderator: Christoph Spreng (Special Advisor of the Conference of INGOs for intercultural dialogue)
PROGRAMME
Opening and Welcome to Members of the Conference of INGOs and Guests
Speech by Carina Hägg, Member of the Parliamentary Assembly of the Council of Europe, Vice-Chairperson of the Sub-Committee on equal participation of women and men in decision-making
Speech by Saïd Aalla, Chair of the Strasbourg Great Mosque
Exchange of views on “the Burqa”
I. Proposed questions for discussion :
The Burqa and women’s rights
A threat to gender equality ?
Discrimination of women or social and cultural tradition ?
II. Discussion on strategies how the Conference of INGOs could encourage intercultural dialogue and contribute effectively to a process of intermediation.
Outcome / Conclusions
och så kom ett tack idag :
Dear Carina,
thank you very much for your speech at the Roundtable discussion
yesterday 22.June 2010 on the : "Burqa".
We all have been very happy to listen to your opinion on this very
emotional issue - you could hear and feel that along the discussions.
Thank you again for taking the time and your participation in this meeting.
With kind regards,
Karin NORDMEYER
Chair Gender Equality Transversal Group / Conference of INGOs of the
Council of Europe
President National Committee for UNIFEM Germany
tisdag 22 juni 2010
Texten till min Youtube premiär
Nu finns jag också på Youtube. Ska bli roligt att ta del av era reaktioner när vi möts på sociala media eller på torg och möten under valrörelsen. Men vad säger jag på premiären?
På begäran kommer nu och här texten:
Vill du ha ett Sverige som jobbar, är jämställd och skapar bästa möjliga förutsättningar för företagande?
Då tycker jag att du ska ställa krav på alla de politiker som vill bli valda och styra landet. Mitt namn är Carina Hägg och jag är riksdagskandidat för Socialdemokraterna. Jobb, jämställdhet och Jönköpings län ligger mig väldigt varmt om hjärtat som folkvald.
Med ditt förtroende vill jag fortsätta jobba för ett starkare Sverige där fler har jobb och kan göra sina drömmar till verklighet. Jag vill också jobba för att en ny rödgrön regering ska bygga ut infrastrukturen och underlätta för länets stolta industrier och företagare.
Jag är övertygad om att Jönköpings län förtjänar större uppmärksamhet och satsningar från en ny regering och jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli verklighet. Därför vill jag gärna att du hjälper mig med detta genom att lägga din röst på socialdemokraterna den 19 september.
Kom ihåg att ett rikare Sverige är möjligt och att den möjligheten skapar vi tillsammans.
http://www.youtube.com/watch?v=iPrCi6Q4puc
På begäran kommer nu och här texten:
Vill du ha ett Sverige som jobbar, är jämställd och skapar bästa möjliga förutsättningar för företagande?
Då tycker jag att du ska ställa krav på alla de politiker som vill bli valda och styra landet. Mitt namn är Carina Hägg och jag är riksdagskandidat för Socialdemokraterna. Jobb, jämställdhet och Jönköpings län ligger mig väldigt varmt om hjärtat som folkvald.
Med ditt förtroende vill jag fortsätta jobba för ett starkare Sverige där fler har jobb och kan göra sina drömmar till verklighet. Jag vill också jobba för att en ny rödgrön regering ska bygga ut infrastrukturen och underlätta för länets stolta industrier och företagare.
Jag är övertygad om att Jönköpings län förtjänar större uppmärksamhet och satsningar från en ny regering och jag ska göra mitt yttersta för att det ska bli verklighet. Därför vill jag gärna att du hjälper mig med detta genom att lägga din röst på socialdemokraterna den 19 september.
Kom ihåg att ett rikare Sverige är möjligt och att den möjligheten skapar vi tillsammans.
http://www.youtube.com/watch?v=iPrCi6Q4puc
Riksdagsledamöter S Jönköpings län om energi
Torsdagen den 17 juni röstade riksdagen om förslaget att ersätta gamla kärnkraftsreaktorer med nya. Med röstsiffrorna 174 – 172 röstades förslaget igenom. Med en mycket knapp majoritet avgjordes en av vår tids viktigaste ödesfrågor. När talmannen slog klubban i bordet så applåderades beslutet. Några borgerliga ledamöter tjoade till och med högt och tydligt.
Vi anser att det är ett respektlöst och föraktfullt beteende mot den stora majoritet som röstade emot utbyggnaden av nya kärnkraftverk i Sverige. Vi undrar hur de två centerpartistiska ledamöter som röstade med oss i oppositionen kände inför ett sådant respektlöst beteende. De väljare som deltog i folkomröstningen 1980 om kärnkraften kunde inte ana denna vändning i kärnkraftsfrågan.
Under våren har uranbrytning och prospektering debatterats livligt. Intresset för att bryta uran i Sverige har ökat då regeringspartierna har kommit överens om att tillåta nya kärnkraftsreaktorer istället för att fasa ut och ersätta reaktorerna med förnybar energi. Hos svenska folket väcker detta oro och vrede. Ingen av dem som röstade på Alliansen i valet 2006 kunde ana att de därmed också röstade för en utbyggnad av kärnkraften.
Vi trodde aldrig att Sveriges riksdag skulle riva upp beslutet att fasa ut kärnkraften och öppna upp för att nya kärnkraftsrektorer ska kunna byggas. Hur kan regeringen och dess företrädare se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att detta var ett bra beslut inför framtiden? Hur ska slutförvaringen av kärnavfall kunna ske på ett säkert sätt så att det inte påverkar människor och miljön negativt? Det finns allt för många frågor som vi inte har något bra svar på. Nonchalensen inför kommande generationer är uppseendeväckande. Vi kan inte med gott samvete vältra över på kommande generationer att ta ansvar för ett problem som vi har skapat. / Jag och Margareta Persson, Göte Wahlström, Helene Petersson samt Thomas Strand
PS och antalet tolkningar inom högerpartierna om deras beslut växer DS
Vi anser att det är ett respektlöst och föraktfullt beteende mot den stora majoritet som röstade emot utbyggnaden av nya kärnkraftverk i Sverige. Vi undrar hur de två centerpartistiska ledamöter som röstade med oss i oppositionen kände inför ett sådant respektlöst beteende. De väljare som deltog i folkomröstningen 1980 om kärnkraften kunde inte ana denna vändning i kärnkraftsfrågan.
Under våren har uranbrytning och prospektering debatterats livligt. Intresset för att bryta uran i Sverige har ökat då regeringspartierna har kommit överens om att tillåta nya kärnkraftsreaktorer istället för att fasa ut och ersätta reaktorerna med förnybar energi. Hos svenska folket väcker detta oro och vrede. Ingen av dem som röstade på Alliansen i valet 2006 kunde ana att de därmed också röstade för en utbyggnad av kärnkraften.
Vi trodde aldrig att Sveriges riksdag skulle riva upp beslutet att fasa ut kärnkraften och öppna upp för att nya kärnkraftsrektorer ska kunna byggas. Hur kan regeringen och dess företrädare se sina barn och barnbarn i ögonen och säga att detta var ett bra beslut inför framtiden? Hur ska slutförvaringen av kärnavfall kunna ske på ett säkert sätt så att det inte påverkar människor och miljön negativt? Det finns allt för många frågor som vi inte har något bra svar på. Nonchalensen inför kommande generationer är uppseendeväckande. Vi kan inte med gott samvete vältra över på kommande generationer att ta ansvar för ett problem som vi har skapat. / Jag och Margareta Persson, Göte Wahlström, Helene Petersson samt Thomas Strand
PS och antalet tolkningar inom högerpartierna om deras beslut växer DS
Replik på debatt om ökad tillgänglighet
Maria Larsson(KD) är ansvarig minister för handikappolitiken. Det tål att påpekas eftersom det knappt märks i den debattartikel som hon skrivit om ökad tillgänglighet 8/6 tillsammans med Irene Oskarsson(KD).
År 2000 beslutade riksdagen om en tioårig handlingsplan för handikappolitiken, där ett av målen är ett tillgängligare samhälle. Enkelt avhjälpa hinder skulle vara åtgärdade 2010. Det kan t.ex. handla om att anpassa kollektivtrafiken, göra byggnader tillgängliga eller anpassa sina hemsidor så att alla kan använda dem. Alla samhällssektorer (stat, kommuner, landsting, företag och organisationer) har ett ansvar för genomförandet och regeringen har ett ansvar för att se till att målet uppnås.
Maria Larsson blev ansvarig för handikappolitiken för fyra år sedan. Hon säger sig snabbt efter tillträdet som minister 2006 ha upptäckt att arbetet inte skulle bli klart 2010. Vilka åtgärder vidtog Larrsson då? Nästan inga alls tvingas man konstatera. Efter två års funderande presenterade Larsson ett papper tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting som gick ut på att de skulle ordnas konferenser om tillgänglighet för att diskutera frågan, lära sig av varandra och sprida goda exempel. Detta kallas "strategi" vilket är ett vackert ord för att dölja att inte så mycket händer.
Nu är det 2010. Snart är det val och då skriver Maria Larsson att hon senare - efter valet - ska presentera en strategi för när det som inte är gjort ska vara gjort! Året 2015 nämns. Varför just 2015 undrar kanske någon läsare. En tänkbar anledning kan vara att det är val 2014. Vad Larsson egentligen säger är alltså att det inte blir klart under nästa mandatperiod heller.
Jag delar Maria Larssons glädje över att staten jobbar med att göra landets järnvägsstationer tillgängliga och att 150 miljoner satsats. I övrigt verkar det magert. Till annat har det dock funnits pengar. Som en jämförelse kan nämnas att regeringens skattesänkningar har uppgått till cirka 80 miljarder.
Carina Hägg
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51
År 2000 beslutade riksdagen om en tioårig handlingsplan för handikappolitiken, där ett av målen är ett tillgängligare samhälle. Enkelt avhjälpa hinder skulle vara åtgärdade 2010. Det kan t.ex. handla om att anpassa kollektivtrafiken, göra byggnader tillgängliga eller anpassa sina hemsidor så att alla kan använda dem. Alla samhällssektorer (stat, kommuner, landsting, företag och organisationer) har ett ansvar för genomförandet och regeringen har ett ansvar för att se till att målet uppnås.
Maria Larsson blev ansvarig för handikappolitiken för fyra år sedan. Hon säger sig snabbt efter tillträdet som minister 2006 ha upptäckt att arbetet inte skulle bli klart 2010. Vilka åtgärder vidtog Larrsson då? Nästan inga alls tvingas man konstatera. Efter två års funderande presenterade Larsson ett papper tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting som gick ut på att de skulle ordnas konferenser om tillgänglighet för att diskutera frågan, lära sig av varandra och sprida goda exempel. Detta kallas "strategi" vilket är ett vackert ord för att dölja att inte så mycket händer.
Nu är det 2010. Snart är det val och då skriver Maria Larsson att hon senare - efter valet - ska presentera en strategi för när det som inte är gjort ska vara gjort! Året 2015 nämns. Varför just 2015 undrar kanske någon läsare. En tänkbar anledning kan vara att det är val 2014. Vad Larsson egentligen säger är alltså att det inte blir klart under nästa mandatperiod heller.
Jag delar Maria Larssons glädje över att staten jobbar med att göra landets järnvägsstationer tillgängliga och att 150 miljoner satsats. I övrigt verkar det magert. Till annat har det dock funnits pengar. Som en jämförelse kan nämnas att regeringens skattesänkningar har uppgått till cirka 80 miljarder.
Carina Hägg
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51
tisdag 15 juni 2010
Tack till Landshövding Lars Engqvist
Under ledning av landshövding Lars Engqvist har en jämställdhetsstrategi för länet arbetats fram. De nationella jämställdhetsmålen har varit utgångspunkt för det regionala arbetet. Dessa har sedan i bred samverkan med övriga samhället preciserats för länet. Dialogen har skett bland annat genom föreläsningar och överläggningar för att öka möjligheterna till delaktighet. De förslag som har lämnats vid dessa träffar har legat till grund för strategin.
I jämförelse med övriga delar av landet så ligger Jönköpings län långt efter vad gäller kvinnors företagande, mäns uttag av föräldraledighet och mäns och kvinnors ohälsa. Det finns därför all anledning att arbeta aktivt med jämställdhetsfrågor och lyfta fram dem i ett vidare perspektiv än i dagsläget. I Jönköpings län tjänar män i genomsnitt 76 000 kr mer än kvinnor per år. Kvinnorna tar ut 80 % av föräldraledigheten och 3 av 4 chefer är män. I Sverige har jämställdhetsarbetet kommit en bra bit på vägen, men det återstår ännu mycket att göra. Sverige är ännu inte helt jämställt.
Fyra delmål har tagits fram:
Jämn fördelning av makt och inflytande
Ekonomisk jämställdhet
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra
Jag anser att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma både samhället och sina egna liv. Därför är dessa fyra delmål oerhört viktiga för att nå ett positivt reslutat.
Fortfarande år 2010 tas inte kvinnor som utsätts för sexuellt våld, misshandel och kränkning på allvar. I Jönköpings län anmäldes det under 2009 402 sexualbrott varav 143 våldtäkter. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Det är en allvarlig brottslig handling. Bemötandet av de kvinnor som anmäler att de har blivit utsatta för en våldtäkt eller ett våldtäktsförsök måste bli betydligt bättre än i dagsläget. Alltför många anmälningar om sexualbrott leder inte till att någon förövare åtals. Den signal som samhället skickar till kvinnor och flickor genom att inte väcka åtal vid våldtäkt- och sexualbrott är att dessa brottsliga handlingar inte tas på allvar och att de inte står högst upp på dagordningen. Kvinnor och flickors förtroende för ett fungerande rättssamhälle undergrävs och det är inte acceptabelt.
Det är därför glädjande att Jönköpings län nu har en av de främsta strategierna för Jämställdhet i landet. Jag välkomnar att jämställdhetsarbetet har getts respekt och tyngd. Trots de olika politiska prioriteringar som finns i länet så kan vi nu se att det finns en gemensam kunskapsgrund att utgå ifrån.
Jag vill tacka Landshövding Lars Engqvist för det förtjänstfulla arbete som han har lagt ner och kommer att välkomna nästa landshövding till att ta över stafettpinnen
Carina Hägg
publicerat i SmålandsTidningen
I jämförelse med övriga delar av landet så ligger Jönköpings län långt efter vad gäller kvinnors företagande, mäns uttag av föräldraledighet och mäns och kvinnors ohälsa. Det finns därför all anledning att arbeta aktivt med jämställdhetsfrågor och lyfta fram dem i ett vidare perspektiv än i dagsläget. I Jönköpings län tjänar män i genomsnitt 76 000 kr mer än kvinnor per år. Kvinnorna tar ut 80 % av föräldraledigheten och 3 av 4 chefer är män. I Sverige har jämställdhetsarbetet kommit en bra bit på vägen, men det återstår ännu mycket att göra. Sverige är ännu inte helt jämställt.
Fyra delmål har tagits fram:
Jämn fördelning av makt och inflytande
Ekonomisk jämställdhet
Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra
Jag anser att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att forma både samhället och sina egna liv. Därför är dessa fyra delmål oerhört viktiga för att nå ett positivt reslutat.
Fortfarande år 2010 tas inte kvinnor som utsätts för sexuellt våld, misshandel och kränkning på allvar. I Jönköpings län anmäldes det under 2009 402 sexualbrott varav 143 våldtäkter. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande fri- och rättigheter. Det är en allvarlig brottslig handling. Bemötandet av de kvinnor som anmäler att de har blivit utsatta för en våldtäkt eller ett våldtäktsförsök måste bli betydligt bättre än i dagsläget. Alltför många anmälningar om sexualbrott leder inte till att någon förövare åtals. Den signal som samhället skickar till kvinnor och flickor genom att inte väcka åtal vid våldtäkt- och sexualbrott är att dessa brottsliga handlingar inte tas på allvar och att de inte står högst upp på dagordningen. Kvinnor och flickors förtroende för ett fungerande rättssamhälle undergrävs och det är inte acceptabelt.
Det är därför glädjande att Jönköpings län nu har en av de främsta strategierna för Jämställdhet i landet. Jag välkomnar att jämställdhetsarbetet har getts respekt och tyngd. Trots de olika politiska prioriteringar som finns i länet så kan vi nu se att det finns en gemensam kunskapsgrund att utgå ifrån.
Jag vill tacka Landshövding Lars Engqvist för det förtjänstfulla arbete som han har lagt ner och kommer att välkomna nästa landshövding till att ta över stafettpinnen
Carina Hägg
publicerat i SmålandsTidningen
fredag 11 juni 2010
Blev Brasilien och Turkiet lurade av Iran?
Artikeln publicerad i Efter Arbetet:
Under veckan kom nyheten att Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva mera känd som "Lula" tillsammans med Turkiets president Abdullah Gül, undertecknat ett avtal om Irans anrikning av uran. Avtalet i sig lär bli granskad i detalj av experter inom kort men det som är offentligt är själva tanken som går ut på att Iran ska lämna ifrån sig en stor del av sitt låganrikade uran och istället få tillbaka kärnbränsle till en medicinsk forskningsreaktor. Det som är väldigt intressant att analysera för tillfället är relationen mellan avtalets stora spelare och deras hemliga agenda.
När den islamistiske Abdullah Gül kom till makten började Turkiets relationer med Iran att blomstra och Gül var snabb med att skicka signaler om utökad handelsförbindelserna med Iran trots USA:s hårda motstånd. Teheran svarade med lovord om en ljus framtid för den turkisk-iranska relationen med Abdullah Gül vid makten och inom knappa året skrevs ömsesidiga avtal på många viktiga industriella och energi- områden. Turkiet är numera försäkrad en betydande tillgång till de enorma iranska naturgasresurser till ett pris som närmast ska betraktas som "kompispris". Iran och Turkiet är utan tvekan de största aktörerna i mellanöstern och efter Turkiets 180 gradiga svängning vad gäller relationen till Israel så verkar inte Turkiets vilja att agera som medlare i den kris som uppstått kring Irans anrikning av uran särkilt anmärkningsvärt. Turkiet vill också i sammanhanget fungera som en stabil bro i relationerna mellan EU och Iran vilket skulle kunna fungera som ett vinnande kort under Turkiets pågående förhandlingar för ett EU-medlemskap.
Däremot är jag övertygad om att många ögonbryn höjdes när Lulas namn dök upp i sammanhanget. Lula är en respekterad och pragmatisk ledare för ett av världens mäktigaste industriländer. Han har som en sann socialdemokrat valt att fokusera all sin politiska kraft på förbättring av landets ekonomi och välfärdens utveckling och hans målmedvetna arbete har lett till att Brasilien verkligen fått den viktiga plats som landet förtjänar internationellt.
Avståndet mellan Brasilien och Iran är betydande både geografiskt, kulturellt och historiskt och ländernas handelsutbyte är näst intill utan betydelse i förhållande till ländernas storlek och folkmängd. Brasilien har dessutom till skillnad från många andra stora industriländer inget behov av billig olja från Persiska viken där Irans roll och makt inte kan undgå någon. Hur kunde då Lula efter mindre än sjutton timmars intensiv avtalsförhandling få till en uppgörelse som de mäktigaste ledarna inklusive FN och IAEA misslyckats med under fem års tid kan man fråga sig.
Faktum är att Lula befinner sig i slutet av sin andra och sista mandatperiod. Det är ingen hemlighet i FN:s korridorer att Lula redan påbörjat en kraftsamling och mer eller mindre öppen kampanj för att få medlemsländernas stöd inför kommande val av posten som FN:s Generalsekreterare. Det fick jag personligen höra under min senaste visit i egenskap av riksdagsledamot.
För att kunna uppnå målet måste ju han visa fram fötterna på den stora internationella arenan. Och vad passar bättre än att med några snabbvisiter i drakens fäste (värt att nämna är att Lula numera tillhör de fåtal ledare som fått besöka Irans högste ledare Khamenei personligen) få till ett avtal som i princip lugnat ner ledarna för de andra giganterna i säkerhetsrådet. Ryssland och Kina som efter hårda påtryckningar från Obama och EU, precis var på väg att ändra sina vänliga inställningar till Iran har nu fått väldigt goda skäl att inte behöva offra sina viktiga relationer med Teheran. Lula försöker slå två flugor i en smäll, dels att skynda på Brasiliens tillträde som permanent medlem i säkerhetsrådet och dels få uppmärksamhet och sympati av världens ledare inför kommande utnämning av det prestigefyllda jobbet som FN:s högste chef. Mina år i Riksdagens utrikesutskott har lärt mig att diplomatin på den internationella arenan är alltid förenad med stora risker. Man ger och man tar men alla parter är förpliktade att agera utifrån sitt lands geopolitiska, ekonomiska och militära intressen. Kommer de risker som Lula och Abdullah Gül tar genom att skaka hand med den kraftigt försvagade regimen i Iran att betala sig bra för de inblandade? Jag ställer mig tveksam till detta. Min bedömning är att Ahmadinejad och hans vapendragare återigen försöker vinna tid och samtidigt orsaka en djup splittring i FN:s säkerhetsråd. I slutändan är risken överhängande att både Turkiet och inte minst Brasilien med Lula i spetsen står där som de stora förlorarna samtidigt som Teheranregimen åter igen får stå där trotsig och fortsätta med sina provokationer mot världssamfundet.
De miljontals frihetskämpande iranierna i Iran och alla vi som hoppas och tror på fred i Mellanöstern förtjänar lyhördhet från världens ledare, inte sympati och olika "Quick fix" som i slutändan förlänger den fundamentalistiska Teheranregimens livslängd vid makten.
Carina Hägg
Under veckan kom nyheten att Brasiliens president Luiz Inácio Lula da Silva mera känd som "Lula" tillsammans med Turkiets president Abdullah Gül, undertecknat ett avtal om Irans anrikning av uran. Avtalet i sig lär bli granskad i detalj av experter inom kort men det som är offentligt är själva tanken som går ut på att Iran ska lämna ifrån sig en stor del av sitt låganrikade uran och istället få tillbaka kärnbränsle till en medicinsk forskningsreaktor. Det som är väldigt intressant att analysera för tillfället är relationen mellan avtalets stora spelare och deras hemliga agenda.
När den islamistiske Abdullah Gül kom till makten började Turkiets relationer med Iran att blomstra och Gül var snabb med att skicka signaler om utökad handelsförbindelserna med Iran trots USA:s hårda motstånd. Teheran svarade med lovord om en ljus framtid för den turkisk-iranska relationen med Abdullah Gül vid makten och inom knappa året skrevs ömsesidiga avtal på många viktiga industriella och energi- områden. Turkiet är numera försäkrad en betydande tillgång till de enorma iranska naturgasresurser till ett pris som närmast ska betraktas som "kompispris". Iran och Turkiet är utan tvekan de största aktörerna i mellanöstern och efter Turkiets 180 gradiga svängning vad gäller relationen till Israel så verkar inte Turkiets vilja att agera som medlare i den kris som uppstått kring Irans anrikning av uran särkilt anmärkningsvärt. Turkiet vill också i sammanhanget fungera som en stabil bro i relationerna mellan EU och Iran vilket skulle kunna fungera som ett vinnande kort under Turkiets pågående förhandlingar för ett EU-medlemskap.
Däremot är jag övertygad om att många ögonbryn höjdes när Lulas namn dök upp i sammanhanget. Lula är en respekterad och pragmatisk ledare för ett av världens mäktigaste industriländer. Han har som en sann socialdemokrat valt att fokusera all sin politiska kraft på förbättring av landets ekonomi och välfärdens utveckling och hans målmedvetna arbete har lett till att Brasilien verkligen fått den viktiga plats som landet förtjänar internationellt.
Avståndet mellan Brasilien och Iran är betydande både geografiskt, kulturellt och historiskt och ländernas handelsutbyte är näst intill utan betydelse i förhållande till ländernas storlek och folkmängd. Brasilien har dessutom till skillnad från många andra stora industriländer inget behov av billig olja från Persiska viken där Irans roll och makt inte kan undgå någon. Hur kunde då Lula efter mindre än sjutton timmars intensiv avtalsförhandling få till en uppgörelse som de mäktigaste ledarna inklusive FN och IAEA misslyckats med under fem års tid kan man fråga sig.
Faktum är att Lula befinner sig i slutet av sin andra och sista mandatperiod. Det är ingen hemlighet i FN:s korridorer att Lula redan påbörjat en kraftsamling och mer eller mindre öppen kampanj för att få medlemsländernas stöd inför kommande val av posten som FN:s Generalsekreterare. Det fick jag personligen höra under min senaste visit i egenskap av riksdagsledamot.
För att kunna uppnå målet måste ju han visa fram fötterna på den stora internationella arenan. Och vad passar bättre än att med några snabbvisiter i drakens fäste (värt att nämna är att Lula numera tillhör de fåtal ledare som fått besöka Irans högste ledare Khamenei personligen) få till ett avtal som i princip lugnat ner ledarna för de andra giganterna i säkerhetsrådet. Ryssland och Kina som efter hårda påtryckningar från Obama och EU, precis var på väg att ändra sina vänliga inställningar till Iran har nu fått väldigt goda skäl att inte behöva offra sina viktiga relationer med Teheran. Lula försöker slå två flugor i en smäll, dels att skynda på Brasiliens tillträde som permanent medlem i säkerhetsrådet och dels få uppmärksamhet och sympati av världens ledare inför kommande utnämning av det prestigefyllda jobbet som FN:s högste chef. Mina år i Riksdagens utrikesutskott har lärt mig att diplomatin på den internationella arenan är alltid förenad med stora risker. Man ger och man tar men alla parter är förpliktade att agera utifrån sitt lands geopolitiska, ekonomiska och militära intressen. Kommer de risker som Lula och Abdullah Gül tar genom att skaka hand med den kraftigt försvagade regimen i Iran att betala sig bra för de inblandade? Jag ställer mig tveksam till detta. Min bedömning är att Ahmadinejad och hans vapendragare återigen försöker vinna tid och samtidigt orsaka en djup splittring i FN:s säkerhetsråd. I slutändan är risken överhängande att både Turkiet och inte minst Brasilien med Lula i spetsen står där som de stora förlorarna samtidigt som Teheranregimen åter igen får stå där trotsig och fortsätta med sina provokationer mot världssamfundet.
De miljontals frihetskämpande iranierna i Iran och alla vi som hoppas och tror på fred i Mellanöstern förtjänar lyhördhet från världens ledare, inte sympati och olika "Quick fix" som i slutändan förlänger den fundamentalistiska Teheranregimens livslängd vid makten.
Carina Hägg
tisdag 8 juni 2010
Har vi råd med Sverigedemokraterna i riksdagen?
För några dagar sen kom den främlingsfientliga SD:s skuggbudget med rubriken "en återupprättad välfärd". Efter att ha lagt ner ett par timmar av min tid i egenskap av folkvald på att studera budgeten kommer August Strindbergs gamla svenska uttryck upp på flera gånger i mitt huvud.
Jag tänker främst på uttrycket "stor i orden liten på jorden" från novell samlingen Svenska öden och äventyr. Det är nämligen svårt att hålla sig för skratt när man läser SD:s planer på vad de tänker göra med statens finanser om de får chansen. Sida efter sida har fyllts med grova motsättningar mellan vad som ska komma in i statskassan och vad de vill finansiera med samma medel. Ihop kokt är bara förnamnet och det bemöter SD själva genom att erkänna att man saknar utredningsresurser.
Ungefär som att få en hemläxa av magistern, gå hem och skriva ett oläsligt svar på magisterns frågor och sen skylla på att mamma och pappa inte var hemma för att hjälpa till med stavningen. Så illa är det. Värt att nämna är att SD fått ca 19 miljoner kronor genom skattemedel för att satsa på reklam och propaganda inför höstens riksdagsval men uppenbarligen prioriterat annat än att satsa på utredningsresurser inför sin första skuggbudget.
Samtidigt så måste man ju tacka ödets makter för att SD genom sitt utspel själva avslöjar sina odugligheter. Alldeles för länge har SD fått andra politiker och organisationer att spela på den främlingsfientliga planhalvan.
Allt från hög arbetslöshet till höga matpriser har skyllts på invandringen och att de gamla partierna (ett uttryck som SD kopierat rakt av från de brittiska liberaldemokraterna för övrigt) bär skulden för nedmonteringen av välfärden. Länge har de också fått vara oemotsagda för sin skräck propaganda.
Men nu börja saker och ting äntligen flyta upp till ytan och mycket tack vare de själva. Utav skuggbudgeten framkommer det t.ex. att SD numera inte tror på idén att genom kraftigt ökat bistånd till U-länder få flyktingarna att stanna hemma i sina länder utan partiet vill sänka enprocentsmålet till 0,7 procent, en helomvändning så fort pennan möter papperet allstå.
Uppenbarligen för att SD kommit på sig själv att sparningar enbart på flyktingmottagandet inte räcker för att fylla alla de hål som deras populistiska förslag skulle orsaka i den svenska statskassan. Ett annat förslag som flera ledarskribenter runtom landet har haft roligt åt är att SD kopierat oss rödgrönas förslag om en riskkapitalfond finansierad med en extra vinstutdelning rakt av. Utan att källan anges, förstås.
Jag tror och hoppas innerligt att de av oss som någonsin haft en tanke på att stödja SD:s ogenomtänkta politik kan tänka om. Visst måste mycket bli bättre inom integrationsområdet och visst är ett rikare Sverige möjligt utan att vi behöver montera ned välfärden och den svenska modellen. Mycket kan göras och mycket behöver göras för att göra Sverige till ett ännu bättre land på många områden.
Men utan att vi behöver ge makt och inflytande till de som förespråkar intolerans och sprider fördomar, men som är väldigt små på jorden när det väl gäller.
Carina Hägg
http://lokaltidningen.se/har-vi-rad-med-sverigedemokraterna-i-riksdagen-/20100608/insandare/100609696/1002 eller gå in på Västbo Andans valsida 2010
http://vastboandan.lokaltidningen.se/section/val/2177
Jag tänker främst på uttrycket "stor i orden liten på jorden" från novell samlingen Svenska öden och äventyr. Det är nämligen svårt att hålla sig för skratt när man läser SD:s planer på vad de tänker göra med statens finanser om de får chansen. Sida efter sida har fyllts med grova motsättningar mellan vad som ska komma in i statskassan och vad de vill finansiera med samma medel. Ihop kokt är bara förnamnet och det bemöter SD själva genom att erkänna att man saknar utredningsresurser.
Ungefär som att få en hemläxa av magistern, gå hem och skriva ett oläsligt svar på magisterns frågor och sen skylla på att mamma och pappa inte var hemma för att hjälpa till med stavningen. Så illa är det. Värt att nämna är att SD fått ca 19 miljoner kronor genom skattemedel för att satsa på reklam och propaganda inför höstens riksdagsval men uppenbarligen prioriterat annat än att satsa på utredningsresurser inför sin första skuggbudget.
Samtidigt så måste man ju tacka ödets makter för att SD genom sitt utspel själva avslöjar sina odugligheter. Alldeles för länge har SD fått andra politiker och organisationer att spela på den främlingsfientliga planhalvan.
Allt från hög arbetslöshet till höga matpriser har skyllts på invandringen och att de gamla partierna (ett uttryck som SD kopierat rakt av från de brittiska liberaldemokraterna för övrigt) bär skulden för nedmonteringen av välfärden. Länge har de också fått vara oemotsagda för sin skräck propaganda.
Men nu börja saker och ting äntligen flyta upp till ytan och mycket tack vare de själva. Utav skuggbudgeten framkommer det t.ex. att SD numera inte tror på idén att genom kraftigt ökat bistånd till U-länder få flyktingarna att stanna hemma i sina länder utan partiet vill sänka enprocentsmålet till 0,7 procent, en helomvändning så fort pennan möter papperet allstå.
Uppenbarligen för att SD kommit på sig själv att sparningar enbart på flyktingmottagandet inte räcker för att fylla alla de hål som deras populistiska förslag skulle orsaka i den svenska statskassan. Ett annat förslag som flera ledarskribenter runtom landet har haft roligt åt är att SD kopierat oss rödgrönas förslag om en riskkapitalfond finansierad med en extra vinstutdelning rakt av. Utan att källan anges, förstås.
Jag tror och hoppas innerligt att de av oss som någonsin haft en tanke på att stödja SD:s ogenomtänkta politik kan tänka om. Visst måste mycket bli bättre inom integrationsområdet och visst är ett rikare Sverige möjligt utan att vi behöver montera ned välfärden och den svenska modellen. Mycket kan göras och mycket behöver göras för att göra Sverige till ett ännu bättre land på många områden.
Men utan att vi behöver ge makt och inflytande till de som förespråkar intolerans och sprider fördomar, men som är väldigt små på jorden när det väl gäller.
Carina Hägg
http://lokaltidningen.se/har-vi-rad-med-sverigedemokraterna-i-riksdagen-/20100608/insandare/100609696/1002 eller gå in på Västbo Andans valsida 2010
http://vastboandan.lokaltidningen.se/section/val/2177
måndag 7 juni 2010
Koppling mellan industri och tjänstesektor
Industrin har länge varit motorn i svensk ekonomi. Som ett exportberoende land har starka och konkurrenskraftiga storföretag bidragit till såväl sysselsättning som välfärd i vårt land. Idag arbetar omkring 600 000 inom industrin. Sedan mitten av 1970-talet har antalet sysselsatta inom industrin i princip halverats. Detta är påtagligt också för småföretagandet och bland Gnosjö-bygdens underleverantörer.
Intressant är att i en så kallad input-outputanalys gjord av Almega och Unionen är omkring 350 000 arbetstillfällen inom tjänstesektorn beroende av leveranser till industrin. Och granskar vi den industriella produktionen i Sverige kan vi också se att den kompletteras med allt mer tjänster och ökat kunskapsinnehåll. Produkten som produceras följs av serviceåtagande, programmeringsuppdateringar och kundanpassningsprogram. Uppdelning mellan industri- och tjänsteproduktion blir allt mer otydlig och irrelevant. Många av de nya jobb som växer fram inom tjänstesektorn är en direkt konsekvens av den industriella utvecklingen. Ett nog så viktigt skäl till att en stark industri även fortsättningsvis vara en viktig del i en långsiktigt hållbar tillväxtstrategi. Kopplingarna mellan industrin och tjänstesektorn har aldrig varit starkare än nu.
Funktions- eller innovationsupphandling har varit en viktig faktor bakom svenska industriella framgångar. Även om vi är en liten marknad för teknik- och innovationsdrivna företag och att investeringar i forskning och utveckling innebär en hög risk. Så finns också betydande skalfördelar i produktionen. Under många decennier kompenserades den lilla hemmamarknaden genom att staten övertog risk i stora utvecklingsprojekt, försvarsindustrin är ett tydligt exempel, men långt ifrån det enda.
Som en följd av den snabba globaliseringen och utvecklingen mot mer specialiserad och innovationsdriven tillväxt har hemmamarknadens relativa litenhet inte blivit mindre uttalad, tvärtom. Men under de senaste decennierna har också förutsättningarna för samverkan mellan stat och näringsliv förändrats. Företagen agerar idag på en väsentligt mer internationaliserad marknad. Sverige, hemmamarknaden, är inte längre det naturliga brohuvudet för kommersialisering av nya innovationer. Och näringslivets struktur är väsentligt annorlunda än för femtio år sedan. Det har skett en tydlig tyngdpunktsförskjutning när det gäller FoU-verksamhet. Små och medelstora företag står inte bara för en allt större del av de nya jobben. Även den innovativa verksamheten, FoU-investeringarna, sker i allt högre grad inom mindre företagsstrukturer. Och inom våra större internationella koncerner koncentreras FoU till några få internationella enheter, i hård intern internationell konkurrens - något som i dagarna varit tydligt inom de pågående omstruktureringarna inom läkemedelsindustrin. Något Tomas Eneroth S från Näringsutskottet tydligt har lyft fram.
Sverige behöver utveckla en modern modell för stärkt konkurrenskraft och för förbättrad samverkan mellan stat och näringsliv, och mellan akademi och näringsliv. Rimligt är att då möta den utveckling vi nu ser med att generellt öka de tillväxtdrivande statliga investeringarna i forskning, utbildning och transportinfrastruktur. Att tillsammans med näringslivet forma strategier som syftar till att optimera användningen av statens och näringslivets utvecklingsinvesteringar inom strategiska områden. Inte minst genom att samordna kunskapsspridning mellan branschernas nyckelaktörer, en förmåga som idag är svagt utvecklad.
En viktig plattform för de två sistnämnda komponenterna är att fortsätta och vidareutveckla de branschprogram som initierades 2005, program som den borgerliga regeringen avvecklat med hänvisning till att de är ett uttryck för en föråldrad syn på näringspolitik!
Den kunskaps- och kompetenslinje i näringspolitiken som tidigare socialdemokratiska regeringar initierade bryts dessvärre nu av en passiv borgerlig näringspolitik med sänkta utbildningsambitioner. Det finns ett uppenbart starkt intresse att skapa en låglönesektor på svensk arbetsmarknad.
Och vi känner moderata oviljan att satsa på annat än några få stora universitet. "Bygdehögskolor" var epitetet som moderata företrädare satte på de starka regionala högskolor som nu både bidrar med välutbildad arbetskraft starka utvecklingsmiljöer för innovationer, jag är glad att vi har Internationella Handelshögskolan i Jönköping, eller som de också heter, Jönköping International Business School (JIBS). Epitetet "Bygdehögskola" är nedlåtande och avslöjande för de som använder utrycket.
Intressant är att i en så kallad input-outputanalys gjord av Almega och Unionen är omkring 350 000 arbetstillfällen inom tjänstesektorn beroende av leveranser till industrin. Och granskar vi den industriella produktionen i Sverige kan vi också se att den kompletteras med allt mer tjänster och ökat kunskapsinnehåll. Produkten som produceras följs av serviceåtagande, programmeringsuppdateringar och kundanpassningsprogram. Uppdelning mellan industri- och tjänsteproduktion blir allt mer otydlig och irrelevant. Många av de nya jobb som växer fram inom tjänstesektorn är en direkt konsekvens av den industriella utvecklingen. Ett nog så viktigt skäl till att en stark industri även fortsättningsvis vara en viktig del i en långsiktigt hållbar tillväxtstrategi. Kopplingarna mellan industrin och tjänstesektorn har aldrig varit starkare än nu.
Funktions- eller innovationsupphandling har varit en viktig faktor bakom svenska industriella framgångar. Även om vi är en liten marknad för teknik- och innovationsdrivna företag och att investeringar i forskning och utveckling innebär en hög risk. Så finns också betydande skalfördelar i produktionen. Under många decennier kompenserades den lilla hemmamarknaden genom att staten övertog risk i stora utvecklingsprojekt, försvarsindustrin är ett tydligt exempel, men långt ifrån det enda.
Som en följd av den snabba globaliseringen och utvecklingen mot mer specialiserad och innovationsdriven tillväxt har hemmamarknadens relativa litenhet inte blivit mindre uttalad, tvärtom. Men under de senaste decennierna har också förutsättningarna för samverkan mellan stat och näringsliv förändrats. Företagen agerar idag på en väsentligt mer internationaliserad marknad. Sverige, hemmamarknaden, är inte längre det naturliga brohuvudet för kommersialisering av nya innovationer. Och näringslivets struktur är väsentligt annorlunda än för femtio år sedan. Det har skett en tydlig tyngdpunktsförskjutning när det gäller FoU-verksamhet. Små och medelstora företag står inte bara för en allt större del av de nya jobben. Även den innovativa verksamheten, FoU-investeringarna, sker i allt högre grad inom mindre företagsstrukturer. Och inom våra större internationella koncerner koncentreras FoU till några få internationella enheter, i hård intern internationell konkurrens - något som i dagarna varit tydligt inom de pågående omstruktureringarna inom läkemedelsindustrin. Något Tomas Eneroth S från Näringsutskottet tydligt har lyft fram.
Sverige behöver utveckla en modern modell för stärkt konkurrenskraft och för förbättrad samverkan mellan stat och näringsliv, och mellan akademi och näringsliv. Rimligt är att då möta den utveckling vi nu ser med att generellt öka de tillväxtdrivande statliga investeringarna i forskning, utbildning och transportinfrastruktur. Att tillsammans med näringslivet forma strategier som syftar till att optimera användningen av statens och näringslivets utvecklingsinvesteringar inom strategiska områden. Inte minst genom att samordna kunskapsspridning mellan branschernas nyckelaktörer, en förmåga som idag är svagt utvecklad.
En viktig plattform för de två sistnämnda komponenterna är att fortsätta och vidareutveckla de branschprogram som initierades 2005, program som den borgerliga regeringen avvecklat med hänvisning till att de är ett uttryck för en föråldrad syn på näringspolitik!
Den kunskaps- och kompetenslinje i näringspolitiken som tidigare socialdemokratiska regeringar initierade bryts dessvärre nu av en passiv borgerlig näringspolitik med sänkta utbildningsambitioner. Det finns ett uppenbart starkt intresse att skapa en låglönesektor på svensk arbetsmarknad.
Och vi känner moderata oviljan att satsa på annat än några få stora universitet. "Bygdehögskolor" var epitetet som moderata företrädare satte på de starka regionala högskolor som nu både bidrar med välutbildad arbetskraft starka utvecklingsmiljöer för innovationer, jag är glad att vi har Internationella Handelshögskolan i Jönköping, eller som de också heter, Jönköping International Business School (JIBS). Epitetet "Bygdehögskola" är nedlåtande och avslöjande för de som använder utrycket.
onsdag 2 juni 2010
Ställ tydligare krav på Israel
Med sorg och ilska har jag följt de senaste dygnens händelseutveckling. Människor har skadats men också dödats i samband med bordningen av skeppen på väg till Gaza. Många människor världen över som delar dessa känslor och fördömer den israeliska militärens dödsskjutningar. Bordningen som ägde rum på internationellt vatten står i strid mot folkrätten. Och är en upptrappning på en ständig kris utan en skönjbar lösningar. Ett faktum som kan leda till såväl nya diplomatiska och politiska kriser. Men också att klyftan mellan regeringar och dess befolkning kan växa i länder. Hade vi förmått Israel att häva blockaden och USA att stödja den linjen hade Ship to Gaza aldrig satt kursen mot Gaza.
Israels blockad av Gaza har gjort området till ett utomhusfängelse. Blockaden har lett till en ekonomisk katastrof, med massarbetslöshet och lidande för Gazas befolkning. Det är Israel som bär ansvaret för detta. Israels allt hårdare attacker mot fredligt motstånd måste, liksom blockaden och ockupationen i hela Palestina, få ett slut. Och självklart måste de humanitära förnödenheter som fartygen var lastade med snarast släppas fram till Gaza. Befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigheter. Blockaden är kontraproduktiv även ur israelisk synvinkel. Genom att stänga gränserna för varor och människor hindrar man möjligheter till ekonomisk utveckling och återuppbyggnad på Gaza. Detta leder till att man bidrar till att stärka extrema krafter. Länder som Iran får medvind. Medan Israel själv riskerar att förlora viktiga vänner som Turkiet.
Övervåldet mot aktivister som med båtar försökt forsla humanitär hjälp till Gaza har chockat oss och många i omvärlden. Israels agerande och våldsanvändning är ytterst allvarligt. En utredning måste snarast påbörjas för att världen ska få ett fullständigt och opartiskt klarläggande av händelserna kring Ship to Gaza.
Socialdemokrater krävde att svenskarna och andra civila frisläpps. Även de dödades kroppar ska utan ytterligare dröjsmål överlämnas till de anhöriga.
Konflikten mellan Israel och Palestina är nu inne på sitt åttonde decennium. Civila har drabbats hårt, gång på gång. Lösningen på konflikten bygger på att alla berörda parter respekterar folkrätten, FN:s resolutioner och rätten till en fredlig samexistens inom en tvåstatslösning. Både Israels och Palestinas befolkning har rätt till ett liv i trygghet inom säkra och erkända gränser. Israels krig i Gaza och Libanon liksom det övervåld som användes vid bordningen har visat att militärt våld inte är en lösning. Endast diplomatiska fredsförhandlingar, där alla relevanta parter deltar, kan leda till en hållbar lösning som både ger fred och säkerhet. Israels agerande har allvarligt försvårat möjligheterna till de fredssamtal som redan innan var mycket komplicerade. Konflikten i MÖ blockera också lösningar av helt andra frågor.
Vi vill bidra till en öppen och god dialog med alla berörda parter men vi måste också ta ställning mot folkrättsbrott och övervåld. S-kvinnor välkända krav att militärattachén i Tel Aviv kallas hem är nu socialdemokratisk politik. Jag ser värdet i ett samordnat EU för att kunna sätta press på Israels regering och för kontakter med inte minst gentemot USA. För kritiken mot illegala bosättningar, byggandet av muren på ockuperad mark och bosättningarna i östra Jerusalem an inte upprepas för många gånger. Men utgör ändå bara några exempel där läget har förvärrats.
Jag upprepar, EU kan inte kravlöst kan gå vidare i uppgraderingen av samarbetet med Israel. I de befintliga avtalen med Israel finns åtaganden om mänskliga rättigheter som Israel självklart måste leva upp till. Det är uppenbart att Israel inte gör det. EU, ställ tydligare krav.
Men även den palestinska myndigheten och Hamas har ett ansvar att respektera ingångna avtal, avstå från våld, erkänna staten Israel samt respektera internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Israel har som den starkare parten i konflikten och som ockupationsmakt ett särskilt ansvar.
Det internationella samfundet har nu en viktig uppgift i att fortsätta pressa Israel för en verklig förändring när det gäller respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten. Utredningen som kan klargöra händelserna och bidra till ansvarsutkrävande är ett steg. Fortsatt arbete för fredsförhandlingar ett annat. FN:s säkerhetsråd kan anta en bindande internationell resolution om att häva blockaden mot Gaza. Ockupationen av palestinskt territorium måste upphöra.
Israels blockad av Gaza har gjort området till ett utomhusfängelse. Blockaden har lett till en ekonomisk katastrof, med massarbetslöshet och lidande för Gazas befolkning. Det är Israel som bär ansvaret för detta. Israels allt hårdare attacker mot fredligt motstånd måste, liksom blockaden och ockupationen i hela Palestina, få ett slut. Och självklart måste de humanitära förnödenheter som fartygen var lastade med snarast släppas fram till Gaza. Befolkning måste få leva i frihet, demokrati och med mänskliga rättigheter. Blockaden är kontraproduktiv även ur israelisk synvinkel. Genom att stänga gränserna för varor och människor hindrar man möjligheter till ekonomisk utveckling och återuppbyggnad på Gaza. Detta leder till att man bidrar till att stärka extrema krafter. Länder som Iran får medvind. Medan Israel själv riskerar att förlora viktiga vänner som Turkiet.
Övervåldet mot aktivister som med båtar försökt forsla humanitär hjälp till Gaza har chockat oss och många i omvärlden. Israels agerande och våldsanvändning är ytterst allvarligt. En utredning måste snarast påbörjas för att världen ska få ett fullständigt och opartiskt klarläggande av händelserna kring Ship to Gaza.
Socialdemokrater krävde att svenskarna och andra civila frisläpps. Även de dödades kroppar ska utan ytterligare dröjsmål överlämnas till de anhöriga.
Konflikten mellan Israel och Palestina är nu inne på sitt åttonde decennium. Civila har drabbats hårt, gång på gång. Lösningen på konflikten bygger på att alla berörda parter respekterar folkrätten, FN:s resolutioner och rätten till en fredlig samexistens inom en tvåstatslösning. Både Israels och Palestinas befolkning har rätt till ett liv i trygghet inom säkra och erkända gränser. Israels krig i Gaza och Libanon liksom det övervåld som användes vid bordningen har visat att militärt våld inte är en lösning. Endast diplomatiska fredsförhandlingar, där alla relevanta parter deltar, kan leda till en hållbar lösning som både ger fred och säkerhet. Israels agerande har allvarligt försvårat möjligheterna till de fredssamtal som redan innan var mycket komplicerade. Konflikten i MÖ blockera också lösningar av helt andra frågor.
Vi vill bidra till en öppen och god dialog med alla berörda parter men vi måste också ta ställning mot folkrättsbrott och övervåld. S-kvinnor välkända krav att militärattachén i Tel Aviv kallas hem är nu socialdemokratisk politik. Jag ser värdet i ett samordnat EU för att kunna sätta press på Israels regering och för kontakter med inte minst gentemot USA. För kritiken mot illegala bosättningar, byggandet av muren på ockuperad mark och bosättningarna i östra Jerusalem an inte upprepas för många gånger. Men utgör ändå bara några exempel där läget har förvärrats.
Jag upprepar, EU kan inte kravlöst kan gå vidare i uppgraderingen av samarbetet med Israel. I de befintliga avtalen med Israel finns åtaganden om mänskliga rättigheter som Israel självklart måste leva upp till. Det är uppenbart att Israel inte gör det. EU, ställ tydligare krav.
Men även den palestinska myndigheten och Hamas har ett ansvar att respektera ingångna avtal, avstå från våld, erkänna staten Israel samt respektera internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Israel har som den starkare parten i konflikten och som ockupationsmakt ett särskilt ansvar.
Det internationella samfundet har nu en viktig uppgift i att fortsätta pressa Israel för en verklig förändring när det gäller respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten. Utredningen som kan klargöra händelserna och bidra till ansvarsutkrävande är ett steg. Fortsatt arbete för fredsförhandlingar ett annat. FN:s säkerhetsråd kan anta en bindande internationell resolution om att häva blockaden mot Gaza. Ockupationen av palestinskt territorium måste upphöra.
tisdag 1 juni 2010
S begär att Utrikeutskottet kallas till extra möte
S begär att Utrikesutskottet kallas till ett extrainsatt möte. S har genom Urban Ahlin, socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson och vice ordförande i riksdagens utrikesutskott begärt att Utrikesutskottet sammankallas till ett extra möte om händelserna kring Ship to Gaza.
Israels bordning av fartyg i Ship to Gazas konvoj på internationellt vatten och de följande dödsskjutningarna är mycket allvarliga händelser och därför bör utskottet sammankallas snarast. Till mötet vill Ahlin att representanter för regeringen bjuds in.
Efter de senaste dagarnas händelser krävs en gedigen information men också en redovisning av vad regeringen avser att göra för att pressa Israel att häva blockaden av Gaza. Jag tror många idag instämmer med denna begäran såväl som på krav om redovisning men inte minst på en konstuktiv framåstyftande politik. Vi har i flera punkter fört fram hur rödgröna vi vill se att politiken förändras.
Israels bordning av fartyg i Ship to Gazas konvoj på internationellt vatten och de följande dödsskjutningarna är mycket allvarliga händelser och därför bör utskottet sammankallas snarast. Till mötet vill Ahlin att representanter för regeringen bjuds in.
Efter de senaste dagarnas händelser krävs en gedigen information men också en redovisning av vad regeringen avser att göra för att pressa Israel att häva blockaden av Gaza. Jag tror många idag instämmer med denna begäran såväl som på krav om redovisning men inte minst på en konstuktiv framåstyftande politik. Vi har i flera punkter fört fram hur rödgröna vi vill se att politiken förändras.
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)