Frågan om Elområden blir motion

Socialdemokrater från Jönköpings län kommer att motionera om Elområden. Jag menar att energieffektivisering är en grundläggande beståndsdel i en framtida energipolitik. Vi S har ett högre mål för effektivisering av energianvändningen i Sverige och beklagar att stödet för investeringar i solvärme och solel har avvecklats. Sverige behöver satsningar för att stimulera förnybar energi och inhemsk energiproduktion i stället för importberoende. Förnybart tillsammans med en effektivare energianvändning är lönsamt och kan leda till innovationer för nyföretagande, ge arbetstillfällen och exportinkomster. Problemen med höga elpriser, extrema prissvängningar och handelsstörande beteenden på energimarknaderna måste även angripas genom en förändring av EU:s politik. Vi vill göra en översyn av hela den nordiska elmarknaden ur ett konsumentperspektiv.

Vi socialdemokrater har även hävdat att Sverige skulle betraktas som ett elprisområde. Protester mot nuvarande konstruktion har märkts från industrier och kommuner som Gnosjö, Gislaved och Värnamo. Nuvarande konstruktion ledde till att gränsen mellan elområde 3 och 4 skar rakt genom Gislaveds kommun medan grannkommunen Gnosjö hamnade i elområde 4.

Regeringen har heller inte gjort tillräckligt för att lyfta fram konsekvenser av att dela in Sverige i olika elprisområden. Vi har pekat på vikten av att underlätta situationen för svenska elkonsumenter genom att investera och bygga ut nätkapaciteten. Svenska kraftnät uppger att gränserna satts utifrån flaskhalsar i nätets överföringsförmåga. Ansvarigt statsråd har svarat riksdagen med att ansvaret är myndigheters. Enligt regeringens vana skjuter man över ansvaret till myndigheter istället för att ta sitt ansvar. Men genom att förslaget nu blir verklighet bör till exempel gränsdragningarna av elområden ses över. Situationen kan underlättas för svenska elkonsumenter genom investeringar och utbyggnad av nätkapaciteten. För mig är det viktigt att markera och vill du  läsa vår kommande motion så finns den inom någon dag utlagd på riksdagens hemsida.  

I väntan på S-Budgetmotion

Vi vill skota FAS 3 och S har nu även lagt fram en plan för hur det ska gå till. Arbetslöshten fortsätter stiga och det rapporteras om nya varsel i Jönköpings län. Sverige har ingen näringsplitik värd namnet. När Moderaterna tillsammans med sina samarbetspartier tog över regeringsmakten 2006 lovade de att med sin politik minska ungdomsarbetslösheten, arbetslösheten och utanförskapet. Idag drygt sex år senare kan vi konstatera att ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten är i högre nivå än 2006. Utanförskapet har ökat och inkomstklyftorna har blivit allt större sedan 2006. Fattigdomen har ökat och då inte minst Barnfattigdomen. Verkligheten talar för sig, regeringen har misslyckats med sin politik i många politikområden. Och istället för att lösa dessa problem försöker regeringen genom ideologiska utsagor och diverse PR-utspel försköna verkligheten.

För medborgarna handlar inte verkligheten om förskönande siffror eller PR utspel, utan om konkreta åtgärder och förslag som kan ge lösning på de problem Sverige står inför. Det är dags för regeringen att inse sitt misslyckanden. Och det finns det hopp efter dessa misslyckanden i politikområden efter politikerområden genom den politik vi socialdemokratater tryggt lägger fram på område efter område.  

Socialdemokraternas ansvarsfulla politik har varit framgångsrikt genom tiderna, särskild inom det finanspolitiska politikområdet. Socialdemokratiska regeringar har under ekonomisk svåra tider investerat medel för att stimulera ekonomin och i ekonomisk goda tider har man sparat. På så sätt har Sverige kunnat möta de finansiella kriserna bättre. Regeringen har inte vågat vika från Göran Perssons ekonomiska ramverk som la grunden för ordning och reda i staten. Vår fd Statsminister Persson politik har gjort att Sverige klarat sig bättre än många andra Europeiska länder de senaste åren.

Vi Socialdemokrater kommer inom kort att presentera vår höstbudgetmotion. Där vi kommer med våra förslag och visioner på hur vi kan bygga och rusta Sverige starkt inför framtiden. Vi tror inte på skattesänkningar som är finansierade med lånade pengar, vi tycker inte man ska låna pengar för att kunna sänka exempelvis bolagskatten. Vi anser att det finns bättre och mer effektiva sätt stimulera ekonomin på. Desstuom ska vi lämna en mindre spretigt budgetmotion till riksdagen än vad regeringen orkar leverera.  

Vårt lantbruk behöver politisk näring

Jag skriver i dagens Värnamo Nyheter om att regeringen med ”Matlandet Sverige” som etikett gått ut med visionen om fördubblad export till 2020. I sig en positiv ambition, men det räcker inte med aptitretande programförklaringar och anslag utan vettig politisk mening. Det krävs rätt förutsättningar. Någon måste fixa till dukningen innan det går att fylla på matbordet. Och då duger det inte att stå med armarna i kors. Som landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C).

Ett par reformer har krystats fram av Eskil och hans gelikar, men att dessa förändringar varit framgångsrika är det sista man kan påstå. Siffrorna som Jordbruksverket redovisade tidigare i år är nedslående. Sverige importerar allt mer mat. Under förra året ökade värdet av importen med fyra procent. Från 95 till 99 miljarder kronor. Importen är nästan dubbelt så stor som exporten. Den kategori som ökar allra starkast är köttprodukter. Ifjol importerades det kött för 9,8 miljarder kronor. Det är nästan 100 procent mer än för tio år sedan.

Hur regeringen tycker att det rimmar med ”Matlandet Sverige” är obegripligt. Utvecklingen understryker att deras politik är misslyckad. Något som påtalas av landets bönder. Mjölkprotesterna visar vilken vanmakt man känner. Vid stormötet på Elmia härförleden uttrycktes en enorm oro. Frustrationen blir dessutom ännu större i och med regeringens passivitet. Medan andra EU-länder bifallits tidigarelagda utbetalningar av gårdsbidrag väljer herr Erlandsson att hänvisa till beslut som tas i EU först om två år.

Handlingsförlamningen står i direkt motsats till framåtandan som finns ute i landet. Inte minst i Jönköpings län. Vi har i dagarna läst att många lantbrukare i länet iscensatt expansiva satsningar. Det är lovvärt och ligger i linje med Socialdemokraternas livsmedelsstrategi.

Vi ser framför allt tre starka skäl till att sträva efter en matproduktion i Sverige som står sig väl i internationell konkurrens: 1) det säkrar arbetstillfällen, 2) det stärker svenska konsumenters rätt till säker mat av hög kvalitet, 3) det gynnar landets biologiska mångfald och naturvård.

Utifrån dessa tre utgångspunkter är vi beredda att realisera en konkret politik som ger vårt svenska lantbruk en så stark ställning att man kan täcka merparten av vår inhemska livsmedelskonsumtion och även vinna allt större exportandelar.

I det här ingår naturligtvis ett ansvarstagande för landets mjölkproduktion. Det råder kris vilket jag försökte göra Eskil Erlandsson uppmärksam på när jag i förra månaden ställde följande fråga till honom i riksdagen: vilka åtgärder har regeringen vidtagit för mjölkbönderna och mjölken mot bakgrund av den rådande situationen?

Jag kan försäkra: det är mer fett i minimjölk än det var substans i Eskils svar. Det krävs ett större visionärt grepp med många slags åtgärder. Exempelvis bättre ursprungsmärkning, ökad offentlig upphandling och mer forskning och produktutveckling.

Står man overksam lär det svenska matlandet förpassas i träda och snart vara ett minne blott. Ärligt talat märks det att regeringen nått vägens ände. De har inte fattat det uppenbara. Nämligen att det behövs politisk näring för ett levande svenskt lantbruk.

SRHR-gruppens brev till Polen

Stockholm
September 20 2012

Ewa Kopacz
Marshal of the Sejm of the Republic of Poland
Ul. Wiejska 4/6
PL – 00-902 Warsaw
Dear Marshall of the Sejm,
We the undersigned Members of the all party political group on sexual and reproductive health and rights representing seven of the Parliamentary parties from left to right in the Swedish Parliament are addressing you the esteemed Members of the Sejm for your consideration and deliberation on the “Act on Conscious Parenthood,” to be debated shortly in the Sejm. The Act aims to liberalize current regulations on abortion, making it legal until the 12th week of pregnancy, introduce free/subsidized contraception, and ensure the right to prenatal genetic tests and comprehensive sexuality education in schools.

The Act takes a comprehensive view on the issues of sexual and reproductive health and rights, demonstrating an understanding that women’s and men’s sexual and reproductive freedom can be protected fully only if all the following aspects are granted: sexuality education, access to contraceptives, abortion, and prenatal genetic examinations. For example, only if students have access to qualitative sexuality education and women and men have access to contraceptive services will abortion rates decrease, and only with access to prenatal genetic testing and high-quality gynecological care can women make informed decisions regarding their pregnancies.

The existing Polish law allows for termination of pregnancy only in cases of serious threats to women’s life and health, severe and irreversible fetal impairment, and when a pregnancy is the result of a crime. However, in practice, women are often unable to obtain even the abortions to which they are legally entitled. Pregnant women have been denied crucial health care services due to the fact that the current law on abortion is unclear and lacks monitoring mechanisms, and has no safeguards against widespread use of conscientious objection in the health care field.

The U.N. Special Rapporteur on the Right to Health notes that research confirms that Poland has one of the lowest rates of use of modern contraceptive methods in Europe — only 19 per cent compared with 81 per cent for Great Britain, 38.9 per cent for Italy and 29.5 per cent for Romania — and that this is most likely due to the many barriers Polish women face seeking to access contraceptives. In addition, current sexuality education focuses narrowly on marriage and family and touch only to a very limited extent on issues of sexuality and procreation, merely promoting abstinence and traditional methods of family planning.

Thus, a more sound and effective approach to women’s reproductive health in Poland would be to expand the grounds upon which abortion is allowed and monitor the practice to ensure practical access; expand access to the full range of affordable and acceptable modern contraceptives; and ensure mandatory comprehensive, evidence-based sexuality education in schools, as established by the Act. These measures would both be good public health policy and is essential to protecting women's and adolescents’ fundamental human rights.

Accordingly, we urge our esteemed colleagues of the Sejm to support the Act.

We thank you for your kind consideration of this letter.

Carina Hägg, Member of Parliament Social Democratic Party
Hans Linde, Member of Parliament, Left Party
Désirée Pethrus, Member of Parliament Christian Democratic Party
Annika Qarlsson, Member of Parliament Center Party
Barbro Westerholm, Member of Parliament Liberal Party
Ulrika Karlsson, Member of Parliament Moderate Party
Valter Mutt, Member of Parliament, Green Party

Syriska flyktingar i Turkiet.

Berättelserna går bortom orden när jag talar med flyktingar i Islahiye vid gränsen till Syrien. En man berättar även att tio av hans släktingar dött påväg över medelhavet på väg till EU-området. På frågan om det förekommer sexuella övergrepp på kvinnor under kriget får jag inga egentiga svar, tabu och smärta lägger hinder i vägen. Personal i flyktinglägret säger att kvinnor får hjälp med vad de behöver men inget uppger att man dokumenterar vittnesmål och kvinnornas berätelse. Viktigt för att inte säga avgörande för rättsprocesser.

Så många traumatiserade människor, det är värst för barnen säger de vuxna. Man får också vara varsam när man talar med traumatiserade människor och särskilt om det inte sker i enrum. Det är dock ett krig som pågår andra sidan gränsen.

Det finns undervisning och lärarutbildade föräldrar undervisar enligt syrisk läroplan. En syrisk Imam finns i en lokal som iordningsställts som Moske.

Många här har tagit emot flyktingar i sina privata hem, man känner varandra över gränsen och släkter bor på båda sidor. En man berättar att han har tjugofem personer i sitt hushåll men inte kan få hjälp till deras uppehälle då det är illegalt att ta emot flyktingar, även släktingar i sitt eget hem. Syrier med egna medel köper hus och hur lägenheter med följd att bostadkostanden stigit. Jag betalar nu mer här i Gaziantep än för ett rum än för trerumslägenheten i när jag levde i Belgien sa någon. Turkiet gör stora ansträngningar och erbjuder humanitärt stöd och hälso- och sjukvård. Men lägren är stängda för insyn.
 
Nyligen tillkom ett beslut om direktiv från regeringen om arbetsordning för lägren. Men någon uppföljning av implementeringen kan inte göras. Det lagförslag som kom i somras om generell politkik för flyktingar väntas antas under hösten. Men inget säger att heller detta ska öppna upp för insyn i lägren för UNHCR, mr-org eller ens turkiska parlamentariker.  

Då den ekonomiskt viktiga gränshandeln tvingats stänga påverkas även de turkiska hushållens ekonomi. Men signaler kommer även om handel med kvinnor. Kvinnoorganisationer berättade bla om en Sheik som tagit en ung kvinna som ytterligare en hustru mot hennes vilja men också hur det hade misslyckats att skydda kvinnan. Polygami tillämpas i Turkiet framförallt på landsbygden. En ung kvinna, inte sällan illiterat, utan omvärldskunskap- pengar o familjens skydd riskera att utnyttjas på ett avskyvärt sätt även när hon flytt till det som hon trott, tryggheten.

Det krävs en strategi för att kunna motverka problem som nu uppstår efterhand men också för vad som ska hända på längre sikt med de som flytt från Syrien oberoende om de kallas gäster, flyktingar eller skyddsökande. Alla kommer inte att kunna återvända och behov av humanitärt stöd kommer att behövas länge än. För en del flyktingar blir det andra vintern med snö och kyla i tält. Människor måste får möjlighet till en omstart inte minst för barnens skull.   

Turkiet, BDT, PKK pch KCK

BDP är ett politiskt parti i Turkiet som också är reprensenterat i parlamentet. De har två ordföranden, som språkrör hos miljöpartiet, alltid en kvinna och en man. Mannen heter Selahattin Demirtas och kvinnan heter Gultan Kisanak. Partiet har observatörsstatus i SI. Partiets bakgrund framväxt och vad som nu sker är värt att fördjupa sig i men det ska jag inte göra här. Vill endast peka på att nyligen dömdes BDPs parlamentariker Sabahat Tuncel till 8,5 år. Högsta domstolen beslut kommer att avgöra hennes parlamentariska immunitet. Inte heller ska jag gå in på PKK men däremot beröra en begreppsförvirring jag möter om PKK Och KCK. Först någon rad om PJAK. Många ser PJAK som PKK:s iranska systerorganisation eller som en iransk gren av PKK (skrivs även Pejak), Partiet för ett för ett fritt liv i Kurdistan. Liksom de turkiska kurdernas PKK hade PJAK baser i Kandilbergen på den irakiska sidan om gränsen. Vågar inte ha en mening om PJAKS styrka idag. Men PKK finns kvar med Högkvarteret i Kandil och rekryterar såväl mäns om kvinnor - Lady Guerillas till väpnad kamp, se http://www.youtube.com/watch?v=cGVkQtMjDk8 med bla Evin Cetin.

År 2010 meddelade den terrorstämplade organisationen ledare Öcalan att vapenvilan definitivt var slut. Den respekterade MR-org Human Rights Watch berättar om 750 utomrättsliga avrättingar av PKK. International Crisis Group: PKK o den turkiska staten har hamnat i en sorglig nedåtgående våldsspiral. Jag hävdar att vi ska reagera mot såväl terrordåd av PKK som statsterror från Turkiet. Jag tror vi ska fråga oss om hur den ökade spänningen med även våldsutövning mellan PKK och staten Turkiet kommer att påverka även i Sverige. Hur kommer denna spänning påverka PKKs vänner i Sverige, stödet för PKK växer som konsekvens av den uteblivna politiska processen men samtidigt pressas kurder till att betala "medlemsavgifter" och pressas inför val och till tystnad. Man får inte vara enögd, men däremot se kurders behov av en politisk plattform. BDP borde distansera sig från PKK och ta avstånd från våld och PKK borde låta partiet även i praktiken få agera självständigt. Det finns flera delar organisationsdelar inom PKKs hägn, långt ifrån alla bär vapen. Sedan ett år kommer inga budskap ut från fängelset via Öcalans advokater.

Den från PKK så kände Öcalan är även KCK:s obortröstbara ordförande och ledare. KCK är en takorganisation om också innefattar PKK och betyder "Kurdistan Communities Union". Det är också bakgrunden till den kända KCK-rättegången, som började april 2009. Tusentals personer sitter i arrest idag och påstås vara medlemmar av KCK. Arresteringarna fortsatte under hela 2009, 2010, 2011 och 2012. Flera tusen, främst BDP-politiker och människorätts-aktivister har suttit häktade under flera månader utan någon rättegång. KCK rättegången har också varit känd i media med det åtalsunderlages som presenterades den 14e juni 2010. Åtalsunderlaget var på ca 7 500 sidor, med 130 000 sidor som bilagor. Bevisbördan bestod av mail och telefonkommunikationer samt hemliga vittnen, som inte ens försvaret fick vetskap om. Vikten av att alla har rätt till advokat och en rättvis rättegång ska understrykas. Denna fråga har lyfts inom Europarådets Parlamenteriska Församling men också en lång rad andra problematiska frågor. Turkiet ser det som att EU stöder PKK genom att dess företrädare får uppehålla sig i medlemsländerna utan åtgärd. Att dessutom insamling av medel sker inom Europa ink Sverige, medel som även används för att finansiera terrorhandlingar sker, visar inte minst på gapet i diplomatin. Nu har rättsväsendet i Danmark agerat genom gripande av personer varav en boende i Sverige. Mer än så vet vi inte idag inte om detta, kommer åklagare att gå vidare till domstol eller läggs ärendet ned.

Fler borde mana parter till besinning och jag efterflyser en extern kraft som kan pressa Turkiet till förhandlingar. Språkfrågan måste få ha en positiv lösning. En ny konstitution som gör upp med arvet från den djupa staten och garanterera rättsäkerhet behöver komma på plats. Uppbromsningen av processen mot medlemskap i EU är en knut och till det kommer effekter av inbördeskrigets i Syrens även på inrikespolitiken i Turkiet ink kurd-frågan. Det krävs politiska lösningar! 

Min artikel om flyktingar från Syrien i Turkiet

Berättelserna går bortom orden när jag talar med flyktingar i turkiska Islahiye vid gränsen till Syrien. Att få bort president Bashar al-Assad var nu den helt överskuggande frågan för dessa flyktingar. ”Vi slåss mot ryska vapen och iranska soldater” sade flyktingarna som jag träffade. Det ansåg de vara skälet till att al-Assad kunnat hålla sig kvar vid makten längre än väntat. Men de sade sig ha starkare skäl till att fortsätta kämpa. ”Regimen må ha intressen men det är stor skillnad mellan att leva för sin kamp än att leva för andras intressen” sade en lärare som mist flera i sin familj och av sina elever i urskillningslösa anfall.
Frågan om det förekommer sexuella övergrepp på kvinnor under kriget får inga svar, tabu och smärta lägger hinder i vägen. Kvinnan söker oroligt min hjälp men jag har inga svar på vad som sker i hennes hemby, mannens ögon tåras, så många traumatiserade människor, det är värst för barnen säger de vuxna. Det flyktingarna berättar bekräftas i Paulo Sérgio Pinheiros nya FN-rapport.
Situationen i Syrien bidrar också till att till att polarisera den inrikespolitiska situationen Turkiet. Hela sextio procent av det styrande AKP-partiets väljare är kritiska till såväl regeringens flyktingpolitik som politiken gentemot Syrien. Oppositionen i Turkiet har kritiserat regeringen för att de öppnar upp för ett krig, inte bara mot alawiter i Damaskus utan även mellan shia och sunni, genom logistisk hjälp men även stöd till utrustning. Somliga går så långt att de talar om att det pågår ett informellt krig mellan Syrien och Turkiet redan i dag.

Nästan 150 000 syriska flyktingar fanns i augusti registrerade hos FN:s flyktingorgan UNHCR i grannländerna Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak. Siffrorna angav 53 000 flyktingar endast i Turkiet, men måste ses som osäkra. Det har skett en ökad tillströmning de senaste veckorna på grund av upptrappade strider. Totalt kan det finnas 100 000 flyktingar i Turkiet. UNHCR fick hård kritik från mänskliga rättighets-organisationer i Turkiet för att man tar politiska hänsyn istället för att utgår från sitt uppdrag från FN. UNHCR har nämligen valt att gå ut och att försvara flyktinglägren även när den turkiska regeringen själv avstått. Detta utan att UNHCR varken finns i lägren, som mer liknar militärläger, eller har tillträde till dem. Amnesty gick så långt att man hävdade att UNHCR är regeringens förlängda arm. Det är uppenbart att UNHCR underminerar mr-organisationers arbete genom sitt agerande.
Den kritiken riktades längre än till regeringen i Ankara då de menade att det fanns stöd för Turkiets agerandet från USA, Arabförbundet och EU. På så sätt är förhållandena även vårt ansvar. Ett av flyktinglägren pekas ut som plats för militär träning och ett annat uppgavs vara reserverat för dem som deserterat från al-Assads arme. Flyktingarna från Syrien bekräftade även att shiamuslimska Hizbollah och terrornätverket al-Qaida strömmat till. Risken med den ökade närvaron av militanta islamister gör att de kan bita sig fast på båda sidor av gränsen även efter ett regimskifte. Något som djupt oroade mr-organisationer men som sågs som ett hanterbart problem av flyktingarna själva. Deras förbittring över det internationella samfundets handlingsförlamning var större samtidigt som de var eniga i att de ville ha stöd även i form av vapen. Däremot ville de inte se en direkt militär intervention av andra stater i sitt land.

De syriska flyktingar som kommit tidigare till Turkiet har inte slussats till flyktingläger utan hänvisats till 52 utvalda städer i landet. Frivilligorganisationer har rapporterat brott mot de mänskliga rättigheterna. Det kan handla om människor som sänds tillbaka eller tagits i förvar. I turkisk media rapporteras även om MR-brott mot flykttingar från Syrien, men om detta vet vi mycket lite då lägren är stängda för utomstående, för Amnesty och även i vissa fall för turkiska parlamentariker. Även om Röda Halvmånen finns på plats så skapar slutenheten i sig onödig misstro kring de sex tältläger som finns utmed gränsen till Syrien och som i praktiken riskerar att utgöra en buffertzon.
Flyktingströmmarna efter katastrofen i Syrien har blivit en del av Mellanöstenpolitiken. Kurder från Syrien tränas militärt i irakiska Kurdistan för att kunna återvända till Syrien när Assadregimen faller. Att dessutom president Barzani uttalat ambitionen att ena de olika kurdiska grupperna ses på med oro i Ankara och bidrar till att öka konfliktnivån i regionen ytterligare. I detta läge har organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Turkiet fått besked om att deras stöd från Sverige fasas ut, vilket ger helt fel signaler.
I det läger jag besökte fanns 8 000 män, kvinnor och barn. Flyktinglägret var fullt och kunde inte ta emot fler flyktingar. Turkiet tar ett ansvar genom att ta emot så många flyktingar, men samtidigt åsidosätter landet internationella konventioner.
Turkiet har ställt sig bakom Genevekonventionen men man har gjort förbehåll för flyktingar utanför EU. Under landets moderna historia har endast 40 personer totalt beviljats flyktingstatus. Samtidigt är den 20-25 000 som årligen söker asyl i Turkiet. Stora grupper har under senare åren har kommit från Iran, Irak, Afghanistan och Somalia. Flyktingarna benämns av Turkiet som "gäster", ett begrepps om inte återfinns i konventioner eller övrig internationell rättsordning. En del har levt i Turkiet som "gäster" i ett och halvt år men utan att få sitt ärende individuellt prövat. Nu övergår man till att tala om "tillfälligt skydd", ett begrepp som inte har stöd i den nationella lagstiftningen. Inte heller detta tillfälliga skydd ger flyktingstatus.

Agerandet mot flyktingarna vore helt oacceptabelt i vilket land som helst och är det i än högre grad i ansökarland till EU. Att detta inte påtalas mer högljutt tolkar jag som ett tyst medgivande från Bryssel, men även från Washington.
Alla flyktingar kommer inte att kunna återvända och behov av humanitärt stöd kommer att bestå över en längre tid. Från turkisk sida efterfrågade man bidrag från Sverige till flyktingmottagande. Det är enligt mig rimligt att Sverige bidrar till Turkiets omfattande flyktingmottagande. Dock måste Sveriges regering försäkra sig om att humanitärt stöd går till flyktingar och inte till militära träningsläger. Krav på att flyktinglägren öppnas upp för insyn måste ställas utan vidare dröjsmål. Men även ett substantiellt bidrag för att bygga upp ett civilt samhälle i Syrien kan påbörjas redan nu, använd flyktingtiden till grundläggande utbildning för ett demokratiskt samhälle. Utrikesminister Carl Bildt bör snarast ta upp den akuta frågan med regeringen i Ankara med krav på ökad insyn i de slutna flyktinglägren utmed den syriska gränsen.

Texten ovan finns publicerad på http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/20/turkiets-behandling-av-syriska-flyktingar-r-oacceptabel

Syrien-kriget påverkar i Turkiet

Flyktingarna jag mötte i Turkiet på gränsen till Syrien bekräftade att shiamuslimska Hizbollah och terrornätverket al-Qaida strömmat till de syriska rebellernas hjälp. Risken är att den ökade närvaron av militanta islamister gör att det kan bita sig fast även efter ett regimskifte. Oron finns även bland grupper i Turkiet för att militanta extremister längre fram även ska komma att utgöra ett hot vid inrikeskonflikter i Turkiet. Förbittringen över det internationella samfundets handlingsförlamning var stor bland de syrier jag mötte, men samtidigt var de eniga i att de inte ville se en militär intervention i sitt land. Kurderna uppges ha gett sympatier till al-Assad mot löfte att få utgöra en efterlängtad självstyrande region. Kurder från Syrien har tränats militär i irakiska Kurdistan för att kunna återvända till Syrien när Assadregimen faller Att president Barzani uttalat ambitionen att ena de olika kurdiska grupperna ser med oro i Ankara.

Situationen i Syrien bidrar till att till att polarisera den inrikespolitiska situationen Turkiet. Oppositionen i Turkiet har kritiserat regeringen för att de öppnar upp för ett krig, inte bara mot alawiter i Damaskus utan även mellan shia och sunni, genom logistisk hjälp men även stöd till utrustning. Somliga går så långt att de talar om ett informellt krig mellan Syrien och Turkiet. Ett av flyktinglägren pekas ut som plats för militär träning och ett annat uppgavs vara reserverat för dem som rymt från al-Assads arme. Sextio procent av det styrande AKP partiets väljare är kritiska till regeringens flyktingpolitik och Syrienpolitik. Det finns många puselbitar för att förstå skeendet, detta är ett bidrag till den bilden.  

 

BRO skriver

Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation. BRO skriver – Hjälp oss förbättra Bröstcanservården.

Man beskriver att ca 7 000 kvinnor insjuknar årligen i bröstcancer. Varje dag får 20 kvinor i Sverige en diagnol och var 6:e timme dör en kvinna i Sverige i bröstcancer.

Man efterfrågar:

 

• Likvärdig och fullgod behandling oberoende av bostadsort

Likvärdig vård oberoende av var man bor och var man får sin behandling. Men pekar på väntetider för diagnos och behandling, ibland nekas behandlingar och läkemedel av kostnadsskäl. Vilket kan ställs mot likställdhetspolitiken. Men det finns nationella riktlinjer för bröstcancervården, men inte alltid regionala vårdplaner. De vill att patienter ska kunna få en förnyad medicinsk bedömning, så kallad second opinion.

 • Skriftlig information om diagnosen och behandlingsplan samt rehabiliteringsplan

Man beskriver hur ett cancerbesked är en chockartad och omskakande upplevelse. Så jag förstår att patienter blir oförmögna att ta till sig information och minnas vad som sagts. Därför menar man att det är viktigt med skriftlig information, skriftlig behandlingsplan och om den rehabilitering patienten får efter avslutad behandling. För de som vill ha rekonstruktion skall den ske så snart det är medicinskt möjligt inom ramen för sjukvårds- försäkringen.

• Mammografi för alla kvinnor 40-74 år

Vidare menar man att Sverige inte följer kriterierna i EU:s riktlinjer för kvalitetssäkring avseende screening och diagnostik av bröstcancer mot bakgrund av att inte alla landsting uppges leva upp till kravet att bilderna ska granskas av två av varandra oberoende specialister. Avgiften varierar mellan 80 kronor och 200 kronor beroende på vilket landsting man tillhör och ingår inte i högkostnadsskyddet

För mig som socialdemokrat är det också viktigt att cancervården får fortsätta utvecklas. Då är klimatet för de kliniska prövningarna viktigt. Man kan rikta satsningar inom forskningen.  Det är viktigt att det finns satsningar på medicinsk forskning och då särskilt på förutsättningarna för kliniska prövningar och forskning så att svensk vård kan fortsätta att utvecklas till fromma för cancerpatienter.

Det är rimligt att en cancerstrategin leder till högre likvärdighet och rättvisa också när det kommer cancerpatienterna. Vi får aldrig acceptera att den vård som patienten får beror på något annat än de medicinska behov som patienten har. Regeringen måste ta sitt ansvar för cancervården och föreslå insatser som leder till höjd kvalitet och likvärdighet.

En av de stora utmaningarna för sjukvården under senare år har varit cancern. Cancervården har också gjort stora framsteg. Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Det gäller kanske i synnerhet de cancersjukdomar, prostata- och bröstcancer, som drabbar flest patienter. Bröstcancer är den cancerform som drabbar flest kvinnor. Alla former av cancerbesked drabbar patienter hårt och deras anhöriga. Visserligen har nya behandlingsmetoder, där läkemedel är en viktig del, betytt mycket för att förbättra vården för de många cancerpatienterna men fortfarande finns skillnader som bygger på t ex var man bor eller vilket kön patienten har. Det krävs även en ökad medvetenhet om att barn som genomgått en cancerbehandling med positivt resultat senare kan drabbas av bieffekter.

För mig som politiker är det viktigt att lyssna på såväl organisationer, patienter, professionen, landstingspolitiker som mina kolleger i ansvarigt utskott här i riksdagen. Men också att ta initiativ när det krävs. Som socialdemokrat vill jag öka kunnandet och förbättra vården ytterligare för cancerpatienter. Jag har även som arbetskamrat, vän och anhörig mött cancern, det har vi dessvärre alla gjort, så vanlig är sjukdomen. Ingen får stängas ute från rätten till en bra vård.      

Kvinnokonventionen, EU och Kvotering

Sverige mottog 2008 rapporten från CEDAW- kommittén där man uttryckte sig bekymmersamt över den höga förekomsten av våld mot kvinnor. Något som även uttryckts från andra ansvariga delar av FN-systemet, särskilt sexuellt våld och förekomsten mot unga flickor. Här lyfte man särskilt fram delområderna hedersrelaterat våld och våld i nära relationer.

Men man konstaterade även en generella omedvetenhet inte minst inom kommunerna om konventionen och avsaknaden av effektiva metoder för uppföljning. Att mindre än 20 procent av föräldraledigheten tas ut av fäder är en kritik som är av extra intresse för Jönköping län som ligger lågt i förhållande till riksnivån. Då gav kritik mot att kvinnor har flest deltidsarbeten och sedan dessa har antalet osäkra anställningar ökat. Bristen på jämställdhet inom sjukvården var ett ytterligare område för kritik. Men Kommittén gav som positivt exempelvis att Sverige utarbetat handlingsplaner för att bekämpa våld mot kvinnor och att förändringar, dock ett krav från Europarådet. Vidare tog man upp ytterligare en fråga jag arbetat intensivt för, att abort möjliggjorts i Sverige även för kvinnor utan svenskt medborgarskap.

Men så åter till områden för kritik, den låga andelen åtal och fällande domar när det kommer till våldsbrott mot kvinnor påpekade jag bla i ett seminarium i riksdagen, särskilt vid våldtäkt. Problemet kvarstår trots kritiken 2008, frågan är om det tom har vuxit. Den allt sämre psykiska hälsan bland unga flickor, något som fd partiledare Sahlin lifta lyfte upp men jag saknar krafttag från regeringen.

Den idag så aktuella debatten den om fortsatt låga andelen kvinnor på höga positioner inom den akademiska världen, i bolagsstyrelser och på chefspositioner fick kritk av CEDAW-Kommitten. Nu är det den låga andelen kvinnor bolagsstyrelse som främst hamnat i fokus. Inte för att regeringen lyckats eller lagt fram någon åtgärd, tvärtom. Regeringen säger nej till kvoteringen utan att göra mer än hoppas på den goda viljan för en förändring. En vilja som inte påtagligt synts till och som fått kvinnor inom näringlivet att börja tappa tålamodet.

Nu erkänner regeringen att man försöker stoppa EU-kommissionen kommande förslag om att stora företag i fortsättningen måste ha minst 40 procent kvinnor i sina styrelser. Kan ha förståelse för att man ser detta som svenska nationell kompetens. Men saknar förståelse för att man inte vill se kvotering som är ett redskap för att leva upp till Kvinnokonventionen då den frivilliga vägen visat sig vare en återvändsgränd och regeringen inte har visat på någon ytterligare väg. Regeringen och Jämställdhetsminster Nyamko Sabuni FP har förändrat bilden av Sverige i Europa och FN. Detta har opinionsbildare i Sverige velat blunda för, eller har de inte sett den politiska förändringen jämfört med S-regeringarna.

Att man i debatten och granskning här i landet inte bryr sig om jämställdhet mer än så ligger när till hand men är något jag inte vill tro. Men kanske kan debatten om kvoteringen som bieffekt visa var regeringen står i den europeiska debatten om jämställdhet och den bristande benägenheten att leva upp till sina internationella åtagande blir en vändpunkt. För varför ska den frustration, ja även ilska, som jag möter sedan 2006 mot Sveriges regering utomlands undanhållas svenskarna här hemma.

Men nu ska den aktuella frågan om kvotering hanteras med kravet att regeringen ska leva upp till Kvinnokonvetionen och med CEDAW-kommittens kritik i åminnelse.

Press Statement

Reproductive Health - On 26-29 August, 5 Members of Parliaments from Europe visited Manila, Philippines for a Parliamentary Study Tour on Family Planning and Reproductive Health.

 

Members of the delegation were:

-       Hon. Helen Grant, Member of House of Commons from UK

-       Hon. Carina Hägg, Member of Parliament from Sweden

-       Hon. Ricardo Baptista Leite, Member of Parliament from Portugal

-       Hon. Eleni Theocharous, Member of the European Parliament from Cyprus

-       Hon. Birute Vesaite, Member of Parliament from Lithuania

 

The visit was organized by EPF - European Parliamentary Forum on Population and Development, and locally hosted by PLCPD - Philippines Legislators Committee on Population and Development.

 

The Members of Parliaments met with community members, civil society organisations and youth activists. They had the opportunity to visit vulnerable communities that are both most affected by the recent floods, as well as most lack access to basic healthcare including reproductive health service. The visits were done in order to familiarize themselves with the reproductive health and rights situation of people in the Philippines. The European Parliamentarians shared experiences of improving reproductive health, rights, and access to services and information from Sweden, Cyprus, Portugal, Lithuania, and the UK. Discussions were dynamic with legislators and champions of the RH bill from both Houses of Senate and Congress.  

 

The Parliamentarians assert that the RH Bill promotes access to maternal and reproductive health services, education, gender equality and the promotion of rights of all Filipinos, especially the women. Hon. Helen Grant emphasized that “we need to ensure that people have children by choice and not by chance as it will make people healthier, wealthier and better educated”. It was acknowledged that the debate is a very sensitive one but as Hon. Ricardo Baptista Leite reminded: “saving lives is the most human and Christian act one can do”. We recognize both the potential and the challenges in implementing such a groundbreaking piece of legislation. Hon. Birute Vesaite insists: “Fruits of economic development must reach poor people and economic development should go along social development”. Hon. Eleni Theocharous proclaims: “The implementation of the law would be a test of the strength of the public provision of health services and for the eradication of poverty”. This law will improve the lives of millions of Filipino women, will help the Philippines reduce maternal mortality, and will be crucial to meet the Millennium Development goals as Hon. Carina Hägg stressed.

 

It is obvious that the debate has been exhausted and it is now time to let the legitimate representatives of the Filipino people express with their vote what they know is important for their country. The European Parliamentarians affirmed admiration of the drive of President Aquino, the Speaker of the House, and the legislators to realise the desire of 70% of the population and pass the RH Bill.

 

 

Stöd RH-Bill i Filippinerna

När halva Filippinernas befolkning saknar tillgång till hälso- och sjukvård är politiska åtgärder påkallade. Arbetet i parlamentet för en förbättrad tillgång för reproduktiv hälsa pågår. Men utgången av processen för "The Reproductive Health Bill" den så kallade RH-Bill är i dagsläget osäker, Företrädare för FN har uttalat sitt stöd för projektet mot bakgrund av att landet inte når upp till Millenniummålen. Mödradödligheten i Filippinerna ökar i strid med delmål 5. Utvecklingen för mödra- och spändbarnsdödlighet är oacceptabel.

Kvinnokonventionen (CEDAW) och slutdokumentet från befolkningskonferensen i Kairo (ICPD) är ytterligare överenskommelser som det internationella samfundet har ett gemensamt ansvar för. Mot bakgrund av att 15 kvinnors liv per dag kan räddas, är det aggressiva motståndet från Katolska Kyrkans hierarki förvånansvärd. Men även tystnaden från EU ger anledning till kritik. Regeringen kan såväl uttrycka sin mening om RH-Bill som att redovisa EU:s ståndpunkt. EU bör utan dröjsmål offentligt uttrycka sitt stöd för RH-Bill såväl i Bryssel som i Manila. Vidare oroar planeringen för att dra tillbaka stödet till hälsosektorn. Sveriges ambassad stängdes i Manila och stöd till organisationer har redan uteblivit. Socialdemokraterna har uttalat sitt stöd för kvinnors rättigheter i Filippinerna.

Min skriftliga fråga i riksdagen till Biståndsministern Gunilla Carlsson idag är om vilka initiativ regeringen vidtagit mot bakgrund av den oacceptabla utvecklingen av mödra- och spädbarnsdödligheten, Stöder regeringen RH-Bill i Filippinerna.

Satsa på en innovativ näringspolitik

Sveriges näringspolitik, på såväl nationell som lokal nivå, måste präglas av strategi, utveckling och visioner. För att skapa kontinuerlig framgång på området krävs ständig stimulans. Och man får framför allt inte begå misstaget att arbeta defensivt och snudda vid gränsen till handlingsförlamning.

Då börjar hjulen snart tappa fart.

Vi är i den situationen just nu – och den måste vi ta oss ur.

Paradoxalt nog brottas vi med en massarbetslöshet på över åtta procent samtidigt som industrin letar ivrigt efter personal med rätt kompetens. Det är en ekvation som aldrig går att lösa med en inskränkt policy att statskassan helst ska vara orörd och att nedskärningar alltid är att föredra framför expansiva satsningar. Ur länssynpunkt är det bara att ta del av det ständiga nyhetsflödet för att inse att den moderatledda regeringen fullständigt kört fast. Inom loppet av några få månader har vi fått veta småföretagen i Jönköpings län går sämre generellt jämfört med riket i stort, att det är skriande brist på ingenjörer och tekniker i regionen, att Högskolan i Jönköping under de tre närmaste åren kommer att förlora 83 miljoner kronor i statsanslag och att nyföretagandet i länet i år gått ned med 12,5 procent jämfört med ifjol.

Det vi ser är ingen utveckling. Det är ren och skär stagnation.

Eller för att citera LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson när han nyligen ombads att ge sin syn på regeringens jobbpolitik: ”Det är väldigt enkelt att sammanfatta: fiasko.”

Här behövs alltså krafttag, en kursändring, en ärlig vilja att ge det inhemska näringslivet nödvändiga resurser och verktyg. Och i det fallet har vi socialdemokrater pekat ut en inriktning som är väldigt offensiv, men ändå förnuftig och realistisk i sin utformning.

I stora svepande drag rör det sig om tre stadiga grundfundament:

* En satsning på klimatinnovationer.

* Ökat exportfrämjande.

* Satsning på miljötekniska innovationer.

Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven uttryckte innebörden på ett rakt och lättfattligt sätt när han strax innan sommaren konstaterade: ”Vad det handlar om är att omvandla kunskap och idéer till något som går att sälja på marknaden.”

Den sortens lyhördhet skulle garanterat uppskattas av näringslivet. Det skulle främja en konstruktiv dialog som vore till vinning för alla. Och det skulle likaså utgöra bas för en aktiv näringspolitik som skulle stärka landets industri, minska arbetslösheten och förbättra vår gemensamma välfärd.

Här i Jönköpings län finns massor av kreativitet, idéer och pionjäranda. Men att döma av ointresset från regeringens sida är det ett kapital man inte bryr sig om att ta tillvara på. Jag förordar konkreta lösningar. Vi socialdemokrater vill underlätta för småföretagen att växa. Bland annat genom tillkomsten av en riskkapitalfond och utvidgad avdragsrätt för investeringar i forskning och utveckling.

Jag vill bort från den moderatledda regeringens inaktiv politik, vårt län förtjänar en socialdemokratisk näringspolitik.

Skriver till vänner i Europarådet

Dear friends

On July 6, 2012, Mr. Volonté and a number of Members of Parliament deposited a Motion for a Resolution “Combating eugenics and discrimination against people with disabilities" (attached). We are concerned that this measure would truly seek to limit women’s access to information and right to make decisions about their pregnancies.

This approach to addressing this issue is deeply disconcerting and would restrict rights instead of promoting them. We are writing to you as a Member of the Bureau who will take a decision about this motion and we urge you to prevent its referral to the Committee.

In many states in Europe women have very little choice, when deciding whether or not to raise a child with a disability. Frequently policies do not provide enough social, emotional and financial support to enable women to raise children with disabilities. Women may feel that they lack the necessary resources to provide adequate care for the child. Therefore, to enhance the rights of people with disabilities and empower women, States should enact policies that provide financial and social support to families with children with special needs.

Access to information and to reproductive health services are fundamental human rights, as recognized by many international human rights treaties including the Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD). The right of women to access all available information about their pregnancies in order to make informed decisions about their reproductive healthcare is grounded in international human rights law.

The European Court of Human Rights in its groundbreaking decision R.R. v. Poland (2011,No. 27617/04, Eur. Ct. H.R., para. 162) recognized that denying women access to prenatal tests can amount to a violation of the right to respect for private life. States should embrace an approach to disability that advances rights and freedoms, not one that limits access to information and choice. Such balanced approach is essential to upholding rather than limiting the rights both of persons with disabilities and women, whose rights are not mutually exclusive.

PACE Resolution 1642 (2009) “Access to rights for people with disabilities and their full and active participation in society,” recognized that policies should, for example, ensure that people with disabilities retain and can exercise legal capacity, grant equal access to sustainable employment, education, and health care, and penalize discriminatory practices and unacceptable attitudes towards people with disabilities.

On the contrary, Mr.Volonté’s Motion for a Resolution is underpinned by the intention to limit women’s human rights and is counter-productive, paternalistic and disingenuous. The rights of people with disabilities will not be enhanced by restricting the fundamental rights of women. Women, with or without disabilities, have the rights to reproductive autonomy, information, and choice.

The best way for States to promote the rights of individuals with disabilities and combat discrimination against them is to put into place progressive policies that support the autonomy and rights of all persons, as outlined in the CRPD and other human rights instruments.

Sincerely