FN:s säkerhetsråd kunde inte enas om kravet att Syriens diktator Bashar al-Assad ska lämnar över makten till sin vicepresident. Vilken är en väg för att kunna bereda vägen för en demokratisering av och stoppa våldsutvecklingen. Kina och Ryssland, båda länder med veto i FNs säkerhetsråd uppges ha blockerat resolutionsförslaget. Vi ska inte heller bortse från att det finns fler fler tveksamma länder bakom de båda permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet. Men det är ingen ursäkt för passivitet inför det som kan betecknas som början på ett inbördeskrig. Intressant är Arabförbundet som oväntat klivit fram som en aktör i regionen. Jag har såväl kritiserat USA som under President Bush som gick vid sidan om FN som välkomnat nuvarande President Obamas vilja till samverkan med det internationella samfundet. som FN-vän är det min generella hållning, frågor om internationell fred och säkerhet har ett forum, och det är FN. Samma förhållningssätt har jag till andra länder, varav Ryssland är ett. Ryssland har även haft lång tid på sig för att presentera alternativa vägar och förslag. Moskvas långa och goda kontakter med Damsakus med många personkopplinar skulle kunna har varit en tillgång för alla parter. Men så här långt har inget positivt resultat synts till. Inför Utrikesminster Sergej Lavrovs resa till Syrien, i morgon tisdag, för att träffa president Bashar al-Assad ökar pressen i omvärlden på båda parterna. Det vore olyckligt om sprickan mellan länder i FNs säkerhetsråd ytterligare skulle fördjupas i en tid då de tvärtom borde stå samlade. Något som också ligger i Ryssland och Kinas långsiktiga intesse.
För oss socialdemokrater är FN fortsatt central och Sveriges regeringen måste nu vara tydlig mot Moskva. Hillary Clinton, USA har hävdat att redan existerande sanktioner mot al-Assad kommer att stärkas. Ett inbördeskrig hotar också att dra in grannländer i konflikten. Syrien i sig själv rymmer olika grupper, har en historia och en stark militär på ett sätt som inte gör att landets situation inte kan jämföras med andra länder. Men den längtan som den arabiska våren väckte förhoppningar för är densamma. Rop på frihet, demokrati och värdighet har fört med sig förändringar som få trodde var möjliga för bara något år sedan. Fortfarande är kampen dock långt ifrån vunnen.
Socialdemokraterna stod värd för ett Anna Lindh-seminarium på temat ”The Arab World in Transition: Prospects and Challenges” i Stockholm. Med deltagare från Tunisien, Egypten, Libyen, Palestina, Jordanien, Västsahara och Syrien. Under 2011 samlade Palamecentret också den syriska oppositionen i Stockholm. De har haft ytterst svårt att samlas inne i landet och därmed också att kunna formulera ett politiskt alternativ.
Sveriges Utrikesminster Carl Bildt vågade inte kräva Mubaraks avgång förrän den redan var ett faktum Regeringen vågade inte välja sida. För att inte stöta sig med krafter man inte trodde skulle falla ville Statsminister Reinfeldt bibehålla ”stabilitet” i Libyen. Däremot åt regeringen älgstek med företrädare för regimen i Stockholm utan att känna bismak, vad jag kunnat erfara så var det inte ett möte för kritik utan för hur handeln skulle kunna utvecklas. Ja, ni känner igen det mönstret från fler länder, jag beklagar denna regeringspolitik.
Omvärlden stod yrvaken inför kraften i förändringsvågen som svepte fram med start i Tunisien och från Tahrirtorget. EU och USA samarbetade i decennier med odemokratiska regimer i utbyte mot olja, stopp för flyktingströmmar och fromma förhoppningar om stabilitet. Denna politik var fullkomligt felaktig. Verklig och hållbar stabilitet kan inte byggas på ett förtryck av mänskliga rättigheter. Verklig stabilitet uppnås endast genom demokrati. EU har påbörjat en välkommen omsvängning av sin politik. På en rad konkreta områden vill vi socialdemokrater att EU nu står upp för de värderingar som unionen vilar på. Samarbetsavtalen med dessa länder måste tydligt koppla till demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna. Stöd måste ges till att bygga upp fungerande rättsstater, korruptionsbekämpning och fri media samt demokratiska institutioner och organisationer. Förutom politiska reformer krävs också social och ekonomisk utveckling. Där kan EU arbeta för att skapa ett frihandelsområde, reformera jordbrukspolitiken och underlätta kontakter och utbyte mellan människor. Den arabiska våren har också satt kvinnornas krav på rättigheter och deltagande i centrum. Kvinnorna intog gator och torg, bloggar och talarstolar.
Det är nu av största vikt att kvinnorna inte tappar mark i den fortsatta utvecklingen i regionen. Det handlar om kvinnors möjlighet att delta i samhällslivet, ha inflytande över politiken och makt över sina egna liv. Kvinnors erfarenheter och syn på samhällsförändringen utgör en viktig kraft som behövs för att upprätthålla förändringstrycket i regionen även när omvärldens strålkastare riktas åt något annat håll. Därför måste också omvärldens stöd till detta stå fortsatt starkt. Vi anser att Sveriges långsiktiga stöd till de nordafrikanska länderna och Mellanöstern ska bygga på insikten om behovet av kvinnors delaktighet. Sveriges stöd ska bidra till att kvinnor ges möjlighet att göra sina röster hörda. Nu är frågan om att ge kvinnor skydd aktut. Rapporter kommer om övergrepp på flickor och kvinnor på grund av deras kön. Omvärlden kan inte vänta med att våga se vad som sker. Vill särskilt peka på "The responsibility to protect" och ICC.
Det är en skyldighet att fortsätta ställa krav på regimen och vidtagit åtgärder mot Syrien. Det fruktansvärda våldet och förtrycket måste få ett slut och ansvar utkrävas. FNs säkerhetsråd misslyckades men ansvaret ligger kvar än tyngre hos dess medlemmar. Det internationella samfundet har att öka pressen och ställa konkreta krav på Bashar al-Assad. Ryssland spelar cyniskt med syriers liv av de maktstrategiska intressen som Moskva med sin stopp-linje själva underminerar. EUs Catherine Ashton talar om blodbad men även om stöd till Arabförbundets ansträngningar. Men vad är Bildt krav till Lavrov inför hans resa till Damaskus och vad tar regeringen för initiativ idag för Syrien.
Socialdemokraterna kräver att den syriska regimen måste avgå!
