Som ni märker försöker jag synliggöra våra grannars grannar. Jag har i riksdagen tek konkret lyft Senegal, Mauritanien och en ev EU-insats med bas Niger. Söder om Sahara finner vi även Mali.
Regeringen förlängde Sveriges landstrategi med Mali till 2011. Nu när vi skriver 2012saknas även gällande regeringsdirektiv. Landet plågas av svält och såväl internflyttningar som människoströmmar över landgränserna ökar. Amnesty hävdar att läget för mänskliga rättigheter har avsevärt försvårats. MNLA-gerillan strider för en egen stat. I norra delen av landet återfinns AQIM. Vapentillgången uppges vara god, våldet ökar. Tid för presidentval är satt till april och parlamentsval är utlyst till juni. Samtidigt framkommer oro för att valen inte ska genomföras. Mali befinner sig i en allt svårare situation. Utrikesministerns aktuella politik i förhållande till Mali är inte känd. Sveriges ambassad är belägen i huvudstaden Bamako. Dit är det okomplicerat att resa men till andra delar av landet har UD utfärdat begränsningar. Rekommendationer som man ska man ta på allvar.
Vilka initiativ har utrikesministern vidtagit med anledning av den oroande utvecklingen i Mali undrar jag. Men ytterligare ett land som Sveige samarbetar med i biståndsfrågor är Burkina Faso. Känt som ett lugnt men fattigt land. Den bilden har förändrats. Torka, hunger, höjda matpriser, en ung befolkning varav många är arbetslösa blir till en mix till spänningar men också oroligheter. Bukina Faso tar emot flyktingsströmmar utan att invånarna som så vill själva kan ta sig norrut och upp till Europa. Många unga känner att dörren stängs för deras framtidsdrömmar. Men etablerade politiker i Bukina Faso har haft svårt att möta missnöjet.
Sverige och EU måste visa denna region större uppmärksamhet än idag. Utveckligen riskerar annars att tvinga oss till det.
