Efter Khomeinis maktövertagande i Iran förlorade iranska kvinnor många av sina rättigheter och tvingades in under chadorna. Trots det har de iranska kvinnorna inte gett upp kampen för sina rättigheter. När Shirin Ebadi fick Nobels fredspris gav det hopp till miljontals muslimska kvinnor i världen. När Parvin Ardalan fick Olof Palmes pris synliggjordes samtidigt kvinnors ledande roll för den gröna oppositionen. Vi socialdemokraterna fortsätter stödjer den iranska kvinnorörelsen med dess rättmätiga krav på att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra.
En fas för Irans utvecklingen genomfördes av Reza shah Pahlavi på 1920-talet. Han bytte till exempel namnet från Persien till Iran, reformerade armén och införde rättegångar i samhället. Landet Iran blev i den meningen modernt. Modellen var västerländsk samtidigt som man ville bevara vissa muslimska värderingar. När ett religiöst ledarskap efter den islamiska revolutionen övertog makten utlovades åter förändringar, dessa gick emot en demokratisering. Brist på respekt för de universella mänskliga rättigheterna blev uppenbara. De beskrivs av kritiker men även forskare som västerlandets idéer och normer.
Politisk islam är en kraft som stärkts genom åren. Det är inte bara i Iran som den fått ett uppsving. Andra länder där politisk islam fått näring är till exempel i så skilda länder som Afghanistan och Turkiet med en sekulär konstitution. Det kan anses vara en av moderniseringens paradoxer. Hur kan något som anses vara omodernt, det vill säga politisk islam, frodas i moderniseringens kölvatten? Svaret är komplext. Ett delsvar utgörs av att konceptet modernisering är etnocentriskt. Moderniseringsbegreppet är något som byggts utifrån en europeisk föreställningsvärld och något som vi tillämpar utifrån vårt sätt att se på världen.
Ett annat delsvar är att politisk islam är just politisk och islam. Religionen har förändrats med hjälp av politiken under tidens lopp. Även om religionen har påverkat politiken så har religionen anpassat sig mer till politiken, det vill säga till samhällets förutsättningar. Regimens företrädare har trots allt utsetts av politiska organ. Globaliseringen är en viktig faktor som påverkar hur religion förhåller sig till samhället. Aldrig tidigare har världen varit så intensivt sammankopplad. Samtidigt har vi följt Sveriges regerings osäkra politik i förhållande till Iran. Vi minns hur Utrikesminister Bildt valde att be Sveriges ambassadör närvara då Ahmadinejad svors in som president samtidigt som iranska män och kvinnor var fängslade, mördades och torterades endast för att ha deltagit i fredliga demonstrationer. Allt för länge hamnade också Irans eventuella kärnvapenprogram i skymundan.
Socialdemokraterna stöder EU:s utökade sanktioner mot Iran. Sanktioner som om de träder i kraft primärt kommer att slå mot både oljeindustrin och mot finanssektorn. Men målet måste vara att sätta press för en politisk överenskommelse som undanröjer risken för framtida kärnvapenhot. Jag välkomnar att FN enligt översynskonferensen om ickespridningsavtalet 2010 tagit beslut om en konferens angående en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Konferensen om massförstörelsevapen i Mellanöstern ska ordnas 2012- 2013 i Helsingfors. Svåra frågor är Israels kärnvapeninnehav och Irans utvecklingsprogram på kärnenergiområdet.
Iran blev heller inte förebilden för revolutionerna i Nordafrika, tvärtom. Men en viktig aspekt i moderniseringsprocessen även i Iran är de sociala medierna, som till exempel twitter, bloggar och facebook. Dessa har en mycket betydelsefull roll i alla samhällen. Det gäller såväl demokratiska som icke-demokratiska. I länder med auktoritära styren som Iran kan oppositionen använda sig av social media i syfte att förändra samhällsutvecklingen i en mer demokratisk riktning. Men man ska samtidigt komma ihåg att det är människor som begår revolution och inte de sociala medierna. De sociala medierna är enbart ett verktyg för att åstadkomma samhällsförändringar.
Även den iranska regimen använder sig av de sociala medierna. Den nya tekniken betraktas som en utmaning och samtidigt som en möjlighet för att kväsa motståndet. Dels blockeras internetsidor som oppositionen nyttjar och dels sprider regimen också propaganda och motkampanjer som stör oppositionen. Den demokratiska oppositionen förtjänar vårt stöd på flera sätt. Palmecentret, OPC samlade nyligen den iranska oppositionen i Stockholm. I sådana sammanhang är ”Chatham House Rule”, vilket innebär att det står var och en fritt att berätta om mötet så länge man inte avslöjar andra personers åsikter eller identitet, rimlig. Vi ska välkomna om Palmecentret arrangerar fler möten av detta slag. Även om jag inte ser ett egenvärde i att ha stängda dörrar ska oppositionen mötas med den respekt som gör att arbetet kan gå framåt. Det var ett skäl till varför jag blev bekymrad när regeringen nyligen angrep stöd till möten och resor. Demokrati kan helt enkelt inte byggas utan demokrati och det innebär möten mellan männsikor. Självfallet ska Sverige stödja det civila samhället samtidigt som jag inte utesluter en kritisk dialog med företrädare för regimen.
Vi socialdemokrater ser med spänning på händelseutvecklingen i Iran. Hur länge kommer regimen att överleva utmaningarna som de ställs inför? Kommer det att uppstå nya utmaningar, kommer oppositionen att använda sig av åter nya metoder för att försöka störta regimen, är en sekulär stat möjlig? Det jag säkert vet är att är att vi socialdemokrater stöder en en demokratisk utveckling av Iran. Utrikesminster Carl Bildt kan redovisa en aktiv politik i förhållande till Iran samt utlova stöd till det civila samhällets arbete när han inför riksdagen redovisar Utrikesdeklarationen
http://debatt.svt.se/2012/02/15/vi-maste-undanroja-framtida-karnvapenhot-fran-iran/
