Efter att ha lyssnat till FN:s Generalsekreterare Ban Ki-moon flera gånger bara under veckan här så var det trevligt att också själv få träffa honom. Han ger intryck av att ta sitt uppdrag mycket seriöst. Det stela intryck som han förknippats med kände jag däremot inte igen. Idag anordnades i samverkan med Ban Ki-moon, Advancing Nuclear Disarment: The Power of Parliaments. Andra arrangörer var The Inter-Parliamentary Union, IPU och Parliamentarians for Nuclear Non-Proliferation and Disarmment, PNND. På www.pnnd.org hittar du Parliamentary Resolutions Supporting a Nuclear Weapons Convention. Men även om vi är riksdagsledamöter här så är vi för få. Frågan är så viktig att fler länder borde inkludera riksdagsledamöter i sina delegationer och fler kollger borde kräva att få plats här.
Har finns ca 2000 registrerade delegater från olika NOG. På grund av ombyggnader i FN men också på att frågor som NPT inte av tradition är lika tillgängliga så märks ett avstånd till NGO här. Men jag även idag träffat svenska NGO. Och UD har också haft ett informationsmöte i em med svenska NGO på plats, jag var där. Norge toppade med att ta upp NGO i sitt nationella tal, Och frivilligorganisationerna är viktiga, där kan prematura förslag få växa till sig. Men förslag hinner också förkastas innan det hinner till oss politiker. Men Norge nämnde inte en kärnvapenkonvention i sitt tal men säger att de arbeta för att få med detta i sluttexterna från konferensen. Vore välkommet om Sverige hakade på frågan om en kärnvapenkonvention. Det kan uttryckas vagare som legalt ramverk, ta fram en tidtabell för att kunna analysera frågan vidare osv. Något som gör att steg i den riktniggen kan börja tas. Ican har tagit fram ett papper, 10 Arguments for a Nuclear Weapons Convention. I söndags var det 15000 som tågade här i New York i demonstrationståget för nedrustning. Demonstranterna mot Iran har försvunnit ur gatubilden
Ryssland talade för P5 Att de kunnat kompromissa ihop sig till ett tal och så är inledningsvis är en framgång. Ryssland har också erbjudit sig att stå som värd för en konferens om Mellanöstenresulutionen. Bra om det också kan lösa ut den hotande blockeringen för att komma vidare som Mellanösternresulutionen kan orsaka. Men hur gör man med Israel som inte är en del av avtalet och som jag heller inte sett här i New York på NPT. Dock på andra arrangemang som uppmärksammandet av andra världskriget slut.
NPT har en tjänst som inte hela året ens jobbar heltid med dessa frågor. Helt oacceptabelt och här borde Sverige ta i ordentligt. Och jag skulle även gärna se att man hade möten, om än mindre, än de vi har var femte år, varje år. Men den kraftsamling det innebär att samlas i FN för att fokusera på nedrustning och icke spridning samt dessa frågor i relation till fredlig kärnkraft var femte år kan fortsätta. Man kan välja olika modeller men faktum är att arbetet behöver förstärkas.
NATO då, De ser jag inte av här. Men vem vet kanske har de något möte. Jag märke dock att kärnvapenländerna men också länder utan kärnvapen men som är medlemmar i Nato förhåller sig till organisationerna. Och Nato lär se över sin kärnvapensdoktrin. Men observera att de kärnvapen som finns utplacerade i andra länder än kärnvapenstater, inte minst i Europa, här inte räknas som spridning av kärnvapen.
Om Iran sätter sig på tvären ordentligt, ja kring den frågan finns många spekulationer sam om ev länder som skulle ställa upp på Iran sida. Inget tyker idag på att NAC kommen att spela samma roll denna gång. Och kommer Egypten att vilja sitta med ännu ett nedlagd i knät. Frågorna är många som surra omkring i korridorer och vid kaffebord.
Om alla räknade kärnvapen på samma sätt vore det en framgång. Idag saknas bindande mekanismer vilket gör det svårt att möta verkliga framgångar för nedrustning. Ännu en dag i fredens tjänst kan läggas till handlingarna. I morgon tar jg nya tag
