Inte dagar denna gång, utan endast med några timmars försening kunde jag landa i Sverige. Men med följd att jag inte kommer hem till Värnamo idag. Eyjafjallajökull påverkar fortfarande vår vardag och Island är kändare än någonsin.
Nu får jag fortsätta följa och vara aktiv för NPT på distans. Det är inte möjligt att stanna en hel månad på Manhattan. Men nätet ger också idag andra möjligheter än för tidigare kolleger, något som jag också tar tillvara för att kunna följa vad som sker i FN från Sverige och Värnamo. Att kunna driva på procesen för nedrustning och icke spridning av kärnvapen är ett ansvar för mig som S-kvinna och socialdemokrat i Utrikesutskottet. Och med respekt för frågan har vi i S förslag.
Men nu över till något annat. FN:s generalförsamling har tidigare i en processresolution enats om att fortsätta diskutera frågan om jämställdhet som en av fem FN-reformfrågor. Och FN:s Deputy Secretary General Asha-Rose Migiro skulle presentera ett mer detaljerat förslag på ny generalarkitektur. Ett förslag var väntat till februari 1009 för att därefter kunna diskuteras i generalförsamlingen.
Men frågan fastnade så än en gång och osäkerheten kvarstod om generalarkitekturen. När jag träffade Migior så var hon på väg i fråran igen men hon kunde inte gå fortare än regeringarnas rep var med på tåget. Men mer mer än 300 kvinnorganisationer och människorättsgrupper från mer än 50 länder krävde en bättre samordning av de FN-organ och institutioner som arbetar för jämställdhet, något som också välkomnas från många håll. Krav fördes fram att ansvariga organ måste ges mandat att påbörja ett förändringsarbete som förstärker jämställdhetsarbetet. Och att Sveriges regering helt uteblivit från vikta möten som CSW förra året väckte frågetecken om såväl regeringens ståndpunkt som intresse för reformarbetet.
Frågan om en ny genderarkitektur inom FN är således inte ny. Jag har också drivet på frågan inte minst i riksdagen. Efter ett flera år långt arbete finns ändå nu ett mål i sikte. Den möjligheten har vi alla att ta sikte på och samtidigt vara beredda på ytterligare kompromisser. Men gränsen går också någonstans, den har vi dock inte passerat än. Vi som bidrar med medel vill också ha inflytande men till hur mågna %? Och även se att denna organisationsdel får en tydlig roll inom One UN.
Nu finns ett "papper" som FN:s medlemsstaters regeringar har att tänka på under de närmaste två veckorna. I juni ska det finnas en resolution och sedan tar förhoppningsvis processen med att välja en ny chef vid. Ett namn som favorit är Toraya A. Obaid. Men ingen vet om hon överhuvudtaget själv kan tänka sig detta uppdrag. Men att omnämnas uppskattar hon säkert. Det är ett också ett erkännande av hennes arbete för UNFPA att hon nu omnämns. Gillar själv henne skarpt. En annan kandidat som seglar upp är Rwandas utrikesminister Louise Mushikiwabo, utan tvekan en skärpt kvinna. Vilka namn som kommer in i den formella vägen är en fråga som återstår liksom vilket namn Sverige ska stödja. Att föra fram ett nationellt namn nu när Margot Walström nyligen fått ett viktgit uppdrag ser inte jag det som möjligt. Detta även om vi har många namnkunniga kvinnor och kanske även någon man i Sverige att lyfta fram till just detta uppdrag. Inom FN finns många länder som ska kunna bidra med kvinnor till olika uppdrag Men uppdraget som ska lösas innan frågan om namn går vidare. Men man räknar däremot som klart att nivån blir en undergeneralskereterare. Och Estland och Tunisien det team som jobbar med frågan har gjör det med gott betyg.
Organisationen som går under arbetsnamnet WOW. Mats Andersson skrev till mig på fb att "WOW=World Of Warcraft. Världens största onlinspel, så ett annat namn vore lämpligt" Så det namnet lär därmed falla. Ett annat namnförslag som förts fram är UN Women. Det namnet skulle jag själv inte gilla. Frågorna berör kvinnor men också män. Men alla länder gillar inte att kvinnor får makt och inflytande och då vill de inte heller skapa ett FN organ med dessa frågor extra tydligt på dagordningen. Finansiering, styrning och ev styrelse är frågor att lösa ut. Egypten och Kuba leder G77 och NAM. Båda länder som är kända för att inte se positivt på NGO och i den ingår kvinnorörelsen. De vill också att den nya genderarkitekturen ska ledas av någon från syd.
För övrigt är det av FN:s Millenniemål det som satts upp för Mödradödligheten som har sämst måluppfyllelse. Det är ingen slump utan uttryck för maktens prioritering.