Folkpartiets partiledare Jan Björklund vill snabbt driva in oss i euron. Vi rödgröna har gett vårt tydliga besked, folkomröstningsresultatet måste respekteras. Men högerregeringen vägrar att lämna besked även i denna så centrala fråga. Vill de blå att Sverige ska folkomrösta om euron under nästa mandatperiod eller inte? Svaret är att man inte vill ge något svar då man är oense om eurosamarbetet internt. Ändå gav den svenska folkomröstningen om EMU hösten 2003 ett mycket tydligt utslag. Svenska folket ville inte byta kronan mot euron och allt tyder på att resultatet av en ny folkomröstning skulle resultera i ännu ett nej, tvärtemot det ja som Björklund tror sig kunna stressa fram. Och jag gör heller inte samma bedömning som Fp om den ekonomiska återhämtningen. Borde inte såväl ja- som nejsägare kunna enas om att ett framstressat eurointräde inte skulle vara till fördel för Sverige nu? Och borde vi inte få ta del av regeringens gemensamma hållning? Riskerar vi att se en ny folkomröstning om euron under kommande mandatperiod om de blå skulle få bestämma?
Allt fler bär omkring på en extra portmonnä för den nya valutans mynt och sedlar. Turister använder valutan i Sverige och uttagsautomaterna liksom företag ansluter sig. Och allt fler har anslutit sig, trots dagens situation, till själva idén om euron. Skälen till att rösta såväl ja som nej i folkomröstningen kunde skilja sig vitt åt. Men jag välkomnar erkännandet att vi som sa nej till euron hade en viss poäng. När jag insåg att EMU skilde på finanspolitik och penningpolitik funderade jag på om detta var hållbart. Finanspolitiken är nationell medan penningpolitiken är europeisk. Det gick rätt lätt att se risken i denna konstruktion, liksom att se de underliggande problemen i länder i södra Europa. Även om inte ens jag anade vidden av problemen. Och eurokrisen visar oss också tydliga brister i det finansiella ramverket inom eurosamarbetet. Stabilitets- och tillväxtpakten har inte respekterats, varken av de stora euroländerna eller av de mindre, såsom Grekland. Och nu påverkas vi alla av de enorma problem som följer i krisens spår.
Och jag ställer mig frågan om hur dagens system skulle kunna förbättras utan att rubba de enskilda medlemsländernas suveränitet. En ökad transparens och samverkan skulle välkomnas, medan förslag som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barrosos krav att de nationella parlamenten ställs åt sidan är djupt oroande. Tanken att EU ska godkänna Sveriges statsbudget innan den beslutas i riksdagen har i alla fall inte mitt stöd. Det vore ett stort steg i federalistisk riktning. Men om detta är däremot Fp påfallande tystlåtna.
Det borde vara uteslutet att Sverige skulle lämna in budgeten i förväg till kommissionen för granskning. Alla kandidater till riksdagen borde göra klart att det inte är aktuellt med svenskt deltagande i eurosamarbetet under överskådlig tid. Däremot hoppas jag på mycket striktare regler för EU:s stabilitets- och tillväxtpakt och även ett tryck på att länder följer reglerna.
Jag hoppas EU tar sig ur nuvarande kris och att vi kommer ut starkare på andra sidan. Och då menar jag inte på bekostnad av vanligt folks vardagsliv och trygghet som lätt verkar bli fallet. Som politiskt projekt finns det många fördelar med valutaunionen. Även om jag själv då röstade nej till ett inträde i folkomröstningen så ser jag många fördelar på sikt även för Sverige. Även jag ser en ny folkomröstning framför mig, men då på sikt och då med en konstruktion som också jag kan lägga min röst för.
Jag och vi rödgröna motsätter oss en ny folkomröstning redan under nästa mandatperiod. Då finns tidsutrymme för att också hinna göra hemläxan från 2003. En läxa som det även borde finnas en ökad öppenhet för samverkan kring i Bryssel, även om den skakiga euron av förståeliga skäl gör att man nu lägger mer fokus på EU:s räddningsaktion.
Sverige har massarbetslöshet.
Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet arbetslösa har ökat med 100 000 under den borgerliga mandatperioden. Det är väldigt allvarligt om eurokrisen gör att den ekonomiska återhämtningen fördröjs. Detta skulle ytterligare bidra till att massarbetslösheten biter sig fast.Eurokrisen hotar den ekonomiska återhämtningen. Det finns en oro för att euroländernas ledare inte ska lyckas med att hindra krisen att sprida sig från Grekland till andra länder. Det finns också en oro för att europeiska banker ska drabbas, eftersom deras tillgångar i hög grad består av lån till europeiska länder i form av statsobligationer.
Svenska exporterande företag drabbas om efterfrågan i euroländerna försvagas. De länder som nu står i fokus är inte våra största exportmarknader, men krisen kan få effekter på återhämtningen i Tyskland, Frankrike och andra länder som är mycket viktiga för oss.Ytterst finns det en rädsla för att Grekland ställer in betalningarna och att det blir inledningen på en våg av finansiella konkurser i andra skuldsatta europeiska länder. Det skulle innebära slutet på valutasamarbetet.
Jag anser att förslaget är mycket allvarligt. M-, C-, Kd- och Fp-kandidater till riksdagen från Jönköpings län måste klart uttala ett ställningstagande, Ja eller Nej, till Barrosos förslag från EU-kommissionen.
