Vi har idag samlats för att uppmärksamma bristen på tillgänglighet i vårt samhälle. Bristande tillgänglighet påverkar vår vardag och förhindrar oss från att vara delaktiga på lika villkor.
Att vårt samhälle har en hög tillgänglighetsgrad är oerhört viktig ur en demokratisk och jämlikhets synpunkt. Vi ska alla kunna delta på lika villkor och kunna utöva våra demokratiska rättigheter.
I Sverige har frågan om bristande tillgänglighet och diskrimineringslagstiftning diskuterats vid flera tillfällen sedan början på 1990-talet. Senast var det den parlamentariska Diskrimineringskommittén som 2007 föreslog att det inte skulle vara tillåtet att missgynna en person med funktionsnedsättning genom att underlåta att vidta sådana skäliga åtgärder som skulle kunna leda till att denne skulle kunna ta del av till exempel en vara eller tjänst, på lika villkor som personer utan funktionshinder.
Underlåtenhet att vidta åtgärder för tillgänglighet skulle enligt förslaget anses vara diskriminering. Vilka åtgärder som skulle vidtas byggde i hög grad på de krav som finns i annan lagstiftning till exempel Plan- och bygglagen. I det fall där det inte finns lagstiftning eller reglering så skulle detta utredas vidare. En skälighetsbedömning skulle enligt förslaget göras med hänsyn till om åtgärderna skulle kunna bedömas vara för betungande i förhållande till verksamheten eller om det finns andra hänsyn som måste tas, till exempel kulturhistoriska.
Ansvarigt statsråd valde att plocka bort bristande tillgänglighet i den nya sammanslagna Diskrimineringslagen som gäller från och med den 1 januari 2009. Statsrådets uppfattning var att förslaget behövde beredas ytterligare och därför utredas mera.
Den utredningen är nu klar sedan cirka ett halvår men dess innehåll har hemlighållits fram till i torsdags då departementet äntligen beslutade sig för att skicka utredningen på remiss.
Utredaren Hans Ytterberg föreslår att ett förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning införs i diskrimineringslagen. Vilket får tillföljd att om någon underlåter att vidta skäliga åtgärder så ska denna dömas för diskriminering.
Den socialdemokratiska regeringen satte ett ambitiöst mål att 2010 skulle offentliga lokaler vara tillgängliga för alla. Oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. Ett mål som inte uppnåtts.
Vi kan konstatera att det fortfarande finns brister i det offentliga rummet. Det har blivit betydligt bättre men det finns fortfarande många brister kvar att åtgärda.
Jag tänker exempelvis på lokaler som är offentliga och där det finns samhällstjänster som vi alla har behov att ta del av. Det gäller banker, affärer, restauranger, kulturlokaler och så vidare.
Det finns både bra och dåliga exempel på hur man har lyckats att anpassa lokaler så att de inte diskriminerar grupper i samhället från att vara delaktiga på samma vilkor som all andra. Dessa positiva exempel borde lyftas fram för att uppmuntra även andra att vidta åtgärder.
Tillgängligheten till kommersiella lokaler regleras av tydliga regler vid ny-, om- och tillbyggnad – det handlar då om bygglov. Detta är ett område där det finns mycket övrigt att önska. Vi kan så gott som årligen ta del av artiklar där funktionshindrade hindras från att vara delaktiga i det offentliga rummet på grund av lokaler som inte är anpassade.
I andra fall kan det gälla nya lokaler där man ändrat i planen under byggnationen, inte på ett sådant sätt att man behöver nytt bygglov utan i detaljer som påverkar tillgängligheten negativt. Alltför ofta så får design gå före det praktiska. Detta ställer till problem för många. Jag anser att lagstiftningen behöver ses över för att funktionshindrade ska kunna få tillgång till alla lokaler, såväl i kommunala, statliga som kommersiella lokaler.
Regeringen undertecknade den 30 mars 2007 FN:s standardregler för funktionshindrade, Agenda 22. Ett åtagande som förpliktigar och som måste följas av faktiska åtgärder från statens sida.
Det är inte bara den fysiska miljön som har brister i tillgängligheten. Många företag, organisationer, kommuner och myndigheter har även bristfälligheter på sina hemsidor.
Utvecklingen går allt mer mot att tillhandahålla information till medborgarna via den egna hemsidan. De flesta företag, organisationer, kommuner och myndigheter använder detta sätt för att kommunicera. Men alltför ofta glöms tillgänglighetsperspektivet bort.
Kommuner och myndigheter tillhör de som ändå lyckats relativt bra eftersom många har haft 2010 som ett mål för att uppnå en bättre tillgänglighet även för sina internetbaserade tjänster.
Företag, organisationer och även de politiska partierna har fortfarande mycket kvar att göra. Hemsidorna har ofta en opedagogisk struktur som gör det svårt att hitta det man efterfrågar. Språket som används är inte tillräckligt användarvänligt. Många dokument är utlagda i format som gör att de är svåra att ta del av. Det saknas en genomtänkt strategi för hur hemsidorna är uppbyggda och för vem.
Vi kan fortfarande se många brister inom tillgängligheten och dessa blir ett stort hinder för personer med funktionsnedsättningar att delta i samhället på lika villkor.
Det är dags att gå från ord till handling när det gäller frågan om tillgänglighet för alla. Min förhoppning är att behovet av Tillgänglighetsmarscher ska upphöra.
Carina Hägg riksdagsledamot S
Det talade ordet gäller /
Det är åttonde året i rad som "Marschen för tillgänglighet" genomförs. I år gick den på 31 orter, däribland Jönköping där jag talade för S och Magdalena Andersson M. Mia Frisk Kd berättade om tillgängligheten i SMOT-huset som växer fram i centrala Jönköping .
Vi samlades på Hovrättstorget och Marschen gick till Olof Palmes Torg där jag höll mitt tal. Arrangörer var, HSO, NHR och Unga RBU-are. Kontaktperson är Leif Liljegren, 036 - 15 28 85. Och Jönköpinga Nu skrev inför Marschen på http://www.jonkoping.nu/?option=com_content&task=view&id=24972&Itemid=2
Tack alla för ett fint arrangemang
lördag 29 maj 2010
fredag 28 maj 2010
Tobias Krantz misslyckande - C Hägg och K Borgnäs
En gång var jämställdhet och utbildningspolitik frågor som lyfte Folkpartiet. Idag talar siffrorna sitt tydliga språk; varken vårdnadsbidraget, de hushållsnära tjänsterna eller jämställdhetsbonusen ökade jämställdheten i Sverige. Hänsynslösa sjukförsäkringsregler med många utförsäkrade kvinnor, motstånd mot lagstadgad rätt till heltid och usel arbetsmarknadspolitik har heller knappast ökat jämställdheten under den senaste mandatperioden. För dem som drömmer om en värld av jämlikhet mellan könen visar sig facit över de senaste årens politik vara mycket dyster läsning.
Det är visserligen inget nytt att kvinnor och män ofta lever parallella, men mycket olika, liv. Män har betydligt högre inkomster, bättre inkomstutveckling, äger mer kapital och fastigheter och jobbar oftare heltid än kvinnor. Skillnaden är störst i åldersspannet 30 – 40 år. I denna ålder är det många som är småbarnsföräldrar och framför allt kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, går ned i arbetstid och får minskade inkomster och som följd även lägre pension. Men även bland de yngre, 20 – 24 år, har kvinnorna lägre inkomster än männen. SCB visar också att föräldrar med barn i åldern 3–6 år, ensamstående föräldrar (vilka oftast är kvinnor) och högutbildade kvinnor (!) i mindre utsträckning än andra föräldrar upplever balans i livet. Föräldrar med färre arbetstimmar och äldre barn upplever en större balans i livet. Män upplever generellt en större balans i livet än kvinnor, oavsett ålder och livssituation. Det är upprörande att detta får fortsätta år efter år, decennium efter decennium.Den borgerliga politiken under den senaste mandatperioden har varit en riktig manspolitik; männen har systematiskt gynnats på kvinnornas bekostnad. 60 procent av regeringens skattesänkningar på närmare 100 miljarder kronor har gått till de tio procent rikaste i vårt land, av vilka en absolut majoritet är män. För att täcka de växande hålen i kommunernas ekonomi sägs personal upp i vård, skola och omsorg. Kvinnorna drabbas dubbelt; både av uppsägningarna och av ökad arbetsbörda när färre händer ska sköta lika många gamla, sjuka och barn. Inom högskolan drabbas också de kvinnliga studenterna på vissa sätt hårdare än männen av alliansens utbildningspolitik, som varken är särskilt student-, kvalitets- eller kunskapsvänlig. Alla gymnasielinjer ger inte längre behörighet att läsa på högskolan, antagningsmöjligheterna har blivit färre, Komvux har skurits ned, studentbostäderna är alldeles för få, bostadsbidragen för snåla. I tider när allt fler vill utbilda sig, av egen vilja och för att det är svårt att få jobb, gör alliansen, tvärtemot vad de sade i valrörelsen för fyra år sedan, det allt svårare för människor att studera. Då kvinnors väg till makt i arbetslivet i stor utsträckning går via högskolan, är krympande ambitioner på det högre utbildningsområdet ett slag också mot kvinnors makt över sina egna liv.
Vi vill se en annan regering med en annan politik. Det måste vara enklare att vara småbarnsförälder och student samtidigt, högskolan måste öppnas upp och byggas ut, liksom delar av den offentliga sektorn måste stärkas. Utbildningspolitiken är, tillsammans med annan välfärdspolitik, inte bara en politik för mer jämlikhet i största allmänhet – det är en politik för jämställdhet mellan män och kvinnor. Alliansregeringen och utbildningsminister Tobias Kranz har under dessa år visat sig ointresserade av att stärka kvinnors möjligheter – för kvinnors, liksom för studenternas skull, önskar vi en annan färdriktning efter valet den 19 september.
Carina Hägg ordförande S-Kvinnor Jönköpings län och
Kajsa Borgnäs ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
text publicerad i JönköpingsPosten, JP
Det är visserligen inget nytt att kvinnor och män ofta lever parallella, men mycket olika, liv. Män har betydligt högre inkomster, bättre inkomstutveckling, äger mer kapital och fastigheter och jobbar oftare heltid än kvinnor. Skillnaden är störst i åldersspannet 30 – 40 år. I denna ålder är det många som är småbarnsföräldrar och framför allt kvinnor tar ett större ansvar för hemmet, går ned i arbetstid och får minskade inkomster och som följd även lägre pension. Men även bland de yngre, 20 – 24 år, har kvinnorna lägre inkomster än männen. SCB visar också att föräldrar med barn i åldern 3–6 år, ensamstående föräldrar (vilka oftast är kvinnor) och högutbildade kvinnor (!) i mindre utsträckning än andra föräldrar upplever balans i livet. Föräldrar med färre arbetstimmar och äldre barn upplever en större balans i livet. Män upplever generellt en större balans i livet än kvinnor, oavsett ålder och livssituation. Det är upprörande att detta får fortsätta år efter år, decennium efter decennium.Den borgerliga politiken under den senaste mandatperioden har varit en riktig manspolitik; männen har systematiskt gynnats på kvinnornas bekostnad. 60 procent av regeringens skattesänkningar på närmare 100 miljarder kronor har gått till de tio procent rikaste i vårt land, av vilka en absolut majoritet är män. För att täcka de växande hålen i kommunernas ekonomi sägs personal upp i vård, skola och omsorg. Kvinnorna drabbas dubbelt; både av uppsägningarna och av ökad arbetsbörda när färre händer ska sköta lika många gamla, sjuka och barn. Inom högskolan drabbas också de kvinnliga studenterna på vissa sätt hårdare än männen av alliansens utbildningspolitik, som varken är särskilt student-, kvalitets- eller kunskapsvänlig. Alla gymnasielinjer ger inte längre behörighet att läsa på högskolan, antagningsmöjligheterna har blivit färre, Komvux har skurits ned, studentbostäderna är alldeles för få, bostadsbidragen för snåla. I tider när allt fler vill utbilda sig, av egen vilja och för att det är svårt att få jobb, gör alliansen, tvärtemot vad de sade i valrörelsen för fyra år sedan, det allt svårare för människor att studera. Då kvinnors väg till makt i arbetslivet i stor utsträckning går via högskolan, är krympande ambitioner på det högre utbildningsområdet ett slag också mot kvinnors makt över sina egna liv.
Vi vill se en annan regering med en annan politik. Det måste vara enklare att vara småbarnsförälder och student samtidigt, högskolan måste öppnas upp och byggas ut, liksom delar av den offentliga sektorn måste stärkas. Utbildningspolitiken är, tillsammans med annan välfärdspolitik, inte bara en politik för mer jämlikhet i största allmänhet – det är en politik för jämställdhet mellan män och kvinnor. Alliansregeringen och utbildningsminister Tobias Kranz har under dessa år visat sig ointresserade av att stärka kvinnors möjligheter – för kvinnors, liksom för studenternas skull, önskar vi en annan färdriktning efter valet den 19 september.
Carina Hägg ordförande S-Kvinnor Jönköpings län och
Kajsa Borgnäs ordförande Socialdemokratiska studentförbundet
text publicerad i JönköpingsPosten, JP
torsdag 27 maj 2010
En ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik
Att vi rödgröna på punkt efter punkt leverar en gemensam utrikes- försvars- och säkerhetspolitik gör de blå allt nervösa. De vet att de själva i rollen som allians-opposition inför valet 2006 aldrig lyckades presentera en gemensam politik på dessa så grundläggande områden.
Och fortfarande saknas en samsyn inom Reinfeldts regering på flera avgörande områden. Nu senast manifesterades oenigheten åter genom Sten Tolgfors sågning av Jan Björklunds politik. Vi socialdemokrater har frågat Moderaterna och Folkpartiet när den utredning om ett svenskt Nato-medlemskap som de vill se kommer. Folkpartiet vill redan idag överge alliansfriheten och gå med i Nato. Och ska Sverige delta i Natos försvarsplanering för Estland, Lettland och Litauen så som Folkpartiet vill, ska svenska JAS-plan sköta luftövervakningen för dessa Natoländer osv
Det är mot den bakgrund av de frågetecknen vi ska bedöma Utrikesminister Carl Bildt höga tonläge i debatten under de senaste dagarna.
Så här står det i vårt rödgröna dokument under rubriken Nordamerika: Vår gemensamma historia gör Europa och USA beroende av varandra. Samarbete över Atlanten är alltid bättre än djup misstro och isolationism. Bush-administrationens politik gjorde att USA tappade enormt i stöd från världens befolkning. Vi förväntar oss att USA under Barack Obamas ska föra en politik där mänskliga rättigheter respekteras. Vi kräver att USA stänger fängelset på Guantanamo under 2010 och att fångarna får sina fall behandlade i enlighet med de mänskliga rättigheterna. USA är den enda kvarvarande militära supermakten och måste därför ta ledningen i det internationella nedrustningsarbetet. En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.
Grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter och demokrati delas av befolkningarna i Europa och Nordamerika, men det finns också skillnader i synen på exempelvis dödsstraff, den internationella brottsmålsdomstolen, FN med mera. Vi gör också olika bedömningar om hur stora klimatåtaganden som är nödvändiga för framtiden.
Genom att Europa och USA har olika resurser och förmågor som kan komplettera varandra kan vi bidra till fred, säkerhet och utveckling i världen. FN, IMF, Världsbanken, WTO och andra multilaterala organ är beroende av ett starkt engagemang från både USA och Europa. Därför behövs en fördjupad och konstruktiv dialog över Atlanten bland annat om behovet av att stärka de multilaterala organisationerna.
Jag hävdaratt USA som världens enda militära supermakt har ett särskilt ansvar och bör vara ett föredöme i de nedrustningar som president Obama initierat. Utopin är att inga länder har militärbaser på andra länders territorier, men dit är det, som alla utom Bildt och hans vänner tycks förstår, vägen lång.
Nu pågår i FN NPT-konferensen. i New York är det tydligt att kärnvapen som innehas av en kärnvapennation men som placeras ut på en militärbas i ett annat land inte ses om spridning av kärnvapen. Detta gäller även om värdlandet själv inte är en kärnvapenstat. Något jag menar att vi som inte vill se en spridning av kärnvapen har all anledning att också fundera över.
Vi är tre partier med olika traditioner och som inte tidigare samverkat organiserat på dessa områden. Men även om vi rödgröna inte själva är överraskade så valde en del tyckare att inledningsvis utrycka låga förväntningar på resultat, vem är förvånad. Nu har vi levererat och visat att vi även framdels kommer att att presentera en rödgrön politik på dessa viktiga områden. Vi är olika stora och samverkan sker genom ett givande och tagande inom och mellan olika områden. Och det är naturligtvis intressant för en om än begränsad krets att analysera vem som vann vad. Det får man gärna fortsätta med. Men bland dessa analytikr finns även de som väljer att plocka ut en halv mening ut sitt sammanhang och ge detta krigsrubriker i media. Hur seriös journalistik är det?
Men vi ger väljarna de viktiga svaren för en sammanhållen utrikes- försvars- och säkerhetspolitik. En rödgrön regering kommer att kräva att USA stänger fängelset på Guantanamo under 2010 och att fångarna får sina fall behandlade i enlighet med de mänskliga rättigheterna, verka för att USA ansluter sig till den internationella brottsmålsdomstolen, ICC och föra en aktiv dialog med USA för att förmå USA att bilateralt och inom multilaterala organisationer bidra till fred, säkerhet och utveckling i världen.
Borde inte även de blå stödja denna rödgröna politik?
Och fortfarande saknas en samsyn inom Reinfeldts regering på flera avgörande områden. Nu senast manifesterades oenigheten åter genom Sten Tolgfors sågning av Jan Björklunds politik. Vi socialdemokrater har frågat Moderaterna och Folkpartiet när den utredning om ett svenskt Nato-medlemskap som de vill se kommer. Folkpartiet vill redan idag överge alliansfriheten och gå med i Nato. Och ska Sverige delta i Natos försvarsplanering för Estland, Lettland och Litauen så som Folkpartiet vill, ska svenska JAS-plan sköta luftövervakningen för dessa Natoländer osv
Det är mot den bakgrund av de frågetecknen vi ska bedöma Utrikesminister Carl Bildt höga tonläge i debatten under de senaste dagarna.
Så här står det i vårt rödgröna dokument under rubriken Nordamerika: Vår gemensamma historia gör Europa och USA beroende av varandra. Samarbete över Atlanten är alltid bättre än djup misstro och isolationism. Bush-administrationens politik gjorde att USA tappade enormt i stöd från världens befolkning. Vi förväntar oss att USA under Barack Obamas ska föra en politik där mänskliga rättigheter respekteras. Vi kräver att USA stänger fängelset på Guantanamo under 2010 och att fångarna får sina fall behandlade i enlighet med de mänskliga rättigheterna. USA är den enda kvarvarande militära supermakten och måste därför ta ledningen i det internationella nedrustningsarbetet. En rödgrön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärnvapen och militärbaser utanför landets gränser.
Grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter och demokrati delas av befolkningarna i Europa och Nordamerika, men det finns också skillnader i synen på exempelvis dödsstraff, den internationella brottsmålsdomstolen, FN med mera. Vi gör också olika bedömningar om hur stora klimatåtaganden som är nödvändiga för framtiden.
Genom att Europa och USA har olika resurser och förmågor som kan komplettera varandra kan vi bidra till fred, säkerhet och utveckling i världen. FN, IMF, Världsbanken, WTO och andra multilaterala organ är beroende av ett starkt engagemang från både USA och Europa. Därför behövs en fördjupad och konstruktiv dialog över Atlanten bland annat om behovet av att stärka de multilaterala organisationerna.
Jag hävdaratt USA som världens enda militära supermakt har ett särskilt ansvar och bör vara ett föredöme i de nedrustningar som president Obama initierat. Utopin är att inga länder har militärbaser på andra länders territorier, men dit är det, som alla utom Bildt och hans vänner tycks förstår, vägen lång.
Nu pågår i FN NPT-konferensen. i New York är det tydligt att kärnvapen som innehas av en kärnvapennation men som placeras ut på en militärbas i ett annat land inte ses om spridning av kärnvapen. Detta gäller även om värdlandet själv inte är en kärnvapenstat. Något jag menar att vi som inte vill se en spridning av kärnvapen har all anledning att också fundera över.
Vi är tre partier med olika traditioner och som inte tidigare samverkat organiserat på dessa områden. Men även om vi rödgröna inte själva är överraskade så valde en del tyckare att inledningsvis utrycka låga förväntningar på resultat, vem är förvånad. Nu har vi levererat och visat att vi även framdels kommer att att presentera en rödgrön politik på dessa viktiga områden. Vi är olika stora och samverkan sker genom ett givande och tagande inom och mellan olika områden. Och det är naturligtvis intressant för en om än begränsad krets att analysera vem som vann vad. Det får man gärna fortsätta med. Men bland dessa analytikr finns även de som väljer att plocka ut en halv mening ut sitt sammanhang och ge detta krigsrubriker i media. Hur seriös journalistik är det?
Men vi ger väljarna de viktiga svaren för en sammanhållen utrikes- försvars- och säkerhetspolitik. En rödgrön regering kommer att kräva att USA stänger fängelset på Guantanamo under 2010 och att fångarna får sina fall behandlade i enlighet med de mänskliga rättigheterna, verka för att USA ansluter sig till den internationella brottsmålsdomstolen, ICC och föra en aktiv dialog med USA för att förmå USA att bilateralt och inom multilaterala organisationer bidra till fred, säkerhet och utveckling i världen.
Borde inte även de blå stödja denna rödgröna politik?
onsdag 26 maj 2010
S-kvinnor sem. Våldtäkt - inte värre än snatteri
Våldtäkt – inte värre än snatteri? Torsdag den 27:e maj arrangerar S-kvinnor ett seminarium i riksdagen för att uppmärksamma våldtäkter i Sverige. Varje dag utsätts 10 kvinnor och flickor i Sverige för våldtäkt. Våldtäkt räknas som ett av de värsta brotten mot mänskliga rättigheter. Trots detta tas uppemot 90 procent av alla anmälningar om våldtäkt inte ens upp för behandling i domstol. Det har skett en ökning av antal anmälda sexualbrott, men endast 3 av tio våldtäktsbrott klaras upp där den misstänkte gärningsmannen lagförs. Detta visar på ett allvarligt rättsäkerhetsproblem som måste uppmärksammas och åtgärdas.
Varje dag utsätts 10 kvinnor i Sverige för våldtäkt. Våldtäkt räknas som ett av de värsta brotten mot människovärdet och har därför ett särskilt straffvärde i svensk lagstiftning. Men dessvärre tas uppemot 90 procent av alla anmälningar om våldtäkt inte ens upp för behandling i domstol trots brottens allvarliga art och en över fem år gammal lagstiftning som var tänkt att underlätta för sexualbrottens offer att anmäla och få uppgörelse via lagen. Istället kan vi med facit i hand konstatera att sexuallagstiftningen inte uppfyllt sitt syfte främst med tanke på den låga antal uppklarade våldtäktsbrott och det framförallt i förhållande till mycket mindre allvarliga brott som t.ex. snatteri.
Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslag i kraft som bl.a. innebar att kravet sattes lägre på vad som skulle anses vara sexuellt tvång. Lagen möjliggjorde också att ingen som haft sex med någon som befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd på grund av medvetslöshet, sömn eller drogpåverkan skulle komma undan straff med hänvisning till offrets tillstånd vid tillfället för samlag. Många av oss lagstiftare hoppades och trodde på att den nya sexualbrottslagen skulle skicka tydliga signaler om samhällets syn på det allvarliga med sexualbrott och att framför allt polis och åklagare skulle hörsamma detta och agera efter en bestämd modell för att bekämpa och lagföra sexualbrottslingar. Med så har tyvärr inte skett på ett tillfredsställande sätt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.
I Sverige har vi ett ambitiöst system för registrering av antal anmälda brott. Det är ett av de största skäl som ligger bakom att det exempelvis registreras enligt BRÅ tio gånger så många fall av misshandel i Sverige som i Grekland. Därför brukar många representanter från polis och -åklagarsida argumentera att läget inte är så illa som statistiken eftersom den ambitiösa registreringen får rättsväsendets prestationer att se sämre ut. Samtidigt visar annan statistik att omkring 29 100 fall av misshandel mot kvinnor över 15 år anmäldes under 2009. Det är en påtaglig ökning av antal anmälda brott mot kvinnor över 15 år jämfört med året innan. Under 2009 anmäldes hela 15 500 sexualbrott. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning. Av dessa står våldtäkt eller försök till våldtäkt för nära 40 procent av alla anmälda sexualbrott. Det som är häpnadsväckande i sammanhanget, är att trots en ökning av antal anmälda sexualbrott kan endast 3 av tio våldtäktsbrott klaras upp där den misstänkte gärningsmannen lagförs. Detta trots att i en klar majoritet av fallen så finns det en nära relation mellan den som anmäler och den som är föremål för själva anmälan. Vilket borde i de flesta fall innebära stora fördelar vad gäller själva brottsutredningen.
Som lagstiftare har jag tagit denna uppgift på största allvar. Efter fem år är det dags att också rättsstatens andra representanter försöka göra sitt yttersta för att bekämpa denna allvarliga typ av brottslighet. Annars riskerar vi alla att förlora allmänhetens förtroende i kampen mot sexualbrottslighet.
Tid: Torsdagen den 27 maj kl. 13:00-16:00
Plats: Riksdagen, Andrakammarsalen, entré Riksgatan 2.
PROGRAM
13.00-13.05 Inledning av Nalin Pekgul, ordförande S-kvinnor
13.05-13.45 Hur ser problemet ut?
Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty
Olga Persson, Alla kvinnors hus
Carina Hägg, S-kvinnor
13:45-14.35 Vad görs för att förebygga våldtäkt?
Hans Olsson, skolansvarig RFSU
Lotta Finnsson, rotelchef Utredningsroteln Citypolisen
Birgitta Resenius, jurist Socialstyrelsen
14:35-15.00 Fika
15:00-16.00 Paneldiskussion: Hur går vi vidare från dagens situation?
Claes Borgström, talesperson i jämställdhetsfrågor (S)
Henrik von Sydow, riksdagsledamot (M)
Moderator: Katarina Wennstam, journalist och författare
Varje dag utsätts 10 kvinnor i Sverige för våldtäkt. Våldtäkt räknas som ett av de värsta brotten mot människovärdet och har därför ett särskilt straffvärde i svensk lagstiftning. Men dessvärre tas uppemot 90 procent av alla anmälningar om våldtäkt inte ens upp för behandling i domstol trots brottens allvarliga art och en över fem år gammal lagstiftning som var tänkt att underlätta för sexualbrottens offer att anmäla och få uppgörelse via lagen. Istället kan vi med facit i hand konstatera att sexuallagstiftningen inte uppfyllt sitt syfte främst med tanke på den låga antal uppklarade våldtäktsbrott och det framförallt i förhållande till mycket mindre allvarliga brott som t.ex. snatteri.
Den 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslag i kraft som bl.a. innebar att kravet sattes lägre på vad som skulle anses vara sexuellt tvång. Lagen möjliggjorde också att ingen som haft sex med någon som befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd på grund av medvetslöshet, sömn eller drogpåverkan skulle komma undan straff med hänvisning till offrets tillstånd vid tillfället för samlag. Många av oss lagstiftare hoppades och trodde på att den nya sexualbrottslagen skulle skicka tydliga signaler om samhällets syn på det allvarliga med sexualbrott och att framför allt polis och åklagare skulle hörsamma detta och agera efter en bestämd modell för att bekämpa och lagföra sexualbrottslingar. Med så har tyvärr inte skett på ett tillfredsställande sätt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.
I Sverige har vi ett ambitiöst system för registrering av antal anmälda brott. Det är ett av de största skäl som ligger bakom att det exempelvis registreras enligt BRÅ tio gånger så många fall av misshandel i Sverige som i Grekland. Därför brukar många representanter från polis och -åklagarsida argumentera att läget inte är så illa som statistiken eftersom den ambitiösa registreringen får rättsväsendets prestationer att se sämre ut. Samtidigt visar annan statistik att omkring 29 100 fall av misshandel mot kvinnor över 15 år anmäldes under 2009. Det är en påtaglig ökning av antal anmälda brott mot kvinnor över 15 år jämfört med året innan. Under 2009 anmäldes hela 15 500 sexualbrott. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning. Av dessa står våldtäkt eller försök till våldtäkt för nära 40 procent av alla anmälda sexualbrott. Det som är häpnadsväckande i sammanhanget, är att trots en ökning av antal anmälda sexualbrott kan endast 3 av tio våldtäktsbrott klaras upp där den misstänkte gärningsmannen lagförs. Detta trots att i en klar majoritet av fallen så finns det en nära relation mellan den som anmäler och den som är föremål för själva anmälan. Vilket borde i de flesta fall innebära stora fördelar vad gäller själva brottsutredningen.
Som lagstiftare har jag tagit denna uppgift på största allvar. Efter fem år är det dags att också rättsstatens andra representanter försöka göra sitt yttersta för att bekämpa denna allvarliga typ av brottslighet. Annars riskerar vi alla att förlora allmänhetens förtroende i kampen mot sexualbrottslighet.
Tid: Torsdagen den 27 maj kl. 13:00-16:00
Plats: Riksdagen, Andrakammarsalen, entré Riksgatan 2.
PROGRAM
13.00-13.05 Inledning av Nalin Pekgul, ordförande S-kvinnor
13.05-13.45 Hur ser problemet ut?
Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty
Olga Persson, Alla kvinnors hus
Carina Hägg, S-kvinnor
13:45-14.35 Vad görs för att förebygga våldtäkt?
Hans Olsson, skolansvarig RFSU
Lotta Finnsson, rotelchef Utredningsroteln Citypolisen
Birgitta Resenius, jurist Socialstyrelsen
14:35-15.00 Fika
15:00-16.00 Paneldiskussion: Hur går vi vidare från dagens situation?
Claes Borgström, talesperson i jämställdhetsfrågor (S)
Henrik von Sydow, riksdagsledamot (M)
Moderator: Katarina Wennstam, journalist och författare
måndag 24 maj 2010
Kvinnor i DRK (Kongo)
Att FN:s generalsekreterare upprättat uppdraget och utsett Margot Wallström till särskild representant i frågor som rör sexualiserat våld i krig välkommas brett. Säkerhetsrådet har därförinnan informerats om hur våldet mot kvinnorna påverkar fredsprocesser och kan få långtgående effekter för samhället i stort. Även barn som är resultatet av övergreppen kan stigmatiseras.
Massvåldtäkterna kan liknas vid massförstörelsevapen. Aggressionsgraden höjs och våldtäktskulturen sprider sig in i det civila samhället. Ändå möts våldtäkterna med förnekelse, ges inte prioritet och ses i praktiken av beslutsfattare ännu som en marginell fråga inom utrikes- och säkerhetspolitiken. En kommission har efterlysts.
Stödet till kvinnoorganisationer och lokala kvinnorättsaktivister i konfliktområdena kan öka. I praktiken vänder sig ytterst få kvinnor till domstolar för att få sin sak prövad men med stöd kan dagens rättslöshet bekämpas. Även fler personer som misstänks för att ha begått sexuella övergrepp i krig och konflikter kan ställas inför rätta.
Min fråga till Biståndsminister Gunilla Carlsson är om regeringen avser ge stöd som främjar att våldtäkter prövas av domstol i Kongo-Kinshasa?
Massvåldtäkterna kan liknas vid massförstörelsevapen. Aggressionsgraden höjs och våldtäktskulturen sprider sig in i det civila samhället. Ändå möts våldtäkterna med förnekelse, ges inte prioritet och ses i praktiken av beslutsfattare ännu som en marginell fråga inom utrikes- och säkerhetspolitiken. En kommission har efterlysts.
Stödet till kvinnoorganisationer och lokala kvinnorättsaktivister i konfliktområdena kan öka. I praktiken vänder sig ytterst få kvinnor till domstolar för att få sin sak prövad men med stöd kan dagens rättslöshet bekämpas. Även fler personer som misstänks för att ha begått sexuella övergrepp i krig och konflikter kan ställas inför rätta.
Min fråga till Biståndsminister Gunilla Carlsson är om regeringen avser ge stöd som främjar att våldtäkter prövas av domstol i Kongo-Kinshasa?
Stå upp för den etiopiska oppositionen
PRESSMEDDELANDE FRÅN SOCIALDEMOKRATERNA I RIKSDAGEN
Datum: 2010-05-24
Carina Hägg: – EU och Sverige måste stå upp för den etiopiska oppositionen
Efter valet 2005 har klimatet hårdnat alltmer och oppositionen förtrycks. Om det vitnar Human Rights Watch och andra organisationer. Oppositionsledare Birtukan Mideksa sitter fängslad på livstid.
– Behandlingen av Birtukan Mideksa och den etiopiska oppositionen är något vi i Sverige, EU och väst inte får acceptera stillasittande. Vi måste visa solidaritet och stå upp för den fredliga kampen för demokrati både i Etiopien och i hela Afrika, säger Carina Hägg.
Att förbättra demokratin i Etiopien är dessutom viktigt för att hela Afrikas horn med länder som Somalia, Eritrea och Sudan ska kunna demokratiseras.
– Tillsammans med min partikollega Maria Ulvskog har jag tidigare formulerat krav som Sverige, EU och väst måste ställa på den etiopiska regeringen. De gäller i allra högsta grad fortfarande:
Det är oacceptabelt att Birtukan Mideksa sitter fängslad på politiska grunder. Hon och samtliga politiska fångar måste omedelbart släppas fria helt utan krav!
Trakasserierna av den etiopiska oppositionen måste omedelbart upphöra, att ha rätt att verka i opposition är ett av de grundläggande elementen i en demokrati.
Den i Etiopien nyligen antagna "Civil Society Organisations"-lagen måste omedelbart avskaffas. Lagen säger att organisationer som får mer än 10 procent av sin finansiering från utlandet inte får arbeta med till exempel mänskliga rättigheter, jämställdhetsfrågor och effektivisering av rättsväsendet.
För mer information
PP Pressekreterare
070-6103855
Datum: 2010-05-24
Carina Hägg: – EU och Sverige måste stå upp för den etiopiska oppositionen
Efter valet 2005 har klimatet hårdnat alltmer och oppositionen förtrycks. Om det vitnar Human Rights Watch och andra organisationer. Oppositionsledare Birtukan Mideksa sitter fängslad på livstid.
– Behandlingen av Birtukan Mideksa och den etiopiska oppositionen är något vi i Sverige, EU och väst inte får acceptera stillasittande. Vi måste visa solidaritet och stå upp för den fredliga kampen för demokrati både i Etiopien och i hela Afrika, säger Carina Hägg.
Att förbättra demokratin i Etiopien är dessutom viktigt för att hela Afrikas horn med länder som Somalia, Eritrea och Sudan ska kunna demokratiseras.
– Tillsammans med min partikollega Maria Ulvskog har jag tidigare formulerat krav som Sverige, EU och väst måste ställa på den etiopiska regeringen. De gäller i allra högsta grad fortfarande:
Det är oacceptabelt att Birtukan Mideksa sitter fängslad på politiska grunder. Hon och samtliga politiska fångar måste omedelbart släppas fria helt utan krav!
Trakasserierna av den etiopiska oppositionen måste omedelbart upphöra, att ha rätt att verka i opposition är ett av de grundläggande elementen i en demokrati.
Den i Etiopien nyligen antagna "Civil Society Organisations"-lagen måste omedelbart avskaffas. Lagen säger att organisationer som får mer än 10 procent av sin finansiering från utlandet inte får arbeta med till exempel mänskliga rättigheter, jämställdhetsfrågor och effektivisering av rättsväsendet.
För mer information
PP Pressekreterare
070-6103855
fredag 21 maj 2010
Nej till bordeller i Jönköping
Via Liberala Gruppen lyfte Annie Johansson C in frågan om legalisering av prostituions i riksdagen. Därefter la Johanssons parhäst Fredrick Federley C fram en motion om att riva upp sexköpslagen. Ytterligare en person i samma krets kring Timbro, Och Camilla Lindberg FP föreslår att bordeller inrättas. Att vara prostituerad innebär att helt ge avkall på sin integritet, att mot betalning släppa in en okänd i sin mest personliga sfär. Prostitution kan därför inte bli något vanligt jobb. Tankar på att legalisera sexköp och öppna bordeller väcker därmed en naturlig följdfråga: Om prostitution på bordeller ses som vilket jobb som helst, vad hindrar då arbetsförmedlingen från att hänvisa arbetslösa kvinnor och män till de arbetsplatserna? Den borgerliga arbetslinjen når plötsligt nya höjder!
Jag och S-kvinnor vill istället gå en helt annan väg. Vi vill skydda dem som utnyttjas genom att skärpa lagstiftningen. I dagsläget innebär brott mot sexköpslagen i första hand böter och vid grövre brott fängelse i upp till 6 månader. S-kvinnor anser att straffsatsen bör förändras så att förövaren i första hand ges fängelsestraff och böter endast vid mycket förmildrande omständigheter. Hårdare påföljd kan förändra attityden till sexköp så att fler inser att det faktiskt är ett grovt brott. Detta är viktigt inte minst eftersom så få fälls för brottet. Svårigheterna att bevisa brott gör nämligen att många köpare fälls för försök till köp av sexuell tjänst, och inte för ett fullbordat brott.
Även om sexköpslagen och synen på prostitution inte blir en valfråga så avgör ändå valet sexköpslagens framtid. Det har boregliga ledamöter visat på ett tydligt och skrämmande sätt. Och bristen på maktanalys är slående. Det är svårt att finna kvinnor eller män som med en stabil social och ekonomisk ställning frivilligt säljer sex. Den som köper sex är den som har pengarna och därmed makten. Säljare och köpare är alltså inte som några jämlikar som ingår en affärsöverenskommelse. Den ojämlika maktbalansen är också bakgrunden till att sexköpslagen straffar köparen och inte säljaren.
En utredning om effekterna av sexköpslagen pågår och ett slutbetänkande kommer i juni. Men låt oss redan nu åtminstone slå fast att sexköpslagen inte varit ett slag i luften. Rikskriminalpolisen menar att det finns tecken på att lagen underlättat arbetet mot människohandel. Lagens normgivande effekt är också betydelsefull. Samhället skickar en signal om att köp av sexuella tjänster är ett övergrepp och att det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd. Jag välkomnar en debatt om en skärpning av sexköpslagen.
Hur regeringspartierna ser på lagen om köp av sexuell tjänst är höljt i dunkel. Men det är tydligt att de medvetet öppnar upp för dagens skrämmande debatt. Men deras tankar på att riva upp sexköpslagen blir svåra att hinna förverkliga innan valet i höst. Jag tror inte heller att vare sig regeringen som helhet eller Folkpartiet vill gå till val på löftet om att öppna bordeller i stder som Jönköping, Värnamo och Eksjö. Så även om sexköpslagen och synen på prostitution inte blir en valfråga så avgör ändå valet sexköpslagens framtid. Skyddet för intigritet omfattar även kroppslig intigrieet och kan därför inte begränskas till frågor som FRA:s signalspaning.
publicerad i Folkbladet Jönköping 21 maj 2010
Jag och S-kvinnor vill istället gå en helt annan väg. Vi vill skydda dem som utnyttjas genom att skärpa lagstiftningen. I dagsläget innebär brott mot sexköpslagen i första hand böter och vid grövre brott fängelse i upp till 6 månader. S-kvinnor anser att straffsatsen bör förändras så att förövaren i första hand ges fängelsestraff och böter endast vid mycket förmildrande omständigheter. Hårdare påföljd kan förändra attityden till sexköp så att fler inser att det faktiskt är ett grovt brott. Detta är viktigt inte minst eftersom så få fälls för brottet. Svårigheterna att bevisa brott gör nämligen att många köpare fälls för försök till köp av sexuell tjänst, och inte för ett fullbordat brott.
Även om sexköpslagen och synen på prostitution inte blir en valfråga så avgör ändå valet sexköpslagens framtid. Det har boregliga ledamöter visat på ett tydligt och skrämmande sätt. Och bristen på maktanalys är slående. Det är svårt att finna kvinnor eller män som med en stabil social och ekonomisk ställning frivilligt säljer sex. Den som köper sex är den som har pengarna och därmed makten. Säljare och köpare är alltså inte som några jämlikar som ingår en affärsöverenskommelse. Den ojämlika maktbalansen är också bakgrunden till att sexköpslagen straffar köparen och inte säljaren.
En utredning om effekterna av sexköpslagen pågår och ett slutbetänkande kommer i juni. Men låt oss redan nu åtminstone slå fast att sexköpslagen inte varit ett slag i luften. Rikskriminalpolisen menar att det finns tecken på att lagen underlättat arbetet mot människohandel. Lagens normgivande effekt är också betydelsefull. Samhället skickar en signal om att köp av sexuella tjänster är ett övergrepp och att det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd. Jag välkomnar en debatt om en skärpning av sexköpslagen.
Hur regeringspartierna ser på lagen om köp av sexuell tjänst är höljt i dunkel. Men det är tydligt att de medvetet öppnar upp för dagens skrämmande debatt. Men deras tankar på att riva upp sexköpslagen blir svåra att hinna förverkliga innan valet i höst. Jag tror inte heller att vare sig regeringen som helhet eller Folkpartiet vill gå till val på löftet om att öppna bordeller i stder som Jönköping, Värnamo och Eksjö. Så även om sexköpslagen och synen på prostitution inte blir en valfråga så avgör ändå valet sexköpslagens framtid. Skyddet för intigritet omfattar även kroppslig intigrieet och kan därför inte begränskas till frågor som FRA:s signalspaning.
publicerad i Folkbladet Jönköping 21 maj 2010
tisdag 18 maj 2010
Ja eller Nej till budgetgranskning av EU
Folkpartiets partiledare Jan Björklund vill snabbt driva in oss i euron. Vi rödgröna har gett vårt tydliga besked, folkomröstningsresultatet måste respekteras. Men högerregeringen vägrar att lämna besked även i denna så centrala fråga. Vill de blå att Sverige ska folkomrösta om euron under nästa mandatperiod eller inte? Svaret är att man inte vill ge något svar då man är oense om eurosamarbetet internt. Ändå gav den svenska folkomröstningen om EMU hösten 2003 ett mycket tydligt utslag. Svenska folket ville inte byta kronan mot euron och allt tyder på att resultatet av en ny folkomröstning skulle resultera i ännu ett nej, tvärtemot det ja som Björklund tror sig kunna stressa fram. Och jag gör heller inte samma bedömning som Fp om den ekonomiska återhämtningen. Borde inte såväl ja- som nejsägare kunna enas om att ett framstressat eurointräde inte skulle vara till fördel för Sverige nu? Och borde vi inte få ta del av regeringens gemensamma hållning? Riskerar vi att se en ny folkomröstning om euron under kommande mandatperiod om de blå skulle få bestämma?
Allt fler bär omkring på en extra portmonnä för den nya valutans mynt och sedlar. Turister använder valutan i Sverige och uttagsautomaterna liksom företag ansluter sig. Och allt fler har anslutit sig, trots dagens situation, till själva idén om euron. Skälen till att rösta såväl ja som nej i folkomröstningen kunde skilja sig vitt åt. Men jag välkomnar erkännandet att vi som sa nej till euron hade en viss poäng. När jag insåg att EMU skilde på finanspolitik och penningpolitik funderade jag på om detta var hållbart. Finanspolitiken är nationell medan penningpolitiken är europeisk. Det gick rätt lätt att se risken i denna konstruktion, liksom att se de underliggande problemen i länder i södra Europa. Även om inte ens jag anade vidden av problemen. Och eurokrisen visar oss också tydliga brister i det finansiella ramverket inom eurosamarbetet. Stabilitets- och tillväxtpakten har inte respekterats, varken av de stora euroländerna eller av de mindre, såsom Grekland. Och nu påverkas vi alla av de enorma problem som följer i krisens spår.
Och jag ställer mig frågan om hur dagens system skulle kunna förbättras utan att rubba de enskilda medlemsländernas suveränitet. En ökad transparens och samverkan skulle välkomnas, medan förslag som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barrosos krav att de nationella parlamenten ställs åt sidan är djupt oroande. Tanken att EU ska godkänna Sveriges statsbudget innan den beslutas i riksdagen har i alla fall inte mitt stöd. Det vore ett stort steg i federalistisk riktning. Men om detta är däremot Fp påfallande tystlåtna.
Det borde vara uteslutet att Sverige skulle lämna in budgeten i förväg till kommissionen för granskning. Alla kandidater till riksdagen borde göra klart att det inte är aktuellt med svenskt deltagande i eurosamarbetet under överskådlig tid. Däremot hoppas jag på mycket striktare regler för EU:s stabilitets- och tillväxtpakt och även ett tryck på att länder följer reglerna.
Jag hoppas EU tar sig ur nuvarande kris och att vi kommer ut starkare på andra sidan. Och då menar jag inte på bekostnad av vanligt folks vardagsliv och trygghet som lätt verkar bli fallet. Som politiskt projekt finns det många fördelar med valutaunionen. Även om jag själv då röstade nej till ett inträde i folkomröstningen så ser jag många fördelar på sikt även för Sverige. Även jag ser en ny folkomröstning framför mig, men då på sikt och då med en konstruktion som också jag kan lägga min röst för.
Jag och vi rödgröna motsätter oss en ny folkomröstning redan under nästa mandatperiod. Då finns tidsutrymme för att också hinna göra hemläxan från 2003. En läxa som det även borde finnas en ökad öppenhet för samverkan kring i Bryssel, även om den skakiga euron av förståeliga skäl gör att man nu lägger mer fokus på EU:s räddningsaktion.
Sverige har massarbetslöshet.
Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet arbetslösa har ökat med 100 000 under den borgerliga mandatperioden. Det är väldigt allvarligt om eurokrisen gör att den ekonomiska återhämtningen fördröjs. Detta skulle ytterligare bidra till att massarbetslösheten biter sig fast.Eurokrisen hotar den ekonomiska återhämtningen. Det finns en oro för att euroländernas ledare inte ska lyckas med att hindra krisen att sprida sig från Grekland till andra länder. Det finns också en oro för att europeiska banker ska drabbas, eftersom deras tillgångar i hög grad består av lån till europeiska länder i form av statsobligationer.
Svenska exporterande företag drabbas om efterfrågan i euroländerna försvagas. De länder som nu står i fokus är inte våra största exportmarknader, men krisen kan få effekter på återhämtningen i Tyskland, Frankrike och andra länder som är mycket viktiga för oss.Ytterst finns det en rädsla för att Grekland ställer in betalningarna och att det blir inledningen på en våg av finansiella konkurser i andra skuldsatta europeiska länder. Det skulle innebära slutet på valutasamarbetet.
Jag anser att förslaget är mycket allvarligt. M-, C-, Kd- och Fp-kandidater till riksdagen från Jönköpings län måste klart uttala ett ställningstagande, Ja eller Nej, till Barrosos förslag från EU-kommissionen.
Allt fler bär omkring på en extra portmonnä för den nya valutans mynt och sedlar. Turister använder valutan i Sverige och uttagsautomaterna liksom företag ansluter sig. Och allt fler har anslutit sig, trots dagens situation, till själva idén om euron. Skälen till att rösta såväl ja som nej i folkomröstningen kunde skilja sig vitt åt. Men jag välkomnar erkännandet att vi som sa nej till euron hade en viss poäng. När jag insåg att EMU skilde på finanspolitik och penningpolitik funderade jag på om detta var hållbart. Finanspolitiken är nationell medan penningpolitiken är europeisk. Det gick rätt lätt att se risken i denna konstruktion, liksom att se de underliggande problemen i länder i södra Europa. Även om inte ens jag anade vidden av problemen. Och eurokrisen visar oss också tydliga brister i det finansiella ramverket inom eurosamarbetet. Stabilitets- och tillväxtpakten har inte respekterats, varken av de stora euroländerna eller av de mindre, såsom Grekland. Och nu påverkas vi alla av de enorma problem som följer i krisens spår.
Och jag ställer mig frågan om hur dagens system skulle kunna förbättras utan att rubba de enskilda medlemsländernas suveränitet. En ökad transparens och samverkan skulle välkomnas, medan förslag som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barrosos krav att de nationella parlamenten ställs åt sidan är djupt oroande. Tanken att EU ska godkänna Sveriges statsbudget innan den beslutas i riksdagen har i alla fall inte mitt stöd. Det vore ett stort steg i federalistisk riktning. Men om detta är däremot Fp påfallande tystlåtna.
Det borde vara uteslutet att Sverige skulle lämna in budgeten i förväg till kommissionen för granskning. Alla kandidater till riksdagen borde göra klart att det inte är aktuellt med svenskt deltagande i eurosamarbetet under överskådlig tid. Däremot hoppas jag på mycket striktare regler för EU:s stabilitets- och tillväxtpakt och även ett tryck på att länder följer reglerna.
Jag hoppas EU tar sig ur nuvarande kris och att vi kommer ut starkare på andra sidan. Och då menar jag inte på bekostnad av vanligt folks vardagsliv och trygghet som lätt verkar bli fallet. Som politiskt projekt finns det många fördelar med valutaunionen. Även om jag själv då röstade nej till ett inträde i folkomröstningen så ser jag många fördelar på sikt även för Sverige. Även jag ser en ny folkomröstning framför mig, men då på sikt och då med en konstruktion som också jag kan lägga min röst för.
Jag och vi rödgröna motsätter oss en ny folkomröstning redan under nästa mandatperiod. Då finns tidsutrymme för att också hinna göra hemläxan från 2003. En läxa som det även borde finnas en ökad öppenhet för samverkan kring i Bryssel, även om den skakiga euron av förståeliga skäl gör att man nu lägger mer fokus på EU:s räddningsaktion.
Sverige har massarbetslöshet.
Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i Europa. Antalet arbetslösa har ökat med 100 000 under den borgerliga mandatperioden. Det är väldigt allvarligt om eurokrisen gör att den ekonomiska återhämtningen fördröjs. Detta skulle ytterligare bidra till att massarbetslösheten biter sig fast.Eurokrisen hotar den ekonomiska återhämtningen. Det finns en oro för att euroländernas ledare inte ska lyckas med att hindra krisen att sprida sig från Grekland till andra länder. Det finns också en oro för att europeiska banker ska drabbas, eftersom deras tillgångar i hög grad består av lån till europeiska länder i form av statsobligationer.
Svenska exporterande företag drabbas om efterfrågan i euroländerna försvagas. De länder som nu står i fokus är inte våra största exportmarknader, men krisen kan få effekter på återhämtningen i Tyskland, Frankrike och andra länder som är mycket viktiga för oss.Ytterst finns det en rädsla för att Grekland ställer in betalningarna och att det blir inledningen på en våg av finansiella konkurser i andra skuldsatta europeiska länder. Det skulle innebära slutet på valutasamarbetet.
Jag anser att förslaget är mycket allvarligt. M-, C-, Kd- och Fp-kandidater till riksdagen från Jönköpings län måste klart uttala ett ställningstagande, Ja eller Nej, till Barrosos förslag från EU-kommissionen.
måndag 17 maj 2010
Jag välkomnar samarbetet för att avväpna SD
Enligt TV-4nyheterna(http://www.nyhetskanalen.se/1.1640225/2010/05/17/samarbete_for_att_stoppa_sd) , är tre av fyra kommunpolitiker bredda att samarbeta över blockgränserna för att förminska främlingsfientliga SD:s roll på den svenska politiska arenan. Det är ett glädjande besked eftersom vi riksdagspartier har en gemensam nämnare oavsett blocktillhörighet, nämligen att respektera människors lika värde i det svenska samhället och inför lagen. Det har inte undgått någon att Sverigedemokraternas enda politiska vapen de senaste åren varit en politik som bygger på rädsla och förakt istället för hopp och förbättring.
Jag som många andra är fullt medvetna om att allt inte ligger rätt till vad gäller integration och anpassning av både gamla och nyanlända flyktingar och invandrare i vårt land.
Självklart har vi folkvalda ett betydande ansvar för att förbättra situationen. Att skapa förutsättningar för de nyanlända att lära sig det svenska språket och komma i kontakt med arbetsmarknaden är enligt min mening direkt avgörande för att skap ytterligare förutsättningar för samlevnad och samförstånd mellan olika kulturer och folk i vårt svenska samhälle.
Jag kommer att gå till val med ett enkelt budskap i integrationsdebatten: delat ansvar för de nyanlända och oss som lever i Sverige. Vi folkvalda och våra myndigheter är skyldiga att visa vägen för de nyanlända och de som söker sig till vårt land oavsett skäl är skyldiga att så snabbt som möjligt ta till sig de regler och sedvanor som är gällande i Sverige. Allt för att så snabbt som möjligt bli självförsörjande och bidra till den svenska välfärden som de är så välkomna att förbättra och få del av.
Jag välkomnar samarbbetet för att vväpna SD och kommer med bestämdhet att lyfta upp de goda exemplen från våra kommunpolitiker i debatten med riksdagskollegor och uppdatera er om utvecklingen här på min blogg.
Jag som många andra är fullt medvetna om att allt inte ligger rätt till vad gäller integration och anpassning av både gamla och nyanlända flyktingar och invandrare i vårt land.
Självklart har vi folkvalda ett betydande ansvar för att förbättra situationen. Att skapa förutsättningar för de nyanlända att lära sig det svenska språket och komma i kontakt med arbetsmarknaden är enligt min mening direkt avgörande för att skap ytterligare förutsättningar för samlevnad och samförstånd mellan olika kulturer och folk i vårt svenska samhälle.
Jag kommer att gå till val med ett enkelt budskap i integrationsdebatten: delat ansvar för de nyanlända och oss som lever i Sverige. Vi folkvalda och våra myndigheter är skyldiga att visa vägen för de nyanlända och de som söker sig till vårt land oavsett skäl är skyldiga att så snabbt som möjligt ta till sig de regler och sedvanor som är gällande i Sverige. Allt för att så snabbt som möjligt bli självförsörjande och bidra till den svenska välfärden som de är så välkomna att förbättra och få del av.
Jag välkomnar samarbbetet för att vväpna SD och kommer med bestämdhet att lyfta upp de goda exemplen från våra kommunpolitiker i debatten med riksdagskollegor och uppdatera er om utvecklingen här på min blogg.
lördag 15 maj 2010
Bokbål i Vetlanda
Vetlandapredikanten Holger Nilsson mm, ville bränna Jonas Gardells böcker på bål. Han fördömde utöver Gardells böcker även å SVT-serien "Åh, Herregud". Till tidningen Dagen sa han "Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap". Och han fick i Vetlanda-Posten stöd av Berndt Isaksson, pastor i Metodistkyrkan i Vetlanda. Sedan börjar man backa under trycket av kritik utifrån.
Krav på bokbål är djupt obehagligt. Som symbol för nazisternas krig mot ytterandefrihet, kultur och litteratur har bokbål mörka, bruna rötter. Nazisternas förlorade andra världskriget och det inkluderade kriget mot kulturen och yttrandefriheten. Men man beräknar att 18 000 litterära verk i Tyskland hann förstördas. När nazisternas propaganda gick i graven gick också denna antikulturpolitik i graven. Och vi har sedan dess vakat mot efterföljare till nazisternas bokbål genom att bygga institutioner, skriva konventioner ch delta i debatter. Även litteratur som strider mot det någon själv tror på, skrivet av den man inte själv gillar ska få uttryckas. Det är då den prövas.
Själv gillar jag att läsa Jonas Gardells böcker. Och han är verbal att själv kunna ta en debatt mot Nilsons. Och det är få som upprörs av Gardells texter. Men med det sagt, vill jag hävda att vi inte får förminska frågan eller lägga ansvaret på att försvara yttrandefriheten på personen Gardell själv.
När människor med uppdrags byggt på förtroende manar till bokbål så har vi en skyldighet att reagera. Men från ansvariga politiker i Vetlanda hörs ingen reaktion. Men insändare flödar in till tidningar. Hade ett bokbål på torget i deras stad varit en OK företeelse för alliansen i Vetlanda även om de själva varken hade närvarat eller kastat in böcker. Men borde inte Kommunalrådet Gunilla Hejlm C som demokrater ta ett ansvar genom att reagera, jag tycker det. Hot mot grundläggande värden måste bemötas var de än geografiskt uppträder. Försvara yttrandefriheten i Vetlanda!
PS nu är bokbålet inställt och Nilsson vill i stället arrangera en debatt på torget i Vetlanda DS
Krav på bokbål är djupt obehagligt. Som symbol för nazisternas krig mot ytterandefrihet, kultur och litteratur har bokbål mörka, bruna rötter. Nazisternas förlorade andra världskriget och det inkluderade kriget mot kulturen och yttrandefriheten. Men man beräknar att 18 000 litterära verk i Tyskland hann förstördas. När nazisternas propaganda gick i graven gick också denna antikulturpolitik i graven. Och vi har sedan dess vakat mot efterföljare till nazisternas bokbål genom att bygga institutioner, skriva konventioner ch delta i debatter. Även litteratur som strider mot det någon själv tror på, skrivet av den man inte själv gillar ska få uttryckas. Det är då den prövas.
Själv gillar jag att läsa Jonas Gardells böcker. Och han är verbal att själv kunna ta en debatt mot Nilsons. Och det är få som upprörs av Gardells texter. Men med det sagt, vill jag hävda att vi inte får förminska frågan eller lägga ansvaret på att försvara yttrandefriheten på personen Gardell själv.
När människor med uppdrags byggt på förtroende manar till bokbål så har vi en skyldighet att reagera. Men från ansvariga politiker i Vetlanda hörs ingen reaktion. Men insändare flödar in till tidningar. Hade ett bokbål på torget i deras stad varit en OK företeelse för alliansen i Vetlanda även om de själva varken hade närvarat eller kastat in böcker. Men borde inte Kommunalrådet Gunilla Hejlm C som demokrater ta ett ansvar genom att reagera, jag tycker det. Hot mot grundläggande värden måste bemötas var de än geografiskt uppträder. Försvara yttrandefriheten i Vetlanda!
PS nu är bokbålet inställt och Nilsson vill i stället arrangera en debatt på torget i Vetlanda DS
Fri från Nato har Sverige en friare röst
Jag skriver på Höglandsnytt.se: Som socialdemokraternas representant ingår jag i regeringsdelegationen till nedrustningskonferensen som pågår under maj. Översynskonferens om ickespridningsfördraget NPT är ett av de viktigaste verktygen i kampen mot kärnvapen.
Är 2005 kom man inte ens fram till ett slutdokument. Men förutsättningarna för att uppnått resultat ser nu ljusare ut efter president Obama och premiärminter Medvedev uppgörelse om ett nytt Start-avtal. Och genom vårt långvarigt engagemang i nedrustningsfrågor har vi förutsättningar att driva på i New York och samverka med likasinnade länder.
Att Sverige inte är medlem i Nato med dess säkerhetsstrategi ger oss en friare röst. Vi har även avstått från delar i vårt kärnkraftsprogram. På så sätt visar vi på exempel för länder som vill ha kärnkraft men där omvärlden oroar sig för koppling till kärnvapenspridning på sikt.
Utrikesminister Carl Bildt la vid konferensen fram regeringens positioner. Dock utan Blix-kommissionens internationellt erkända och väl mottagna förslag eller att nämna en kärnvapenkonvention. Flera länder har sedan NPT:s tillkomst skaffat kärnvapen. Nordkorea har genomfört provsprängningar. Indien och Pakistan har utanför internationella kontrollregimer utvecklat kärnvapen.
Sveriges brist på agerande i Nuclear Suppliers Group, då överenskommelsen mellan USA och Indien om samarbete i nukleära frågor godkändes upprörde och påverkar ickespridningsavtalet, NPT, negativt. Iran misstänks för att försöka skaffa sig kärnvapen.
Samtidigt som Israel antas inneha kärnvapen finns det en resolution om att göra Mellanöstern till en region fri från massförstörelsevapen. Nukleärt terrorism är ett nytt hot. Socialdemokraterna la redan 2008 fram ett ambitiöst program för nedrustning. I vårt 12-punktsprogram ligger dagens öppningar för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Vi vill återgå till en aktiv politik Målet är en fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen, såväl nukleära som kemiska och biologiska. Det är därför vi har lagt huvudvikten vid dessa vapen i vårt nya nedrustningsprogram.
Arbetet med att få till stånd fullständiga förbud mot minor måste intensifieras men S-kvinnor är tydliga, vi vill även en konvention mot kärnvapen i slutdokumentet från NPT-konferensen. I Inga Thorssons anda fortsätter vi gå före i kampen mot kärnvapen. När nu nedrustningsfrågorna sätter står på den internationella dagordningen och NPT-konferensen pågår så har vi möjlighet att ta konkreta initiativ. Arbetet mot NPT kräver även basresurser som ett rimligt sekretariat. EU:s potentiella kraft blockeras idag av Frankrike, som inte delar visionen om en kärnvapenfri värld. Ett misslyckande likt 2005 skulle underminera nedrustningsarbetet och den globala ickespridningsregimen. Sverige har med sina nedrustningstraditioner har ett särskilt ansvar i de pågående förhandlingarna. Jag gör det men kommer Carl Bildt att axla detta ansvar.
http://www.hemsidan.net/?n=16552
För övrigt så läser jag på DN om att en kärnvapenfri zon i Mellanöstern kan bli vägen till avspänning mellan Israel och Iran. Och att en sådan zon är det mest handfasta förslaget hittills när avtalet om ickespridning av kärnvapen nu ses över. Initiativet är bra, men först måste Israel-Palestinakonflikten lösas, menar fredsforskaren Peter Wallensteen. Jag skulle önska, men tror verkligen Wallenseen att MÖ konflikten kan lösas innan juni månad? I praktiken har det inte hänt något med MÖ-resulutionen. som är från 1995! Och idag är det mest konstruktiva förslaget att denna resulution lyfts in i en "egen"process som i det förslag Ryssland lagt fram och även sagt sig vilja stå värd för. Även om allt ännu kan hända förvånar DN:s naivitet mig något
Är 2005 kom man inte ens fram till ett slutdokument. Men förutsättningarna för att uppnått resultat ser nu ljusare ut efter president Obama och premiärminter Medvedev uppgörelse om ett nytt Start-avtal. Och genom vårt långvarigt engagemang i nedrustningsfrågor har vi förutsättningar att driva på i New York och samverka med likasinnade länder.
Att Sverige inte är medlem i Nato med dess säkerhetsstrategi ger oss en friare röst. Vi har även avstått från delar i vårt kärnkraftsprogram. På så sätt visar vi på exempel för länder som vill ha kärnkraft men där omvärlden oroar sig för koppling till kärnvapenspridning på sikt.
Utrikesminister Carl Bildt la vid konferensen fram regeringens positioner. Dock utan Blix-kommissionens internationellt erkända och väl mottagna förslag eller att nämna en kärnvapenkonvention. Flera länder har sedan NPT:s tillkomst skaffat kärnvapen. Nordkorea har genomfört provsprängningar. Indien och Pakistan har utanför internationella kontrollregimer utvecklat kärnvapen.
Sveriges brist på agerande i Nuclear Suppliers Group, då överenskommelsen mellan USA och Indien om samarbete i nukleära frågor godkändes upprörde och påverkar ickespridningsavtalet, NPT, negativt. Iran misstänks för att försöka skaffa sig kärnvapen.
Samtidigt som Israel antas inneha kärnvapen finns det en resolution om att göra Mellanöstern till en region fri från massförstörelsevapen. Nukleärt terrorism är ett nytt hot. Socialdemokraterna la redan 2008 fram ett ambitiöst program för nedrustning. I vårt 12-punktsprogram ligger dagens öppningar för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Vi vill återgå till en aktiv politik Målet är en fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen, såväl nukleära som kemiska och biologiska. Det är därför vi har lagt huvudvikten vid dessa vapen i vårt nya nedrustningsprogram.
Arbetet med att få till stånd fullständiga förbud mot minor måste intensifieras men S-kvinnor är tydliga, vi vill även en konvention mot kärnvapen i slutdokumentet från NPT-konferensen. I Inga Thorssons anda fortsätter vi gå före i kampen mot kärnvapen. När nu nedrustningsfrågorna sätter står på den internationella dagordningen och NPT-konferensen pågår så har vi möjlighet att ta konkreta initiativ. Arbetet mot NPT kräver även basresurser som ett rimligt sekretariat. EU:s potentiella kraft blockeras idag av Frankrike, som inte delar visionen om en kärnvapenfri värld. Ett misslyckande likt 2005 skulle underminera nedrustningsarbetet och den globala ickespridningsregimen. Sverige har med sina nedrustningstraditioner har ett särskilt ansvar i de pågående förhandlingarna. Jag gör det men kommer Carl Bildt att axla detta ansvar.
http://www.hemsidan.net/?n=16552
För övrigt så läser jag på DN om att en kärnvapenfri zon i Mellanöstern kan bli vägen till avspänning mellan Israel och Iran. Och att en sådan zon är det mest handfasta förslaget hittills när avtalet om ickespridning av kärnvapen nu ses över. Initiativet är bra, men först måste Israel-Palestinakonflikten lösas, menar fredsforskaren Peter Wallensteen. Jag skulle önska, men tror verkligen Wallenseen att MÖ konflikten kan lösas innan juni månad? I praktiken har det inte hänt något med MÖ-resulutionen. som är från 1995! Och idag är det mest konstruktiva förslaget att denna resulution lyfts in i en "egen"process som i det förslag Ryssland lagt fram och även sagt sig vilja stå värd för. Även om allt ännu kan hända förvånar DN:s naivitet mig något
torsdag 13 maj 2010
NPT i Tidningen Broderskap
Så här skriver Tidningen Broderskap: I FN skrapan i New York pågår just nu översynskonferensen om ickespridningsavtalet NPT. Riksdagsledamoten och broderskaparen Carina Hägg är på plats.
– Det har varit överhängande dystra historier sedan NPT-mötet för fem år sedan, därför är jag jätteglad att kunna säga att atmosfären är väldigt positiv här.
Den positiva stämningen till trots. Carina Hägg är kritisk till hur både Sverige och EU agerat framtill konferensen. Hon är inte heller imponerad av inledningstalen.
– Carl Bildt gav inga initiativ och sa ingenting nytt. Det är en stark kontrast till hur det brukar vara, Sveriges tidigare regeringar har ju varit väldigt pådrivande i de här frågorna.
Trots tidigare svenska initiativ från Socialdemokratiska regeringar som Blix-kommissionen och utredningar, som den ledd av Maj-Britt Theorin, har de senaste översynskonferenserna inte lett någonstans. Hon riktade massiv kritik mot alliansregeringen som inte tog upp frågan under EU ordförandeskapet, även Urban Ahlin (S) utrikespolitisk talesperson ställde sig frågande till varför tidigare utredningar som faktiskt innehåller konkreta förslag till nedrustning och ickespridning av kärnvapen inte uppmärksammas eller lyfts av regeringen.
Carina Hägg är heller inte nöjd med EUs utrikesminister Catherine Ashton tal som hon säger var tandlöst och märkt av kompromissande.
Carina Hägg undrar också varför Catherine Ashton inte närvarade vid Irans framförande.
– Jag ser det som ännu en lam kompromiss för att slippa ta ställning.
Irans president Mahmoud Ahmadinejad orsakade heta reaktioner med sitt anförande när han upprepade gånger angrep USA och anklagade överenskommelse med Ryssland för att vara kriminell.
– Riktlinjerna i NPT är otydliga vad gäller fredlig framställning av kärnkraft. Min mening är att Iran medvetet försöker hålla sig så när gränserna som det bara går i NPT-avtalet, säger Carina Hägg.
Hon säger att det handlar om det välkända problemet att avtalet just inte är tillräckligt konkret. En av konferensens viktigaste uppgifter är att komma vidare i frågan om Mellanöstern som en kärvapenfri zon. Israel, som förmodas ha kärnvapen, är den besvärligaste parten i visionen om ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Alla fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet stöder ett kärnvapenfritt Mellanöstern och enligt utrikesminister Hillary Clinton är USA redo för konkreta åtgärder för att nå målet. Afrika och stora delar av Asien och Latinamerika är redan kärnvapenfria zoner.
– Det pratas ju om att använda supermajoritet och det är ett stort steg och ett initiativ på att bryta väg framåt.
Supermajoritet innebär att minoriteten inte kan förhala beslut och till och med begrava förslag.
Länder som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA lämnade salen i protest under Mahmoud Ahmadinejad tal, även Finlands representant tågade ut.
– Det innebär ju att man visar sympatier med länder som Frankrike, vars intressen ligger mer åt ickespridning än åt nedrustning, säger hon.
Dessutom säger hon att Finlands agerande under Irans tal visar på oenigheten inom Norden, när det gäller nedrustning och ickespridning av kärnvapen.
– Det är synd att vi inte kan samla oss, speciellt nu när Norge har gjort väldigt mycket för att stödja kommissionen mot kärnvapen, säger hon.
Historiskt sett var det finska presidenten Urho Kekkonen som tillsammans med dåvarande Sovjetunionen som tog initiativet till en kärnvapenfri zon i Norden, i början på 1960-talet. Det stod emellertid klart att NATO inte kunde godta att alliansmedlemmarna Danmark, Island och Norge deltog i en kärnvapenfri zon. När nu Norge tillsammans med bland andra Belgien ändå uppmanat USA att ta bort det amerikanska kärnvapen från europeiska militära baser bör Sverige var med mer aktivt, anser Carina Hägg.
Hon säger också att anledningen med konferensen är att träffas för att lyssna på varandra.
– Jag tror inte på de tomma stolarnas politik och tycker det vara bra att svenska delegationen satt kvar, säger Carina Hägg.
Maj-Britt Theorin sa på ett seminarium på ABF-huset för några veckor sedan att det krävdes påtryckningar från folket för att politikerna skulle börja agera på alvar för en kärnvapen fri värld. Carina Hägg håller med.
– Jag ska träffa civilrättsorganisationer som läkare mot kärnvapen och Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och lyssna på deras åsikter, de har mycket viktigt att säga, menar hon.
Nedrustningskonferensen startade för ungefär en vecka sedan. 189 länder deltar i mötet som förväntas pågå till 28 maj.
/av Hanna Hellström Tidningen Broderskap
– Det har varit överhängande dystra historier sedan NPT-mötet för fem år sedan, därför är jag jätteglad att kunna säga att atmosfären är väldigt positiv här.
Den positiva stämningen till trots. Carina Hägg är kritisk till hur både Sverige och EU agerat framtill konferensen. Hon är inte heller imponerad av inledningstalen.
– Carl Bildt gav inga initiativ och sa ingenting nytt. Det är en stark kontrast till hur det brukar vara, Sveriges tidigare regeringar har ju varit väldigt pådrivande i de här frågorna.
Trots tidigare svenska initiativ från Socialdemokratiska regeringar som Blix-kommissionen och utredningar, som den ledd av Maj-Britt Theorin, har de senaste översynskonferenserna inte lett någonstans. Hon riktade massiv kritik mot alliansregeringen som inte tog upp frågan under EU ordförandeskapet, även Urban Ahlin (S) utrikespolitisk talesperson ställde sig frågande till varför tidigare utredningar som faktiskt innehåller konkreta förslag till nedrustning och ickespridning av kärnvapen inte uppmärksammas eller lyfts av regeringen.
Carina Hägg är heller inte nöjd med EUs utrikesminister Catherine Ashton tal som hon säger var tandlöst och märkt av kompromissande.
Carina Hägg undrar också varför Catherine Ashton inte närvarade vid Irans framförande.
– Jag ser det som ännu en lam kompromiss för att slippa ta ställning.
Irans president Mahmoud Ahmadinejad orsakade heta reaktioner med sitt anförande när han upprepade gånger angrep USA och anklagade överenskommelse med Ryssland för att vara kriminell.
– Riktlinjerna i NPT är otydliga vad gäller fredlig framställning av kärnkraft. Min mening är att Iran medvetet försöker hålla sig så när gränserna som det bara går i NPT-avtalet, säger Carina Hägg.
Hon säger att det handlar om det välkända problemet att avtalet just inte är tillräckligt konkret. En av konferensens viktigaste uppgifter är att komma vidare i frågan om Mellanöstern som en kärvapenfri zon. Israel, som förmodas ha kärnvapen, är den besvärligaste parten i visionen om ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Alla fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet stöder ett kärnvapenfritt Mellanöstern och enligt utrikesminister Hillary Clinton är USA redo för konkreta åtgärder för att nå målet. Afrika och stora delar av Asien och Latinamerika är redan kärnvapenfria zoner.
– Det pratas ju om att använda supermajoritet och det är ett stort steg och ett initiativ på att bryta väg framåt.
Supermajoritet innebär att minoriteten inte kan förhala beslut och till och med begrava förslag.
Länder som Tyskland, Frankrike, Storbritannien och USA lämnade salen i protest under Mahmoud Ahmadinejad tal, även Finlands representant tågade ut.
– Det innebär ju att man visar sympatier med länder som Frankrike, vars intressen ligger mer åt ickespridning än åt nedrustning, säger hon.
Dessutom säger hon att Finlands agerande under Irans tal visar på oenigheten inom Norden, när det gäller nedrustning och ickespridning av kärnvapen.
– Det är synd att vi inte kan samla oss, speciellt nu när Norge har gjort väldigt mycket för att stödja kommissionen mot kärnvapen, säger hon.
Historiskt sett var det finska presidenten Urho Kekkonen som tillsammans med dåvarande Sovjetunionen som tog initiativet till en kärnvapenfri zon i Norden, i början på 1960-talet. Det stod emellertid klart att NATO inte kunde godta att alliansmedlemmarna Danmark, Island och Norge deltog i en kärnvapenfri zon. När nu Norge tillsammans med bland andra Belgien ändå uppmanat USA att ta bort det amerikanska kärnvapen från europeiska militära baser bör Sverige var med mer aktivt, anser Carina Hägg.
Hon säger också att anledningen med konferensen är att träffas för att lyssna på varandra.
– Jag tror inte på de tomma stolarnas politik och tycker det vara bra att svenska delegationen satt kvar, säger Carina Hägg.
Maj-Britt Theorin sa på ett seminarium på ABF-huset för några veckor sedan att det krävdes påtryckningar från folket för att politikerna skulle börja agera på alvar för en kärnvapen fri värld. Carina Hägg håller med.
– Jag ska träffa civilrättsorganisationer som läkare mot kärnvapen och Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet och lyssna på deras åsikter, de har mycket viktigt att säga, menar hon.
Nedrustningskonferensen startade för ungefär en vecka sedan. 189 länder deltar i mötet som förväntas pågå till 28 maj.
/av Hanna Hellström Tidningen Broderskap
tisdag 11 maj 2010
Jag fördömer avrättningarna i Iran!
Förra måndagen lyssnade jag i FN:s Generalförsamling till Irans President Mahmoud Ahmadinejad på NPT-konferensen medan demonstranterna fyllde på utanför. Något jag då bloggade om från New York. Några länder gick ut i protest mot Irans tal i FN. De tomma stolarnas politik var dock inte min väg men vi måsta antränga oss ytterligare för att bemöta deras argument samt för att fortsätta reagera mot kärnvapenspridning och för nedrusting. Idag tar jag till orda mot regimen i Iran även när i en annan fråga.
Jag fördömer avrättningarna!
citat från Amnesty 2010-05-11 14:37
"Avrättningarna i Iran fortsätter i en förfärande takt. I lördags avrättades sex män för narkotikabrott. Dagen efter hängdes fem politiska aktivister, fyra män och en kvinna, i Evinfängelset i Teheran. samtliga hade dömts till döden för för "fiendskap mot Gud" - Moharebeh. I helgen höll svenska Amnesty årsmöte i Stockholm. En av de utländska gästerna var Parvin Ardalan, känd journalist och människorättsaktivst från Iran. Hon inledde sitt anförande med att berätta om avrättningarna. Årsmötet beslutade att en stark protest skulle skickas de iranska myndigheterna.
Iran är det land i världen som, efter Kina, som verkställer flest dödsdomar. Förra året avrättades minst 388 personer, bland dem många som dömts för politiska "brott" och fem ungdomar som var under 18 år då de dömdes till döden. En man stenades till döds för att han haft en utomäktenskaplig relation. Det finns ingen officiell statistik över antalet avrättningar i Iran men inget tyder på att avrättningstakten skulle ha minskat i år. Hittills i år har minst 80 personer avrättats" slut citat
Jag vänder mig konsekvent mot dödsstraff varhelst det uppträder. Dödsstraff är oacceptabelt. I Iran avrättas också minderåriga. Dödsstraff utdöms för många olika brott. Oppositionell politisk verksamhet räknas i Iran som ett av dessa. Övervåld, fängslanden och dödsstraff är en realitet för dem som kräver demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Iran är det land i världen efter Kina som avrättar flest personer. Kampen mot dödsstraff har varit framgångsrik i Europa men den forsätter i länder som Vitryssland och Kina. Kampen mot dödstraff är universiell och jag är tacksam att så många deltar i detta arbete, och jag välkomnar demonkratiska manifestationer som tagit plats i Stockholm såväl som på andra håll i världen under alla dessa dagar.
Jag fördömer avrättningarna!
citat från Amnesty 2010-05-11 14:37
"Avrättningarna i Iran fortsätter i en förfärande takt. I lördags avrättades sex män för narkotikabrott. Dagen efter hängdes fem politiska aktivister, fyra män och en kvinna, i Evinfängelset i Teheran. samtliga hade dömts till döden för för "fiendskap mot Gud" - Moharebeh. I helgen höll svenska Amnesty årsmöte i Stockholm. En av de utländska gästerna var Parvin Ardalan, känd journalist och människorättsaktivst från Iran. Hon inledde sitt anförande med att berätta om avrättningarna. Årsmötet beslutade att en stark protest skulle skickas de iranska myndigheterna.
Iran är det land i världen som, efter Kina, som verkställer flest dödsdomar. Förra året avrättades minst 388 personer, bland dem många som dömts för politiska "brott" och fem ungdomar som var under 18 år då de dömdes till döden. En man stenades till döds för att han haft en utomäktenskaplig relation. Det finns ingen officiell statistik över antalet avrättningar i Iran men inget tyder på att avrättningstakten skulle ha minskat i år. Hittills i år har minst 80 personer avrättats" slut citat
Jag vänder mig konsekvent mot dödsstraff varhelst det uppträder. Dödsstraff är oacceptabelt. I Iran avrättas också minderåriga. Dödsstraff utdöms för många olika brott. Oppositionell politisk verksamhet räknas i Iran som ett av dessa. Övervåld, fängslanden och dödsstraff är en realitet för dem som kräver demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Iran är det land i världen efter Kina som avrättar flest personer. Kampen mot dödsstraff har varit framgångsrik i Europa men den forsätter i länder som Vitryssland och Kina. Kampen mot dödstraff är universiell och jag är tacksam att så många deltar i detta arbete, och jag välkomnar demonkratiska manifestationer som tagit plats i Stockholm såväl som på andra håll i världen under alla dessa dagar.
söndag 9 maj 2010
Genderarkitektur - WOW
Inte dagar denna gång, utan endast med några timmars försening kunde jag landa i Sverige. Men med följd att jag inte kommer hem till Värnamo idag. Eyjafjallajökull påverkar fortfarande vår vardag och Island är kändare än någonsin.
Nu får jag fortsätta följa och vara aktiv för NPT på distans. Det är inte möjligt att stanna en hel månad på Manhattan. Men nätet ger också idag andra möjligheter än för tidigare kolleger, något som jag också tar tillvara för att kunna följa vad som sker i FN från Sverige och Värnamo. Att kunna driva på procesen för nedrustning och icke spridning av kärnvapen är ett ansvar för mig som S-kvinna och socialdemokrat i Utrikesutskottet. Och med respekt för frågan har vi i S förslag.
Men nu över till något annat. FN:s generalförsamling har tidigare i en processresolution enats om att fortsätta diskutera frågan om jämställdhet som en av fem FN-reformfrågor. Och FN:s Deputy Secretary General Asha-Rose Migiro skulle presentera ett mer detaljerat förslag på ny generalarkitektur. Ett förslag var väntat till februari 1009 för att därefter kunna diskuteras i generalförsamlingen.
Men frågan fastnade så än en gång och osäkerheten kvarstod om generalarkitekturen. När jag träffade Migior så var hon på väg i fråran igen men hon kunde inte gå fortare än regeringarnas rep var med på tåget. Men mer mer än 300 kvinnorganisationer och människorättsgrupper från mer än 50 länder krävde en bättre samordning av de FN-organ och institutioner som arbetar för jämställdhet, något som också välkomnas från många håll. Krav fördes fram att ansvariga organ måste ges mandat att påbörja ett förändringsarbete som förstärker jämställdhetsarbetet. Och att Sveriges regering helt uteblivit från vikta möten som CSW förra året väckte frågetecken om såväl regeringens ståndpunkt som intresse för reformarbetet.
Frågan om en ny genderarkitektur inom FN är således inte ny. Jag har också drivet på frågan inte minst i riksdagen. Efter ett flera år långt arbete finns ändå nu ett mål i sikte. Den möjligheten har vi alla att ta sikte på och samtidigt vara beredda på ytterligare kompromisser. Men gränsen går också någonstans, den har vi dock inte passerat än. Vi som bidrar med medel vill också ha inflytande men till hur mågna %? Och även se att denna organisationsdel får en tydlig roll inom One UN.
Nu finns ett "papper" som FN:s medlemsstaters regeringar har att tänka på under de närmaste två veckorna. I juni ska det finnas en resolution och sedan tar förhoppningsvis processen med att välja en ny chef vid. Ett namn som favorit är Toraya A. Obaid. Men ingen vet om hon överhuvudtaget själv kan tänka sig detta uppdrag. Men att omnämnas uppskattar hon säkert. Det är ett också ett erkännande av hennes arbete för UNFPA att hon nu omnämns. Gillar själv henne skarpt. En annan kandidat som seglar upp är Rwandas utrikesminister Louise Mushikiwabo, utan tvekan en skärpt kvinna. Vilka namn som kommer in i den formella vägen är en fråga som återstår liksom vilket namn Sverige ska stödja. Att föra fram ett nationellt namn nu när Margot Walström nyligen fått ett viktgit uppdrag ser inte jag det som möjligt. Detta även om vi har många namnkunniga kvinnor och kanske även någon man i Sverige att lyfta fram till just detta uppdrag. Inom FN finns många länder som ska kunna bidra med kvinnor till olika uppdrag Men uppdraget som ska lösas innan frågan om namn går vidare. Men man räknar däremot som klart att nivån blir en undergeneralskereterare. Och Estland och Tunisien det team som jobbar med frågan har gjör det med gott betyg.
Organisationen som går under arbetsnamnet WOW. Mats Andersson skrev till mig på fb att "WOW=World Of Warcraft. Världens största onlinspel, så ett annat namn vore lämpligt" Så det namnet lär därmed falla. Ett annat namnförslag som förts fram är UN Women. Det namnet skulle jag själv inte gilla. Frågorna berör kvinnor men också män. Men alla länder gillar inte att kvinnor får makt och inflytande och då vill de inte heller skapa ett FN organ med dessa frågor extra tydligt på dagordningen. Finansiering, styrning och ev styrelse är frågor att lösa ut. Egypten och Kuba leder G77 och NAM. Båda länder som är kända för att inte se positivt på NGO och i den ingår kvinnorörelsen. De vill också att den nya genderarkitekturen ska ledas av någon från syd.
För övrigt är det av FN:s Millenniemål det som satts upp för Mödradödligheten som har sämst måluppfyllelse. Det är ingen slump utan uttryck för maktens prioritering.
Nu får jag fortsätta följa och vara aktiv för NPT på distans. Det är inte möjligt att stanna en hel månad på Manhattan. Men nätet ger också idag andra möjligheter än för tidigare kolleger, något som jag också tar tillvara för att kunna följa vad som sker i FN från Sverige och Värnamo. Att kunna driva på procesen för nedrustning och icke spridning av kärnvapen är ett ansvar för mig som S-kvinna och socialdemokrat i Utrikesutskottet. Och med respekt för frågan har vi i S förslag.
Men nu över till något annat. FN:s generalförsamling har tidigare i en processresolution enats om att fortsätta diskutera frågan om jämställdhet som en av fem FN-reformfrågor. Och FN:s Deputy Secretary General Asha-Rose Migiro skulle presentera ett mer detaljerat förslag på ny generalarkitektur. Ett förslag var väntat till februari 1009 för att därefter kunna diskuteras i generalförsamlingen.
Men frågan fastnade så än en gång och osäkerheten kvarstod om generalarkitekturen. När jag träffade Migior så var hon på väg i fråran igen men hon kunde inte gå fortare än regeringarnas rep var med på tåget. Men mer mer än 300 kvinnorganisationer och människorättsgrupper från mer än 50 länder krävde en bättre samordning av de FN-organ och institutioner som arbetar för jämställdhet, något som också välkomnas från många håll. Krav fördes fram att ansvariga organ måste ges mandat att påbörja ett förändringsarbete som förstärker jämställdhetsarbetet. Och att Sveriges regering helt uteblivit från vikta möten som CSW förra året väckte frågetecken om såväl regeringens ståndpunkt som intresse för reformarbetet.
Frågan om en ny genderarkitektur inom FN är således inte ny. Jag har också drivet på frågan inte minst i riksdagen. Efter ett flera år långt arbete finns ändå nu ett mål i sikte. Den möjligheten har vi alla att ta sikte på och samtidigt vara beredda på ytterligare kompromisser. Men gränsen går också någonstans, den har vi dock inte passerat än. Vi som bidrar med medel vill också ha inflytande men till hur mågna %? Och även se att denna organisationsdel får en tydlig roll inom One UN.
Nu finns ett "papper" som FN:s medlemsstaters regeringar har att tänka på under de närmaste två veckorna. I juni ska det finnas en resolution och sedan tar förhoppningsvis processen med att välja en ny chef vid. Ett namn som favorit är Toraya A. Obaid. Men ingen vet om hon överhuvudtaget själv kan tänka sig detta uppdrag. Men att omnämnas uppskattar hon säkert. Det är ett också ett erkännande av hennes arbete för UNFPA att hon nu omnämns. Gillar själv henne skarpt. En annan kandidat som seglar upp är Rwandas utrikesminister Louise Mushikiwabo, utan tvekan en skärpt kvinna. Vilka namn som kommer in i den formella vägen är en fråga som återstår liksom vilket namn Sverige ska stödja. Att föra fram ett nationellt namn nu när Margot Walström nyligen fått ett viktgit uppdrag ser inte jag det som möjligt. Detta även om vi har många namnkunniga kvinnor och kanske även någon man i Sverige att lyfta fram till just detta uppdrag. Inom FN finns många länder som ska kunna bidra med kvinnor till olika uppdrag Men uppdraget som ska lösas innan frågan om namn går vidare. Men man räknar däremot som klart att nivån blir en undergeneralskereterare. Och Estland och Tunisien det team som jobbar med frågan har gjör det med gott betyg.
Organisationen som går under arbetsnamnet WOW. Mats Andersson skrev till mig på fb att "WOW=World Of Warcraft. Världens största onlinspel, så ett annat namn vore lämpligt" Så det namnet lär därmed falla. Ett annat namnförslag som förts fram är UN Women. Det namnet skulle jag själv inte gilla. Frågorna berör kvinnor men också män. Men alla länder gillar inte att kvinnor får makt och inflytande och då vill de inte heller skapa ett FN organ med dessa frågor extra tydligt på dagordningen. Finansiering, styrning och ev styrelse är frågor att lösa ut. Egypten och Kuba leder G77 och NAM. Båda länder som är kända för att inte se positivt på NGO och i den ingår kvinnorörelsen. De vill också att den nya genderarkitekturen ska ledas av någon från syd.
För övrigt är det av FN:s Millenniemål det som satts upp för Mödradödligheten som har sämst måluppfyllelse. Det är ingen slump utan uttryck för maktens prioritering.
lördag 8 maj 2010
Notiser från New York
Är på NPT konferensen i New York. Och mitt fokus som delegat i regeringsdelegationen är på nedrustning av kärnvapen. Men några andra frågor har jag också varit inne på. Så jag skriver även några blandade notiser från FN och New York innan jag senare idag åker hem till Sverige.
Tchad har inte velat se en förlängning av FN närvaro mer än civilt i landet. Men genom en kompromiss kommer ska 1900 mandaterade personer finnas kvar i landet. Att kunna skydda civila är angeläget med främst ett ansvar landet självt men ytterst genom FN. Nu ska ansvaret för civilas säkerhet tas över av nationella enheter men FN sa autbilda dom för detta åtagande. Besluten tas dock i omvänd ordning, men sådana konsekvenser kan kompromisser få. Det hade varit klokare att först utbilda och sedan föra övera ar betsuppgifteran. Men även den ordningen hade varit bättre gäller att verka för att det ändå till slut efter omständigheterna blir bra för de som lever i landet. Men det är en trend att länder vill markera sin suveränitet genom att demonstrera att de "kan själva". Ett ökat ägarskap av värdlandet är bara att välkomna men ska det ske på bekostnad är det oroande tendenser som vi ser. Afrikanska Unionne, AU omämns som en orgnisation med ökad kraft för ansvarstagande.
Kongos President Kabila är ett sådant exempel. Men även inom de styrande i Kongo är det delade meningar om Kabilas utspel om MONUC. Men när man talar om att ta hem 2000 i sommar kan det ha en bred förankring i Kinshasa, Därefter kan man på sikt fortsätta bearbeta frågan. Jag är som jag bloggat om förut djupt oroad för att FN ska köras ut. Margot Wallström som valde att besöka Kongo som förta land i sitt nya uppdrag vill inte heller se ett tillbakadragande av FN. Hur vore det om herrarna istället satsade på att tex stärka det lokal rättsväsendet. Varför ser vi inte en kö av våldtagna kvinnor ringlade utanför domstolarna ( så många är de). Ge dom möjlighet att få sin ska prövad i landets domstolar.
Översynen av insatsen i Nepal - utveckla eller avveckla är frågan. Den frågan kan landa i en kompromiss som säger att FN blir kvar med samma mandat. Men det är en gissning i dagsläget. Somalia står på dagordningen liksom Sudan. Riskerar även södra Sudan att bli en failed state vid en självständighet. Därom vet vi inget mer än att man ska ta den oron på allvar. Där finns idag endast 6 km asfalterad väg, svaga intuitioner och underutvecklat på många sätt. Så södra Sudan kommer att bli en fråga även framdels för det internationella samfundet. Och beroende hur det går i folkomröstningen nästa år så behåller södra Sudan stöd. Var går gränser (länder eller regiongräns) behöver den övervakas, delning av oljeinkomster osv. Tjeckoslovaken delades på ett unikt sätt. Så bilden av att det kan gå bra finns där fast jämförelserna är vitt skilda.
Hur Sverige ser på sin närvaro i Afghanistan är inte oviktigt här. Men jag förklarar att vi har ett gällande beslut i riksdagen och vi socialdemokrater har ett kongressbeslut. Däremot är det viktigt att vara inne även i processen för hur det arbetas med FN mandat för Afghanistan.
Unicef har en ny chef alltid en amerikan Bill Clintons fd chef för säkerhetsfrågor. Under 2007-2008 var han även utrikespolitisk rådgivare till Barack Obama i hans presidentvalskampanj. Och är sedan länge engagerad i barnrättsfrågor och aktiv i Unicef. Han heter Anthony Lake börjar och tillträdde den 1 maj sitt arbete som UNICEFs högste chef. UNICEF är i framkant på att samla in medel och är en av FN.s eller tom kanske FNs självständigaste organisation med goda resultat. Men också den mest välkända familjemedlemmen.
Att klimattoppmötet kollapsade i Köpenhamn märks även här, hur går vi vidare. Jag har lika lite som andra svaret på den frågan. Men Kyotoavtalet som är den nuvarande överenskommelsen, går ut 2012. Världens politiker msåste ta sitt ansvar, vi går mot en katastrof som vi kan besluta bort. På TV i USA körs inslag om rent kol. Oljan har man försökt ge en skinade bild av men de reklampengarna är nu bortspolade tillsammans med oljvågorna utanför kusten. Att Kanada är så obstinat märks inte ut mot allmänheten. Fattiga länder ser energi som förusättning för tillväxt. Slutsats, ingen vet idag hur vi kommer vidare och vem vill dra i frågan
För övrigt har jag hört många kommentarer om ett land, Nordkorea men sett betydligt mindre av dom själva. Men från dom hörs nöjda kommentarer om att inneha kärnvapen, nedrustning står med andra ord inte högt på deras dagordning, finns nedrustning överhuvudtaget på dagordningen är en relevant fråga. Och en ständig fråga som japaner ser med extra allvar på.
Tchad har inte velat se en förlängning av FN närvaro mer än civilt i landet. Men genom en kompromiss kommer ska 1900 mandaterade personer finnas kvar i landet. Att kunna skydda civila är angeläget med främst ett ansvar landet självt men ytterst genom FN. Nu ska ansvaret för civilas säkerhet tas över av nationella enheter men FN sa autbilda dom för detta åtagande. Besluten tas dock i omvänd ordning, men sådana konsekvenser kan kompromisser få. Det hade varit klokare att först utbilda och sedan föra övera ar betsuppgifteran. Men även den ordningen hade varit bättre gäller att verka för att det ändå till slut efter omständigheterna blir bra för de som lever i landet. Men det är en trend att länder vill markera sin suveränitet genom att demonstrera att de "kan själva". Ett ökat ägarskap av värdlandet är bara att välkomna men ska det ske på bekostnad är det oroande tendenser som vi ser. Afrikanska Unionne, AU omämns som en orgnisation med ökad kraft för ansvarstagande.
Kongos President Kabila är ett sådant exempel. Men även inom de styrande i Kongo är det delade meningar om Kabilas utspel om MONUC. Men när man talar om att ta hem 2000 i sommar kan det ha en bred förankring i Kinshasa, Därefter kan man på sikt fortsätta bearbeta frågan. Jag är som jag bloggat om förut djupt oroad för att FN ska köras ut. Margot Wallström som valde att besöka Kongo som förta land i sitt nya uppdrag vill inte heller se ett tillbakadragande av FN. Hur vore det om herrarna istället satsade på att tex stärka det lokal rättsväsendet. Varför ser vi inte en kö av våldtagna kvinnor ringlade utanför domstolarna ( så många är de). Ge dom möjlighet att få sin ska prövad i landets domstolar.
Översynen av insatsen i Nepal - utveckla eller avveckla är frågan. Den frågan kan landa i en kompromiss som säger att FN blir kvar med samma mandat. Men det är en gissning i dagsläget. Somalia står på dagordningen liksom Sudan. Riskerar även södra Sudan att bli en failed state vid en självständighet. Därom vet vi inget mer än att man ska ta den oron på allvar. Där finns idag endast 6 km asfalterad väg, svaga intuitioner och underutvecklat på många sätt. Så södra Sudan kommer att bli en fråga även framdels för det internationella samfundet. Och beroende hur det går i folkomröstningen nästa år så behåller södra Sudan stöd. Var går gränser (länder eller regiongräns) behöver den övervakas, delning av oljeinkomster osv. Tjeckoslovaken delades på ett unikt sätt. Så bilden av att det kan gå bra finns där fast jämförelserna är vitt skilda.
Hur Sverige ser på sin närvaro i Afghanistan är inte oviktigt här. Men jag förklarar att vi har ett gällande beslut i riksdagen och vi socialdemokrater har ett kongressbeslut. Däremot är det viktigt att vara inne även i processen för hur det arbetas med FN mandat för Afghanistan.
Unicef har en ny chef alltid en amerikan Bill Clintons fd chef för säkerhetsfrågor. Under 2007-2008 var han även utrikespolitisk rådgivare till Barack Obama i hans presidentvalskampanj. Och är sedan länge engagerad i barnrättsfrågor och aktiv i Unicef. Han heter Anthony Lake börjar och tillträdde den 1 maj sitt arbete som UNICEFs högste chef. UNICEF är i framkant på att samla in medel och är en av FN.s eller tom kanske FNs självständigaste organisation med goda resultat. Men också den mest välkända familjemedlemmen.
Att klimattoppmötet kollapsade i Köpenhamn märks även här, hur går vi vidare. Jag har lika lite som andra svaret på den frågan. Men Kyotoavtalet som är den nuvarande överenskommelsen, går ut 2012. Världens politiker msåste ta sitt ansvar, vi går mot en katastrof som vi kan besluta bort. På TV i USA körs inslag om rent kol. Oljan har man försökt ge en skinade bild av men de reklampengarna är nu bortspolade tillsammans med oljvågorna utanför kusten. Att Kanada är så obstinat märks inte ut mot allmänheten. Fattiga länder ser energi som förusättning för tillväxt. Slutsats, ingen vet idag hur vi kommer vidare och vem vill dra i frågan
För övrigt har jag hört många kommentarer om ett land, Nordkorea men sett betydligt mindre av dom själva. Men från dom hörs nöjda kommentarer om att inneha kärnvapen, nedrustning står med andra ord inte högt på deras dagordning, finns nedrustning överhuvudtaget på dagordningen är en relevant fråga. Och en ständig fråga som japaner ser med extra allvar på.
fredag 7 maj 2010
Ännu en dag i nedrustningens tjänst
Ännu en dag i nedrustningens tjänst. Som S-kvinna känns det stort med så många namnkunnig företrädare och som riksdagsledamot i Utrikesutskottet är det stort ansvar att ingå i regeringsdelegationen. Delegationsledare är Utrikesminister Carl Bild, som har lämnat konferensen för andra åtagande. Regeringarna stannar inte hela tiden, konferensen pågår en hel måndag. Vi tillresta riksdagsledamöter kan heller inte stanna till konferensens avslutats. Men diplomater är däremot på plats, men även de skiftar ofta beroende på dagordningen på konferensen och andra arbetsuppgifter. Det gäller Björn Lyrvall UD, Ambassadör Anders Liden, Christer Ahlström UD, Ingemar Dolfe UD och Anna-Karin Ericsson UD/Genve, Lars-Åke Wingren UD mfl. Åsa Gustavsson UD kommer att vara under hela konferensen. Sedan har vi besökare från NGO. Jens Orback från Palmecentret och Ragnar Lassinantti har jag träffat idag. Svenska FN Förbundets ordförande Aleksander Gabelic vänta hit längre fram Men här finns svenskar också i anda kapaciteter. Gunnar Westberg från Läkare mot kärnvapen, är en sådan person, respekterad, erfaren och kunnig ingick han idag i en debattpanel.
Norge stod för en inbjudan om en kärnvapenkonvention idag, kl 13.15. Även ICAN, IPPNWs "International Campaign to Abolish Nuclear Weapons", med sin slogan NWC – Nuclear Weapons Convention – Now We Can hade en viktigt roll i arrangemanget. Jag letade efter programmet men hittade inte något men väl till mötet. Jody Williams, Nobels fredspristagare -97, Gunnar Westberg från Läkare mot kärnvapen, Douglas Rodhe från Middle Powers Initiative och Tim Wright, coordinator för ICAN. satt i panelen. Jody Williams nominerade jag till Nobels Fredspris och träffade henne då i Stockholm. Nu fick jag träffa henne igen efter många år, jätekul. Och jag är så glad att hon fortsätter kämpa och också mot kärnvapen. Och vi kan ta lärdom från kampanjandet för förbudet mot landminor. Även då var ett stort argument att tiden inte är mogen och att det var en orealistisk tanke. Och jag minns anklagelser om naivitet, även mot mig då. Nu hör jag samma argument om arbetet mot kärnvapen. Tim Wright påpekade att ansvarsfulla kärnvapenstater inte finns, att ha kärnvapen är inte ansvarsfullt. Gunnar Sestberg tog också upp temat maskulinitet och berättade som exempel hur USA President Obama anklagas för att vara feminin och svag när han tar upp nedrusntingsfrågor. Mötet leddes av en i dessa kretsar välkända britten Rebecca Johnson. Hon tog upp socialdemokraternas fd partiledare Ingvar Carlssons tal från Hiroshima. Nästa möte i samma lokal var än mer välbesökt. De var starka bilder som visades och starka ord från Hioshimas offer men också engagerade unga som gav hopp.
På fm startade Main committee 1, Formalia och dagordningen ´(så här långt i alla fall) hade kommit på plats, en framgång och mötet blev långt. Igår talades om ett sv kort möte utan substans men det blev tal och allt rullade på bra. Ordföranden, från Filippinerna hade lyckats bra. I NAM ländernas tal låg prioriteten - en värld utan kärnvapen. Och man pekade på att START är ett steg i rätt riktning även om det internationella samfundet hade hoppats på mer. Frågor som utvecklandet av nya kärnvapen och att kärnvapnens roll i säkerhetsdoktriner togs upp samt r kärnvapenprover med CTBT som ett steg på rätt väg. NAM vill även se negativa säkerhetsgarantier som bindande.
Schweiz tal uppskattade av NGO i salen. I talet återbekräftade de sina åsikter om att en konvention (kan uttrycks med andra ord) ska skrivas in i slutdokumentet. Inte något som varit självklart ens i hemlandet. Övrigt om nändes ansvar att de 13 stegen måste revideras och utvecklas. Schweiz sa även att alla kärnvapenstater måste avstå från att tillverka nya kärnvapen och att FMCT-förhandlingar måste komma igång i CD. Slutligen ville de se att negativa säkerhetsgarantier bör bli legalt bindande.
Egypten talade för NAC länderna och därmed också för Sverige. Man tog upp att 2000 års översynskonferens med antagandet av de 13 stegen. N behöver de också implementeras Kärnvapenstaterna ska minska kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken och kärnvapen som försvar gentemot konventionella vapen togs upp. Därmed välkomnas USA:s Nuclear Posture Review. FMCT ska förhandlas fram i CD.
Rysslands tal hade fokus på vad de åstadkommit och då inte minst nya START tillsammans med USA. Att CTBT träder i kraft och att rymden hålls vapenfritt. De talade om en värld fri från kärnvapenhot inte kärnvapen. USA talade mest om President Obamas visioner, nya START och att ratificera CTBT samt FMCT. Men tyngdpunkten låg på icke-spridning istället för nedrustning. Iran nämndes inte, till min och andras förvåning. Frankrikes tal tog upp NPT som instrumentet för vår gemensamma säkerhet. rusta och sluta att producera klyvbart material för kärnvapen. CTBT träder i kraft snart och att kärnvapen i säkerhetsdoktriner ska bara ses som självförsvar gentemot vitala intressen!? Föga förvånad pekade de på vikten av att stoppa spridning av kärnvapen till länders om främst Nordkorea och Iran. Men att vi har ett medlemsland i EU som inte delar visionen om en krärnvapenfri värd, dvs Frankrike själva tog de inte upp men är ett faktiskt förhållande som jag starkt reagerar mot.
Norge stod för en inbjudan om en kärnvapenkonvention idag, kl 13.15. Även ICAN, IPPNWs "International Campaign to Abolish Nuclear Weapons", med sin slogan NWC – Nuclear Weapons Convention – Now We Can hade en viktigt roll i arrangemanget. Jag letade efter programmet men hittade inte något men väl till mötet. Jody Williams, Nobels fredspristagare -97, Gunnar Westberg från Läkare mot kärnvapen, Douglas Rodhe från Middle Powers Initiative och Tim Wright, coordinator för ICAN. satt i panelen. Jody Williams nominerade jag till Nobels Fredspris och träffade henne då i Stockholm. Nu fick jag träffa henne igen efter många år, jätekul. Och jag är så glad att hon fortsätter kämpa och också mot kärnvapen. Och vi kan ta lärdom från kampanjandet för förbudet mot landminor. Även då var ett stort argument att tiden inte är mogen och att det var en orealistisk tanke. Och jag minns anklagelser om naivitet, även mot mig då. Nu hör jag samma argument om arbetet mot kärnvapen. Tim Wright påpekade att ansvarsfulla kärnvapenstater inte finns, att ha kärnvapen är inte ansvarsfullt. Gunnar Sestberg tog också upp temat maskulinitet och berättade som exempel hur USA President Obama anklagas för att vara feminin och svag när han tar upp nedrusntingsfrågor. Mötet leddes av en i dessa kretsar välkända britten Rebecca Johnson. Hon tog upp socialdemokraternas fd partiledare Ingvar Carlssons tal från Hiroshima. Nästa möte i samma lokal var än mer välbesökt. De var starka bilder som visades och starka ord från Hioshimas offer men också engagerade unga som gav hopp.
På fm startade Main committee 1, Formalia och dagordningen ´(så här långt i alla fall) hade kommit på plats, en framgång och mötet blev långt. Igår talades om ett sv kort möte utan substans men det blev tal och allt rullade på bra. Ordföranden, från Filippinerna hade lyckats bra. I NAM ländernas tal låg prioriteten - en värld utan kärnvapen. Och man pekade på att START är ett steg i rätt riktning även om det internationella samfundet hade hoppats på mer. Frågor som utvecklandet av nya kärnvapen och att kärnvapnens roll i säkerhetsdoktriner togs upp samt r kärnvapenprover med CTBT som ett steg på rätt väg. NAM vill även se negativa säkerhetsgarantier som bindande.
Schweiz tal uppskattade av NGO i salen. I talet återbekräftade de sina åsikter om att en konvention (kan uttrycks med andra ord) ska skrivas in i slutdokumentet. Inte något som varit självklart ens i hemlandet. Övrigt om nändes ansvar att de 13 stegen måste revideras och utvecklas. Schweiz sa även att alla kärnvapenstater måste avstå från att tillverka nya kärnvapen och att FMCT-förhandlingar måste komma igång i CD. Slutligen ville de se att negativa säkerhetsgarantier bör bli legalt bindande.
Egypten talade för NAC länderna och därmed också för Sverige. Man tog upp att 2000 års översynskonferens med antagandet av de 13 stegen. N behöver de också implementeras Kärnvapenstaterna ska minska kärnvapnens roll i säkerhetspolitiken och kärnvapen som försvar gentemot konventionella vapen togs upp. Därmed välkomnas USA:s Nuclear Posture Review. FMCT ska förhandlas fram i CD.
Rysslands tal hade fokus på vad de åstadkommit och då inte minst nya START tillsammans med USA. Att CTBT träder i kraft och att rymden hålls vapenfritt. De talade om en värld fri från kärnvapenhot inte kärnvapen. USA talade mest om President Obamas visioner, nya START och att ratificera CTBT samt FMCT. Men tyngdpunkten låg på icke-spridning istället för nedrustning. Iran nämndes inte, till min och andras förvåning. Frankrikes tal tog upp NPT som instrumentet för vår gemensamma säkerhet. rusta och sluta att producera klyvbart material för kärnvapen. CTBT träder i kraft snart och att kärnvapen i säkerhetsdoktriner ska bara ses som självförsvar gentemot vitala intressen!? Föga förvånad pekade de på vikten av att stoppa spridning av kärnvapen till länders om främst Nordkorea och Iran. Men att vi har ett medlemsland i EU som inte delar visionen om en krärnvapenfri värd, dvs Frankrike själva tog de inte upp men är ett faktiskt förhållande som jag starkt reagerar mot.
torsdag 6 maj 2010
Träffade Ban Ki-moon
Efter att ha lyssnat till FN:s Generalsekreterare Ban Ki-moon flera gånger bara under veckan här så var det trevligt att också själv få träffa honom. Han ger intryck av att ta sitt uppdrag mycket seriöst. Det stela intryck som han förknippats med kände jag däremot inte igen. Idag anordnades i samverkan med Ban Ki-moon, Advancing Nuclear Disarment: The Power of Parliaments. Andra arrangörer var The Inter-Parliamentary Union, IPU och Parliamentarians for Nuclear Non-Proliferation and Disarmment, PNND. På www.pnnd.org hittar du Parliamentary Resolutions Supporting a Nuclear Weapons Convention. Men även om vi är riksdagsledamöter här så är vi för få. Frågan är så viktig att fler länder borde inkludera riksdagsledamöter i sina delegationer och fler kollger borde kräva att få plats här.
Har finns ca 2000 registrerade delegater från olika NOG. På grund av ombyggnader i FN men också på att frågor som NPT inte av tradition är lika tillgängliga så märks ett avstånd till NGO här. Men jag även idag träffat svenska NGO. Och UD har också haft ett informationsmöte i em med svenska NGO på plats, jag var där. Norge toppade med att ta upp NGO i sitt nationella tal, Och frivilligorganisationerna är viktiga, där kan prematura förslag få växa till sig. Men förslag hinner också förkastas innan det hinner till oss politiker. Men Norge nämnde inte en kärnvapenkonvention i sitt tal men säger att de arbeta för att få med detta i sluttexterna från konferensen. Vore välkommet om Sverige hakade på frågan om en kärnvapenkonvention. Det kan uttryckas vagare som legalt ramverk, ta fram en tidtabell för att kunna analysera frågan vidare osv. Något som gör att steg i den riktniggen kan börja tas. Ican har tagit fram ett papper, 10 Arguments for a Nuclear Weapons Convention. I söndags var det 15000 som tågade här i New York i demonstrationståget för nedrustning. Demonstranterna mot Iran har försvunnit ur gatubilden
Ryssland talade för P5 Att de kunnat kompromissa ihop sig till ett tal och så är inledningsvis är en framgång. Ryssland har också erbjudit sig att stå som värd för en konferens om Mellanöstenresulutionen. Bra om det också kan lösa ut den hotande blockeringen för att komma vidare som Mellanösternresulutionen kan orsaka. Men hur gör man med Israel som inte är en del av avtalet och som jag heller inte sett här i New York på NPT. Dock på andra arrangemang som uppmärksammandet av andra världskriget slut.
NPT har en tjänst som inte hela året ens jobbar heltid med dessa frågor. Helt oacceptabelt och här borde Sverige ta i ordentligt. Och jag skulle även gärna se att man hade möten, om än mindre, än de vi har var femte år, varje år. Men den kraftsamling det innebär att samlas i FN för att fokusera på nedrustning och icke spridning samt dessa frågor i relation till fredlig kärnkraft var femte år kan fortsätta. Man kan välja olika modeller men faktum är att arbetet behöver förstärkas.
NATO då, De ser jag inte av här. Men vem vet kanske har de något möte. Jag märke dock att kärnvapenländerna men också länder utan kärnvapen men som är medlemmar i Nato förhåller sig till organisationerna. Och Nato lär se över sin kärnvapensdoktrin. Men observera att de kärnvapen som finns utplacerade i andra länder än kärnvapenstater, inte minst i Europa, här inte räknas som spridning av kärnvapen.
Om Iran sätter sig på tvären ordentligt, ja kring den frågan finns många spekulationer sam om ev länder som skulle ställa upp på Iran sida. Inget tyker idag på att NAC kommen att spela samma roll denna gång. Och kommer Egypten att vilja sitta med ännu ett nedlagd i knät. Frågorna är många som surra omkring i korridorer och vid kaffebord.
Om alla räknade kärnvapen på samma sätt vore det en framgång. Idag saknas bindande mekanismer vilket gör det svårt att möta verkliga framgångar för nedrustning. Ännu en dag i fredens tjänst kan läggas till handlingarna. I morgon tar jg nya tag
Har finns ca 2000 registrerade delegater från olika NOG. På grund av ombyggnader i FN men också på att frågor som NPT inte av tradition är lika tillgängliga så märks ett avstånd till NGO här. Men jag även idag träffat svenska NGO. Och UD har också haft ett informationsmöte i em med svenska NGO på plats, jag var där. Norge toppade med att ta upp NGO i sitt nationella tal, Och frivilligorganisationerna är viktiga, där kan prematura förslag få växa till sig. Men förslag hinner också förkastas innan det hinner till oss politiker. Men Norge nämnde inte en kärnvapenkonvention i sitt tal men säger att de arbeta för att få med detta i sluttexterna från konferensen. Vore välkommet om Sverige hakade på frågan om en kärnvapenkonvention. Det kan uttryckas vagare som legalt ramverk, ta fram en tidtabell för att kunna analysera frågan vidare osv. Något som gör att steg i den riktniggen kan börja tas. Ican har tagit fram ett papper, 10 Arguments for a Nuclear Weapons Convention. I söndags var det 15000 som tågade här i New York i demonstrationståget för nedrustning. Demonstranterna mot Iran har försvunnit ur gatubilden
Ryssland talade för P5 Att de kunnat kompromissa ihop sig till ett tal och så är inledningsvis är en framgång. Ryssland har också erbjudit sig att stå som värd för en konferens om Mellanöstenresulutionen. Bra om det också kan lösa ut den hotande blockeringen för att komma vidare som Mellanösternresulutionen kan orsaka. Men hur gör man med Israel som inte är en del av avtalet och som jag heller inte sett här i New York på NPT. Dock på andra arrangemang som uppmärksammandet av andra världskriget slut.
NPT har en tjänst som inte hela året ens jobbar heltid med dessa frågor. Helt oacceptabelt och här borde Sverige ta i ordentligt. Och jag skulle även gärna se att man hade möten, om än mindre, än de vi har var femte år, varje år. Men den kraftsamling det innebär att samlas i FN för att fokusera på nedrustning och icke spridning samt dessa frågor i relation till fredlig kärnkraft var femte år kan fortsätta. Man kan välja olika modeller men faktum är att arbetet behöver förstärkas.
NATO då, De ser jag inte av här. Men vem vet kanske har de något möte. Jag märke dock att kärnvapenländerna men också länder utan kärnvapen men som är medlemmar i Nato förhåller sig till organisationerna. Och Nato lär se över sin kärnvapensdoktrin. Men observera att de kärnvapen som finns utplacerade i andra länder än kärnvapenstater, inte minst i Europa, här inte räknas som spridning av kärnvapen.
Om Iran sätter sig på tvären ordentligt, ja kring den frågan finns många spekulationer sam om ev länder som skulle ställa upp på Iran sida. Inget tyker idag på att NAC kommen att spela samma roll denna gång. Och kommer Egypten att vilja sitta med ännu ett nedlagd i knät. Frågorna är många som surra omkring i korridorer och vid kaffebord.
Om alla räknade kärnvapen på samma sätt vore det en framgång. Idag saknas bindande mekanismer vilket gör det svårt att möta verkliga framgångar för nedrustning. Ännu en dag i fredens tjänst kan läggas till handlingarna. I morgon tar jg nya tag
onsdag 5 maj 2010
från New York
Det sköna sommarvädret ute är en kontrast till de dödligt kalla kärnvapenfrågorna inne i FN.s hus. Blandade länder har talat i Generalförsamlingen även under denna dag. Mongoliet tex fokuserade på kärnvapenfria zoner. Flera länder tar upp sin legitima rätt till kärenergi. Att kunna öka tillväxt och skapa utveckling kräver tillgång till energi. Och då är kärnkraft ett allternativt. Men jag kan inte låta bli att samtidigt få en känsla av att ett stänk att prestige också finns med som en drivkraft. För att avstå från att ha alla delar i processen för fredlig kärnkraft i länder för att minska risken för spridning av kärnvapen är en svår nöt att knäcka. Varför är det så svårt att gå konferensen till möte på den punkten kan jag undra.
Ryssland talade idag "on behav of P-5, Egypten håll sitt nationella tal och jag har en driva med tal att analysera framför mig. Jag hr också botaniserat bland NGO arrangemang och lyssnat på något lands sido arrangeman. Här kryllar av aktiviteter av skilda slag. Men demonstranteran utanför FN kryllar däremot inte längre här utanför. De flesta finns någon någonstans fångade av alla spännande intiativ som pågår. I morgon fm ska jag träffa NGO ingen för att utbyta erfarenheter Jag hoppas innerligt att labor i Storbritannien vinner valet men någon frågade om ett makskifte skulle påverka landets politik om kärnvapeninnehav. Men det tror inte jag, man kommer att försätta värna om sina kärnvapen och lägga sig politisk mellan USA och EU oberoende av vem som innehar regeringsmakten. Däremot kan vi komma att höra olika toner och se att olika iniativ tas samt hålla olika tal beroende på vem som har får makten. Men det är däremot troligt att om de konservativa vinner och därmed ger luft under vingarna för sin högerkant kan deras idag stora inflytande i EU minska. Det kan indirekt få en politiks påverkan framförallt genom att de inte får samma kraft att inom driva sina namn och prioriteringar, Men någon stor omprövning i förhållande till NPT tror jag idag inte på.
På fredag i riksdagen EU nämnd kommer riksdagsledamöterna att få tillfälle till att ta ställning till sluttexterna inför kommande EU-tal. Tre kommande viktiga tal. EU:s utrikesministrar har möte på måndag i Bryssel och ska då lägga sista handen vid kommande tal. NPT har tre pelare som hantera här i tre kommittéer och inför varje kommitte så ska det hållas tal, så också av EU. Vi S har vårt 12-punktsprogram att utgå ifrån. Kompromisser kommer att behövas från alla länder för att få ihop talen. Jag vill inte spekulera i vad de talen kan komma att innehålla i förväg. Men visst har jag insyn men då jag ingår i regeringsdelegationen till NPT så veckar jag inom den ramen. Men nu vet ni proceduren för dessa tre viktiga inlägg. Att Christer Ahlström, svensk diplomat på UD, valts att ingå i en av presidierna är välkommet och något att gratulera Ahlström till Men också Sverige, det är en viktig post.
Ryssland talade idag "on behav of P-5, Egypten håll sitt nationella tal och jag har en driva med tal att analysera framför mig. Jag hr också botaniserat bland NGO arrangemang och lyssnat på något lands sido arrangeman. Här kryllar av aktiviteter av skilda slag. Men demonstranteran utanför FN kryllar däremot inte längre här utanför. De flesta finns någon någonstans fångade av alla spännande intiativ som pågår. I morgon fm ska jag träffa NGO ingen för att utbyta erfarenheter Jag hoppas innerligt att labor i Storbritannien vinner valet men någon frågade om ett makskifte skulle påverka landets politik om kärnvapeninnehav. Men det tror inte jag, man kommer att försätta värna om sina kärnvapen och lägga sig politisk mellan USA och EU oberoende av vem som innehar regeringsmakten. Däremot kan vi komma att höra olika toner och se att olika iniativ tas samt hålla olika tal beroende på vem som har får makten. Men det är däremot troligt att om de konservativa vinner och därmed ger luft under vingarna för sin högerkant kan deras idag stora inflytande i EU minska. Det kan indirekt få en politiks påverkan framförallt genom att de inte får samma kraft att inom driva sina namn och prioriteringar, Men någon stor omprövning i förhållande till NPT tror jag idag inte på.
På fredag i riksdagen EU nämnd kommer riksdagsledamöterna att få tillfälle till att ta ställning till sluttexterna inför kommande EU-tal. Tre kommande viktiga tal. EU:s utrikesministrar har möte på måndag i Bryssel och ska då lägga sista handen vid kommande tal. NPT har tre pelare som hantera här i tre kommittéer och inför varje kommitte så ska det hållas tal, så också av EU. Vi S har vårt 12-punktsprogram att utgå ifrån. Kompromisser kommer att behövas från alla länder för att få ihop talen. Jag vill inte spekulera i vad de talen kan komma att innehålla i förväg. Men visst har jag insyn men då jag ingår i regeringsdelegationen till NPT så veckar jag inom den ramen. Men nu vet ni proceduren för dessa tre viktiga inlägg. Att Christer Ahlström, svensk diplomat på UD, valts att ingå i en av presidierna är välkommet och något att gratulera Ahlström till Men också Sverige, det är en viktig post.
tisdag 4 maj 2010
NPT från tisdagen
Iran fortsätter ta stor plats i samtalen i New York. Och landet förflyttar sig allt närmare hårda sanktioner. Samtidigt så gör seriösa bedömare analysen av att Iran går så nära gränsen de kan av NPT och IAEAS krav, men inte över. men hur de gränserna ser ut är inte helt tydligt.
Frankrike har inte bekänt sig till visionen om en kärnvapenfri värld. Deras erfarenheter från världskrigen och behov av att hävda sig internationellt för att kärnvapen fått en extra dimension i det franska samhället. Något som nuvarande President också spelar på. Och då är Frankrike inte heller som du förstår benägna att nedrusta. Så fyllad av energi arbeta fransmännen istället för att flytta fokus från nedrustning till icke spridning. Och i det spelet passar Iran in i deras agenda. Så fransmännen mullrar och pekar även av det skälet på Iran och faran med att landet kan utveckla kärnvapen. Ja, det gäller att syna ländernas kort mer än en gång.
IAEA,, även kallad atomrevisorn, fanns innan NPT. Men har sedan fått utökade uppgifter. De kollar även om något land försöker utveckla kärnvapen. Men om man tittar på tilläggsprotokoll för IAEA från 90-talet så står det " Inbjuder tillverkning av kärnvapen". Men menar man att utveckla tekniken, tillverka materiel eller att sätta ihop delar till kärnvapen. Det grubblar fler än jag på.
NPT-avtalet skulle gälla i 25 år, sedan skulle frågan var löst. Så blev det nu inte. Efter 1995 har man fortsatt med NPT fast med blandade resultat. Men nu var det fem år sedan förra NPT som räkans som ett bakslag. Det gjorde även de första mellanliggande förberedande möterna men vid det senaste mötet lossande det. Och optimismen har väckt förväntningar att de senast 10 årens bakslag nu ska tas igen. Lite väl optimistiskt. Men går det bra nu under maj så lägger vi också grunden för det kommande arbetet på ett ansvarsfullt sätt. NGO vill ha en konvention. Ja, flera regeringen har också tagit upp konventionen i sina tal här i FN. Jag skulle välkomna en konvention, vi ska se den frågan också på sikt. För mig handlar det om att inte skapa osäkerhet om vad som gäller och att nedrustningsfrågor inte faller mellan stolarna. Men jag börjar gärna resan redan nu mot en konvention. Norrmännen har tagit iniativ som är spännande och varför inte samverka med våra grannar i denna fråga.
Rätten till fredlig användning av kärnvapen bygger på efterkrigsdebatten om Tyskland. Rädslan för att Tyskland skulle utveckla kärnvapen hängde med fram på 70-talet. nu är den frågan inte relevant. Men det är heller inte alltid Tysklands tal i kränvapenfrågan, de sitter under andra staters kärnvapen paraply. Vi som står utanför kärnvapensallianser har en helt annan position att agera utifrån. Så att ett Nej till Nato är viktigt även för kopplingen till kärnvapen blir tydligt i FN.
Notera att västvärlden är i minoritet. Beslut ska tas med konsensus men nu laborerar man här med tanken på att använda ska supermajoritet för att komma fram till bra texter. Denna vecka är det positionerande och texter susar runt utan att man vet dess status. Om det inte är redovisningar om sådant som redan gjorts förstås, Ryssland la fram en sådan rapport. Talet hölls av Sergey A Ryabkov, vise utrikesminister. Ambassadör Hisham Badr från Egypten talade för sitt land men även för New Agenda Coalition. Där ingår Brasilien, Irland, Mexiko, Nya Zeland, Sydafrika, Egypten men även Sverige. Piggare än vårt nationella tal.
Men på fredag börjar förhandlingarna. Därefter går man in i arbetet i tre kommitte men ev underkommittéer. Kommittéerna motsvarar NPT:s tre pelare.
Frankrike har inte bekänt sig till visionen om en kärnvapenfri värld. Deras erfarenheter från världskrigen och behov av att hävda sig internationellt för att kärnvapen fått en extra dimension i det franska samhället. Något som nuvarande President också spelar på. Och då är Frankrike inte heller som du förstår benägna att nedrusta. Så fyllad av energi arbeta fransmännen istället för att flytta fokus från nedrustning till icke spridning. Och i det spelet passar Iran in i deras agenda. Så fransmännen mullrar och pekar även av det skälet på Iran och faran med att landet kan utveckla kärnvapen. Ja, det gäller att syna ländernas kort mer än en gång.
IAEA,, även kallad atomrevisorn, fanns innan NPT. Men har sedan fått utökade uppgifter. De kollar även om något land försöker utveckla kärnvapen. Men om man tittar på tilläggsprotokoll för IAEA från 90-talet så står det " Inbjuder tillverkning av kärnvapen". Men menar man att utveckla tekniken, tillverka materiel eller att sätta ihop delar till kärnvapen. Det grubblar fler än jag på.
NPT-avtalet skulle gälla i 25 år, sedan skulle frågan var löst. Så blev det nu inte. Efter 1995 har man fortsatt med NPT fast med blandade resultat. Men nu var det fem år sedan förra NPT som räkans som ett bakslag. Det gjorde även de första mellanliggande förberedande möterna men vid det senaste mötet lossande det. Och optimismen har väckt förväntningar att de senast 10 årens bakslag nu ska tas igen. Lite väl optimistiskt. Men går det bra nu under maj så lägger vi också grunden för det kommande arbetet på ett ansvarsfullt sätt. NGO vill ha en konvention. Ja, flera regeringen har också tagit upp konventionen i sina tal här i FN. Jag skulle välkomna en konvention, vi ska se den frågan också på sikt. För mig handlar det om att inte skapa osäkerhet om vad som gäller och att nedrustningsfrågor inte faller mellan stolarna. Men jag börjar gärna resan redan nu mot en konvention. Norrmännen har tagit iniativ som är spännande och varför inte samverka med våra grannar i denna fråga.
Rätten till fredlig användning av kärnvapen bygger på efterkrigsdebatten om Tyskland. Rädslan för att Tyskland skulle utveckla kärnvapen hängde med fram på 70-talet. nu är den frågan inte relevant. Men det är heller inte alltid Tysklands tal i kränvapenfrågan, de sitter under andra staters kärnvapen paraply. Vi som står utanför kärnvapensallianser har en helt annan position att agera utifrån. Så att ett Nej till Nato är viktigt även för kopplingen till kärnvapen blir tydligt i FN.
Notera att västvärlden är i minoritet. Beslut ska tas med konsensus men nu laborerar man här med tanken på att använda ska supermajoritet för att komma fram till bra texter. Denna vecka är det positionerande och texter susar runt utan att man vet dess status. Om det inte är redovisningar om sådant som redan gjorts förstås, Ryssland la fram en sådan rapport. Talet hölls av Sergey A Ryabkov, vise utrikesminister. Ambassadör Hisham Badr från Egypten talade för sitt land men även för New Agenda Coalition. Där ingår Brasilien, Irland, Mexiko, Nya Zeland, Sydafrika, Egypten men även Sverige. Piggare än vårt nationella tal.
Men på fredag börjar förhandlingarna. Därefter går man in i arbetet i tre kommitte men ev underkommittéer. Kommittéerna motsvarar NPT:s tre pelare.
Stolar, var ska vi rösta i höst och filmvisning...
FN-huset renoveras för fullt. Det berör även det Ekonomiska och sociala rådet, Ecosoc (Economic and Social Council). Ecosoc är ett av FN:s sex huvudorgan. Och vars främsta uppgift är att bistå FN med rapporter, att framlägga förslag och undersökningar till grund för beslut, att samordna verksamheten vid ett flertal organ samt utvärdera och följa upp beslut och riktlinje. Och för det arbetet behöver man stolar att sitta på, gäller även besökare. Nu är den som finns i rummet utslitna och det är en från för oss. Sverige har "ansvar" för Ecosoc rummet men inga pengar till renovering av stolarna. En väl så knepig fråga att nu kunna hantera. Regeringen har väl inte dragit sig ur även detta ansvar.
Sveriges representation till FN är full med folk. Generalkonsulatet skars bort så nu får även den kvarblivna personalen därifrån knölar in sig på FN rep.Så de tillfälliga arbetsplatser man kunde låna som tillrest är nu istället befolkade av fasta arbetsplatser. Men det kan jag leva med utan problem men att Generalkonsulatet är väck är svårare att leva med för såväl mig som politiker med ansvar som för svenskar som lever här. Var ska vi rösta i höst? var en fråga jag fått.
Till dagens krångel hör en krånglande telefon. Nu fungera den igen men nu finns ingen att ringa hemma i Sverige, det är natt och jag vill inte störa. Men nu börjar även jag fundera på att dra mig mot kudden. Har hoppat omkring en stund på mina kryckor. Ville få luft och något att äta samt behövde köpa dricksvatten. Staden som aldrig sover bjuder alltid på något att se. Om inte annat så kan vi tillresta alltid titta på varandra. Men soffor är det däremot för få av i gatubilden.
Onsdag - Unitet Nations Secretary --General Ban Ki-moon har i morgon bjudit in till visning av Lucy Walkers dokumäntärfilm, Countdown to Zero. Den inbjudan tackar jag självfallet ja till.
Sveriges representation till FN är full med folk. Generalkonsulatet skars bort så nu får även den kvarblivna personalen därifrån knölar in sig på FN rep.Så de tillfälliga arbetsplatser man kunde låna som tillrest är nu istället befolkade av fasta arbetsplatser. Men det kan jag leva med utan problem men att Generalkonsulatet är väck är svårare att leva med för såväl mig som politiker med ansvar som för svenskar som lever här. Var ska vi rösta i höst? var en fråga jag fått.
Till dagens krångel hör en krånglande telefon. Nu fungera den igen men nu finns ingen att ringa hemma i Sverige, det är natt och jag vill inte störa. Men nu börjar även jag fundera på att dra mig mot kudden. Har hoppat omkring en stund på mina kryckor. Ville få luft och något att äta samt behövde köpa dricksvatten. Staden som aldrig sover bjuder alltid på något att se. Om inte annat så kan vi tillresta alltid titta på varandra. Men soffor är det däremot för få av i gatubilden.
Onsdag - Unitet Nations Secretary --General Ban Ki-moon har i morgon bjudit in till visning av Lucy Walkers dokumäntärfilm, Countdown to Zero. Den inbjudan tackar jag självfallet ja till.
måndag 3 maj 2010
Från NPT i New York
Att nedrustningen och ickespridningsarbetet återigen ligger högt på den internationella dagordningen efter att ha legat i träda under många år är hoppingivandeMed anledning av FN:s konferens för översyn av fördraget om nedrustning och ickespridning, NPT-fördraget är jag i New York. Medlemsländerna träffas var femte år för att stämma av hur fördraget efterlevs. Översynskonferensen fattar även beslut om hur länder bättre ska kunna leva upp till de åtaganden de gjort i och med avtalet. Det gäller nu att gå vidare efter de misslyckade förhandlingarna 2005. Konferensen dessförinnan var mer framgångsrik och nu måste vi se till att ta tillvara på de framsteg som uppnåddes då.
Igår kom jag från 1 maj firande hemma med tal och demonstrationståg till New York och till ännu ett demonstrationståg. Fredligt ringlade demonstranterna fram med sitt viktiga budskap om fred och nedrustning. Idag tog NPT-konferensen sin början. När Utrikesminister Carl Bildt höll sitt tal så var jag enda övriga svenska poliitker på plats. Och vi har båda två tillsammans med svenska diplomater suttit på Sveriges platser under dagen för att lyssna på dagens talare i Generalförsamlingen. Vi var ense på en punkt, Sverige skulle inte tåga ut. Jag tror inte på de tomma stolarnas politik. Så vi satt båda kvar när Irans president talade. Mahmoud Ahmadinejad har tidigare rört upp känslor med sina tal. Men de värsta grodorna brukar han levererat utanför de stora scenerna för att balansera på tålamodets kant i mer välbevakade talarstolar. Så det pågick på morgonen samtal mellan länder och inom EU-kretsen, skulle man tåga ut under Ahmadinejad eller inte. USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Finland tågade sedan också ut ur salen. Därmed fanns varken någon EU-linje eller en nordisk linje i formfrågan.
Brittiska Catherine Ashton som är EU utrikesminister, var av en händelse ute ur salen under talet. Två saker är i alla fall säkra, det fanns god anledning att kritisera talet och det var för långt. Ahmadinejad höll på en halvtimme och spräckte schemat. Mycket kritik mot USA levererades. Ashton som var nästa talare på listan fick därmed vänta till efter lunch med sitt tal. Hennes tal för EU var väl förhandlat med konsekvens att det blev färglöst men hellre det än oönskade överraskningar. Sedan kom Carl Bildt, han är en tränad talare. Men att jag och även socialdemokraterna har önskar mer på nedrustningsområdet av regeringen är ingen överraskning för vare sig er eller Carl Bildt. Jag hade välkomnat såväl nya iniativ som att redan tagna hade kunnat redovisats 8om det funnits några). Men han hålls sig till sina tio minuter. Fast visst dela jag hans syn på flera av de delar som togs upp i han tal. Skarpare skiljelinjen går på andra ledder i världens politik.
Dagens stora tal var Utrikesminister Hillery R Clintons. Det fanns inte i skriven form i em. Men kommer så småningom. Men USA är duktiga på att fånga in det senaste i sina tal och då kan talen inte ligga färdigkopierade på bordet i samma stund som talet hålls. Men talet var värt att höra roch talet kommer att bli välläst. USA har haft en mjukare retorisk linje mot Iran nu kom en tydligare markering. Men främst en tydlighet i att under Obamas har man en ny linje och är beredda att ta sin del av ansvaret. Senare idag öppnade också Försvarshögkvarteret Pentagon tidigare hemligstämplade uppgifter om att USA har sammanlagt 5 113 kärnvapenstridsspetsar i lager. Det är första gången som USA offentliggör sådana uppgifter om sin kärnvapenarsenal. Men det som i dag framkom av en kamp mellan Iran och USA oroande för konferensen men än vidare än så. Och att det var Iran som angav tonen så faller ansvaret också därefter. Men jag får återkomma till dessa frågor längre fram.
För övrigt var Rolf Ekeus för Sipri och Henrik Salander för "sin" NGO på plats under dagen och kollegan Rosita Runegrund Kd har anlänt. Vi är tre riksdagsledamöter som ingår i regeringedelegationen. Den tredje, Kerstin Lundgren C kommer i slutet av månaden.
Igår kom jag från 1 maj firande hemma med tal och demonstrationståg till New York och till ännu ett demonstrationståg. Fredligt ringlade demonstranterna fram med sitt viktiga budskap om fred och nedrustning. Idag tog NPT-konferensen sin början. När Utrikesminister Carl Bildt höll sitt tal så var jag enda övriga svenska poliitker på plats. Och vi har båda två tillsammans med svenska diplomater suttit på Sveriges platser under dagen för att lyssna på dagens talare i Generalförsamlingen. Vi var ense på en punkt, Sverige skulle inte tåga ut. Jag tror inte på de tomma stolarnas politik. Så vi satt båda kvar när Irans president talade. Mahmoud Ahmadinejad har tidigare rört upp känslor med sina tal. Men de värsta grodorna brukar han levererat utanför de stora scenerna för att balansera på tålamodets kant i mer välbevakade talarstolar. Så det pågick på morgonen samtal mellan länder och inom EU-kretsen, skulle man tåga ut under Ahmadinejad eller inte. USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Finland tågade sedan också ut ur salen. Därmed fanns varken någon EU-linje eller en nordisk linje i formfrågan.
Brittiska Catherine Ashton som är EU utrikesminister, var av en händelse ute ur salen under talet. Två saker är i alla fall säkra, det fanns god anledning att kritisera talet och det var för långt. Ahmadinejad höll på en halvtimme och spräckte schemat. Mycket kritik mot USA levererades. Ashton som var nästa talare på listan fick därmed vänta till efter lunch med sitt tal. Hennes tal för EU var väl förhandlat med konsekvens att det blev färglöst men hellre det än oönskade överraskningar. Sedan kom Carl Bildt, han är en tränad talare. Men att jag och även socialdemokraterna har önskar mer på nedrustningsområdet av regeringen är ingen överraskning för vare sig er eller Carl Bildt. Jag hade välkomnat såväl nya iniativ som att redan tagna hade kunnat redovisats 8om det funnits några). Men han hålls sig till sina tio minuter. Fast visst dela jag hans syn på flera av de delar som togs upp i han tal. Skarpare skiljelinjen går på andra ledder i världens politik.
Dagens stora tal var Utrikesminister Hillery R Clintons. Det fanns inte i skriven form i em. Men kommer så småningom. Men USA är duktiga på att fånga in det senaste i sina tal och då kan talen inte ligga färdigkopierade på bordet i samma stund som talet hålls. Men talet var värt att höra roch talet kommer att bli välläst. USA har haft en mjukare retorisk linje mot Iran nu kom en tydligare markering. Men främst en tydlighet i att under Obamas har man en ny linje och är beredda att ta sin del av ansvaret. Senare idag öppnade också Försvarshögkvarteret Pentagon tidigare hemligstämplade uppgifter om att USA har sammanlagt 5 113 kärnvapenstridsspetsar i lager. Det är första gången som USA offentliggör sådana uppgifter om sin kärnvapenarsenal. Men det som i dag framkom av en kamp mellan Iran och USA oroande för konferensen men än vidare än så. Och att det var Iran som angav tonen så faller ansvaret också därefter. Men jag får återkomma till dessa frågor längre fram.
För övrigt var Rolf Ekeus för Sipri och Henrik Salander för "sin" NGO på plats under dagen och kollegan Rosita Runegrund Kd har anlänt. Vi är tre riksdagsledamöter som ingår i regeringedelegationen. Den tredje, Kerstin Lundgren C kommer i slutet av månaden.
lördag 1 maj 2010
Första Maj i Värnamo 2010
Tillsammans med anhöriga, vänner och bekanta fick jag i år fira 1 maj hemma i Värnamo, och i Folkets Park. Vädret var ruggigt och kallt så den tänkta vårklänningen fick ersattas med varma kläder och skor. Musikkåren Lyran spelade och Drillflickorna drillade. Ja, det blev trots vädret en bra dag med mycket folk och med tal som kompletterade varandra. Mittt tal kan du läsa här:
Nu håller Mona Sahlin sitt sista Första Maja tal som oppositionsledare, nästa Första Maj talar hon igen, men som statsminister, Sveriges första kvinnliga!
Fyra nyanser i blått ska ersättas av oss rödgröna!
Vår resa i opposition har gått via rådslag och kongressbeslut och ska fortsätta med snabbtåget in i framtidens. Människan vill resa i tanken. Hon vill vidga sina vyer. Hon vill se andra platser. Instängdhet kväver oss.
De demokratiska krafterna sa, No Psaran! när de ställdes mot Francos fascister, Hit, men inte längre. Samma sak säger vi till Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationalsocialister eller vad ni än kallar er nuförtiden: No Pasaran. Ni kommer inte vidare. Sverige kan bli det första land i Europa att slå tillbaka de främlingsfientliga krafterna, och det är möjligt.
Mötesdeltagare
Bilden av internationell politik kan vara en kostymparad på något EU-möte, eller en dramatisk skildring från något terrordåd, eller en rapport från trupprörelser under pågående krig någonstans. Men bilden av internationell politik är också när jag höll en våldtagen flickans hand i Östra Kongo och att jag ikväll i Inga Thorssons anda reser till NPT-konferensen mot kärnvapen i New York. För att våra företag möjlighet att konkurrera på justa villkor och justa jobb med fackliga rättigheter krävs internationell samverkan. Jag kräver tillsammans med LO ordförande Wanja Lundby- Wedin idag, frige Etiopiens kvinnliga oppositionsledare, Birtukan Mideksa!
Åhörare,
Terrorism, ojämlika fördelningen av resurser och tillgångar – mellan länder, och inom länder. Så länge den klyftan består, så kommer vi att ha social oro, politiska och militära konflikter. Tro inte att marknaden kommer att lösa detta, marknadsmekanismerna fördelar bara efter efterfrågan, och har man ingen köpkraft, så kan man inte efterfråga. Marknaden bryr sig inte om den våldtagna flickan i Kongo eller hon som säljs för sexuella ändamål här i länet.
Tro inte heller att vi kan blunda. Olof Palme sa en gång att ingen människa kan skapa sig en ö där han eller hon oberoende av andra kan bygga ett liv i frihet och trygghet, ty vi är alla förr eller senare beroende av andra.
Mötesdeltagare,
Efter snart fyra år med en högerregering är resultatet, 100 000 försvunna jobb, 450 000 är arbetslösa. Arbetslösheten har ökat från 6 procent till 9 procent under perioden, och ungdomsarbetslösheten ligger i Europatoppen. Socialbidragskostnaderna har ökat kraftigt. Klassklyftorna är de största på nästan 40 år. Andelen barn som växer upp i fattiga familjer har ökat med 40 procent. Hemlöshet och missbruk breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Medan skatterna har sänkts med 100 miljarder kronor, hälften av pengarna gick till den rikaste fjärdedelen av befolkningen.
Djupa diken grävs i vårt land. Mellan fattiga och rika. Mellan arbetslösa och anställda. Mellan sjuka och friska. Mellan pensionärer och löntagare. Mellan land och stad. Mellan kvinnor och män. Detta är ingen slump, tvärtom detta var själva avsikten, att de redan privilegierade skulle gynnas
"Men vi har en stark ekonomi", säger Anders Borg och pekar på statsfinanserna. Det är för det första osant – Sverige lånar 70 miljarder kronor i år, och statsskulden växer. För det andra, vad är det för ekonomi, när 450 000 går arbetslösa? Vad är det för ekonomi, när var fjärde ung människa inte kan få arbete, utan får inleda sitt vuxna liv med att söka socialbidrag?
Människors vilja och förmåga att arbeta är nationens största tillgång. Just nu är det ett ofantligt slöseri som pågår, när vi inte kan ta tillvara alla människors vilja och förmåga att arbeta.
"Det är finanskrisens fel", säger Anders Borg. Men det var inte finanskrisen som skrotade bostadspolitiken, så att både bostadsbrist och arbetslöshet ökade. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som försämrade a-kassan och sjukförsäkringen. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som sänkte skatterna med 100 miljarder kronor, så att det offentliga nu inte har några pengar till vård, skola, omsorg, infrastruktur, forskning. Det var regeringen
Finanskrisen kommer och går, sådan är kapitalismen. Men jag anklagar regeringen för att ha försämrat Sveriges förutsättningar att klara kriser. De gjorde sig av med hela det överskott som vi lämnade över till dem, och därför så var Sverige illa förberett när krisen kom. Förra året, 2009, föll BNP med 4,9 procent. Det har inte hänt sedan 1921.
Bara två gånger tidigare har BNP fallit i Sverige, 1977 och 1993. Händelsevis så var det borgerliga regeringar båda gångerna. Nu har de gjort det igen, slagit sina egna rekord i BNP-fall och arbetslöshet. Ingemar Mundebo, Anne Wibble och Anders Borg, har gett samma politik.
"Vi ha haft otur", säger de borgerliga ledarskribenterna. Javisst. Vilken tur vi socialdemokrater då hade, som fick ta över massarbetslöshet och underskott 1982. Som fick ta över ännu värre arbetslöshet och ännu värre underskott 1994. Och som nu till hösten kanske kan få ta över nya underskott och en arbetslöshet som slår alla tänkbara rekord. Är det tur, det?
"Vi har lyckats med jobbpolitiken", säger Sven Otto Littorin. Jaha. 100 000 jobb borta. 450 000 arbetslösa. Mötesdeltagare, om det är att lyckas, då vill jag inte vara med när de misslyckas!
Kör ut otursgubbarna från Rosenbad!
Vi vet att vår samhällsmodell, den generella välfärdspolitiken, har stöd långt utanför socialdemokratins gränser. Därför har de borgerliga aldrig vågat ta en öppen strid om välfärdspolitiken. Bakom en slöja av kidnappadet värdeord fattas besluten som rivet ner bärande delar av just välfärdspolitiken.
Vår samhällsmodell är inte bara är den moraliskt riktiga. Den är också framgångsrik. Nu har vi fått det till och med vetenskapligt belagt. Om ni inte har så låna boken "Jämlikhetsanden", av Richard Wilkinson och Kate Pickett på Biblioteket. Men om klassklyftorna får fortsätta att växa, så kommer en framtida uppföljning av "Jämlikhetsanden" inte att kunna framhålla Sverige som ett föredöme.
Socialdemokratin, Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar ut en riktning för Sverige. På måndag presenteras den första rödgröna gemensamma budgetmotionen i opposition. Ja, det är faktiskt första gången som någon opposition presenterar en gemensam budgetmotion. Redan häromdagen sa vi oss vara beredda att skjuta till 12 miljarder kronor till kommunsektorn 2011-2012, i förhållande till de borgerligas förslag. Det gör vi för att värna om kvaliteten i sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan, och för att förhindra fler uppsägningar. Redan har 25 000 anställda fått gå från sina jobb i offentlig sektor, men de behövs!
Sverige har inte råd med fler skattesänkningar, tvärtom så måste vi nog vara beredda att öka skatteuttaget igen, särskilt för dem med höga inkomster.
Vi vågar också gå fram med en höjning av skatten på koldioxid 2012 men också höjt reseavdrag. Vi är ärliga nog att berätta om det före valet. De borgerliga höjde bensinskatten med 30 öre 2008, utan att ha sagt ett ljud om det före valet – tvärtom! Kristdemokraterna lovade ju som bekant tvärtom sänkt bensinskatt!
Låt mig erinra om vad FN:s klimatpanel skisserat. Om genomsnittstemperaturen på jorden ökar med en grad, så ökar antalet skogsbränder. Om genomsnittstemperaturen ökar med två grader, smälter världens glaciärer, vattenytan stiger och miljoner människors livsmedelsförsörjning hotas när torkperioder blir vanligare. Detta är vi snabbt på väg mot, om inte åtgärder sätts in globalt inom de närmsta åren. Om genomsnittstemperaturen så ökar med sex grader, vad händer då? Ja, låt mig säga såhär: det har hänt en gång tidigare i jordens historia, för 250 miljoner år sedan. 90 procent av alla djurarter dog ut, däribland alla högre organismer. Det tog miljoner år för jorden att återhämta sig. Ja, jag vill ju inte förstöra stämningen, det är ju trots allt Första Maj, men detta är faktiskt de scenarior som ligger framför oss, enligt FN:s klimatpanel. Det handlar inte längre om att Sveriges ska vara först, det handlar om att inte vara sist. Men vi kan ännu vara först med tekniska lösningar, tekniksprång som ger jobb i vår hembygd.
Första Maj firare,
Våga tro på en bättre värld? En värld där inte klasstillhörighet, hudfärg och kön beskär en människas möjligheter?
Där tillgångarna fördelas efter behov, och där vi bidrar efter förmåga?
Där vi inte tar ut mer ur jordens ekologiska system, än att de klarar av det?
Ja, det är klart att man måste tro på det. För vad är egentligen alternativet?
Det är nu drygt 20 år sedan det oreflekterade marknadstänkandet bröt fram, först i USA och Storbritannien, med Ronald Reagan och Margaret Thatcher, sedan i Sverige med Carl Bildt. Allt skulle privatiseras och konkurrensutsättas, skatterna skulle sänkas, fackföreningsrörelsen krossas. Då skulle arbetslösheten minska och tillväxten öka. Nu vet vi hur det gick.
Vänner,
John Kennedy sa, strax före sin död: "Så är vi alla visionärer och drömmare. Låt det aldrig bli sagt om denna generation, att vi lämnade idéer och ideal åt det förflutna, beslutsamhet och rätlinjiga syften åt våra motståndare."
Och så ska det inte bli. Jag kommer inte att svika de ideal som en gång fick mig att bli engagerad politiskt.
Tack för denna Första Maj!
Carina Hägg
Det talade ordet gäller.
Talet finns också på http://värnamo.nu/nyheter/carina-haggs-tal#more-1671
Då jag kämpar för att Birtukan Mideksa ska friges. Så blev jag glad för att Mona Sahlin tog upp även hennes fall i sitt tal. Men nöjd blir jag först när fri, släpp Mideksa!
Klipp ur Mona Sahlins 1 maj-tal:
"Nej, vänner det är tid för en regering som inte bärs av en övertro på marknaden, utan av en fast tro på människans och demokratins förmåga.
Det är tid för en rödgrön regering som står där en svensk regering ska stå: på de modigas sida i kampen för frihet, människliga rättigheter och demokrati!
På Afrikas horn fortsätter övergreppen med utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr.
Etiopiens första kvinnliga partiledare, Birtukan Mideksa, sitter på nytt fängslad för oppositionellt arbete.
Birtukan var här i Sverige för ett par år sedan. Hon fick bara drygt ett år i frihet innan den åter togs ifrån henne. Idag kräver jag: Frige Birtukan Mideksa!
Frige Burmas frihetskämpe Aung San Suu Kyi!
Och, med all respekt för ärendets känsliga natur – nu måste ansträngningarna öka: Frige journalisten Dawit Isaak nu!"
Du kan läsa hela Monas bra tal på länken: http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Mona-Sahlins-anforande-Forsta-Maj-2010/
Nu håller Mona Sahlin sitt sista Första Maja tal som oppositionsledare, nästa Första Maj talar hon igen, men som statsminister, Sveriges första kvinnliga!
Fyra nyanser i blått ska ersättas av oss rödgröna!
Vår resa i opposition har gått via rådslag och kongressbeslut och ska fortsätta med snabbtåget in i framtidens. Människan vill resa i tanken. Hon vill vidga sina vyer. Hon vill se andra platser. Instängdhet kväver oss.
De demokratiska krafterna sa, No Psaran! när de ställdes mot Francos fascister, Hit, men inte längre. Samma sak säger vi till Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationalsocialister eller vad ni än kallar er nuförtiden: No Pasaran. Ni kommer inte vidare. Sverige kan bli det första land i Europa att slå tillbaka de främlingsfientliga krafterna, och det är möjligt.
Mötesdeltagare
Bilden av internationell politik kan vara en kostymparad på något EU-möte, eller en dramatisk skildring från något terrordåd, eller en rapport från trupprörelser under pågående krig någonstans. Men bilden av internationell politik är också när jag höll en våldtagen flickans hand i Östra Kongo och att jag ikväll i Inga Thorssons anda reser till NPT-konferensen mot kärnvapen i New York. För att våra företag möjlighet att konkurrera på justa villkor och justa jobb med fackliga rättigheter krävs internationell samverkan. Jag kräver tillsammans med LO ordförande Wanja Lundby- Wedin idag, frige Etiopiens kvinnliga oppositionsledare, Birtukan Mideksa!
Åhörare,
Terrorism, ojämlika fördelningen av resurser och tillgångar – mellan länder, och inom länder. Så länge den klyftan består, så kommer vi att ha social oro, politiska och militära konflikter. Tro inte att marknaden kommer att lösa detta, marknadsmekanismerna fördelar bara efter efterfrågan, och har man ingen köpkraft, så kan man inte efterfråga. Marknaden bryr sig inte om den våldtagna flickan i Kongo eller hon som säljs för sexuella ändamål här i länet.
Tro inte heller att vi kan blunda. Olof Palme sa en gång att ingen människa kan skapa sig en ö där han eller hon oberoende av andra kan bygga ett liv i frihet och trygghet, ty vi är alla förr eller senare beroende av andra.
Mötesdeltagare,
Efter snart fyra år med en högerregering är resultatet, 100 000 försvunna jobb, 450 000 är arbetslösa. Arbetslösheten har ökat från 6 procent till 9 procent under perioden, och ungdomsarbetslösheten ligger i Europatoppen. Socialbidragskostnaderna har ökat kraftigt. Klassklyftorna är de största på nästan 40 år. Andelen barn som växer upp i fattiga familjer har ökat med 40 procent. Hemlöshet och missbruk breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Medan skatterna har sänkts med 100 miljarder kronor, hälften av pengarna gick till den rikaste fjärdedelen av befolkningen.
Djupa diken grävs i vårt land. Mellan fattiga och rika. Mellan arbetslösa och anställda. Mellan sjuka och friska. Mellan pensionärer och löntagare. Mellan land och stad. Mellan kvinnor och män. Detta är ingen slump, tvärtom detta var själva avsikten, att de redan privilegierade skulle gynnas
"Men vi har en stark ekonomi", säger Anders Borg och pekar på statsfinanserna. Det är för det första osant – Sverige lånar 70 miljarder kronor i år, och statsskulden växer. För det andra, vad är det för ekonomi, när 450 000 går arbetslösa? Vad är det för ekonomi, när var fjärde ung människa inte kan få arbete, utan får inleda sitt vuxna liv med att söka socialbidrag?
Människors vilja och förmåga att arbeta är nationens största tillgång. Just nu är det ett ofantligt slöseri som pågår, när vi inte kan ta tillvara alla människors vilja och förmåga att arbeta.
"Det är finanskrisens fel", säger Anders Borg. Men det var inte finanskrisen som skrotade bostadspolitiken, så att både bostadsbrist och arbetslöshet ökade. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som försämrade a-kassan och sjukförsäkringen. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som sänkte skatterna med 100 miljarder kronor, så att det offentliga nu inte har några pengar till vård, skola, omsorg, infrastruktur, forskning. Det var regeringen
Finanskrisen kommer och går, sådan är kapitalismen. Men jag anklagar regeringen för att ha försämrat Sveriges förutsättningar att klara kriser. De gjorde sig av med hela det överskott som vi lämnade över till dem, och därför så var Sverige illa förberett när krisen kom. Förra året, 2009, föll BNP med 4,9 procent. Det har inte hänt sedan 1921.
Bara två gånger tidigare har BNP fallit i Sverige, 1977 och 1993. Händelsevis så var det borgerliga regeringar båda gångerna. Nu har de gjort det igen, slagit sina egna rekord i BNP-fall och arbetslöshet. Ingemar Mundebo, Anne Wibble och Anders Borg, har gett samma politik.
"Vi ha haft otur", säger de borgerliga ledarskribenterna. Javisst. Vilken tur vi socialdemokrater då hade, som fick ta över massarbetslöshet och underskott 1982. Som fick ta över ännu värre arbetslöshet och ännu värre underskott 1994. Och som nu till hösten kanske kan få ta över nya underskott och en arbetslöshet som slår alla tänkbara rekord. Är det tur, det?
"Vi har lyckats med jobbpolitiken", säger Sven Otto Littorin. Jaha. 100 000 jobb borta. 450 000 arbetslösa. Mötesdeltagare, om det är att lyckas, då vill jag inte vara med när de misslyckas!
Kör ut otursgubbarna från Rosenbad!
Vi vet att vår samhällsmodell, den generella välfärdspolitiken, har stöd långt utanför socialdemokratins gränser. Därför har de borgerliga aldrig vågat ta en öppen strid om välfärdspolitiken. Bakom en slöja av kidnappadet värdeord fattas besluten som rivet ner bärande delar av just välfärdspolitiken.
Vår samhällsmodell är inte bara är den moraliskt riktiga. Den är också framgångsrik. Nu har vi fått det till och med vetenskapligt belagt. Om ni inte har så låna boken "Jämlikhetsanden", av Richard Wilkinson och Kate Pickett på Biblioteket. Men om klassklyftorna får fortsätta att växa, så kommer en framtida uppföljning av "Jämlikhetsanden" inte att kunna framhålla Sverige som ett föredöme.
Socialdemokratin, Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar ut en riktning för Sverige. På måndag presenteras den första rödgröna gemensamma budgetmotionen i opposition. Ja, det är faktiskt första gången som någon opposition presenterar en gemensam budgetmotion. Redan häromdagen sa vi oss vara beredda att skjuta till 12 miljarder kronor till kommunsektorn 2011-2012, i förhållande till de borgerligas förslag. Det gör vi för att värna om kvaliteten i sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan, och för att förhindra fler uppsägningar. Redan har 25 000 anställda fått gå från sina jobb i offentlig sektor, men de behövs!
Sverige har inte råd med fler skattesänkningar, tvärtom så måste vi nog vara beredda att öka skatteuttaget igen, särskilt för dem med höga inkomster.
Vi vågar också gå fram med en höjning av skatten på koldioxid 2012 men också höjt reseavdrag. Vi är ärliga nog att berätta om det före valet. De borgerliga höjde bensinskatten med 30 öre 2008, utan att ha sagt ett ljud om det före valet – tvärtom! Kristdemokraterna lovade ju som bekant tvärtom sänkt bensinskatt!
Låt mig erinra om vad FN:s klimatpanel skisserat. Om genomsnittstemperaturen på jorden ökar med en grad, så ökar antalet skogsbränder. Om genomsnittstemperaturen ökar med två grader, smälter världens glaciärer, vattenytan stiger och miljoner människors livsmedelsförsörjning hotas när torkperioder blir vanligare. Detta är vi snabbt på väg mot, om inte åtgärder sätts in globalt inom de närmsta åren. Om genomsnittstemperaturen så ökar med sex grader, vad händer då? Ja, låt mig säga såhär: det har hänt en gång tidigare i jordens historia, för 250 miljoner år sedan. 90 procent av alla djurarter dog ut, däribland alla högre organismer. Det tog miljoner år för jorden att återhämta sig. Ja, jag vill ju inte förstöra stämningen, det är ju trots allt Första Maj, men detta är faktiskt de scenarior som ligger framför oss, enligt FN:s klimatpanel. Det handlar inte längre om att Sveriges ska vara först, det handlar om att inte vara sist. Men vi kan ännu vara först med tekniska lösningar, tekniksprång som ger jobb i vår hembygd.
Första Maj firare,
Våga tro på en bättre värld? En värld där inte klasstillhörighet, hudfärg och kön beskär en människas möjligheter?
Där tillgångarna fördelas efter behov, och där vi bidrar efter förmåga?
Där vi inte tar ut mer ur jordens ekologiska system, än att de klarar av det?
Ja, det är klart att man måste tro på det. För vad är egentligen alternativet?
Det är nu drygt 20 år sedan det oreflekterade marknadstänkandet bröt fram, först i USA och Storbritannien, med Ronald Reagan och Margaret Thatcher, sedan i Sverige med Carl Bildt. Allt skulle privatiseras och konkurrensutsättas, skatterna skulle sänkas, fackföreningsrörelsen krossas. Då skulle arbetslösheten minska och tillväxten öka. Nu vet vi hur det gick.
Vänner,
John Kennedy sa, strax före sin död: "Så är vi alla visionärer och drömmare. Låt det aldrig bli sagt om denna generation, att vi lämnade idéer och ideal åt det förflutna, beslutsamhet och rätlinjiga syften åt våra motståndare."
Och så ska det inte bli. Jag kommer inte att svika de ideal som en gång fick mig att bli engagerad politiskt.
Tack för denna Första Maj!
Carina Hägg
Det talade ordet gäller.
Talet finns också på http://värnamo.nu/nyheter/carina-haggs-tal#more-1671
Då jag kämpar för att Birtukan Mideksa ska friges. Så blev jag glad för att Mona Sahlin tog upp även hennes fall i sitt tal. Men nöjd blir jag först när fri, släpp Mideksa!
Klipp ur Mona Sahlins 1 maj-tal:
"Nej, vänner det är tid för en regering som inte bärs av en övertro på marknaden, utan av en fast tro på människans och demokratins förmåga.
Det är tid för en rödgrön regering som står där en svensk regering ska stå: på de modigas sida i kampen för frihet, människliga rättigheter och demokrati!
På Afrikas horn fortsätter övergreppen med utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr.
Etiopiens första kvinnliga partiledare, Birtukan Mideksa, sitter på nytt fängslad för oppositionellt arbete.
Birtukan var här i Sverige för ett par år sedan. Hon fick bara drygt ett år i frihet innan den åter togs ifrån henne. Idag kräver jag: Frige Birtukan Mideksa!
Frige Burmas frihetskämpe Aung San Suu Kyi!
Och, med all respekt för ärendets känsliga natur – nu måste ansträngningarna öka: Frige journalisten Dawit Isaak nu!"
Du kan läsa hela Monas bra tal på länken: http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Mona-Sahlins-anforande-Forsta-Maj-2010/
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)