torsdag 17 oktober 2013

Europas MR-struktur krackelerar!

Anförande i Kammren  
 
Europas struktur för skydd för de mänskliga rättigheterna krackelerar. Det är inte bara strukturen utan också stödet för mänskliga rättigheter som krackelerar i Europa.
    
Vi socialdemokrater slåss för att skydda det vi har uppnått, för inte ens Sverige har längre en enig röst för de mänskliga rättigheterna. Det gäller dem som representerar riksdagen i Europarådet, och det gäller i regeringen. Numera låter sig Sveriges regering överröstas. Man står inte upp tillräckligt, man har inte en tillräckligt tydlig politik för det som är Europarådets värden.
Herr talman! Andra världskrigets grymheter, Förintelsen och oförmågan att hantera Europas säkerhet lade grunden till Europarådet med placering i Strasbourg.
    
Alsace är ett gränsområde mellan Tyskland och Frankrike. Man ser där gravfälten med dem som har stupat.
    
Winston Churchill höll öppningsanförandet på Zürichs universitet, där man beslutade att Europarådet skulle upprätta en konvention för mänskliga rättigheter i Europa – Europakonventionen i vardagligt tal kallad. Den skulle bidra till att säkra mänskliga rättigheter i Europa, men inte minst också stödja FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, den som Eleanor Roosevelt brukar betecknas som mamma till. Europakonventionen signerades 1950 i Rom.
    
Vi har alltså tillsammans i Europa byggt institutioner – domstol, ministerkommitté, fredsövervakning, Europarådets kommunalkongress, olika delar av institutioner och instrument – för att stärka de mänskliga rättigheterna.
    
I december 2009 trädde Lissabonfördraget i kraft. Därmed blev den så kallade MR- eller rättighetsstadgan som antogs som en politisk förklaring redan 2002 juridiskt bindande. Det blev också möjligt inte endast för enskilda länder utan också för EU självt att ansluta sig. Vi skulle bygga ihop; vi skulle bygga en säkerhet för mänskliga rättigheter tillsammans och mellan Europas institutioner.
Men det vi hörde nyligen när vi var i Strasbourg var att det kommer att ta ytterligare två år bara för domstolen i Luxemburg att komma fram till vad den tycker.
    
Det här är fullständigt oacceptabelt! Det här måste Europas ledare, politikerna i Europa och utrikesminister Carl Bildt ta ansvar för. Vi måste ha några som tar ledningen och ser till att olika institutioner och ledare, som kanske har olika intressen och drar åt olika håll, hålls ihop av politiken och att vi fullföljer det som vi har sagt och beslutat i Lissabonfördraget.
    
Hur ser det då ut i Europa? Vi har tidigare talat om Sverigedemokraternas syn på EU, men vi måste också titta på premiärminister Cameron, som talar om att Storbritannien ska lämna konventionen. Hur han ser på EU-medlemskapet vet jag inte. I vissa delar av Europa kan man inte ens, när Storbritannien är närvarande, skicka ut något så enkelt som ett pressmeddelande eftersom man bromsas av London.
    
Hurdan är då Sveriges beredskap att hantera den här frågan? Hur förs dialogen inom Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupper på Europanivå?
     
Europarådet har varit avgörande för dödsstraffets avskaffande i Europas länder. I dag är det 47 länder i Europarådet, och flertalet av dem har mycket tydlig röst i dessa frågor. Skyddet för minoriteter är en annan fråga för Europarådet. I Sverige har vi nyligen diskuterat men ännu inte klarat ut hur man ser på romerna hos några myndigheter. Sverige är ett av de få länder som inte har en myndighet med ansvar för mänskliga rättigheter. Vi har inte byggt en struktur hemma för att stödja vårt arbete i Europarådet och andra europeiska sammanhang.
    
Muren föll och nya stater kom till. Det var ett fall framåt för de mänskliga rättigheterna. I dag kan vi när vi talar om det östliga partnerskapet inte med samma kraft stödja en positiv utveckling som vi kunde när muren föll och staterna bildades. Sedan kom omvälvningarna i Nordafrika, som öppnade för samverkan – inte medlemskap men samverkan. Vi har kompetens, inte minst i Venedigkonventionen, att erbjuda. Marocko, Tunisien och Palestina blev särskilda partner till Europarådet, och fler står på tur. Men hur stark är vår röst i dag om vi inte klarar av vår hemläxa? När det krackelerar i Europa, vilken kraft har vi då att stödja det som behöver stödjas i samverkan med dem som vill ha stöd från Europa och Europarådet?
    
Krävs ratificering av Europakonventionen för EU-medlemskap? Ja, det gör det. De som är medlemmar i dag har som medlemsland ratificerat konventionen. Det finns dock länder som inte har ambitionen att bli medlemmar i Europarådet. Det ska vi respektera, och vi ska också se till att vi har ett stöd och en struktur för skydd för mänskliga rättigheter också utanför själva EU.
Europarådet blev Europas hus för mänskliga rättigheter, men ett hus måste vårdas. I takt med att det bildas populistiska partier har vi också sett att detta arbete behöver extra uppmärksamhet. I dag låter vi dock huset förfalla.
     
Att Storbritannien har gått från att under Churchills dagar ha bidragit till att upprätthålla och värna mänskliga rättigheter till att vara ett land som vill dra sig undan är en oroande signal. Jag tycker att det är en skrämmande signal, och jag menar att regeringen måste ta det här arbetet på stort allvar.