Hållbara lastbilstransporter

Lastbilstransporter är nödvändiga för att samhället ska fungera, men i dagsläget finns stora utmaningar för hela åkeribranschen, inte minst när det gäller arbetsmiljön för lastbilsförarna. Det är inte ovanligt att chaufförer med dåliga anställningsvillkor får bo en lång tid i lastbilen bara i väntan på en körning. Men problemet går längre än så eftersom det dessutom finns oseriösa aktörer som utnyttjar arbetskraft med hjälp av falskt egenföretagande och lönedumpning.

Dagens situation skapar en snedvriden konkurrens för seriösa aktörer i branschen som följer kollektivavtal, regler och lagar. Det ger även sämre förutsättningar för att arbeta med åtgärder som höjer trafiksäkerheten och förbättrar miljön. För att komma tillrätta med den problematiska situationen vill vi socialdemokrater bland annat införa krav på att all personal i åkerbranschen ska ha en fast anställning.

Svenska transportarbetareförbundet har tagit initiativ till en Schysta-villkor-märkning i åkeribranschen, liknande den märkning som funnits i några år för hotell och restau¬rangbranschen. Lastbilar från ett åkeri som tecknar kollektivavtal märks med en dekal, schysta villkor, och signalerar därmed både seriositet och goda arbetsförhållanden.

Inom de kommande åren väntas en brist på kvalificerade chaufförer. Det finns därför anledning att redan nu se till att såväl yrkesprogrammen på landets gymnasieskolor som arbetsmarknadsprogram är förberedda på detta. Väl utbildade chaufförer är mycket betydelsefullt för att både kunna höja trafiksäkerheten och till och med ha effekt på vägtransportbranschens klimatpåverkan.

I och med de stora klimatutmaningar vi står inför är det av största vikt att koldioxidutsläppen från lastbilstransporter minskar kraftigt. I Naturvårdsverkets redovisning av svenska utsläpp av växthusgaser är det tydligt att utsläppen från tunga fordon ökat kraftigt sedan 1990, detta samtidigt som trenden både för personbilar och för jord¬bruks-¬ och avfallssektorn är svagt sjunkande. Därför är det mycket angeläget att fokusera på att minska utsläppen från tunga fordon. Vi socialdemokrater anser att ny teknik som minskar koldioxidutsläppen och oljeberoendet måste bli kommersiellt gångbar så fort som möjligt.

Också på trafiksäkerhetsområdet finns det stora möjligheter till förbättringar. Varje år är lastbilar inblandade i dödsolyckor i den svenska vägtrafiken. Utbyggnaden av mötesfria vägar har minskat de allvarliga mötesolyckorna där lastbilar är inblandade. Men fortfarande kan flera enkla åtgärder genomföras för att öka trafiksäkerheten.

På ett möte nyligen i riksdagen framkom att regeringen inte kommer att lägga fram en förändrad politik för Åkerinäringen som riksdagen kan fatta beslut om under innevarande mandatperiod. Socialdemokratin står däremot redo att möta alla dessa utmaningar och jag ser fram emot att få realisera konkreta förslag. Låt politikens hjul rulla för en schyst och hållbar politik för lastbilsnäringen.

Skiktgräns

Gläds åt att så många utryckt sin omsorg om oss socialdemokrater och inte minst tydligt utryck sitt stöd för vår politik under de senaste dagarna. Förstår även de som är besvikelse över att jag och någon kollega missade voteringen i torsdags. Jag befann mig på en internationell konferens i riksdagens andrakammarsal och missade voteringstiden. Det är sånt som inte får ske, men det gjorde det. Mer finns inte att tillägga i sak.

 

Vår gruppledare i Riksdagen, Mikael Damberg kommenterade, för oss socialdemokrater, det inträffade redan i torsdags. Själv fortsatte jag mitt program under torsdagskväll och en veckan ut. Insåg samtidigt att det inte fanns någon praktiska möjlighet för mig att besvara alla telefonsamtal, mail och inlägg på sociala media. Att voteringsignalen inte ljuder i just den salen är numera väl känt och lampor utbytta. Själv har jag såväl insett att jag inte är någon sprinter som varit och beställt en ny klocka. 

 

Något kort också om konferensen,  Leipzig i maj i år bildades nätverket Progressive Alliance som består av ett åttiotal progressiva partier runt om i världen. Socialdemokraternas Stefan Löfven var värd för nätverkets första internationella konferens som genomfördes i Stockholm. Temat för mötet var A New Global Deal, ett handslag mellan arbete och kapital som blir grunden för fri och rättvis handel, ökat välstånd och shyssta jobb för alla. För att åstadkomma detta krävs engagemang från politiken, näringslivet och facket, spännande att få var delaktigt i något så viktigt som att spänna bågen för en global politik, känns också radikalt. 
 

Tillbaka till frågan om att stoppa regeringens förslag om att höja skiktgränsen, den frågan är inte avgjord. Den skarpa omröstningen kommer senare i höst. Vi socialdemokrater fortsätter att motsätta oss regeringsförslaget att sänka skatten för människor med höga inkomster på lånade pengar.

Den 20 november kommer riksdagen att fatta beslut om budgetpropositionens övergripande inriktning. Om regeringen inte har ändrat sitt förslag tills dess kommer socialdemokraterna, tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet, att ta ett nytt initiativ för att stoppa regeringens förslag om höjd skiktgräns. I detta arbete känner jag ett starkt stöd, tack vänner! 

MVH/CH

 

Europas MR-struktur krackelerar!

Anförande i Kammren  

 

Europas struktur för skydd för de mänskliga rättigheterna krackelerar. Det är inte bara strukturen utan också stödet för mänskliga rättigheter som krackelerar i Europa.

    

Vi socialdemokrater slåss för att skydda det vi har uppnått, för inte ens Sverige har längre en enig röst för de mänskliga rättigheterna. Det gäller dem som representerar riksdagen i Europarådet, och det gäller i regeringen. Numera låter sig Sveriges regering överröstas. Man står inte upp tillräckligt, man har inte en tillräckligt tydlig politik för det som är Europarådets värden.

Herr talman! Andra världskrigets grymheter, Förintelsen och oförmågan att hantera Europas säkerhet lade grunden till Europarådet med placering i Strasbourg.

    

Alsace är ett gränsområde mellan Tyskland och Frankrike. Man ser där gravfälten med dem som har stupat.

    

Winston Churchill höll öppningsanförandet på Zürichs universitet, där man beslutade att Europarådet skulle upprätta en konvention för mänskliga rättigheter i Europa – Europakonventionen i vardagligt tal kallad. Den skulle bidra till att säkra mänskliga rättigheter i Europa, men inte minst också stödja FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, den som Eleanor Roosevelt brukar betecknas som mamma till. Europakonventionen signerades 1950 i Rom.

    

Vi har alltså tillsammans i Europa byggt institutioner – domstol, ministerkommitté, fredsövervakning, Europarådets kommunalkongress, olika delar av institutioner och instrument – för att stärka de mänskliga rättigheterna.

    

I december 2009 trädde Lissabonfördraget i kraft. Därmed blev den så kallade MR- eller rättighetsstadgan som antogs som en politisk förklaring redan 2002 juridiskt bindande. Det blev också möjligt inte endast för enskilda länder utan också för EU självt att ansluta sig. Vi skulle bygga ihop; vi skulle bygga en säkerhet för mänskliga rättigheter tillsammans och mellan Europas institutioner.

Men det vi hörde nyligen när vi var i Strasbourg var att det kommer att ta ytterligare två år bara för domstolen i Luxemburg att komma fram till vad den tycker.

    

Det här är fullständigt oacceptabelt! Det här måste Europas ledare, politikerna i Europa och utrikesminister Carl Bildt ta ansvar för. Vi måste ha några som tar ledningen och ser till att olika institutioner och ledare, som kanske har olika intressen och drar åt olika håll, hålls ihop av politiken och att vi fullföljer det som vi har sagt och beslutat i Lissabonfördraget.

    

Hur ser det då ut i Europa? Vi har tidigare talat om Sverigedemokraternas syn på EU, men vi måste också titta på premiärminister Cameron, som talar om att Storbritannien ska lämna konventionen. Hur han ser på EU-medlemskapet vet jag inte. I vissa delar av Europa kan man inte ens, när Storbritannien är närvarande, skicka ut något så enkelt som ett pressmeddelande eftersom man bromsas av London.

    

Hurdan är då Sveriges beredskap att hantera den här frågan? Hur förs dialogen inom Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupper på Europanivå?

     

Europarådet har varit avgörande för dödsstraffets avskaffande i Europas länder. I dag är det 47 länder i Europarådet, och flertalet av dem har mycket tydlig röst i dessa frågor. Skyddet för minoriteter är en annan fråga för Europarådet. I Sverige har vi nyligen diskuterat men ännu inte klarat ut hur man ser på romerna hos några myndigheter. Sverige är ett av de få länder som inte har en myndighet med ansvar för mänskliga rättigheter. Vi har inte byggt en struktur hemma för att stödja vårt arbete i Europarådet och andra europeiska sammanhang.

    

Muren föll och nya stater kom till. Det var ett fall framåt för de mänskliga rättigheterna. I dag kan vi när vi talar om det östliga partnerskapet inte med samma kraft stödja en positiv utveckling som vi kunde när muren föll och staterna bildades. Sedan kom omvälvningarna i Nordafrika, som öppnade för samverkan – inte medlemskap men samverkan. Vi har kompetens, inte minst i Venedigkonventionen, att erbjuda. Marocko, Tunisien och Palestina blev särskilda partner till Europarådet, och fler står på tur. Men hur stark är vår röst i dag om vi inte klarar av vår hemläxa? När det krackelerar i Europa, vilken kraft har vi då att stödja det som behöver stödjas i samverkan med dem som vill ha stöd från Europa och Europarådet?

    

Krävs ratificering av Europakonventionen för EU-medlemskap? Ja, det gör det. De som är medlemmar i dag har som medlemsland ratificerat konventionen. Det finns dock länder som inte har ambitionen att bli medlemmar i Europarådet. Det ska vi respektera, och vi ska också se till att vi har ett stöd och en struktur för skydd för mänskliga rättigheter också utanför själva EU.

Europarådet blev Europas hus för mänskliga rättigheter, men ett hus måste vårdas. I takt med att det bildas populistiska partier har vi också sett att detta arbete behöver extra uppmärksamhet. I dag låter vi dock huset förfalla.

     

Att Storbritannien har gått från att under Churchills dagar ha bidragit till att upprätthålla och värna mänskliga rättigheter till att vara ett land som vill dra sig undan är en oroande signal. Jag tycker att det är en skrämmande signal, och jag menar att regeringen måste ta det här arbetet på stort allvar.

Uppmärksamma övergreppen i Azerbajdzjan

Publicerat i Dagens Arena:

 I dag, den 9 oktober, hålls presidentval i Azerbajdzjan. Landet i södra Kaukasien blev självständigt efter Sovjetunionens fall. Tyvärr har den demokratiska utvecklingen gått i stå, och Azerbajdzjan styrs i dag av en auktoritär regim under president Ilham Alijev.

Människorättsorganisationer är mycket tydliga i sin kritik av situationen i landet. Oppositionella trakasseras och förföljs, fredliga demonstrationer slås ned av polis. Det råder varken yttrandefrihet, mötesfrihet eller organisationsfrihet. Det är ett av de länder som har politiska fångar.

 

I dagens val finns inte någon chans för oppositionen att vinna. Deras kandidater saknar ekonomiska resurser och legala möjligheter att bedriva en valkampanj som gör att någon av dem på allvar skulle kunna utmana president Alijev. Syftet med valet tycks vara att ge legitimitet åt det rådande systemet, inte att ge medborgarna i landet möjlighet att förändra systemet.

 

Vi vill med denna artikel fästa uppmärksamhet på vikten av demokratiska reformer i Azerbajdzjan. Detta är inte bara viktigt för invånarna i landet, utan ligger också i Sveriges och EU:s intresse. Azerbajdzjan är i dag ett av sex länder i EU:s östliga partnerskap.

 

EU betraktar Azerbajdzjan som en viktig granne, i likhet med de två andra kaukasiska republikerna Armenien och Georgien. En positiv utveckling i Azerbajdzjan skulle likaså gynna en fredlig lösning på konflikten med Armenien om bergsenklaven Nagorno-Karabach.

 

Människorättsorganisationen Civil Rights Defenders pekar i dess nya rapport ”No sweet songs for human rights defenders” på allt tuffare villkor människorättsförsvarare i Azerbajdzjan.

Där nämns en rad exempel på personer som gripits av polisen för att de till exempel skrivit om korruption, deltagit i protester mot regeringen, bloggat och publicerat karikatyrer mot presidentens far (tillika landets förre president) på Facebook.

 

Institutet Freedom House betraktar Azerbajdzjan som den minst fria staten i Kaukasien. I Freedom House mätserie ”Nations in Transit” konstateras att landet inte har förbättrat sina värden gällande frihet något endaste år det senaste decenniet.

 

Det är viktigt att tala klarspråk mot övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Det är bara så som det östliga partnerskapet kan få kraft att förändra i riktning mot demokrati och en fungerande rättsstat.

 

Fredrik Malm, riksdagsledamot Folkpartiet
Carina Hägg, riksdagsledamot Socialdemokraterna
Kerstin Lundgren, riksdagsledamot CenterpartietValter Mutt, riksdagsledamot Miljöpartiet

Mammografi

S-kvinnor kräver att avgiften för mammografi slopas för hela landet. Bröstcancer är idag den vanligaste cancerformen bland kvinnor i Sverige, den svarar för 30 procent av all kvinnlig cancer. Men deltagandet i mammografiscreening varierar stort i olika grupper.
Idag erbjuder alla landets landsting mammografiscreening. Socialstyrelsens mål är att alla kvinnor mellan 40 och 74 år ska erbjudas mammografi. Undersökningen har varit avgörande för att öka överlevnaden bland kvinnor som drabbas av bröstcancer. Idag överlever 80 procent av dem. Mycket tack vare mammografin.

Samtidigt avstår idag många kvinnor från den livsviktiga undersökningen. En kartläggning visar att det varierar stort i landets landsting, framför allt är deltagandet lågt i utsatta områden, i storstadsregioner. Både svenska och internationella studier visar att deltagandet i mammografiundersökningar är kopplat till kvinnors socioekonomiska förhållanden.

Avgifterna för mammografin varierar i Sveriges landsting. Från helt gratis till 200 kronor per besök. I Jönköpings län faller undersökningen in under sedvanlig patientavgift på 100 kronor. Där avgiften slopats har deltagandet genast ökat. Framför allt när det kombinerats med ökad upplysning. I exempelvis Västra Götaland har försöken varit så positiva att det från politiskt håll föreslagits ett slopande av mammografiavgift i hela länet. I det sammanhanget kommer man osökt in på det förslag vi socialdemokrater haft sedan länge här i länet att sjukvården ska vara avgiftsfri upp till 25 år.
Hela syftet med avgifterna inom vården är att påverka vårt beteende, så att vi enbart söker vård på lämplig nivå och vid rätt tillfälle. Avgifterna till mammografiundersökningarna blir kontraproduktiva eftersom målsättningen är att så många som möjligt ska delta. Det finns tydliga tecken på att större egenansvar snarare minskar än ökar besöksfrekvensen. Regelbundna kallelser resulterar jämförelsevis i en högre närvaronivå. Det har en påminnande effekt. Det ringar också bättre in grupper som ligger inom en större riskzon att drabbas. Exempelvis där ärftlighet kan utgöra en faktor. Mammografi och onkogenetisk utredning är ett mycket bra sätt att hitta bröstcancer tidigt. Dödligheten i bröstcancer har sjunkit kraftigt bland kvinnor mellan 40 och 74 år som regelbundet har gått på mammografiundersökningar. Socialstyrelsen förordar mammografi med högst två års intervaller för den här åldersgruppen av kvinnor. Eftersom det stärker chanserna till tidiga upptäcker är det ett bra riktmärke.

Oroväckande nog har Jönköpings län bekymmer att infria Socialstyrelsens inrådan. Vårt landsting dras med väntetider till mammografiundersökningarna. Naturligtvis är det allvarligt. Samma gäller dessutom många landsting eftersom det bland annat är brist på mammografiläkare.
Det är inte acceptabelt att godta den här situationen. Varken avgifter eller väntetider får utgöra hinder för en kontroll som är så betydelsefull. Självklart ska också tillgång till diagnosiering och behandling vara likvärdig i hela landet. Mammografiscreeningen måste öka.
S-kvinnor i Jönköpings län hyser ingen tvekan. Vi kräver bättre information och att mammografiscreeningen blir avgiftsfri.

Carina Hägg, distriktsordförande, S-kvinnor

Mitt inlägg i Europarådet

Mr / Mrs President

Should Europe criminalize jihad trips? The Council of Europe’s member states act with different strategies and some do not have any strategy at all. Radicalization of young people may result in them becoming terrorists. This is a situation that cannot be entirely dealt with by the security service. But the situation also requires a broader perspective and requires preventive work. 

 

What will young people meet when they leave their homes to go on jihad trips? Some may lose their lives, others will become murderers. 

 

A British study found that 60 percent of terrorist crimes and terrorist plans directed against European targets can be linked to returned jihadists. In Germany there are programs for defectors.

Mr Jens Stoltenberg, former Prime Minister of Norway, has said:

 "To me it's basically the same thing:  Extremism is extremism, whatever the purpose may be. Extremists are people who believe they have the right to expose other people to suffering, death and pain and do not respect the democratic rules of the game". In Sweden the debate is however sadly apologetic; public funds finance activities and invitations that should be enough to get government to respond.

Should al -Shabaab be defined as terrorists? According to me they should.

Recruitment from European countries continues. Over five hundred men from Europe have traveled to Syria to fight with al-Nusra, a radical Islamist group linked to al- Qaeda. Jihadists often recruited through the internet. Youtube clips in different languages encourages young ​​Europeans to give their lives in jihad.

European jihadists are a threat in many ways: In Syria the jihadists disrupt the popular uprising against the dictator Bashar al-Assad. The al-Nusras goal is not democracy but to create a sharia state, which contributes to an even more disrupted surrounding world.

According to Amnesty International the al-Nusras, as well as the regime, have committed serious abuses against civilians. 

In Europe, the widows of perished jihadists and jihadists “veterans” play an important role when it comes to recruiting new jihadists: Among Islamists in Europe these widows and jihadist “veterans” are perceived war heroes, which is helpful in the recruitment of new jihadists.

When the jihadists return to their home countries they constitute a serious threat. The risk that they will commit terrorist crimes in their home country increase.  

As a consequence of the globalized terrorism, the position of the Council of Europe may be of globalized character as well.