Det var en framgång för FN och kvinnorörelsen när Margot Wallström utsågs till FN:s särskilda representant med ansvar för att motverka sexualiserat våld i konflikter. Margot Wallströms uppdrag utgår från FN:s säkerhetsråds resolution 1820, som i sin tur bygger vidare på säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000. Hon har innehaft befattningen sedan februari 2010. Som FN:s särskilda representant mot sexualiserat våld i konflikter (FNSR) togs Wallström på mitt iniativ emot av riksdagens Utrikesutskott fredagen den 18 mars 2011. På så sätt kom det breda stödet för FN:s viktiga arbete att understrykas i riksdagen.
Det är angeläget att Sverige aktivt bidra till FN:s arbete för att bekämpa sexuellt våld i väpnade konflikter samt arbeta för kvinnors deltagande i konfliktlösning och långsiktig fred. Inom FN-uppdraget ingår att upprätta ett övervaknings- och rapporteringssystem. En kartläggningsarbete som ska leda till att man kan följa utecklingen och vidta ytterligare åtgärder. Ett nätverk av genusrådgivare ska skapas i FN:s samtliga fredsbevarande operationer. Wallström ska efter sitt tvååriga uppdrag återkomma med förslag till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Att Wallström rapporterar direkt till säkerhetsrådet är en tydlig markering. Jag tydliggjorde tidigt att min avsikt att verka för ett brett stöd för hennes arbete men också att vi ska kräva konkreta åtgärder från FNs medelmsstater. Inte minst bör arbetet fortsätta även efter innevarande mandats utgång
Genom historien har kvinnor utsatts för sexuella trakasserier och våldtäkter vid väpnade konflikter men offer för sexuella övergrepp har inte räknats till gruppen "krigsinvalider". Frågan om sexuellt våld i konflikter har i ökande grad kommit att uppmärksammas men ännu saknas allt för ofta informationsinsatser och åtgärder. Civila har utsatts för systematiskt sexuellt våld i länder som forna Jugoslavien, Rwanda, Sudan, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone. Våldtäkt är ett tyst, effektivt och billigt vapen. Sexuellt våld används som krigstaktik för att angripa civila och ytterst skada hela samhällen. Det finns tydliga kopplingen mellan upprätthållande av internationell fred och säkerhet, och agerandet mot sexuellt våld. Dagens konflikter är nästan alltid inbördeskrig. Konflikter som har sitt ursprung kring makt, identitet och naturtillgångar. Det innebär att majoriteten av offren utgörs av civila. Något som placerar kvinnor och barn på frontlinjen, inte som stridande men som offer. Sexuellt överförbara sjukdomar, fysiska skador och oönskade graviditeter är några konsekvenser som drabbar offren. Hot om- och rädslan för våldtäkt driver kvinnor och flickor på flykt och begränsar deras livsutrymme. Även män och pojkar drabbas av sexuellt våld.
Vikten av att kvinnor deltar i konfliktlösning och arbete för långsiktig fred är belagt. Kvinnor ska varhelst de lever ha politiskt inflytande och tillgång till skydd. Vi efterlyser en starkare politisk vilja för att motverka sexuellt våld i samband med väpnade konflikter. Enhetliga och mer samordnade insatser på fältet efterfrågas liksom konkreta åtgärder. Jag har tidigare lyft fram delar som att kvinnor ska kvoteras till konfliktförebyggande arbete och fredsförhandlingar, att de som utsatts för sexuellt våld och våldtäkt ska ges rätt till hälso- och sjukvård och ska erbjudas skydd mot smitta, akut-p-piller och abortpiller. Vidare ska de få sin sak prövad rättsligt utifrån brottets straffvärde och kunna få föra grupptalan i domstol samt ha rätt till skadestånd. Då vill jag understryka att jag talar om allmänna domstolar och inte av militärdomstolar eller sk domar genom sedvanerätt. Folkrätten kan uppenbarligen utvecklas ytterligare till stöd för skydd av kvinnor liksom dess tillämpning.
Men nu är det hög tid att ha en mening om en förlängning av Margot Wallströms uppdrag, vill hon, vill Sveriges regering, vill FN?
