Under många år skällde moderater på Göran Perssons politik som gav enorma överskott i utlandsaffärerna och minimal statsskuld. Vi samlade i ladorna och fick de manöverutrymme som slarvats bort av regeringen. Nu håller Sverige på att vänja sig vid hög arbetslöshet. Ungdomsarbetslöshet är en av de högsta i hela Europa, tom högre än i det nyligen konkursade Island. Arbetsmarknadåtgärder har skrotats, investeringar bromsats och diken grävts när skattsänkningar varit enda svaret på samhällsfrågor. Försvaret har utropas som den stora ungdomsarbetsgivaren och restaurant- och kafémoms i all ära, men mot massarbetslöshet krävs andra bullar.
Enligt en färsk undersökning från riksdagens utredningstjänst är utanförskapet kvar på i princip samma nivå som år 2006. Då pratar vi om exakt samma definition på utanförskap som moderaterna själva använde i valrörelsen 2006. Till viss del beror det naturligtvis på den finansiella krisen, men faktum är att den breda arbetslösheten, som var 16,6 procent eller 97 800 personer då regeringen tillträdde i september 2006, ingen månad sedan regeringen tillträdde varit under 15 procent. Socialbidragskostnaderna skenar som en följd av regeringens arbetslinje inte fungerar.
Vi vet att jobbskatteavdraget ännu inte gett några nya jobb, trots kostnader på 290 miljarder kronor hittills. Även Moderaterna och regeringen själva har gett upp idén att skapa nya jobb genom jobbskatteavdrag. Den arbetsmarknadspolitik de Moderata riksdagsledamöterna Helena Bouveng, Magdalena Andersson och Bengt-Anders Johansson stöder har nått vägs ände. Regeringens splittring framträder även på Värnamo Nyheters insändarsida.
Men Sverige har möjligheter. Nu gäller det att fortsätta att ta ansvar för statsfinanserna och prioritera rätt saker. Vi socialdemokrater kommer i vår budget den 5 oktober att presentera skarpa förslag på hur vi säkrar tillväxten och framväxten av nya jobb. För det första – det gäller att ta ansvar de offentliga finanserna. Förutsättningarna för en lång och stabil tillväxt går genom starka statliga finanser. För det andra så måste vi se till så att fler får möjlighet att jobba mer, vässa arbetslinjen och pressa tillbaka arbetslösheten. För det tredje så måste vi investera i att bygga upp en kunskapsbaserad ekonomi som kan konkurrera internationellt. Vi måste göra de ansvarsfulla investeringar forskning och utveckling som framtiden kräver för att kunna mäta oss med stora globala företag och aktörer. Vi behöver ytterligare stärka samarbetet mellan staten, näringslivet och forskningen. Samtidigt har Statsministern inte kunnat redovisat hur minoritetsregeringen ska styra Sverige.
Allvaret understryks av att Europa befinner sig i en politisk kris och hyser ekonomiska kriser i en tillräcklig blandning för att störa nattsömnen. Det blir heller inte bättre av sig självt de kommande åren. Därför är det så viktigt med en koherent politik. Men tyvärr tyder tecknen på att när tåget nu gått för 2012 ser Sverige ut att bli stående på perrongen, något ingripande som kunde vända utvecklingen tycks det inte bli. Och nästa tåg går inte förrän i januari 2013.
Carina Hägg
riksdagsledamot S
torsdag 29 september 2011
söndag 25 september 2011
FN till Sydsudan med Sveriges stöd
Statsminister Reinfeldt strök bort FN ur regeringsdeklarationen. Även om Moderaterna inte har någon historia av engagemang för FN så är ansvaret vidare för Sveriges regering än vad vi kan se av den förda politiken idag. Ett annat uttryck för det minskade FN-intresset är det rekordlåga svenska deltagandet i FN-ledda fredsfrämjande insatser. Sedan Suezbataljen har cirka 100 000 svenskar tjänstgjort i internationella insatser. Men nu är Sverige nere i ett bidrag om endast 23 personer av ca 950 personer i utlandsstyrkan. Något jag beklagar, Svensk omvärldspolitik behöver i bred mening återfå ett tydligt FN-perspektiv och där ingår även svenskt deltagande i FN-ledda fredsfrämjande insatser.
Det är en stark svensk tradition att ställa upp när FN kallar och vi vet att FN:s fredsbevarande verksamhet är hårt ansträngd. Förväntningarna på FN ökat sedan kalla kriget slut och fortfarande är stort. Allt fler och mer komplexa uppdrag ger ett stort behov av välutbildade soldater och materiel från länder som Sverige. Så för mig som socialdemokrater vill jag peka på behovet av FN-ledda insatser och det faktum att Sverige endast har ett fåtal personer ute i sådana insatser i dag. Ett faktum som också nyligen beklagades den avgående chefen för FN:s fredsbevarande insatser. Men som också något som de från Sydsudan som jag mötte under helgen ställde sig frågande till.
Vi har nationellt alltid ett stort eget ansvar för beslut om utlandsmissioner och militära insatser ska alltid grundas på ett FN-mandat. Även exempelvis Nato eller EU kan utföra insatsen på FN:s uppdrag. Utvecklingen mot att uppgifter som är lämpade för regionala organisationer som EU eller AU, Afrikanska Unionen tar ett större ansvar bedöms komma att fortsätta. Men varje konflikt, varje militär insats även med FNs mandat visar på att det förebyggande arbetet fallerat. Något som också skulle besparar människor lidande såväl men också vara kostnadseffektivt. Men att Sverige skulle bryta med vår tradition och dra sig undan ansvaret för FN:s militära insater är inget allternativt.
För när hoten mot internationell fred och säkerhet är ett faktum, eller som nyligen i Libyen, ett folkmord hotar, fäster människor stort hopp till FN. Men det internationella samfundet måste ha stöd från medlemsstater för att klara av att möta kraven på fredsinsatser. Ytterst står FN:s legitimitet som garant för fred och säkerhet på spel.
Vi Socialdemokrater vill att Sverige ökar antalet män och kvinnor som i FN-ledda insatser. När FN ber om svenskt deltagande i en FN-ledd fredsbevarande mission i Sydsudan svarar vi Socialdemokrater, Ja. Medan regeringens svar dröjer, igen!
Det är en stark svensk tradition att ställa upp när FN kallar och vi vet att FN:s fredsbevarande verksamhet är hårt ansträngd. Förväntningarna på FN ökat sedan kalla kriget slut och fortfarande är stort. Allt fler och mer komplexa uppdrag ger ett stort behov av välutbildade soldater och materiel från länder som Sverige. Så för mig som socialdemokrater vill jag peka på behovet av FN-ledda insatser och det faktum att Sverige endast har ett fåtal personer ute i sådana insatser i dag. Ett faktum som också nyligen beklagades den avgående chefen för FN:s fredsbevarande insatser. Men som också något som de från Sydsudan som jag mötte under helgen ställde sig frågande till.
Vi har nationellt alltid ett stort eget ansvar för beslut om utlandsmissioner och militära insatser ska alltid grundas på ett FN-mandat. Även exempelvis Nato eller EU kan utföra insatsen på FN:s uppdrag. Utvecklingen mot att uppgifter som är lämpade för regionala organisationer som EU eller AU, Afrikanska Unionen tar ett större ansvar bedöms komma att fortsätta. Men varje konflikt, varje militär insats även med FNs mandat visar på att det förebyggande arbetet fallerat. Något som också skulle besparar människor lidande såväl men också vara kostnadseffektivt. Men att Sverige skulle bryta med vår tradition och dra sig undan ansvaret för FN:s militära insater är inget allternativt.
För när hoten mot internationell fred och säkerhet är ett faktum, eller som nyligen i Libyen, ett folkmord hotar, fäster människor stort hopp till FN. Men det internationella samfundet måste ha stöd från medlemsstater för att klara av att möta kraven på fredsinsatser. Ytterst står FN:s legitimitet som garant för fred och säkerhet på spel.
Vi Socialdemokrater vill att Sverige ökar antalet män och kvinnor som i FN-ledda insatser. När FN ber om svenskt deltagande i en FN-ledd fredsbevarande mission i Sydsudan svarar vi Socialdemokrater, Ja. Medan regeringens svar dröjer, igen!
fredag 9 september 2011
Statement on Request for partner for democracy status with the Parliamentary Assembly submitted by the Palestinian National Council
Idag beslutade Committee on Equal Opportunities for Women and Men att stödja processen för status av partnerskap för mellan Palestina och Europarådet. Jag gjorde ett inlägg, se nedan. Dagens beslut i Paris var en framgång, men än återstår flera steg. Dagens ställningstagande var ett framsteg och kunde dessutom tas enigt. Vilket ger en god grund för det fortsatta arbetet.
Dear colleagues,
In October, the Assembly will discuss whether to grant the status of Partner for Democracy to the Palestinian National Council. As you see in the draft report of the Political Affairs Committee, the rapporteur, Tiny Cox, proposes that the status be granted. I fully agree with his proposal and I will support it.
Dealing with the Middle East, we can’t avoid to mention the conflict. I would like to underline that women have a special role in peace building in the region. Women are affected by crises and conflicts disproportionately. They bear the whole responsibility of taking care of their families when their partners are away – sometimes not to return – and they can become target and victims of attacks themselves.
For these reasons, and perhaps same more, women are particularly involved in peace building. This is the case also in the Middle East. To give you just an example, I will mention two women, Naomi Chazan and Sumaya Farhat-Naser, who took the initiative to create a partnership between Palestinian and Israeli women’s organisations during the first Intifada. This special partnership is called Jerusalem Link. The two partner organisations carry out separately initiatives to address the needs of women on either side, but also various joint peace-building projects.
This will be only one of the matters that I will deal with. I will try to take stock of the situation of gender equality in the territories under the jurisdiction of the Palestinian National Authority.
We will take into account the laws, from the fundamental texts such as the Declaration of Independence and the Basic Law, to family law, the legislation regulating citizenship, and labour law. As Ms Rahiba Hamdan, Minister for Women’s Affairs of the Palestinian National Authority, suggested at the hearing we held last April, I will look carefully not only at the law itself, but also into the implementation.
Besides law and its implementation, I will focus on the actual situation in society and in everyday life. We will try to understand what position Palestinian women occupy in their society today: what is their weight in business and the economy, how much they participate in civil society, culture and education.
Other elements to be examined are the representation of women in politics and the issue of gender-based violence. Not only how gender based violence affects Palestinian women, but also what the authorities do to tackle it.
Our job is to highlight the achievements, and the remaining challenges. Of course the status of Partner for Democracy is just the beginning of the work for both sides. In any case our approach to this matter should be a positive one – If the Palestinian authorities show the intention to tackle the most serious issues that affect women, we should be ready to support them.
/det talade ordet gäller
Dear colleagues,
In October, the Assembly will discuss whether to grant the status of Partner for Democracy to the Palestinian National Council. As you see in the draft report of the Political Affairs Committee, the rapporteur, Tiny Cox, proposes that the status be granted. I fully agree with his proposal and I will support it.
Dealing with the Middle East, we can’t avoid to mention the conflict. I would like to underline that women have a special role in peace building in the region. Women are affected by crises and conflicts disproportionately. They bear the whole responsibility of taking care of their families when their partners are away – sometimes not to return – and they can become target and victims of attacks themselves.
For these reasons, and perhaps same more, women are particularly involved in peace building. This is the case also in the Middle East. To give you just an example, I will mention two women, Naomi Chazan and Sumaya Farhat-Naser, who took the initiative to create a partnership between Palestinian and Israeli women’s organisations during the first Intifada. This special partnership is called Jerusalem Link. The two partner organisations carry out separately initiatives to address the needs of women on either side, but also various joint peace-building projects.
This will be only one of the matters that I will deal with. I will try to take stock of the situation of gender equality in the territories under the jurisdiction of the Palestinian National Authority.
We will take into account the laws, from the fundamental texts such as the Declaration of Independence and the Basic Law, to family law, the legislation regulating citizenship, and labour law. As Ms Rahiba Hamdan, Minister for Women’s Affairs of the Palestinian National Authority, suggested at the hearing we held last April, I will look carefully not only at the law itself, but also into the implementation.
Besides law and its implementation, I will focus on the actual situation in society and in everyday life. We will try to understand what position Palestinian women occupy in their society today: what is their weight in business and the economy, how much they participate in civil society, culture and education.
Other elements to be examined are the representation of women in politics and the issue of gender-based violence. Not only how gender based violence affects Palestinian women, but also what the authorities do to tackle it.
Our job is to highlight the achievements, and the remaining challenges. Of course the status of Partner for Democracy is just the beginning of the work for both sides. In any case our approach to this matter should be a positive one – If the Palestinian authorities show the intention to tackle the most serious issues that affect women, we should be ready to support them.
/det talade ordet gäller
onsdag 7 september 2011
För ATT-avtal år 2012
Under flera år var det kampen mot landminor som stod i fokus. Därefter tog arbetet mot klusterbomber vid. Sverige behöver en lagstifting för ny krigsmaterielexport för ska vi vara ett föregångsland med restriktiv lagstiftning för export av krigsmateriel ocsh som är koherent med politiken för global utveckling (PGU) då krävs lagändring. Borde vara självklart att även import av krigsmateriel regleras.
Dagens lag om krigsmateriel är en förbudslag. Det är förbjudet att såväl tillverka, handla med som exportera produkter samt att samarbeta med utländska företag utan tillstånd. Men export är tillåten för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt att det inte står i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik. ISP är den förvaltningsmyndighet för ärenden och tillsyn enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och ska pröva ansökningar om tillverkning, tillhandahållande, utförsel och samarbeten med utland.
För att bistå ISP inrättades EKR, Exportkontrollrådet. EKR, det särskilt parlamentariskt rådgivande organet för exportkontrollfrågor ska pröva exportlicenser mot lagstiftnigen. Men ledamöterna ska följa den lagstiftning och de riktlinjer som gäller i dag. Mot bakgrund av att finns brister i den nuvarande lagstiftning behövs en ny lagstiftning. Motioner med förslag om en ny lagstiftning har har under flera år också lagts fram i riksdagen, men lika regelbundet avslagits av riksdagens borgerliga majoritet. Den som vill veta mer om globala fakta kan läsa SIPRIs årsbok.
Redan sommaren 2003 tillsatte S-regeringen en särskild utredning för att se över det svenska exportkontrollsystemet. Krigsmaterielutredningen - KRUT presenterade i februari 2005 sitt betänkande. Utredningen var en steg framåt även om vi inte nöjde oss med utredningens förslag. Utredningen och remissvar kom sedan behandlats och dåvarande regeringen aviserade sin avsikt att lämna en proposition till riksdagen under riksdagsåret 2006/2007. Där står vi än idag.
Vi kan knappast i traditionell bemärkelse tala om svensk krigsmateriel längre. Ägandebilden ser idag annorlunda ut. Inom EU och rådets förordning nr 428/2009 kontrolleras export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden på gemenskapsnivå. I förordningen beskrivs syfte vara att underlätta den lagliga handeln och göra det möjligt att koncentrera resurserna på kontrollen av känslig export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden och kampen mot bedrägerier. EU:s uppförandekod för vapenexport är världens första regionala instrument för att kontrollera vapenexporten men hur juridiskt bindande vill vi göra den. Nu kan medlemsländerna ha egna, striktare riktlinjer.
År 2001 antog FN ett handlingsprogram för att bekämpa illegal handel med små och lätta vapen. Inom FN:s kan vi även konstatera att generalförsamling december 2009 antog den resolution som fastställer att en FN-konferens för att förhandla fram ett internationellt vapenhandelsfördrag, ATT med sikte på år 2012. Ett legalt bindande instrument avseende högsta möjliga gemensamma internationella standarder för överföringen av konventionella vapen. Kan konstatera att mycket återstår för ett vapenhandelsfördrag. Det är möjligt, men har ni hört Utrikesminister Carl Bildt uttala sig om ATT.
Dagens lag om krigsmateriel är en förbudslag. Det är förbjudet att såväl tillverka, handla med som exportera produkter samt att samarbeta med utländska företag utan tillstånd. Men export är tillåten för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt att det inte står i strid med principerna och målen för svensk utrikespolitik. ISP är den förvaltningsmyndighet för ärenden och tillsyn enligt lagen (1992:1300) om krigsmateriel och ska pröva ansökningar om tillverkning, tillhandahållande, utförsel och samarbeten med utland.
För att bistå ISP inrättades EKR, Exportkontrollrådet. EKR, det särskilt parlamentariskt rådgivande organet för exportkontrollfrågor ska pröva exportlicenser mot lagstiftnigen. Men ledamöterna ska följa den lagstiftning och de riktlinjer som gäller i dag. Mot bakgrund av att finns brister i den nuvarande lagstiftning behövs en ny lagstiftning. Motioner med förslag om en ny lagstiftning har har under flera år också lagts fram i riksdagen, men lika regelbundet avslagits av riksdagens borgerliga majoritet. Den som vill veta mer om globala fakta kan läsa SIPRIs årsbok.
Redan sommaren 2003 tillsatte S-regeringen en särskild utredning för att se över det svenska exportkontrollsystemet. Krigsmaterielutredningen - KRUT presenterade i februari 2005 sitt betänkande. Utredningen var en steg framåt även om vi inte nöjde oss med utredningens förslag. Utredningen och remissvar kom sedan behandlats och dåvarande regeringen aviserade sin avsikt att lämna en proposition till riksdagen under riksdagsåret 2006/2007. Där står vi än idag.
Vi kan knappast i traditionell bemärkelse tala om svensk krigsmateriel längre. Ägandebilden ser idag annorlunda ut. Inom EU och rådets förordning nr 428/2009 kontrolleras export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden på gemenskapsnivå. I förordningen beskrivs syfte vara att underlätta den lagliga handeln och göra det möjligt att koncentrera resurserna på kontrollen av känslig export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden och kampen mot bedrägerier. EU:s uppförandekod för vapenexport är världens första regionala instrument för att kontrollera vapenexporten men hur juridiskt bindande vill vi göra den. Nu kan medlemsländerna ha egna, striktare riktlinjer.
År 2001 antog FN ett handlingsprogram för att bekämpa illegal handel med små och lätta vapen. Inom FN:s kan vi även konstatera att generalförsamling december 2009 antog den resolution som fastställer att en FN-konferens för att förhandla fram ett internationellt vapenhandelsfördrag, ATT med sikte på år 2012. Ett legalt bindande instrument avseende högsta möjliga gemensamma internationella standarder för överföringen av konventionella vapen. Kan konstatera att mycket återstår för ett vapenhandelsfördrag. Det är möjligt, men har ni hört Utrikesminister Carl Bildt uttala sig om ATT.
Kommer FN-mandatet för Wallströms att förlängas
Det var en framgång för FN och kvinnorörelsen när Margot Wallström utsågs till FN:s särskilda representant med ansvar för att motverka sexualiserat våld i konflikter. Margot Wallströms uppdrag utgår från FN:s säkerhetsråds resolution 1820, som i sin tur bygger vidare på säkerhetsrådsresolution 1325 från år 2000. Hon har innehaft befattningen sedan februari 2010. Som FN:s särskilda representant mot sexualiserat våld i konflikter (FNSR) togs Wallström på mitt iniativ emot av riksdagens Utrikesutskott fredagen den 18 mars 2011. På så sätt kom det breda stödet för FN:s viktiga arbete att understrykas i riksdagen.
Det är angeläget att Sverige aktivt bidra till FN:s arbete för att bekämpa sexuellt våld i väpnade konflikter samt arbeta för kvinnors deltagande i konfliktlösning och långsiktig fred. Inom FN-uppdraget ingår att upprätta ett övervaknings- och rapporteringssystem. En kartläggningsarbete som ska leda till att man kan följa utecklingen och vidta ytterligare åtgärder. Ett nätverk av genusrådgivare ska skapas i FN:s samtliga fredsbevarande operationer. Wallström ska efter sitt tvååriga uppdrag återkomma med förslag till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Att Wallström rapporterar direkt till säkerhetsrådet är en tydlig markering. Jag tydliggjorde tidigt att min avsikt att verka för ett brett stöd för hennes arbete men också att vi ska kräva konkreta åtgärder från FNs medelmsstater. Inte minst bör arbetet fortsätta även efter innevarande mandats utgång
Genom historien har kvinnor utsatts för sexuella trakasserier och våldtäkter vid väpnade konflikter men offer för sexuella övergrepp har inte räknats till gruppen "krigsinvalider". Frågan om sexuellt våld i konflikter har i ökande grad kommit att uppmärksammas men ännu saknas allt för ofta informationsinsatser och åtgärder. Civila har utsatts för systematiskt sexuellt våld i länder som forna Jugoslavien, Rwanda, Sudan, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone. Våldtäkt är ett tyst, effektivt och billigt vapen. Sexuellt våld används som krigstaktik för att angripa civila och ytterst skada hela samhällen. Det finns tydliga kopplingen mellan upprätthållande av internationell fred och säkerhet, och agerandet mot sexuellt våld. Dagens konflikter är nästan alltid inbördeskrig. Konflikter som har sitt ursprung kring makt, identitet och naturtillgångar. Det innebär att majoriteten av offren utgörs av civila. Något som placerar kvinnor och barn på frontlinjen, inte som stridande men som offer. Sexuellt överförbara sjukdomar, fysiska skador och oönskade graviditeter är några konsekvenser som drabbar offren. Hot om- och rädslan för våldtäkt driver kvinnor och flickor på flykt och begränsar deras livsutrymme. Även män och pojkar drabbas av sexuellt våld.
Vikten av att kvinnor deltar i konfliktlösning och arbete för långsiktig fred är belagt. Kvinnor ska varhelst de lever ha politiskt inflytande och tillgång till skydd. Vi efterlyser en starkare politisk vilja för att motverka sexuellt våld i samband med väpnade konflikter. Enhetliga och mer samordnade insatser på fältet efterfrågas liksom konkreta åtgärder. Jag har tidigare lyft fram delar som att kvinnor ska kvoteras till konfliktförebyggande arbete och fredsförhandlingar, att de som utsatts för sexuellt våld och våldtäkt ska ges rätt till hälso- och sjukvård och ska erbjudas skydd mot smitta, akut-p-piller och abortpiller. Vidare ska de få sin sak prövad rättsligt utifrån brottets straffvärde och kunna få föra grupptalan i domstol samt ha rätt till skadestånd. Då vill jag understryka att jag talar om allmänna domstolar och inte av militärdomstolar eller sk domar genom sedvanerätt. Folkrätten kan uppenbarligen utvecklas ytterligare till stöd för skydd av kvinnor liksom dess tillämpning.
Men nu är det hög tid att ha en mening om en förlängning av Margot Wallströms uppdrag, vill hon, vill Sveriges regering, vill FN?
Det är angeläget att Sverige aktivt bidra till FN:s arbete för att bekämpa sexuellt våld i väpnade konflikter samt arbeta för kvinnors deltagande i konfliktlösning och långsiktig fred. Inom FN-uppdraget ingår att upprätta ett övervaknings- och rapporteringssystem. En kartläggningsarbete som ska leda till att man kan följa utecklingen och vidta ytterligare åtgärder. Ett nätverk av genusrådgivare ska skapas i FN:s samtliga fredsbevarande operationer. Wallström ska efter sitt tvååriga uppdrag återkomma med förslag till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. Att Wallström rapporterar direkt till säkerhetsrådet är en tydlig markering. Jag tydliggjorde tidigt att min avsikt att verka för ett brett stöd för hennes arbete men också att vi ska kräva konkreta åtgärder från FNs medelmsstater. Inte minst bör arbetet fortsätta även efter innevarande mandats utgång
Genom historien har kvinnor utsatts för sexuella trakasserier och våldtäkter vid väpnade konflikter men offer för sexuella övergrepp har inte räknats till gruppen "krigsinvalider". Frågan om sexuellt våld i konflikter har i ökande grad kommit att uppmärksammas men ännu saknas allt för ofta informationsinsatser och åtgärder. Civila har utsatts för systematiskt sexuellt våld i länder som forna Jugoslavien, Rwanda, Sudan, Demokratiska republiken Kongo och Sierra Leone. Våldtäkt är ett tyst, effektivt och billigt vapen. Sexuellt våld används som krigstaktik för att angripa civila och ytterst skada hela samhällen. Det finns tydliga kopplingen mellan upprätthållande av internationell fred och säkerhet, och agerandet mot sexuellt våld. Dagens konflikter är nästan alltid inbördeskrig. Konflikter som har sitt ursprung kring makt, identitet och naturtillgångar. Det innebär att majoriteten av offren utgörs av civila. Något som placerar kvinnor och barn på frontlinjen, inte som stridande men som offer. Sexuellt överförbara sjukdomar, fysiska skador och oönskade graviditeter är några konsekvenser som drabbar offren. Hot om- och rädslan för våldtäkt driver kvinnor och flickor på flykt och begränsar deras livsutrymme. Även män och pojkar drabbas av sexuellt våld.
Vikten av att kvinnor deltar i konfliktlösning och arbete för långsiktig fred är belagt. Kvinnor ska varhelst de lever ha politiskt inflytande och tillgång till skydd. Vi efterlyser en starkare politisk vilja för att motverka sexuellt våld i samband med väpnade konflikter. Enhetliga och mer samordnade insatser på fältet efterfrågas liksom konkreta åtgärder. Jag har tidigare lyft fram delar som att kvinnor ska kvoteras till konfliktförebyggande arbete och fredsförhandlingar, att de som utsatts för sexuellt våld och våldtäkt ska ges rätt till hälso- och sjukvård och ska erbjudas skydd mot smitta, akut-p-piller och abortpiller. Vidare ska de få sin sak prövad rättsligt utifrån brottets straffvärde och kunna få föra grupptalan i domstol samt ha rätt till skadestånd. Då vill jag understryka att jag talar om allmänna domstolar och inte av militärdomstolar eller sk domar genom sedvanerätt. Folkrätten kan uppenbarligen utvecklas ytterligare till stöd för skydd av kvinnor liksom dess tillämpning.
Men nu är det hög tid att ha en mening om en förlängning av Margot Wallströms uppdrag, vill hon, vill Sveriges regering, vill FN?
Nedrustning och nedrustningsmöte för Mellanöstern
Jag ingick förra året i regeringsdelegationen till NPT,konferensen om icke-spridningsavtalet. Vi var flera som hade förhoppninga men också oro för att att konferensen skulle bryta samman. Men 189 stater enades till slut och bland annat om att med alla stater i Mellanöstern under 2012 anordna en konferens för att ta upp frågan om ett förbud mot massförstörelsevapen i regionen. På så sätt undvek man ett sammanbrott och kunde samlas även kring en text. Till att leda arbetet utsåg man YSA, Storbritannien, Ryssland samt FN:s generalsekreterare. Ett misslyckande likt 2005 hade underminerat både nedrustningsarbetet och den globala ickespridningsregimen.
Men ingen trodde att detta skulle vara en enkel fråga men det var konstruktivt att flytta ut frågan ur NPT-förhandlingarna för att kunna hanteras i särskild ordning.
Med en kärnvapenfri zon skulle länder i Mellanöstern inte kunna planera för att skaffa sig kärnvapen men också biologiska och kemiska vapen som några kanske redan har. Men knäckfrågan var och är att det också skulle innebära att Israel skrev under icke-spridningsavtalet. Till följd av att Israel skulle tvingas ställa sina kärnanläggningar under tillsyn av FN:s atomenergiorgan IAEA. Israel är som ni vet det enda landet i Mellanöstern som inte skrivit under icke-spridningsavtalet, NPT. Men också det land som allmänt anses inneha kärnvapen. Ständiga rykten, mer eller mindre grundade pekar ut Syrien och Iran som länder med ambitioner att utveckla kärnvapen. På samma sätt kommer rykten om andra massförstörelsevapen. Så det finns så mycket att prata om att det skulle räcka till en serie nedrustningskonferenser.
Men ännu har vare sig någon tidpunkt satts eller något värdland för konferensen utsetts. Ryssland har erbjudit sig men var man står idag har jag inte kännedom om. Det vi känner till är att NPT saknar resurser så man ens kan tala om ett sekretariat. Samtidigt vet vi att nedrustning skulle ha betydelse för fredsprocessen liksom dess motsvarighet kan bidra till att öka spänningar och misstro.
Säkerhetsfrågan, har trots att den kanske är den viktigaste frågan för Israel inte fått prioritet i denna form. Vill israelerna ens delta om konferensen kommer till stånd. Borde inte revolutionerna som rullat över Nordafrika upp till MÖ påverka även denna fråga positivt. Än ser vi inte det resultatet men Sverige kan bidra genom att understödja en konstruktiv process för nedrusning av massförstörelsevapen.
För övrigt noterar jag en ny klangton mellan Turkiet och Israel, något som inte bidrar inte till att dämpa spänningarna. Här har båda parter ett ansvar för att komma vidare. Som vanligt när man rör sig i denna region så lär några höra av sig om att jag borde sagt något ytterligare och dragit tillbaka annat eller grävt i historien. Men nu vill jag, om inte klockslag, så datum och land för en konferens om nedrustning av massförstörelsevapen.
Men ingen trodde att detta skulle vara en enkel fråga men det var konstruktivt att flytta ut frågan ur NPT-förhandlingarna för att kunna hanteras i särskild ordning.
Med en kärnvapenfri zon skulle länder i Mellanöstern inte kunna planera för att skaffa sig kärnvapen men också biologiska och kemiska vapen som några kanske redan har. Men knäckfrågan var och är att det också skulle innebära att Israel skrev under icke-spridningsavtalet. Till följd av att Israel skulle tvingas ställa sina kärnanläggningar under tillsyn av FN:s atomenergiorgan IAEA. Israel är som ni vet det enda landet i Mellanöstern som inte skrivit under icke-spridningsavtalet, NPT. Men också det land som allmänt anses inneha kärnvapen. Ständiga rykten, mer eller mindre grundade pekar ut Syrien och Iran som länder med ambitioner att utveckla kärnvapen. På samma sätt kommer rykten om andra massförstörelsevapen. Så det finns så mycket att prata om att det skulle räcka till en serie nedrustningskonferenser.
Men ännu har vare sig någon tidpunkt satts eller något värdland för konferensen utsetts. Ryssland har erbjudit sig men var man står idag har jag inte kännedom om. Det vi känner till är att NPT saknar resurser så man ens kan tala om ett sekretariat. Samtidigt vet vi att nedrustning skulle ha betydelse för fredsprocessen liksom dess motsvarighet kan bidra till att öka spänningar och misstro.
Säkerhetsfrågan, har trots att den kanske är den viktigaste frågan för Israel inte fått prioritet i denna form. Vill israelerna ens delta om konferensen kommer till stånd. Borde inte revolutionerna som rullat över Nordafrika upp till MÖ påverka även denna fråga positivt. Än ser vi inte det resultatet men Sverige kan bidra genom att understödja en konstruktiv process för nedrusning av massförstörelsevapen.
För övrigt noterar jag en ny klangton mellan Turkiet och Israel, något som inte bidrar inte till att dämpa spänningarna. Här har båda parter ett ansvar för att komma vidare. Som vanligt när man rör sig i denna region så lär några höra av sig om att jag borde sagt något ytterligare och dragit tillbaka annat eller grävt i historien. Men nu vill jag, om inte klockslag, så datum och land för en konferens om nedrustning av massförstörelsevapen.
torsdag 1 september 2011
Letter to Russia
TO:hon. Sergey Mironov, MP, President,“A Just Russia” Party
2 September 2011
Dear Hon. Mironov, MP,
RE: Anti-women amendments to the draft law "About basics of health protection of the citizens of the Russian Federation" presented by a member of “A Just Russia” Party
It has come to our attention that the State Duma of the Russian Federation will consider a draft law "About basics of health protection of the citizens of the Russian Federation" this September and that a member of the party you preside, Hon. Yelena Mizulina, MP has presented a series of amendments which would seek to limit women’s rights in the field of health, among them in accessing a safe a legal abortion. All of us who have signed this letter are Members of Parliament from Socialist parties across Europe with specific experience in women’s rights and sexual and reproductive health and rights.
While we recognise the right of national parliaments to legislate in the area of health in full sovereignty as well as the independence of individual members of parliament in matters related to their personal religious beliefs, we do also find that the amendments proposed by Hon. Mizulina, MP for “A Just Russia” Party are also in grave contradiction with socialist values as we understand them.
We believe that the amendments proposed by Hon. Mizulina, MP for “A Just Russia” Party which would:
- require written agreement from the husband of any married woman wishing to have an abortion;
- require women wanting an abortion to wait a fixed period, for pregnancies less than 11 weeks this “silence time” would be 1 week, but for any more developed pregnancies this would be 48 hours;
- force women seeking an abortion to go through a mandatory counselling session where the counsellor would attempt to convince the woman to keep the pregnancy and listen to the heartbeat of the foetus;
would represent a serious contravention of women’s right to health and privacy. When we see that the well-being of millions of Russian women is in peril and this because of the actions of a fellow socialist, we feel compelled to act.
Article 3 of Ethical Charter of the Socialist International, adopted at the XXII Congress of the Socialist International, São Paulo which stipulates that the Code of Conduct of the Socialist International includes respect of private life, fostering gender equality in every area of private and public life, as well as fighting against all forms of discrimination, including based on gender.
We hope that you can take this into consideration. While we understand that the demographic challenges in Russia are of paramount importance, we do not believe that they will be overcome by sacrificing women’s rights. In recent decades, a number of European countries have been able to reverse declining birth rates by investing in women and their health and rights. We will be pleased to share these examples from France, Belgium, Sweden and other countries so that a sound approach to overcoming population decline can be found which is based on Socialist values.
Yours sincerely, Carina Hägg and....................................................
.................................................
.................................
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)