Förslagen till regeringens utredning av sexköpslagen är för omfattande för att beskriva här. Men det är ändå viktigt att informera om att förslag till regeringens utredning av sexköpslagen nu har inlämnats. Och de är därmed offentlig handling. Vi är så allvarligt oroliga för sexköpslagen att vi inte kunde vänta på en remissrunda som kanske aldrig kommer. Utredningen bedrivs utan dialog och upplevs underhandsstyrd. Så nu har vi bidragit till utredningens arbetet på ett innovativt sätt och med kvalite. Därmed bidrar vi också till debatten.
I introduktionen står om att köp av en annan människas kropp för sex kränker jämlikheten, säkerheten, och värdigheten hos personen som köps. Det är ett uttryck för köparens makt över den andra människan. Huvudsakligen innebär prostitution att män köper kvinnor och flickor för sexuella ändamål. Sveriges lag om förbud mot köp av sexuell tjänst (Sexköpslagen 1999, 2005) bygger, genom att synliggöra det ojämlika förhållandet mellan köparen och den som köps och göra köparen straffrättsligt ansvarig, på dessa förståelser. Förarbetena reflekterar synsättet att lagen vilar på uppfattningen att köp av sexuell tjänst utgör ett övergrepp mot person, vilket kodifierats genom dess placering sedan 2005 i brottsbalken i kapitlet om sexualbrott (6 kap. 11
Och texten fortsättter med effekter av sexköpslagen och beehovet av ytterligare åtgärder.
För att landa i slutsatserna: De tre sammanlänkade förslag som presenterats förverkligar grundlagens jämlikhetsstadga, särskilt Regeringsformen, vilken i första kapitlet föreskriver att det ”allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället
Förslagens jämlikhetslogik följer också konsekvent det erkännande som finns i FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor, artikel 6, vilken anger att ”konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.”
Sexköpare utnyttjar kvinnoprostitutionen och hallickar sysslar med en form av kvinnohandel.
De motioner från vissa riksdagsledamöter som skulle ge en exklusiv rätt till skadestånd för offer för ”grovt”, men inte ”normalt”, sexköp, går i motsatt riktning eftersom de försvagar rättigheterna för prostituerade personer och nedvärderar skadan i ”vanlig” prostitution, vilket antas vara den utan människohandel. Dessa förslag anser att den prostituerade personen som utsätts för grovt sexköp har ett skyddsvärt intresse, emedan den som utsätts för det ”normala” sexköpet inte har det.
Denna gradering av skada utesluter understöd för prostituerade personer som inte kan bevisa att skadan de åsamkas är värre än vadhelst som uppfattas av andra som normalt. Normal prostitution ger rätt till understöd i form av såväl gottgörelse för den skada som åsamkats som ett medel att lämna sexindustrin. Ett sådant angreppsätt förlägger också ansvaret där det hör hemma eftersom prostitution inte skulle existera om ingen efterfrågan för den fanns.
Att anta de föreslagna stegen skulle ta Sverige ytterligare fram på vägen som började med antagandet av sexköpslagen och förde oss vidare, efter dess antagande, mot avskaffandet av världens äldsta förtryck.
Till stöd för skrivelsen: Carina Hägg S-kvinnor, Melissa Farley, PhD, Executive Director, Prostitution Research & Education, San Francisco, Ebon Kram, f.d. ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Ewa Larsson, fd riksdagsledamot, ordförande Gröna qvinnor, Catharine A. MacKinnon, professor i juridik, University of Michigan / Harvard University Bernardita Nunez, Terrafem, Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, Eva-Britt Svensson, Europaparlamentariker (v), Carina Sällberg, Ordförande, Föreningen KOBRA. Max Waltman, doktorand i statsvetenskap, Stockholms universitet .....och vi blir väl fler namn?
