Målet är en kärnvapenfri värld. En värld fri från massförstörelsevapen varav kärnvapen utgör det totala hotet mot vår värld. Men idag är det få i debatten som lyfter fram kampen mot kärnvapen som ett argument mot medlemskap i Nato.
Och den unga generation känner oftast inte till bakgrunden till att Sverige inte innehar kärnvapen. Men för S-kvinnor är detta fortfarande ett högst levande argument.
Det är ett ställningstagande som går tillbaka till Inga Thorsson. Hon var först förbundssekreterare i Socialdemokratiska kvinnoförbundet men för att 1952 bli förbundets ordförande, en post hon innehade till 1964. Under denna tid var rasade debatten för eller emot svenskt atomvapen. I den avgörande kampen gick Inga Thorsson i spetsen som den ledande kvinnan på nejsidan.
Statsminister Tage Erlander hade besvarat en interpellation från folkpartisten Per Ahlmark, där han förklarade att Sverige måste vara berett att försvara sig också mot atomvapen. På hösten samma år föreslog dåvarande ÖB att regeringen borde undersöka om Sverige skulle skaffa sig atomvapen för taktiskt bruk. Förespråkarna ansåg att atomvapen behövdes för att skydda Sveriges neutralitet.
Men S-kvinnor kamp mot som an då sa, atombomben, blev avgörande för att socialdemokraterna kom att välja bort kärnvapnet som också sedan dess har varit Sveriges säkerhetspolitiska linje. Kvinnorörelsen och fredsrörelsen har ofta haft sammanfallande mål. Sedan dess har miljörörelsen i dagens form tillkommit.
Samtidigt har Fp allt högljuddare ropat efter medlemskap i Nato medan M instämt men däremot valt att hålla en lägre profil. I em hade vi debatt i Riksdagen kammare om Vissa Säkerhetspolitiska frågor. Då framkom i Riksdagen att högpartierna har tillsatt en arbetsgrupp. I den arbetsgruppen ingår frågan om ett medlemskap i Nato. Och man talade öppen om en process mot ett medlemskap. Jag beklagar, men är inte förvånad över detta besked. Men däremot är jag förvånad över att ingen i en debatten om nedrustning och kärnvapen såg någon komplikation i detta relaterat till ett medlemskap i Nato. Att Centerpartiet har har bytt fot inte bara i frågan om kärnkraft utan också här blev sorgeligt nog tydligt.
Sverige har också under lång tid varit ledande i det globala arbetet för kärnvapennedrustning. Tyvärr gav högerpartierna idag besked om att de borgerliga kvinnorna svikit fredsrörelsen i en av framtidens ödesfrågor. Strävan efter medlemskap i Nato är alltmer överordnat arbetet för nedrustning.
Vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet har alltid det nukleära hotet aktuellt. Mycket har hänt sedan det kalla krigets dagar, och världen ser annorlunda ut idag. Men hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar än idag. Det handlar inte bara om risken för konventionellt krig mellan suveräna stater utan också om kärnvapenspridning Kärnvapen kan vara på drift och riskerar att hamna i terroristers händer. Då har alla utan något enda fribrev ett ansvar för att ytterligare anstränga sig för nedrsutning. Och Nato är även en union av kärnvapen. Att länder inom Nato som innehar kränvapen är demokrati är inget skäl för att inte nedrusta. Tvärtom, är det ett skäl till initativ för nedrustning.
