Kryssa en kvinna! Ett uttalande som antogs av S-kvinnors årskongress efter att ha föredragits av Greta Kreig, klubben i Vetlanda. Uttalandet har också synts som inänsädare lokal media.
Valet år 2010 närmar sig. Vi vill därför passa på att tacka våra riksdagskvinnor för det utomordentliga arbete de utfört i riksdagen, i sina respektive utskott och för länets bästa. Dessutom har de flitigt deltagit i partiets inre verksamhet och i det utåtriktade arbetet gentemot allmänheten med tal, tidningsartiklar och framträdanden i radio och tv. Vårt förtroende för dem är grundmurat. Som goda partiarbetare har de varit en inspirationskälla för allas vår strävan att föra fram partiet till seger i höstens val.
Därför går vi ut med parollen: Du som väljer s, kryssa en kvinna på valsedeln!
S-Kvinnor Jönköping län
fredag 26 mars 2010
tisdag 23 mars 2010
Reaktion mot strippklubb i Barnarp
PRESSMEDDELANDE FRÅN SOCIALDEMOKRATERNA I RIKSDAGEN
Datum: 2010-03-23
Carina Hägg kräver att kommunen agerar mot strippklubben i Barnarp
I ett brev till kommundelsrådet i Barnarp skrev Carina Hägg att kommunen borde agera för att stoppa den omstridda strippklubben, kommunen kan ännu agera.
Polisen i Jönköping har beslutat att verksamheten kommer att få fortsätta, men Carina Hägg menar att kommunen ändå har möjligheter att vidta åtgärder. Hon har i egenskap av ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län skrivit ett brev till det moderata kommundelsrådet i Barnarp, Rune Nykvist, där hon krävdr att kommunen agerar. Ett krav som nu upprepas.
"I ordningsstadgans 2 kap. 14 § regleras förbud mot anordnade av "offentlig pornografisk föreställning". Det är angeläget att agera mot strippklubbar som en del av ett brottsförebyggande arbete även mot prostitution och annan kriminell verksamhet Om ordningsstadgan bedöms som otydlig eller otillräcklig för den här typen av problem som i Barnarp av er så är ni välkomna att påtala behovet av förtydligande i syfte att kunna vidta ytterligare åtgärder.
Sexklubbars koppling till kriminalitet beskrevs väl i Sexualbrottskommitténs utredning (SOU 2001:14). Något som bör beaktas i brottsförebyggande syfte.
Men i grunden handlar det om synen på kvinnor." skriver Carina Hägg i brevet.
Carina Hägg har även skrivit en riksdagsmotion med krav på att stoppa porrklubbar.
Datum: 2010-03-23
Carina Hägg kräver att kommunen agerar mot strippklubben i Barnarp
I ett brev till kommundelsrådet i Barnarp skrev Carina Hägg att kommunen borde agera för att stoppa den omstridda strippklubben, kommunen kan ännu agera.
Polisen i Jönköping har beslutat att verksamheten kommer att få fortsätta, men Carina Hägg menar att kommunen ändå har möjligheter att vidta åtgärder. Hon har i egenskap av ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län skrivit ett brev till det moderata kommundelsrådet i Barnarp, Rune Nykvist, där hon krävdr att kommunen agerar. Ett krav som nu upprepas.
"I ordningsstadgans 2 kap. 14 § regleras förbud mot anordnade av "offentlig pornografisk föreställning". Det är angeläget att agera mot strippklubbar som en del av ett brottsförebyggande arbete även mot prostitution och annan kriminell verksamhet Om ordningsstadgan bedöms som otydlig eller otillräcklig för den här typen av problem som i Barnarp av er så är ni välkomna att påtala behovet av förtydligande i syfte att kunna vidta ytterligare åtgärder.
Sexklubbars koppling till kriminalitet beskrevs väl i Sexualbrottskommitténs utredning (SOU 2001:14). Något som bör beaktas i brottsförebyggande syfte.
Men i grunden handlar det om synen på kvinnor." skriver Carina Hägg i brevet.
Carina Hägg har även skrivit en riksdagsmotion med krav på att stoppa porrklubbar.
måndag 22 mars 2010
Barnfattigdom i Jönköping av Nalin Pekgul och mig i JP
Nalin Pekgul, Förbundsordförande och min som ordförande för S-kvinnor Jönköping län, artikeln var införd i Jönköpings-Posten fredagen den 19 mars 2010. Läs mer nedan.
Vi har barnfattigdom även här:
I Jönköping 2006 levde nästan vart tionde barn under fattigdomsstrecket enligt en undersökning från Rädda Barnen. Då var det högkonjunktur, nu är det lågkonjunktur och barnfattigdomen beräknas når ännu högre siffror. Bara under den senaste mandatperioden har barnfattigdomen ökat med 45 procent. Fattigdomen i Sverige ser inte ut som fattigdomen i Sudan eller Guatemala. Människor dör inte av svält och barn lever inte på gatan. Men fattigdom är ett relativt begrepp. Fattiga barn i Sverige kan därför inte jämföras med fattiga barn i Afrika eller Sydamerika utan måste jämföras med andra svenska barn. Barnfattigdomen i Sverige ser olika ut. Dess gemensamma nämnare är att den försvårar livet för barnen och leder ofta till utanförskap. Fattigdomen kan t.ex. avspegla sig i flicka som blir mobbad för att hon är äcklig eftersom hon har samma kläder på sig i skolan varje dag. Hon får också skäll av fröken som säger att hon bara sitter och dagdrömmer då hon inte kan svara på frökens frågor. Men den egentliga orsaken är att hon har huvudvärk och inte kan se vad som står på tavlan eftersom hon saknar glasögon. Hon är bara en av 23 000 svenska barn som inte har råd att köpa glasögon. Hur påverkas dessa barns framtid av detta?
Ett annat exempel på fattigdom i Sverige är en pojke vars högsta dröm är att bli fotbollsproffs men dyra fotbollsskor och avgifter till klubben gör att han får nöja sig med att spela på gatan. Vad kommer han att göra med sin överskottsenergi och frustration i framtiden?
Enligt FN:s barnkonvention ska varje barn ha rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Men för personerna i ovanstående exempel begränsas deras framtid redan i barndomen. I ett välfärdssamhälle som Sverige borde det inte behöva vara så. I kampen mot barnfattigdom kräver S-kvinnor att FN:s barnkonvention görs om till lag!
Fattigdomen är mest utbredd bland barn som lever i familjer med en ensam kvinna som familjeförsörjare och bland barn vars föräldrar är arbetslösa. Det finns ett samband mellan barnfattigdomen och kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden som i sin tur hänger samman med brister i barnomsorgen. En självklar faktor till att minska barnfattigdom är att därför att se över arbetsvillkoren och barnomsorgen. S-kvinnor vill införa rätt till heltid genom lagstiftning. Vi vill också ha en utbyggd och förbättrad barnomsorg. S-kvinnor kräver därför ökade resurser till barnomsorgen så att platsgarantin och behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid kan uppfyllas i alla kommuner! Situationen för fattiga barn förvärras av att skolan bidrar till att förstärka deras utanförskap. Extrakostnader för utflykter förekommer ofta trots att det är förbjudet för skolorna att ta ut avgifter. Skolorna förväntar sig även att eleverna har dator och Internetuppkoppling för att klara läxläsning. Kvaliteten på skolor och undervisning varierar mycket mellan olika områden. Trenden är dock tydlig, i storstadsförorterna och de fattigaste områdena har eleverna sämst studieresultat. En förklaring kan förvisso vara att de mest studiemotiverade eleverna flyr till skolor i de rikare områdena. Men detta förklaras i sin tur genom att det satsas mindre på skolor i de fattigare områdena. Vi vill därför att man ser över resursfördelningen till skolor i landet. I områden där studieresultaten är låga bör också särskilda satsningar upprättas.
Även på fritiden förstärks klassklyftorna genom avgifter i föreningar och kommunala kulturskolor. På dessa områden har vi stora möjligheter att förändra genom den lokala politiken i Jönköping- i länet och kommunerna.Vi Socialdemokrater tror på ett samhälle där alla människor under samma förutsättningar ska få chans att skapa sig ett så bra liv som möjligt. Men de fattiga barnen i Sverige har inte samma förutsättningar. Ännu. Vi vill genom ovanstående åtgärder öka insatserna mot barnfattigdom. Sådana insatser skulle inte bara minska lidandet, de ger också en långsiktig ekonomisk vinst för samhället.
Visst, barn i Sverige svälter inte av fattigdom eller bor på gatan. Detta är något som varken hör hemma i Jönköping eller i övriga landet. Men att vart tionde barn i Jönköping och vart sjunde barn i resten av landet hamnar i utanförskap på grund av fattigdom borde inte heller vara något som hör hemma i ett välfärdsamhälle
Vi har barnfattigdom även här:
I Jönköping 2006 levde nästan vart tionde barn under fattigdomsstrecket enligt en undersökning från Rädda Barnen. Då var det högkonjunktur, nu är det lågkonjunktur och barnfattigdomen beräknas når ännu högre siffror. Bara under den senaste mandatperioden har barnfattigdomen ökat med 45 procent. Fattigdomen i Sverige ser inte ut som fattigdomen i Sudan eller Guatemala. Människor dör inte av svält och barn lever inte på gatan. Men fattigdom är ett relativt begrepp. Fattiga barn i Sverige kan därför inte jämföras med fattiga barn i Afrika eller Sydamerika utan måste jämföras med andra svenska barn. Barnfattigdomen i Sverige ser olika ut. Dess gemensamma nämnare är att den försvårar livet för barnen och leder ofta till utanförskap. Fattigdomen kan t.ex. avspegla sig i flicka som blir mobbad för att hon är äcklig eftersom hon har samma kläder på sig i skolan varje dag. Hon får också skäll av fröken som säger att hon bara sitter och dagdrömmer då hon inte kan svara på frökens frågor. Men den egentliga orsaken är att hon har huvudvärk och inte kan se vad som står på tavlan eftersom hon saknar glasögon. Hon är bara en av 23 000 svenska barn som inte har råd att köpa glasögon. Hur påverkas dessa barns framtid av detta?
Ett annat exempel på fattigdom i Sverige är en pojke vars högsta dröm är att bli fotbollsproffs men dyra fotbollsskor och avgifter till klubben gör att han får nöja sig med att spela på gatan. Vad kommer han att göra med sin överskottsenergi och frustration i framtiden?
Enligt FN:s barnkonvention ska varje barn ha rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Men för personerna i ovanstående exempel begränsas deras framtid redan i barndomen. I ett välfärdssamhälle som Sverige borde det inte behöva vara så. I kampen mot barnfattigdom kräver S-kvinnor att FN:s barnkonvention görs om till lag!
Fattigdomen är mest utbredd bland barn som lever i familjer med en ensam kvinna som familjeförsörjare och bland barn vars föräldrar är arbetslösa. Det finns ett samband mellan barnfattigdomen och kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden som i sin tur hänger samman med brister i barnomsorgen. En självklar faktor till att minska barnfattigdom är att därför att se över arbetsvillkoren och barnomsorgen. S-kvinnor vill införa rätt till heltid genom lagstiftning. Vi vill också ha en utbyggd och förbättrad barnomsorg. S-kvinnor kräver därför ökade resurser till barnomsorgen så att platsgarantin och behovet av barnomsorg på obekväm arbetstid kan uppfyllas i alla kommuner! Situationen för fattiga barn förvärras av att skolan bidrar till att förstärka deras utanförskap. Extrakostnader för utflykter förekommer ofta trots att det är förbjudet för skolorna att ta ut avgifter. Skolorna förväntar sig även att eleverna har dator och Internetuppkoppling för att klara läxläsning. Kvaliteten på skolor och undervisning varierar mycket mellan olika områden. Trenden är dock tydlig, i storstadsförorterna och de fattigaste områdena har eleverna sämst studieresultat. En förklaring kan förvisso vara att de mest studiemotiverade eleverna flyr till skolor i de rikare områdena. Men detta förklaras i sin tur genom att det satsas mindre på skolor i de fattigare områdena. Vi vill därför att man ser över resursfördelningen till skolor i landet. I områden där studieresultaten är låga bör också särskilda satsningar upprättas.
Även på fritiden förstärks klassklyftorna genom avgifter i föreningar och kommunala kulturskolor. På dessa områden har vi stora möjligheter att förändra genom den lokala politiken i Jönköping- i länet och kommunerna.Vi Socialdemokrater tror på ett samhälle där alla människor under samma förutsättningar ska få chans att skapa sig ett så bra liv som möjligt. Men de fattiga barnen i Sverige har inte samma förutsättningar. Ännu. Vi vill genom ovanstående åtgärder öka insatserna mot barnfattigdom. Sådana insatser skulle inte bara minska lidandet, de ger också en långsiktig ekonomisk vinst för samhället.
Visst, barn i Sverige svälter inte av fattigdom eller bor på gatan. Detta är något som varken hör hemma i Jönköping eller i övriga landet. Men att vart tionde barn i Jönköping och vart sjunde barn i resten av landet hamnar i utanförskap på grund av fattigdom borde inte heller vara något som hör hemma i ett välfärdsamhälle
söndag 21 mars 2010
S-Kvinnor Jönköpings län - Uttalande om drogtester
Jönköpings läns socialdemokratiska kvinnodistrikt, samlad till årskonferens lördagen den 20 mars 2010 anser att den borgerliga regeringens förslag att låta polis drogtesta barn under 15 år utan föräldrars medgivande är både okänsligt och kränkande, både för den unge och dennes anhöriga.
Både lagrådet och merparten av remissinstanserna har kritiserat och uttalat att förslaget innebär en intgregritetskränkande åtgärd och att förslaget är att ses som ett straff och riskerar att sänka straffrättsåldern.
Det finns en stor samstämmighet att narkotika- och spritmissbruk i unga år kan skapa men för all framtid. Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen en kommission Mobilisering mot Narkotika. När den borgerliga regeringen kom till makten lades kommissionen ned och avlivades.
Det synes vara en enkel lösning på ungas väg in i ett missbruk att låta polisen avkräva ett urinprov och därefter konstatera att den unge har missbrukat eller testat narkotika. Nu är det så att all narkotika inte ger något utslag i ett urinprov utan ganska krävande tester och analyser och det är också så att även hostmedicin kan ge ett utslag som om den unge har missbrukat droger. Ett annat problem är ju att nya narkotiska preparat ständigt dyker upp och som inte är identifierade som sådana, vilket gör att även om den unge testat preparatet så är det inte att betrakta som ett narkotikamissbruk.
När en ung människa under 15 år är misstänkt för något brott skall alltid föräldrar och ev socialtjänst finnas med vid förhör, men genom detta förslag tycks regeringen bortse från vikten av föräldrars närvaro. S-kvinnor har inget emot att unga människor drogtestas, det görs redan idag, men vi protesterar kraftfullt mot den okänsliga attityden och mot den identitetskränkande handlingen och som förslaget innebär och är ett hot mot ungas rättigheter och rättssäkerhet. Det är viktigt att samhället tillsammans med föräldrar kan förhindra och förebygga missbruk och tester av droger hos de unga. Det kräver att omgivningen uppmärksammar avvikelser i beteende och sätter in åtgärder samt att samhället bygges så att unga kan känna trygghet i sin uppväxt, att skolan och fritiden ger alla barn – inte bara några – möjligheter att färdas väl genom livet.
Carina Hägg
Ordförande S-kvinnor Jönköpinga län
Både lagrådet och merparten av remissinstanserna har kritiserat och uttalat att förslaget innebär en intgregritetskränkande åtgärd och att förslaget är att ses som ett straff och riskerar att sänka straffrättsåldern.
Det finns en stor samstämmighet att narkotika- och spritmissbruk i unga år kan skapa men för all framtid. Därför tillsatte den socialdemokratiska regeringen en kommission Mobilisering mot Narkotika. När den borgerliga regeringen kom till makten lades kommissionen ned och avlivades.
Det synes vara en enkel lösning på ungas väg in i ett missbruk att låta polisen avkräva ett urinprov och därefter konstatera att den unge har missbrukat eller testat narkotika. Nu är det så att all narkotika inte ger något utslag i ett urinprov utan ganska krävande tester och analyser och det är också så att även hostmedicin kan ge ett utslag som om den unge har missbrukat droger. Ett annat problem är ju att nya narkotiska preparat ständigt dyker upp och som inte är identifierade som sådana, vilket gör att även om den unge testat preparatet så är det inte att betrakta som ett narkotikamissbruk.
När en ung människa under 15 år är misstänkt för något brott skall alltid föräldrar och ev socialtjänst finnas med vid förhör, men genom detta förslag tycks regeringen bortse från vikten av föräldrars närvaro. S-kvinnor har inget emot att unga människor drogtestas, det görs redan idag, men vi protesterar kraftfullt mot den okänsliga attityden och mot den identitetskränkande handlingen och som förslaget innebär och är ett hot mot ungas rättigheter och rättssäkerhet. Det är viktigt att samhället tillsammans med föräldrar kan förhindra och förebygga missbruk och tester av droger hos de unga. Det kräver att omgivningen uppmärksammar avvikelser i beteende och sätter in åtgärder samt att samhället bygges så att unga kan känna trygghet i sin uppväxt, att skolan och fritiden ger alla barn – inte bara några – möjligheter att färdas väl genom livet.
Carina Hägg
Ordförande S-kvinnor Jönköpinga län
Nedrusta nu och Nej till Nato - S-Kvinnor Jkp län
Målet är en kärnvapenfri värld - en värld fri från massförstörelsevapen. Det var den dåvarande ordförande för Socialdemokratiska kvinnoförbundet, Inga Thorsson som ledde den avgörande kampen mot atombomben, socialdemokraterna sa nej till kärnvapen. Och S-kvinnor avgjorde samtidigt Sveriges säkerhetspolitiska linje. Vår militära alliansfrihet ligger fast.
Vi har i Inga Thorssons anda allt sedan dess varit pådrivande i arbetet för kärnvapennedrustning. S-kvinnor gick före i kampen mot landminor och sa nej till klustervapen och arbetar för att implementera FN:s resolutioner 1325 och 1820. Och vi välkomnar att Al-anfal med attacken på Halabja erkänts som ett folkmord. Vi vill ha fokus på konfliktförebyggande arbete.
Om relationen mellan kön och vapen finns att läsa också i Weapons of Mass Destruction Commission, WMDC, rapport The Relevance of Gender for Eliminating Weapons of Mass Destruction. Världens kärnvapenarsenal skulle kunna döda oss alla fem gånger om.
Högerpartiernas kvinnor sviker i en av framtidens ödesfrågor, nedrustning. Strävan efter medlemskap i Nato är alltmer överordnat nedrustningsarbetet. Högerpartierna har tillsatt en arbetsgrupp som hanterar frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. De talar nu öppet om en process mot ett medlemskap i Nato och avvisar att frågor som kärnvapeninnehav och nedrustning är relaterat till medlemskap i Nato. Medan S-kvinnor fortfarande ser kärnvapeninnhavet som ett högst levande argument mot medlemskap i Nato.
För S-kvinnor är det nukleära hotet högst aktuellt. Världen har förändrats sedan det kalla krigets dagar men hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar än idag. Risken för ett konventionellt krig mellan suveräna stater återstår och vi oroar oss för kärnvapenspridning. Kärnvapen kan vara på drift och riskerar att hamna i terroristers händer. Alla länder har ansvar för att ytterligare anstränga sig för nedrustning. Nato är även en union av kärnvapen. Att länder inom Nato som innehar kärnvapen är demokratier är inget skäl för att inte nedrusta. Tvärtom, det är ett skäl till initiativ för nedrustning. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh insåg riskerna med att nedrustningsfrågan gått i stå. Så hon tillsatte Blixt-kommissionen som lade fram 60 förslag för nedrustning. Förslag som nuvarande regeringen inte tagit tillvara,
S-kvinnor kräver att förslagen från Blixtkommissionen drivs. Vi förväntar oss initiativ från EU och Sveriges regering inför översynskonferensen av Non-Proliferation Treaty, NPT, våren 2010 tar kraftfulla initiaitiv för nedrustning och spridning av kärnvapen.
S- kvinnor ser att ett aktivt ansvarstagande och samverkan för både vår egen och andras säkerhet även fortsättningsvis kan kombineras med militärt alliansfria, vårt nej till ett medlemskap i Nato ligger fast.
Carina Hägg
Ordförande S-Kvinnor Jönköpings län
Vi har i Inga Thorssons anda allt sedan dess varit pådrivande i arbetet för kärnvapennedrustning. S-kvinnor gick före i kampen mot landminor och sa nej till klustervapen och arbetar för att implementera FN:s resolutioner 1325 och 1820. Och vi välkomnar att Al-anfal med attacken på Halabja erkänts som ett folkmord. Vi vill ha fokus på konfliktförebyggande arbete.
Om relationen mellan kön och vapen finns att läsa också i Weapons of Mass Destruction Commission, WMDC, rapport The Relevance of Gender for Eliminating Weapons of Mass Destruction. Världens kärnvapenarsenal skulle kunna döda oss alla fem gånger om.
Högerpartiernas kvinnor sviker i en av framtidens ödesfrågor, nedrustning. Strävan efter medlemskap i Nato är alltmer överordnat nedrustningsarbetet. Högerpartierna har tillsatt en arbetsgrupp som hanterar frågan om ett svenskt medlemskap i Nato. De talar nu öppet om en process mot ett medlemskap i Nato och avvisar att frågor som kärnvapeninnehav och nedrustning är relaterat till medlemskap i Nato. Medan S-kvinnor fortfarande ser kärnvapeninnhavet som ett högst levande argument mot medlemskap i Nato.
För S-kvinnor är det nukleära hotet högst aktuellt. Världen har förändrats sedan det kalla krigets dagar men hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar än idag. Risken för ett konventionellt krig mellan suveräna stater återstår och vi oroar oss för kärnvapenspridning. Kärnvapen kan vara på drift och riskerar att hamna i terroristers händer. Alla länder har ansvar för att ytterligare anstränga sig för nedrustning. Nato är även en union av kärnvapen. Att länder inom Nato som innehar kärnvapen är demokratier är inget skäl för att inte nedrusta. Tvärtom, det är ett skäl till initiativ för nedrustning. Dåvarande utrikesminister Anna Lindh insåg riskerna med att nedrustningsfrågan gått i stå. Så hon tillsatte Blixt-kommissionen som lade fram 60 förslag för nedrustning. Förslag som nuvarande regeringen inte tagit tillvara,
S-kvinnor kräver att förslagen från Blixtkommissionen drivs. Vi förväntar oss initiativ från EU och Sveriges regering inför översynskonferensen av Non-Proliferation Treaty, NPT, våren 2010 tar kraftfulla initiaitiv för nedrustning och spridning av kärnvapen.
S- kvinnor ser att ett aktivt ansvarstagande och samverkan för både vår egen och andras säkerhet även fortsättningsvis kan kombineras med militärt alliansfria, vårt nej till ett medlemskap i Nato ligger fast.
Carina Hägg
Ordförande S-Kvinnor Jönköpings län
S-kvinnor Jkp län om barnomsorg på obekväm arbetstid!
Lagstadga om barnomsorg på obekväm arbetstid!
För många föräldrar är barnomsorg på oregelbunden eller obekväm arbetstid en förutsättning för att kunna yrkesarbeta. Detta gäller inte minst ensamstående föräldrar, där majoriteten är kvinnor.
Det ökande gendergapet visar att Sverige står långt från målet om ett jämställt samhälle och ett jämställt familjeliv. Om kvinnor ska bli ekonomiskt självständiga måste vi kunna delta i arbetslivet på samma villkor som männen. Så är det inte i dag. Anledningen är att en orimligt stor del av omsorgen om barn och äldre liksom stödet till människor med funktionsnedsättning fortfarande är beroende av kvinnors obetalda arbete. Så länge som den bördan vilar på kvinnors axlar kommer kvinnor att ha lägre förvärvsinkomster och lägre pensioner än männen. Jämställdhetspolitiken måste utgå från detta samband.
Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast c:a 4000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger är ett akut hinder på vägen mot ett jämställt samhälle.
En undersökning av organisationen Makalösa Föräldrar visar att sex av tio kommuner inte erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid och att den ekonomiska krisen leder till att flera kommuner väljer att skära ner denna verksamhet eftersom den inte är lagstadgad. Länets kommuner kan agera till förmån för en trygg barnomsorg på obekväm arbetstid.
”Kvinnor och män har samma möjligheter till avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”. Detta mål antogs av riksdagen 2006 som ett av fyra delmål för jämställdhetspolitiken.
För oss är det självklart att politiken i allmänhet och välfärdspolitiken i synnerhet ska utformas med detta mål för ögonen. Därför är det också självklart att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid.
S-kvinnor Jönköpings län uttalar kravet att regeringens förslag till ny skollag skärps så att kommunerna blir skyldiga att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.
antagit vid Årskongressen i Norrahammar 20 mars
Carina Hägg
Ordförande S-Kvinnor Jönköpings län
För många föräldrar är barnomsorg på oregelbunden eller obekväm arbetstid en förutsättning för att kunna yrkesarbeta. Detta gäller inte minst ensamstående föräldrar, där majoriteten är kvinnor.
Det ökande gendergapet visar att Sverige står långt från målet om ett jämställt samhälle och ett jämställt familjeliv. Om kvinnor ska bli ekonomiskt självständiga måste vi kunna delta i arbetslivet på samma villkor som männen. Så är det inte i dag. Anledningen är att en orimligt stor del av omsorgen om barn och äldre liksom stödet till människor med funktionsnedsättning fortfarande är beroende av kvinnors obetalda arbete. Så länge som den bördan vilar på kvinnors axlar kommer kvinnor att ha lägre förvärvsinkomster och lägre pensioner än männen. Jämställdhetspolitiken måste utgå från detta samband.
Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast c:a 4000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger är ett akut hinder på vägen mot ett jämställt samhälle.
En undersökning av organisationen Makalösa Föräldrar visar att sex av tio kommuner inte erbjuder barnomsorg på obekväm arbetstid och att den ekonomiska krisen leder till att flera kommuner väljer att skära ner denna verksamhet eftersom den inte är lagstadgad. Länets kommuner kan agera till förmån för en trygg barnomsorg på obekväm arbetstid.
”Kvinnor och män har samma möjligheter till avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”. Detta mål antogs av riksdagen 2006 som ett av fyra delmål för jämställdhetspolitiken.
För oss är det självklart att politiken i allmänhet och välfärdspolitiken i synnerhet ska utformas med detta mål för ögonen. Därför är det också självklart att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid.
S-kvinnor Jönköpings län uttalar kravet att regeringens förslag till ny skollag skärps så att kommunerna blir skyldiga att erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid.
antagit vid Årskongressen i Norrahammar 20 mars
Carina Hägg
Ordförande S-Kvinnor Jönköpings län
onsdag 17 mars 2010
Vi bidrar till utredningen av sexköpslagen
Förslagen till regeringens utredning av sexköpslagen är för omfattande för att beskriva här. Men det är ändå viktigt att informera om att förslag till regeringens utredning av sexköpslagen nu har inlämnats. Och de är därmed offentlig handling. Vi är så allvarligt oroliga för sexköpslagen att vi inte kunde vänta på en remissrunda som kanske aldrig kommer. Utredningen bedrivs utan dialog och upplevs underhandsstyrd. Så nu har vi bidragit till utredningens arbetet på ett innovativt sätt och med kvalite. Därmed bidrar vi också till debatten.
I introduktionen står om att köp av en annan människas kropp för sex kränker jämlikheten, säkerheten, och värdigheten hos personen som köps. Det är ett uttryck för köparens makt över den andra människan. Huvudsakligen innebär prostitution att män köper kvinnor och flickor för sexuella ändamål. Sveriges lag om förbud mot köp av sexuell tjänst (Sexköpslagen 1999, 2005) bygger, genom att synliggöra det ojämlika förhållandet mellan köparen och den som köps och göra köparen straffrättsligt ansvarig, på dessa förståelser. Förarbetena reflekterar synsättet att lagen vilar på uppfattningen att köp av sexuell tjänst utgör ett övergrepp mot person, vilket kodifierats genom dess placering sedan 2005 i brottsbalken i kapitlet om sexualbrott (6 kap. 11
Och texten fortsättter med effekter av sexköpslagen och beehovet av ytterligare åtgärder.
För att landa i slutsatserna: De tre sammanlänkade förslag som presenterats förverkligar grundlagens jämlikhetsstadga, särskilt Regeringsformen, vilken i första kapitlet föreskriver att det ”allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället
Förslagens jämlikhetslogik följer också konsekvent det erkännande som finns i FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor, artikel 6, vilken anger att ”konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.”
Sexköpare utnyttjar kvinnoprostitutionen och hallickar sysslar med en form av kvinnohandel.
De motioner från vissa riksdagsledamöter som skulle ge en exklusiv rätt till skadestånd för offer för ”grovt”, men inte ”normalt”, sexköp, går i motsatt riktning eftersom de försvagar rättigheterna för prostituerade personer och nedvärderar skadan i ”vanlig” prostitution, vilket antas vara den utan människohandel. Dessa förslag anser att den prostituerade personen som utsätts för grovt sexköp har ett skyddsvärt intresse, emedan den som utsätts för det ”normala” sexköpet inte har det.
Denna gradering av skada utesluter understöd för prostituerade personer som inte kan bevisa att skadan de åsamkas är värre än vadhelst som uppfattas av andra som normalt. Normal prostitution ger rätt till understöd i form av såväl gottgörelse för den skada som åsamkats som ett medel att lämna sexindustrin. Ett sådant angreppsätt förlägger också ansvaret där det hör hemma eftersom prostitution inte skulle existera om ingen efterfrågan för den fanns.
Att anta de föreslagna stegen skulle ta Sverige ytterligare fram på vägen som började med antagandet av sexköpslagen och förde oss vidare, efter dess antagande, mot avskaffandet av världens äldsta förtryck.
Till stöd för skrivelsen: Carina Hägg S-kvinnor, Melissa Farley, PhD, Executive Director, Prostitution Research & Education, San Francisco, Ebon Kram, f.d. ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Ewa Larsson, fd riksdagsledamot, ordförande Gröna qvinnor, Catharine A. MacKinnon, professor i juridik, University of Michigan / Harvard University Bernardita Nunez, Terrafem, Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, Eva-Britt Svensson, Europaparlamentariker (v), Carina Sällberg, Ordförande, Föreningen KOBRA. Max Waltman, doktorand i statsvetenskap, Stockholms universitet .....och vi blir väl fler namn?
I introduktionen står om att köp av en annan människas kropp för sex kränker jämlikheten, säkerheten, och värdigheten hos personen som köps. Det är ett uttryck för köparens makt över den andra människan. Huvudsakligen innebär prostitution att män köper kvinnor och flickor för sexuella ändamål. Sveriges lag om förbud mot köp av sexuell tjänst (Sexköpslagen 1999, 2005) bygger, genom att synliggöra det ojämlika förhållandet mellan köparen och den som köps och göra köparen straffrättsligt ansvarig, på dessa förståelser. Förarbetena reflekterar synsättet att lagen vilar på uppfattningen att köp av sexuell tjänst utgör ett övergrepp mot person, vilket kodifierats genom dess placering sedan 2005 i brottsbalken i kapitlet om sexualbrott (6 kap. 11
Och texten fortsättter med effekter av sexköpslagen och beehovet av ytterligare åtgärder.
För att landa i slutsatserna: De tre sammanlänkade förslag som presenterats förverkligar grundlagens jämlikhetsstadga, särskilt Regeringsformen, vilken i första kapitlet föreskriver att det ”allmänna skall verka för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället
Förslagens jämlikhetslogik följer också konsekvent det erkännande som finns i FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor, artikel 6, vilken anger att ”konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bekämpa alla former av handel med kvinnor och utnyttjande av kvinnoprostitution.”
Sexköpare utnyttjar kvinnoprostitutionen och hallickar sysslar med en form av kvinnohandel.
De motioner från vissa riksdagsledamöter som skulle ge en exklusiv rätt till skadestånd för offer för ”grovt”, men inte ”normalt”, sexköp, går i motsatt riktning eftersom de försvagar rättigheterna för prostituerade personer och nedvärderar skadan i ”vanlig” prostitution, vilket antas vara den utan människohandel. Dessa förslag anser att den prostituerade personen som utsätts för grovt sexköp har ett skyddsvärt intresse, emedan den som utsätts för det ”normala” sexköpet inte har det.
Denna gradering av skada utesluter understöd för prostituerade personer som inte kan bevisa att skadan de åsamkas är värre än vadhelst som uppfattas av andra som normalt. Normal prostitution ger rätt till understöd i form av såväl gottgörelse för den skada som åsamkats som ett medel att lämna sexindustrin. Ett sådant angreppsätt förlägger också ansvaret där det hör hemma eftersom prostitution inte skulle existera om ingen efterfrågan för den fanns.
Att anta de föreslagna stegen skulle ta Sverige ytterligare fram på vägen som började med antagandet av sexköpslagen och förde oss vidare, efter dess antagande, mot avskaffandet av världens äldsta förtryck.
Till stöd för skrivelsen: Carina Hägg S-kvinnor, Melissa Farley, PhD, Executive Director, Prostitution Research & Education, San Francisco, Ebon Kram, f.d. ordförande, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (ROKS), Ewa Larsson, fd riksdagsledamot, ordförande Gröna qvinnor, Catharine A. MacKinnon, professor i juridik, University of Michigan / Harvard University Bernardita Nunez, Terrafem, Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, Eva-Britt Svensson, Europaparlamentariker (v), Carina Sällberg, Ordförande, Föreningen KOBRA. Max Waltman, doktorand i statsvetenskap, Stockholms universitet .....och vi blir väl fler namn?
skriver med Yvonne Lindholm Andersson i Finnveden.Nu
Carina Hägg Ordförande S-Kvinnor Jönköpings län och Yvonne Lindholm Andersson skriver i Finnveden.Nu
Det är bra att jämställdhetsfrågorna återigen fått en framskjuten plats i samhällsdebatten. Samtidigt belyser debatten hur långt vi ännu står från målet om ett jämställt samhälle och ett jämställt familjeliv. Om kvinnor ska bli ekonomiskt självständiga måste vi kunna delta i arbetslivet på samma villkor som männen. Så är det inte i dag. Anledningen är att en orimligt stor del av omsorgen om barn och äldre liksom stödet till människor med funktionsnedsättning fortfarande är beroende av kvinnors obetalda arbete. Så länge som den bördan vilar på kvinnors axlar kommer kvinnor att ha lägre förvärvsinkomster och lägre pensioner än männen. Jämställdhetspolitiken måste utgå från detta samband. Reglerna i föräldraförsäkringen måste styra mot att föräldrarna delar lika på föräldradagarna. Brister i den offentligt finansierade omsorgen om barn och äldre liksom i stödet barn med särskilda behov och till vuxna med funktionsnedsättning måste uppmärksammas och rättas till.
Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast c:a 4000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Andelen kvinnor med små barn som arbetar heltid är endast 58 procent för sammanboende och 65 procent för ensamstående kvinnor. Bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger är ett akut hinder på vägen mot ett jämställt samhälle.
”Kvinnor och män har samma möjligheter till avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”. Detta mål antogs av riksdagen 2006 som ett av fyra delmål för jämställdhetspolitiken.
För oss är det självklart att politiken i allmänhet och välfärdspolitiken i synnerhet ska utformas med detta mål för ögonen. Därför är det också självklart att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid. Men vi vet också att det faktum att ett mål antagits av riksdagen inte är någon garanti för att politiken på nationell och kommunal nivå inriktas mot att uppfylla målet. Det finns mycket som kan komma emellan inte minst när kommuner ska fastställa sin budget. Vi kräver därför att kommunerna genom lag ska bli skyldiga att tillgodose behovet av barnomsorg på kvällar och nätter.
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51
Det är bra att jämställdhetsfrågorna återigen fått en framskjuten plats i samhällsdebatten. Samtidigt belyser debatten hur långt vi ännu står från målet om ett jämställt samhälle och ett jämställt familjeliv. Om kvinnor ska bli ekonomiskt självständiga måste vi kunna delta i arbetslivet på samma villkor som männen. Så är det inte i dag. Anledningen är att en orimligt stor del av omsorgen om barn och äldre liksom stödet till människor med funktionsnedsättning fortfarande är beroende av kvinnors obetalda arbete. Så länge som den bördan vilar på kvinnors axlar kommer kvinnor att ha lägre förvärvsinkomster och lägre pensioner än männen. Jämställdhetspolitiken måste utgå från detta samband. Reglerna i föräldraförsäkringen måste styra mot att föräldrarna delar lika på föräldradagarna. Brister i den offentligt finansierade omsorgen om barn och äldre liksom i stödet barn med särskilda behov och till vuxna med funktionsnedsättning måste uppmärksammas och rättas till.
Inom LO-grupperna arbetar drygt hälften av kvinnorna med små barn på obekväm eller oregelbunden arbetstid. Mot detta ska ställas att endast c:a 4000 barn är inskrivna i förskoleverksamhet eller skolbarnsomsorg på kvällar, nätter eller helger. Under dessa förutsättningar blir det inte lätt att arbeta heltid vilket också avspeglas i statistiken. Andelen kvinnor med små barn som arbetar heltid är endast 58 procent för sammanboende och 65 procent för ensamstående kvinnor. Bristen på barnomsorg på kvällar nätter och helger är ett akut hinder på vägen mot ett jämställt samhälle.
”Kvinnor och män har samma möjligheter till avlönat arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut”. Detta mål antogs av riksdagen 2006 som ett av fyra delmål för jämställdhetspolitiken.
För oss är det självklart att politiken i allmänhet och välfärdspolitiken i synnerhet ska utformas med detta mål för ögonen. Därför är det också självklart att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid. Men vi vet också att det faktum att ett mål antagits av riksdagen inte är någon garanti för att politiken på nationell och kommunal nivå inriktas mot att uppfylla målet. Det finns mycket som kan komma emellan inte minst när kommuner ska fastställa sin budget. Vi kräver därför att kommunerna genom lag ska bli skyldiga att tillgodose behovet av barnomsorg på kvällar och nätter.
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51
Ska även vi ha avdrag för pedikyr Maud Olofsson
Enligt Maud Olofsson sätter endast fantasin sätter gränser för vad som kan räknas som hushållsnära tjänster. Det kan ju låta positivt vid en första anblick men funderar man vidare så inser man att det kan växa och bli oöverblickbart.
I Frankrike har det gått så långt att man i dag får göra avdrag för pedikyr. Ska våra gemensamma skattemedel gå till att göra tjänstemarknaden beroende av bidrag? Självklart anser jag att nya jobb inom hushållsnära tjänster är bra. Men jag är övertygad om att driftiga entreprenörer kommer att driva framgångsrika företag inom hushållstjänster – även utan regeringens stödpolitik. Kostnaderna enligt Maud Olofssons sätt att resonera kan bli oerhörda för samhället. Det anser inte jag vara rimligt.
Vi har alla kunnat ta del av larmrapporterna om hur smutsigt det är på våra sjukhus och i våra skolor. Jag anser att det vore betydligt bättre hushållning med våra gemensamma skattemedel om nya jobb skapades inom vård, skola och omsorg. I alla fall om de ska subventioneras med statliga medel. Politik är att vilja, men det är också att välja.
Regeringspartierna slåss nu om att bräda varandra med en rad olika förslag för vad som kan komma att räknas som hushållsnära tjänster. Det råder ingen enighet mellan partierna om vad som ska gälla inför framtiden. Det råder inte heller någon enighet om hur mycket det får kosta samhället. Om väljarna får bestämma vad de helst vill satsa en miljard på, som subventionen av hushållsnära tjänster kostar, så hamnar sjukvården i topp enligt en undersökning av Novus Opinion.
Regeringen lovade att färre skulle hamna i ett utanförskap men levererade istället ett ökat utanförskap. Lika aktiva som de har varit i att öka klyftorna lika passiva har de varit inför arbetslösheten. Orättvisor är inte lösningen på Sveriges problem
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51
I Frankrike har det gått så långt att man i dag får göra avdrag för pedikyr. Ska våra gemensamma skattemedel gå till att göra tjänstemarknaden beroende av bidrag? Självklart anser jag att nya jobb inom hushållsnära tjänster är bra. Men jag är övertygad om att driftiga entreprenörer kommer att driva framgångsrika företag inom hushållstjänster – även utan regeringens stödpolitik. Kostnaderna enligt Maud Olofssons sätt att resonera kan bli oerhörda för samhället. Det anser inte jag vara rimligt.
Vi har alla kunnat ta del av larmrapporterna om hur smutsigt det är på våra sjukhus och i våra skolor. Jag anser att det vore betydligt bättre hushållning med våra gemensamma skattemedel om nya jobb skapades inom vård, skola och omsorg. I alla fall om de ska subventioneras med statliga medel. Politik är att vilja, men det är också att välja.
Regeringspartierna slåss nu om att bräda varandra med en rad olika förslag för vad som kan komma att räknas som hushållsnära tjänster. Det råder ingen enighet mellan partierna om vad som ska gälla inför framtiden. Det råder inte heller någon enighet om hur mycket det får kosta samhället. Om väljarna får bestämma vad de helst vill satsa en miljard på, som subventionen av hushållsnära tjänster kostar, så hamnar sjukvården i topp enligt en undersökning av Novus Opinion.
Regeringen lovade att färre skulle hamna i ett utanförskap men levererade istället ett ökat utanförskap. Lika aktiva som de har varit i att öka klyftorna lika passiva har de varit inför arbetslösheten. Orättvisor är inte lösningen på Sveriges problem
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51
tisdag 16 mars 2010
svar till Bo Wiemark i Tidningen Broderskap
Bo Wiemark skriver att det inte räcker med militärer mot kapningar. Jag delar den uppfattningen och vi kan säkert också enas om att militära insatser ännu en gång visar på att det konfliktförebyggande arbetet har falerat. Men det förminskar inte det faktum att det internationella samfundet har ansvar för att situationen inte ytterligare ska eskalerar och därmed riskera dra in fler partner.
Somalia har inte haft en fungerande regering med kontroll över hela territoriet sedan 1991. Däremot finns en övergångsregering, och samtal mellan de olika parterna äger rum inom ramen för den s.k. Djiboutiprocessen. Både säkerhetsläget och det politiska läget är dock mycket komplicerat. Det uppdelade landet fortsätter härjas av konflikter för att idag vara ett av världens fattigaste länder. Av befolkningen är 43 % i akut behov av nödhjälp. Så när hela 90 % av WFP nödsändningar transporter går sjövägen utanför Somalias kust blir dessa transporter avgörande för att WFP ska kunna nå fram med sin hjälp.
Men det står samtidigt klart att en lösning av de grundläggande problemen kräver att man kombinerar den militära insatsen med ett arbete som bekämpar orsaker till sjöröveri och fattigdom. När vi vet att färre än var tredje invånare har tillgång till rent vatten och barnadödligheten är mycket hög så tydliggör det allvaret i situtionen. Och såväl utfiskning som dumpning av miljöfarligt avfall är dokumenterade problem.
Det är angeläget att det internationella samfundet bidrar till en utveckling som syftar till ett fredligt och demokratiskt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Stöd till försoningsarbete och uppbyggnad av en fungerande civilsektor verkar i den riktningen. Andra säkerhetsfrämjande insatser som demobilisering och återintegrering av tidigare soldater och barnsoldater är nödvändiga i ett land där uppemot tre fjärdedelar av befolkningen någon gång fått lämna sina hem. Flyktingar söker sig även till Europa och Sverige.
För oss är det viktigt att lyfta fram den komplicerade frågan om hur man ska hantera en situation där pirater har tillfångatagits. Detta ska ske enligt folkrätten och med respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi har sett hur länder som tidigare varit involverade i skyddsverksamheten har haft svårt att hantera stora juridiska komplikationer. Något vi har att dra lärdom av. Regeringens proposition identifierar däremot inte detta problem och bidragande orsak till sjöröveriets uppkomst tillräckligt.
Operation Atalanta grundar sig på resolutioner i FN:s säkerhetsråd som kommit att förlänga insatsen framförallt för allt ge skydd åt FN:s livsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar. Insatsen ska också kunna eskortera handelsfartyg, däribland svenska, samt vidta åtgärder för att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri och i de områden där insatsen genomförs. De somaliska piraterna står för mer än hälften av fallen av sjöröveri i världen. Om alla fartyg också låtit sig eskorteras skulle vi ha sett färre piratattacker. Ett svenskt deltagande i insatsen är väl motiverat genom den mycket svåra humanitära situationen och genom att insatsen bidrar till att WFP:s sändningar kan nå fram samtidigt som jag efterlyser en sammanhållen poltik för Afrikas Horn.
inägget publicerades den 15 mars 2010 i Tidningen Broderskap
Somalia har inte haft en fungerande regering med kontroll över hela territoriet sedan 1991. Däremot finns en övergångsregering, och samtal mellan de olika parterna äger rum inom ramen för den s.k. Djiboutiprocessen. Både säkerhetsläget och det politiska läget är dock mycket komplicerat. Det uppdelade landet fortsätter härjas av konflikter för att idag vara ett av världens fattigaste länder. Av befolkningen är 43 % i akut behov av nödhjälp. Så när hela 90 % av WFP nödsändningar transporter går sjövägen utanför Somalias kust blir dessa transporter avgörande för att WFP ska kunna nå fram med sin hjälp.
Men det står samtidigt klart att en lösning av de grundläggande problemen kräver att man kombinerar den militära insatsen med ett arbete som bekämpar orsaker till sjöröveri och fattigdom. När vi vet att färre än var tredje invånare har tillgång till rent vatten och barnadödligheten är mycket hög så tydliggör det allvaret i situtionen. Och såväl utfiskning som dumpning av miljöfarligt avfall är dokumenterade problem.
Det är angeläget att det internationella samfundet bidrar till en utveckling som syftar till ett fredligt och demokratiskt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Stöd till försoningsarbete och uppbyggnad av en fungerande civilsektor verkar i den riktningen. Andra säkerhetsfrämjande insatser som demobilisering och återintegrering av tidigare soldater och barnsoldater är nödvändiga i ett land där uppemot tre fjärdedelar av befolkningen någon gång fått lämna sina hem. Flyktingar söker sig även till Europa och Sverige.
För oss är det viktigt att lyfta fram den komplicerade frågan om hur man ska hantera en situation där pirater har tillfångatagits. Detta ska ske enligt folkrätten och med respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi har sett hur länder som tidigare varit involverade i skyddsverksamheten har haft svårt att hantera stora juridiska komplikationer. Något vi har att dra lärdom av. Regeringens proposition identifierar däremot inte detta problem och bidragande orsak till sjöröveriets uppkomst tillräckligt.
Operation Atalanta grundar sig på resolutioner i FN:s säkerhetsråd som kommit att förlänga insatsen framförallt för allt ge skydd åt FN:s livsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar. Insatsen ska också kunna eskortera handelsfartyg, däribland svenska, samt vidta åtgärder för att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri och i de områden där insatsen genomförs. De somaliska piraterna står för mer än hälften av fallen av sjöröveri i världen. Om alla fartyg också låtit sig eskorteras skulle vi ha sett färre piratattacker. Ett svenskt deltagande i insatsen är väl motiverat genom den mycket svåra humanitära situationen och genom att insatsen bidrar till att WFP:s sändningar kan nå fram samtidigt som jag efterlyser en sammanhållen poltik för Afrikas Horn.
inägget publicerades den 15 mars 2010 i Tidningen Broderskap
Adolf Fredriks Kyrka - Halabja
Idag, den 16 mars, är det årsdagen av den fruktansvärda attacken på den kurdiska staden Halabja. Vår Partiledare Mona Sahlin talade ikväll vid en minnescermoni i Adolf Fredriks Kyrka. Sahlin höll ett fint tal där hon underströk att det var ett folkmord. Och det var viktigt för mig att närvara tillsammans med Mona Sahlin för att rep Utrikesutskottets S-grupp under kvällen högtidlighållande.
Vi måste använda rätt ord om tragedierna, det var ett folkmord!
År 1988 använde Iraks dåvarande regim kemiska massförstörelsevapen mot stadens befolkning och tusentals människor dödades, än fler skadades. Attacken på Halabja var en del i Al-anfal, det folkmord som drabbade kurderna under Saddam Husseins styre.
Det är viktigt att världen uppmärksammar denna dag som ett exempel på de ohyggliga konsekvenser som massförstörelsevapen innebär. Ingen människa kan vara oberörd efter att ha hört berättelserna från de överlevande eller efter att ha sett bilderna från Halabja efter attacken. Vi måste minnas vad som skedde denna dag och genom detta stärkas i vår kamp för nedrustning och mot massförstörelsevapen.
Vi socialdemokrater anser att det är viktigt och rätt att Al-anfal har erkänts som ett folkmord.
Vi menar att detta kan bidra till att en försoningsprocess kan ske och att kampen för kurdernas mänskliga rättigheter fortsätter med kraft. Kurderna är ett folk som genom historien drabbats av förföljelser och hårt förtryck. Än idag förvägras de många gånger sina mänskliga rättigheter.
Om socialdemokraterna med vårt rödgröna samarbete efter valet i september kan bilda regering kommer denna regering att uppmärksamma kurdernas situation i varje dialog med Iran, Irak, Syrien och Turkiet.
En rödgrön regering kommer att välkomna erkännandet av Saddam Husseins så kallade Anfalskampanj 1988 som ett folkmord mot kurderna och vi kommer att arbeta för att uppmärksamma den 16 mars som ett exempel på massförstörelsevapens ohyggliga konsekvenser.
Vi kommer att arbeta för att det som skedde i Halabja den 16 mars 1988 aldrig ska kunna ske igen.
Vi måste använda rätt ord om tragedierna, det var ett folkmord!
År 1988 använde Iraks dåvarande regim kemiska massförstörelsevapen mot stadens befolkning och tusentals människor dödades, än fler skadades. Attacken på Halabja var en del i Al-anfal, det folkmord som drabbade kurderna under Saddam Husseins styre.
Det är viktigt att världen uppmärksammar denna dag som ett exempel på de ohyggliga konsekvenser som massförstörelsevapen innebär. Ingen människa kan vara oberörd efter att ha hört berättelserna från de överlevande eller efter att ha sett bilderna från Halabja efter attacken. Vi måste minnas vad som skedde denna dag och genom detta stärkas i vår kamp för nedrustning och mot massförstörelsevapen.
Vi socialdemokrater anser att det är viktigt och rätt att Al-anfal har erkänts som ett folkmord.
Vi menar att detta kan bidra till att en försoningsprocess kan ske och att kampen för kurdernas mänskliga rättigheter fortsätter med kraft. Kurderna är ett folk som genom historien drabbats av förföljelser och hårt förtryck. Än idag förvägras de många gånger sina mänskliga rättigheter.
Om socialdemokraterna med vårt rödgröna samarbete efter valet i september kan bilda regering kommer denna regering att uppmärksamma kurdernas situation i varje dialog med Iran, Irak, Syrien och Turkiet.
En rödgrön regering kommer att välkomna erkännandet av Saddam Husseins så kallade Anfalskampanj 1988 som ett folkmord mot kurderna och vi kommer att arbeta för att uppmärksamma den 16 mars som ett exempel på massförstörelsevapens ohyggliga konsekvenser.
Vi kommer att arbeta för att det som skedde i Halabja den 16 mars 1988 aldrig ska kunna ske igen.
fredag 12 mars 2010
Folkmord, Västsahara mm
Mitt anf från gårdagens debatt:
Fru talman! Utrikesutskottet besökte i går kväll Folke Bernadotteakademin. Vi erinrades om att Folke Bernadotte var den förste som dödades i FN:s tjänst. Konflikten i Mellanöstern lever däremot vidare och återfinns även i dagens betänkande. I går hörde vi att Israel godkänt ytterligare 1 600 bosättningar i det ockuperade östra Jerusalem.
Det understryker mer än väl behovet av konfliktförebyggande insatser. Det är något som inte nog kan understrykas, inte heller försoningsprocessen. Det handlar om att med kunskap om historien kunna ta nya steg och att arbeta för framtiden.
I dag har vi att behandla utrikesutskottets betänkande Mellanöstern och Nordafrika med ett antal motioner från innevarande och tidigare riksdagsår som behandlar frågor som Iran. Det är ett land som vi ofta håller debatter om här i kammaren, huvudsakligen ganska samstämmigt. Vi talar om demokratirörelsen, och många av oss lyfte upp kvinnorna den 8 mars, den internationella kvinnodagen.
Iran är något som jag bedömer att vi dess värre kommer att få återkomma till. Utvecklingen är djupt oroande.
Fru talman! Till betänkandet har också förts motioner som har lett till reservationer. Jag väljer att yrka bifall till två reservationer. De har för oss socialdemokrater sin grund i ett beslut på vår partikongress i slutet av 2009.
Den första är reservationen om Västsahara. Den andra är ”Folkmord – kristna i det osmanska riket 1915”. Det är också en rödgrön reservation.
Förra veckan förlängde vi Sveriges bidrag till marina insatser utanför Somalias kust. Då talade vi om utfiskning. Nu är vi på Afrikas västra kust, och utfisket är åter i blickpunkten.
Europaparlamentets juridiska experter har sagt i ett rättsligt yttrande om fiskeavtalet att det strider mot folkrätten, eftersom intäkterna från fisket inte kommer det västsahariska folket till del. Det synliggör ett problem och omvärldens oförmåga att hantera frågor kring Afrikas sista koloni, Västsahara.
De är medlemmar i Afrikanska unionen, AU, medan Marocko står utanför. Jag beklagar att regeringen inte tog chansen under ordförandeskapet i EU, när den också var i Marocko, att agera. Vi menar att tiden är inne för att ta ytterligare ett steg.
Vi rödgröna skriver att många i Sverige sedan länge stött kampen för ett fritt och självständigt Västsahara och att Polisario måste fortsätta att föra en demokratisk kamp. De behöver också fortsatt omvärldens stöd.
Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör. Västsaharas frihet har i flera år engagerat det socialdemokratiska partiet och dess sidoorganisationer.
Vi stöder arbetet för ett fritt och självständigt Västsahara. Vi vill att ockupationen upphör, folkomröstningen genomförs liksom förhandlingar mellan partierna, muren på ockuperat område rivs och att de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara får ett slut. Sverige måste utöka sina relationer med det västsahariska folket samt erkänna Västsaharas självständighet och verka för detta i EU.
Handelsminister Ewa Björling har däremot av någon outgrundlig anledning uttryckt sig mycket kritiskt till Västsahara och bland annat kallat landet för ett territoriellt tomrum. Det är ett anmärkningsvärt uttalande som vi hoppas att andra här kan korrigera.
Vi vet att nuvarande regeringskollegan Birgitta Ohlsson har uttryckt sig till Västsaharas förmån.
Vi hoppas att det är något som partiet kommer att stå fast vid här.
Man har också understrukit att Malmström ska göra skillnad i det här som kommissionär. Det är dags att visa att Folkpartiet gör skillnad och röstar för den rödgröna reservationen.
Fru talman! Jag kommer inte att kunna behandla alla delområden i betänkandet utan får fokusera på ytterligare två. Ett är reservationen om folkmordet i det osmanska riket.
Här har den moderatledda regeringen brutit samman i två särskilda yttranden av tre partier. Det är brasklappar där de tvår sina händer från regeringens politik. Det är något som inte inger respekt för ett regeringsparti.
Samtidigt vet vi att det inte endast är riksdagsledamöter som uttrycker sig på möten i enlighet med det som vi uttrycker i vår reservation. Det här är också något som har skrivits i motioner. Statsminister Fredrik Reinfeldt var inte återhållsam när han var i opposition och var i Södertälje 2006. Han talade om att erkänna folkmordet bara han kom till regeringsmakten.
Folkpartiets Fredrik Malm tillhör dem som har varit tydliga i den här frågan. Det finns många andra som inte heller har lagt band på sig. Nu återstår att se om man kommer att rösta för det man har uttryckt mycket tydligt eller om man kommer att rösta på ett annat sätt än vad man har sagt sig ha som uppfattning.
Vi däremot skriver om de fruktansvärda händelserna 1915 i det dåvarande osmanska riket. De uppmärksammades tidigt av det internationella samfundet. 1915 fördömde de allierade brottet mot armenierna som ett brott mot humaniteten och mänskligheten. Det var något som senare bidrog till utvecklingen av brottsbegreppet brott mot mänskligheten som använts efter andra världskriget.
Som utskottet konstaterar i sitt betänkande skulle dessa händelser 1915 sannolikt betraktas som ett folkmord enligt 1948 års konvention om den hade varit i kraft vid det aktuella tillfället. Den förföljelse och de massakrer som skedde 1915 hör till en fruktansvärd lista över övergrepp som folk har utsatts för. Dessa händelser har återverkningar för människor i dag. Forskning och en fri och öppen diskussion om det som skedde är viktiga medel för att kunna få till stånd en försoningsprocess.
Till skillnad från folkmord som har skett i modern tid såsom de i Rwanda, Darfur och Srebrenica finns det betydande svårigheter när det gäller att klarlägga skeenden som avgör skuldfrågor för händelserna 1915. Länge var arkiven stängda för forskare. Offentliga diskussioner var därför inte möjliga.
I dag har vi att ta ett ytterligare steg. Det bygger på att man i dag har en större tillgång till arkiv och också att relationerna mellan Turkiet och Armenien är av en mer positiv art. Vi välkomnar de steg som har tagits till närmande och avtalsprocesser.
Folkmord är ett brott mot folkrätten och medför ett vittgående ansvar. Det är väsentligt att denna fråga kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt som kan främja en hållbar utveckling och inte minst vara stödjande mellan folket i Turkiet och Armenien och människor i diasporan runt om i världen, så också i Sverige. Ett erkännande i modern tid av ett historiskt folkmord måste prövas noga och omsorgsfullt.
Vi anser att riksdagen borde tillkännage för regeringen sin mening att regeringen noggrant ska undersöka de moraliska, politiska och rättsliga aspekterna på ett erkännande av folkmordet 1915.
Vi känner med alla dem som mist nära och kära under denna oroliga period i det osmanska rikets mäktiga historiska upplösning där det moderna Turkiet som vi känner det kom att födas och strax tog vid – ett land som vi har goda och nära relationer med och som vi vill välkomna till EU.
Men den diskussionen hör hemma i ett senare arbete, i ett EU-betänkande, och jag stannar därför här i den delen.
Jag vill bara nämna att vi understryker återigen och välkomnar de närmanden som finns mellan Armenien och Turkiet. Jag noterar att detta också är en diskussion som förekommer mycket utanför denna kammare. Jag har läst många intressanta debattartiklar i den här frågan, inte minst i dag.
Fru talman! Även frågan om folkmordet på kurderna i Irak 1988 behandlas i betänkandet. Vi socialdemokrater menar att betänkandetexten beskriver de fällande domarna för folkmord och brott mot mänskligheten angående al-Anfal. Dessa händelser har erkänts som ett folkmord, och i betänkandetexten kan vi läsa: ”Utskottet konstaterar att för att öka det lokala ägarskapet bör rättsprocesser i första hand äga rum i nationella domstolar. Ett sådant förfarande kan även bidra till försoningsprocesser. Sverige tillhör de stater som, i enlighet med Romstadgans principer för ICC, anser att internationella jurisdiktioner endast bör träda in i fall där det nationella rättssystemet saknar vilja eller förmåga att åtala misstänkta förövare.
Utskottet understryker sitt stöd för en utveckling i Irak emot ett system byggt på rättsstatens principer, med rättssäkerhet och fungerande nationella domstolar. Utskottet konstaterar att en rättegång har ägt rum i Irak med anledning av de militära attackerna mot kurder 1988.”
Det blev fällande domar, men jag beklagar konsekvent överallt, när helst det händer och oberoende av vad grunden är, att man har utdömt dödsstraff och tar konsekvent avstånd från dödsstraffet i sig. Men jag välkomnar att det har skett en rättsprocess.
Vi har ytterligare uttryckt detta i texten Sveriges relationer med världens länder.
Vi är många som har uppmärksammat den 16 mars och som även framdeles kommer att uppmärksamma den dagen för att visa på folkmordens konsekvenser, de grymheter som skett och också understryka vikten av att vi arbetar för nedrustning och kampen mot massförstörelsevapen.
Fru talman! Vi välkomnar att dessa händelser har erkänts som folkmord.
Jag yrkar för tydlighetens skull än en gång bifall till reservationerna 4 och 5.
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=101&dokid=GX0986
Fru talman! Utrikesutskottet besökte i går kväll Folke Bernadotteakademin. Vi erinrades om att Folke Bernadotte var den förste som dödades i FN:s tjänst. Konflikten i Mellanöstern lever däremot vidare och återfinns även i dagens betänkande. I går hörde vi att Israel godkänt ytterligare 1 600 bosättningar i det ockuperade östra Jerusalem.
Det understryker mer än väl behovet av konfliktförebyggande insatser. Det är något som inte nog kan understrykas, inte heller försoningsprocessen. Det handlar om att med kunskap om historien kunna ta nya steg och att arbeta för framtiden.
I dag har vi att behandla utrikesutskottets betänkande Mellanöstern och Nordafrika med ett antal motioner från innevarande och tidigare riksdagsår som behandlar frågor som Iran. Det är ett land som vi ofta håller debatter om här i kammaren, huvudsakligen ganska samstämmigt. Vi talar om demokratirörelsen, och många av oss lyfte upp kvinnorna den 8 mars, den internationella kvinnodagen.
Iran är något som jag bedömer att vi dess värre kommer att få återkomma till. Utvecklingen är djupt oroande.
Fru talman! Till betänkandet har också förts motioner som har lett till reservationer. Jag väljer att yrka bifall till två reservationer. De har för oss socialdemokrater sin grund i ett beslut på vår partikongress i slutet av 2009.
Den första är reservationen om Västsahara. Den andra är ”Folkmord – kristna i det osmanska riket 1915”. Det är också en rödgrön reservation.
Förra veckan förlängde vi Sveriges bidrag till marina insatser utanför Somalias kust. Då talade vi om utfiskning. Nu är vi på Afrikas västra kust, och utfisket är åter i blickpunkten.
Europaparlamentets juridiska experter har sagt i ett rättsligt yttrande om fiskeavtalet att det strider mot folkrätten, eftersom intäkterna från fisket inte kommer det västsahariska folket till del. Det synliggör ett problem och omvärldens oförmåga att hantera frågor kring Afrikas sista koloni, Västsahara.
De är medlemmar i Afrikanska unionen, AU, medan Marocko står utanför. Jag beklagar att regeringen inte tog chansen under ordförandeskapet i EU, när den också var i Marocko, att agera. Vi menar att tiden är inne för att ta ytterligare ett steg.
Vi rödgröna skriver att många i Sverige sedan länge stött kampen för ett fritt och självständigt Västsahara och att Polisario måste fortsätta att föra en demokratisk kamp. De behöver också fortsatt omvärldens stöd.
Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör. Västsaharas frihet har i flera år engagerat det socialdemokratiska partiet och dess sidoorganisationer.
Vi stöder arbetet för ett fritt och självständigt Västsahara. Vi vill att ockupationen upphör, folkomröstningen genomförs liksom förhandlingar mellan partierna, muren på ockuperat område rivs och att de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara får ett slut. Sverige måste utöka sina relationer med det västsahariska folket samt erkänna Västsaharas självständighet och verka för detta i EU.
Handelsminister Ewa Björling har däremot av någon outgrundlig anledning uttryckt sig mycket kritiskt till Västsahara och bland annat kallat landet för ett territoriellt tomrum. Det är ett anmärkningsvärt uttalande som vi hoppas att andra här kan korrigera.
Vi vet att nuvarande regeringskollegan Birgitta Ohlsson har uttryckt sig till Västsaharas förmån.
Vi hoppas att det är något som partiet kommer att stå fast vid här.
Man har också understrukit att Malmström ska göra skillnad i det här som kommissionär. Det är dags att visa att Folkpartiet gör skillnad och röstar för den rödgröna reservationen.
Fru talman! Jag kommer inte att kunna behandla alla delområden i betänkandet utan får fokusera på ytterligare två. Ett är reservationen om folkmordet i det osmanska riket.
Här har den moderatledda regeringen brutit samman i två särskilda yttranden av tre partier. Det är brasklappar där de tvår sina händer från regeringens politik. Det är något som inte inger respekt för ett regeringsparti.
Samtidigt vet vi att det inte endast är riksdagsledamöter som uttrycker sig på möten i enlighet med det som vi uttrycker i vår reservation. Det här är också något som har skrivits i motioner. Statsminister Fredrik Reinfeldt var inte återhållsam när han var i opposition och var i Södertälje 2006. Han talade om att erkänna folkmordet bara han kom till regeringsmakten.
Folkpartiets Fredrik Malm tillhör dem som har varit tydliga i den här frågan. Det finns många andra som inte heller har lagt band på sig. Nu återstår att se om man kommer att rösta för det man har uttryckt mycket tydligt eller om man kommer att rösta på ett annat sätt än vad man har sagt sig ha som uppfattning.
Vi däremot skriver om de fruktansvärda händelserna 1915 i det dåvarande osmanska riket. De uppmärksammades tidigt av det internationella samfundet. 1915 fördömde de allierade brottet mot armenierna som ett brott mot humaniteten och mänskligheten. Det var något som senare bidrog till utvecklingen av brottsbegreppet brott mot mänskligheten som använts efter andra världskriget.
Som utskottet konstaterar i sitt betänkande skulle dessa händelser 1915 sannolikt betraktas som ett folkmord enligt 1948 års konvention om den hade varit i kraft vid det aktuella tillfället. Den förföljelse och de massakrer som skedde 1915 hör till en fruktansvärd lista över övergrepp som folk har utsatts för. Dessa händelser har återverkningar för människor i dag. Forskning och en fri och öppen diskussion om det som skedde är viktiga medel för att kunna få till stånd en försoningsprocess.
Till skillnad från folkmord som har skett i modern tid såsom de i Rwanda, Darfur och Srebrenica finns det betydande svårigheter när det gäller att klarlägga skeenden som avgör skuldfrågor för händelserna 1915. Länge var arkiven stängda för forskare. Offentliga diskussioner var därför inte möjliga.
I dag har vi att ta ett ytterligare steg. Det bygger på att man i dag har en större tillgång till arkiv och också att relationerna mellan Turkiet och Armenien är av en mer positiv art. Vi välkomnar de steg som har tagits till närmande och avtalsprocesser.
Folkmord är ett brott mot folkrätten och medför ett vittgående ansvar. Det är väsentligt att denna fråga kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt som kan främja en hållbar utveckling och inte minst vara stödjande mellan folket i Turkiet och Armenien och människor i diasporan runt om i världen, så också i Sverige. Ett erkännande i modern tid av ett historiskt folkmord måste prövas noga och omsorgsfullt.
Vi anser att riksdagen borde tillkännage för regeringen sin mening att regeringen noggrant ska undersöka de moraliska, politiska och rättsliga aspekterna på ett erkännande av folkmordet 1915.
Vi känner med alla dem som mist nära och kära under denna oroliga period i det osmanska rikets mäktiga historiska upplösning där det moderna Turkiet som vi känner det kom att födas och strax tog vid – ett land som vi har goda och nära relationer med och som vi vill välkomna till EU.
Men den diskussionen hör hemma i ett senare arbete, i ett EU-betänkande, och jag stannar därför här i den delen.
Jag vill bara nämna att vi understryker återigen och välkomnar de närmanden som finns mellan Armenien och Turkiet. Jag noterar att detta också är en diskussion som förekommer mycket utanför denna kammare. Jag har läst många intressanta debattartiklar i den här frågan, inte minst i dag.
Fru talman! Även frågan om folkmordet på kurderna i Irak 1988 behandlas i betänkandet. Vi socialdemokrater menar att betänkandetexten beskriver de fällande domarna för folkmord och brott mot mänskligheten angående al-Anfal. Dessa händelser har erkänts som ett folkmord, och i betänkandetexten kan vi läsa: ”Utskottet konstaterar att för att öka det lokala ägarskapet bör rättsprocesser i första hand äga rum i nationella domstolar. Ett sådant förfarande kan även bidra till försoningsprocesser. Sverige tillhör de stater som, i enlighet med Romstadgans principer för ICC, anser att internationella jurisdiktioner endast bör träda in i fall där det nationella rättssystemet saknar vilja eller förmåga att åtala misstänkta förövare.
Utskottet understryker sitt stöd för en utveckling i Irak emot ett system byggt på rättsstatens principer, med rättssäkerhet och fungerande nationella domstolar. Utskottet konstaterar att en rättegång har ägt rum i Irak med anledning av de militära attackerna mot kurder 1988.”
Det blev fällande domar, men jag beklagar konsekvent överallt, när helst det händer och oberoende av vad grunden är, att man har utdömt dödsstraff och tar konsekvent avstånd från dödsstraffet i sig. Men jag välkomnar att det har skett en rättsprocess.
Vi har ytterligare uttryckt detta i texten Sveriges relationer med världens länder.
Vi är många som har uppmärksammat den 16 mars och som även framdeles kommer att uppmärksamma den dagen för att visa på folkmordens konsekvenser, de grymheter som skett och också understryka vikten av att vi arbetar för nedrustning och kampen mot massförstörelsevapen.
Fru talman! Vi välkomnar att dessa händelser har erkänts som folkmord.
Jag yrkar för tydlighetens skull än en gång bifall till reservationerna 4 och 5.
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=101&dokid=GX0986
måndag 8 mars 2010
Hellre sjukvård än städavdrag
De blå har olika ideer om RUT, alla partierna vill mer bidrag men deras förslag spretar om till vad. Så jag vet inte i sak vad dom blå vill och journalisterna verkar inte bry sig om att fråga dom. Efter besked från C om bidrag för hundrastning undrar jag om den som vill putsa sin vandrande pinne också ska få bidrag?
Själv vill jag hellre prata hur vi brett satsar på framtidsjobben än denna begränsade del av servicesktorn. Även om den kommer att växa oberoende av bidrag. Och vem vill täppa till luckor i lagen när det gäller de som jobbar i privata hem, vi kan lagstifta för justare arbetsvillkor.
Regeringen har uppenbart fortfarande inte genderögon på sin politik. Debatten är med andra ord enformig för att inte skriva enfaldig. Men jag har ändå svarat kort på några av de blå insändarna i lokalmedia:
Den statlig subvention av hushållsnära tjänster kostar 1,3 miljarder kronor om året. Det är resurser som istället kunde ha använts till andra angelägna insatser. För 1,3 miljarder kronor kan man göra mycket annat.
Till exempel kan man anställa 3 000 människor i vård, skola och omsorg. Politik är att vilja, men det är också att välja. Vad väljer du att göra med 1,3 miljarder kronor? Att köpa städhjälp åt 1,3 procent av befolkningen, eller anställa fler förskollärare, undersköterskor eller lärare?
Avdraget för hushållsnära tjänster gynnar främst personer med relativt höga inkomster, medan personer med låga inkomster får vara med och betala subventionskostnaden. Det är nämligen fortfarande mer lönsamt för låginkomsttagare att städa själva, än att låta någon annan städa, även om man får ta del av skatteavdraget. Det innebär att låginkomsttagare i praktiken subventionerar de höginkomsttagare som använder hushållsavdraget. De som har goda inkomster skulle ha råd att köpa till exempel städtjänster även utan skatteavdrag.
Vi socialdemokrater vill att skattesystemet och samhället som helhet ska vara rättvist. När gemensamma skattepengar används för att enbart gynna dem med goda inkomster minskar rättvisan.
http://hoglandsnytt.se/?n=16059
http://värnamo.nu/
Själv vill jag hellre prata hur vi brett satsar på framtidsjobben än denna begränsade del av servicesktorn. Även om den kommer att växa oberoende av bidrag. Och vem vill täppa till luckor i lagen när det gäller de som jobbar i privata hem, vi kan lagstifta för justare arbetsvillkor.
Regeringen har uppenbart fortfarande inte genderögon på sin politik. Debatten är med andra ord enformig för att inte skriva enfaldig. Men jag har ändå svarat kort på några av de blå insändarna i lokalmedia:
Den statlig subvention av hushållsnära tjänster kostar 1,3 miljarder kronor om året. Det är resurser som istället kunde ha använts till andra angelägna insatser. För 1,3 miljarder kronor kan man göra mycket annat.
Till exempel kan man anställa 3 000 människor i vård, skola och omsorg. Politik är att vilja, men det är också att välja. Vad väljer du att göra med 1,3 miljarder kronor? Att köpa städhjälp åt 1,3 procent av befolkningen, eller anställa fler förskollärare, undersköterskor eller lärare?
Avdraget för hushållsnära tjänster gynnar främst personer med relativt höga inkomster, medan personer med låga inkomster får vara med och betala subventionskostnaden. Det är nämligen fortfarande mer lönsamt för låginkomsttagare att städa själva, än att låta någon annan städa, även om man får ta del av skatteavdraget. Det innebär att låginkomsttagare i praktiken subventionerar de höginkomsttagare som använder hushållsavdraget. De som har goda inkomster skulle ha råd att köpa till exempel städtjänster även utan skatteavdrag.
Vi socialdemokrater vill att skattesystemet och samhället som helhet ska vara rättvist. När gemensamma skattepengar används för att enbart gynna dem med goda inkomster minskar rättvisan.
http://hoglandsnytt.se/?n=16059
http://värnamo.nu/
lördag 6 mars 2010
ska svar på frågan, Vad vilja kvinnorna?
Jag medverkar i morgon på ABF, Stockholm. Arrangörererna vill berätta om gårdagens framstående, historiska kvinnor samt dagens kvinnokamp i Latinamerika. Ett sätt bra att markera den Internationella Kvinnodagen som fyller 100 år. Men frågan är inte minst vilken roll en dag för internationell solidaritet och kamp kan spela framöver. Och arrangörerna lyfter fram nedrustning, kärnvapen samt markera mot Nato, har vi kvinnor på dessa områden ett extra ansvar? Men om är de uppdaterade på dagens Nato och den transatlantiska länken. återstår att se, men Välkomna!
Program:
Clara Zetkin, initiativtagerskan, Ruth Bohman, skribent, översättare
Alexandra Kollontay, revolutionär och diplomat, Helen Carlbäck, docent, historia, Södertörns Högskola
Rosa Luxemburg, Imperialism är barbari, Teresa Kulawik, professor, genusvetenskap, Södertörns Högskola
Våra allierade: Visning av den mångfaldigt prisbelönade filmen, Redacted av Brian de Palma. Visar USA-soldater i Baghdad.
Vi minns 70-talets kvinnouppvaknande och solidariserar oss med kampen i Latinamerika genom att lyssna på sångerskan, Kaya Ålander
Inspiration Latinamerika! Diana Mulinari, professor i genusvetenskap, Lunds Universitet
Mot Krigspsykos för jämlikhet och demokrati – Vad vilja kvinnorna?
Panel med riksdagsledamöterna Gunvor G. Ericson (Mp),Carina Hägg (S), Gudrun Schyman (FI), Gunilla Wahlén (V)
Avslutning: Sång Johanna Siljeström• Söndag 7 mars, kl 10-15-35, ABF-huset, Sveavägen 41
Program:
Clara Zetkin, initiativtagerskan, Ruth Bohman, skribent, översättare
Alexandra Kollontay, revolutionär och diplomat, Helen Carlbäck, docent, historia, Södertörns Högskola
Rosa Luxemburg, Imperialism är barbari, Teresa Kulawik, professor, genusvetenskap, Södertörns Högskola
Våra allierade: Visning av den mångfaldigt prisbelönade filmen, Redacted av Brian de Palma. Visar USA-soldater i Baghdad.
Vi minns 70-talets kvinnouppvaknande och solidariserar oss med kampen i Latinamerika genom att lyssna på sångerskan, Kaya Ålander
Inspiration Latinamerika! Diana Mulinari, professor i genusvetenskap, Lunds Universitet
Mot Krigspsykos för jämlikhet och demokrati – Vad vilja kvinnorna?
Panel med riksdagsledamöterna Gunvor G. Ericson (Mp),Carina Hägg (S), Gudrun Schyman (FI), Gunilla Wahlén (V)
Avslutning: Sång Johanna Siljeström• Söndag 7 mars, kl 10-15-35, ABF-huset, Sveavägen 41
fredag 5 mars 2010
Broderskapsdistriektets årskonferens i Vaggeryd
Kristna (S) Broderskapdistriktets årskonferens hålls idag lördagen den 6 mars i Folkets Hus, Vaggeryd. Offentligt temakonferens 13.30 Afrika - möjligheternas kontinent. Med medverkan av Ulf Karmesund Internationell sekreterare på Broderskapförbundet och så jag, ansvarig för Afrikafrågor i riksdagens Urikesutskott.
Afrika är en kontinent med många möjligheter men också som står inför svårighter som ger leder till ett gemensamt ansvar. Jag ska ta upp ett aktuellt ämne. Riksdagens har just beslutat om ett svenskt deltagande i EU:väpnade sjöstyrka vid Somalias kust.
Operation Atalanta grundar sig på resolutioner i FN:s säkerhetsråd som kommit att förlänga insatsen framförallt för allt ge skydd åt FN:s livsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar. Insatsen ska också kunna eskortera handelsfartyg, däribland svenska, samt vidta åtgärder för att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri och i de områden där insatsen genomförs. De somaliska piraterna står för mer än hälften av fallen av sjöröveri i världen. Om alla fartyg också låtit sig eskorteras skulle vi ha sett färre piratattacker.
Ett svenskt deltagande i insatsen är väl motiverat genom den mycket svåra humanitära situationen och genom att insatsen bidrar till att WFP:s sändningar kan nå fram samtidigt som jag efterlyser en sammanhållen poltik för Afrikas Horn. Det konfliktförebyggande arbetet har falerat. Men det förminskar inte det faktum att det internationella samfundet har ansvar för att situationen inte ytterligare ska eskalerar och därmed riskera dra in fler partner.
Somalia har inte haft en fungerande regering med kontroll över hela territoriet sedan 1991. Däremot finns en övergångsregering, och samtal mellan de olika parterna äger rum inom ramen för den s.k. Djiboutiprocessen. Både säkerhetsläget och det politiska läget är dock mycket komplicerat. Det uppdelade landet fortsätter härjas av konflikter för att idag vara ett av världens fattigaste länder. Av befolkningen är 43 % i akut behov av nödhjälp. Så när hela 90 % av WFP nödsändningar transporter går sjövägen utanför Somalias kust blir dessa transporter avgörande för att WFP ska kunna nå fram med sin hjälp.
Men det står samtidigt klart att en lösning av de grundläggande problemen kräver att man kombinerar den militära insatsen med ett arbete som bekämpar orsaker till sjöröveri och fattigdom. När vi vet att färre än var tredje invånare har tillgång till rent vatten och barnadödligheten är mycket hög så tydliggör det allvaret i situtionen. Situation för kvinnor skiljer stort men oron för grupper som Al Thabat ökar. Och såväl utfiskning som dumpning av miljöfarligt avfall är dokumenterade problem.
Det är angeläget att det internationella samfundet bidrar till en utveckling som syftar till ett fredligt och demokratiskt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Stöd till försoningsarbete och uppbyggnad av en fungerande civilsektor verkar i den riktningen.
Andra säkerhetsfrämjande insatser som demobilisering och återintegrering av tidigare soldater och barnsoldater är nödvändiga i ett land där uppemot tre fjärdedelar av befolkningen någon gång fått lämna sina hem. Flyktingar söker sig även till Europa och Sverige, också till länets kommuner som Vaggeryd.
För mig är det även viktigt att lyfta fram den komplicerade frågan om hur man ska hantera en situation där pirater har tillfångatagits. Detta ska ske enligt folkrätten och med respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi har sett hur länder som tidigare varit involverade i skyddsverksamheten har haft svårt att hantera stora juridiska komplikationer. Något vi har att dra lärdom av.
Afrika är en kontinent med många möjligheter men också som står inför svårighter som ger leder till ett gemensamt ansvar. Jag ska ta upp ett aktuellt ämne. Riksdagens har just beslutat om ett svenskt deltagande i EU:väpnade sjöstyrka vid Somalias kust.
Operation Atalanta grundar sig på resolutioner i FN:s säkerhetsråd som kommit att förlänga insatsen framförallt för allt ge skydd åt FN:s livsmedelsprograms (WFP) humanitära hjälpsändningar. Insatsen ska också kunna eskortera handelsfartyg, däribland svenska, samt vidta åtgärder för att förebygga, avvärja och bekämpa sjöröveri och i de områden där insatsen genomförs. De somaliska piraterna står för mer än hälften av fallen av sjöröveri i världen. Om alla fartyg också låtit sig eskorteras skulle vi ha sett färre piratattacker.
Ett svenskt deltagande i insatsen är väl motiverat genom den mycket svåra humanitära situationen och genom att insatsen bidrar till att WFP:s sändningar kan nå fram samtidigt som jag efterlyser en sammanhållen poltik för Afrikas Horn. Det konfliktförebyggande arbetet har falerat. Men det förminskar inte det faktum att det internationella samfundet har ansvar för att situationen inte ytterligare ska eskalerar och därmed riskera dra in fler partner.
Somalia har inte haft en fungerande regering med kontroll över hela territoriet sedan 1991. Däremot finns en övergångsregering, och samtal mellan de olika parterna äger rum inom ramen för den s.k. Djiboutiprocessen. Både säkerhetsläget och det politiska läget är dock mycket komplicerat. Det uppdelade landet fortsätter härjas av konflikter för att idag vara ett av världens fattigaste länder. Av befolkningen är 43 % i akut behov av nödhjälp. Så när hela 90 % av WFP nödsändningar transporter går sjövägen utanför Somalias kust blir dessa transporter avgörande för att WFP ska kunna nå fram med sin hjälp.
Men det står samtidigt klart att en lösning av de grundläggande problemen kräver att man kombinerar den militära insatsen med ett arbete som bekämpar orsaker till sjöröveri och fattigdom. När vi vet att färre än var tredje invånare har tillgång till rent vatten och barnadödligheten är mycket hög så tydliggör det allvaret i situtionen. Situation för kvinnor skiljer stort men oron för grupper som Al Thabat ökar. Och såväl utfiskning som dumpning av miljöfarligt avfall är dokumenterade problem.
Det är angeläget att det internationella samfundet bidrar till en utveckling som syftar till ett fredligt och demokratiskt samhälle där de mänskliga rättigheterna respekteras. Stöd till försoningsarbete och uppbyggnad av en fungerande civilsektor verkar i den riktningen.
Andra säkerhetsfrämjande insatser som demobilisering och återintegrering av tidigare soldater och barnsoldater är nödvändiga i ett land där uppemot tre fjärdedelar av befolkningen någon gång fått lämna sina hem. Flyktingar söker sig även till Europa och Sverige, också till länets kommuner som Vaggeryd.
För mig är det även viktigt att lyfta fram den komplicerade frågan om hur man ska hantera en situation där pirater har tillfångatagits. Detta ska ske enligt folkrätten och med respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi har sett hur länder som tidigare varit involverade i skyddsverksamheten har haft svårt att hantera stora juridiska komplikationer. Något vi har att dra lärdom av.
torsdag 4 mars 2010
Internationella kvinnodagen 100 år på Historiska museet!
Seven – pjäsen om sju kvinnoöden, är en pjäs som sätts upp i samarbete med Riksteatern, är en dokumentär berättar teater som bygger på intervjuer med sju kvinnorättsaktivister från olika länder.
Premiären i Sverige skedde i Gnosjö, där jag medverkade. Och jag var en av de som läste en av pjäsens sju roller på vår partikongress förra året.
Samtliga kvinnor vars öden som vi berättar om har övervunnit omöjliga odds i sin kamp för frihet och rättvisa. Trots att de sju kvinnorna har olika kulturell och religiös bakgrund och har råkat ut för helt skilda öden har de alla en sak gemensamt – en vilja att förändra såväl sin egen som sina medmänniskors situation, en vilja att kämpa för kvinnors rättigheter.
Jag ska läsa rollen som Farida Azizi - ”När det blåser på natten, tänker jag på mitt hemland, jag ser framför mig bergens skuggor, hur jag gömmer mig vid gränsen till Afghanistan, gränsen som jag korsar många gånger varje natt. Det är kvinnornas ansikten som får mig att gå, som leder mina steg mellan minorna…”
Välkommen att följa sju kvinnors verklighet och engageras i en resa du aldrig kommer att glömma, på Historiska Museet den 8 mars.
Premiären i Sverige skedde i Gnosjö, där jag medverkade. Och jag var en av de som läste en av pjäsens sju roller på vår partikongress förra året.
Samtliga kvinnor vars öden som vi berättar om har övervunnit omöjliga odds i sin kamp för frihet och rättvisa. Trots att de sju kvinnorna har olika kulturell och religiös bakgrund och har råkat ut för helt skilda öden har de alla en sak gemensamt – en vilja att förändra såväl sin egen som sina medmänniskors situation, en vilja att kämpa för kvinnors rättigheter.
Jag ska läsa rollen som Farida Azizi - ”När det blåser på natten, tänker jag på mitt hemland, jag ser framför mig bergens skuggor, hur jag gömmer mig vid gränsen till Afghanistan, gränsen som jag korsar många gånger varje natt. Det är kvinnornas ansikten som får mig att gå, som leder mina steg mellan minorna…”
Välkommen att följa sju kvinnors verklighet och engageras i en resa du aldrig kommer att glömma, på Historiska Museet den 8 mars.
onsdag 3 mars 2010
Chile
Chile drabbades av en svår jordbävning och vi har och kommer att noga följa dess konsekvenser för Chile men också vid behov hela den drabbade regionen. vihar på oliak sätt utyckt vårt deltagande
Vår partiordförande Mona Sahlin höll tal igår på Sergesl torg där hon uppmanade det svenska och chilenska folket att hålla ihop både i glädje och sorg.
Många möte upp till minnesstunden igår kväll på Sergels torg för att visa sin mekänsla med de drabbade i Chile. Så också många från riksdagen.
Chile, ett land som vi har så många personliga förbindelser med. Så många är vi som har oroats. De flesta har nu fått kontakt med nära och kära, men inte alla.
Sverige och Chile har nära band med varandra något som visar sig i såväl i glädje som sorg. Och nu har sorgen trätt i förgrunden. Plundring förskräcker, men vi ser också styrkan och viljan i att hjälpa varandra.
Och jag välkomnar att så många i Sverie är beredda att bistå Chile i en svår situation med påfrestiningar i detta seismologiskt oroliga land. Det forskars på jordbävningar men jag vill kunna förebygga mer av konsekvenseran. Men jag är inte ensam om den önskningen.
Vår partiordförande Mona Sahlin höll tal igår på Sergesl torg där hon uppmanade det svenska och chilenska folket att hålla ihop både i glädje och sorg.
Många möte upp till minnesstunden igår kväll på Sergels torg för att visa sin mekänsla med de drabbade i Chile. Så också många från riksdagen.
Chile, ett land som vi har så många personliga förbindelser med. Så många är vi som har oroats. De flesta har nu fått kontakt med nära och kära, men inte alla.
Sverige och Chile har nära band med varandra något som visar sig i såväl i glädje som sorg. Och nu har sorgen trätt i förgrunden. Plundring förskräcker, men vi ser också styrkan och viljan i att hjälpa varandra.
Och jag välkomnar att så många i Sverie är beredda att bistå Chile i en svår situation med påfrestiningar i detta seismologiskt oroliga land. Det forskars på jordbävningar men jag vill kunna förebygga mer av konsekvenseran. Men jag är inte ensam om den önskningen.
Kvinnorna i högerpartierna sviker fredsrörelsen
Målet är en kärnvapenfri värld. En värld fri från massförstörelsevapen varav kärnvapen utgör det totala hotet mot vår värld. Men idag är det få i debatten som lyfter fram kampen mot kärnvapen som ett argument mot medlemskap i Nato.
Och den unga generation känner oftast inte till bakgrunden till att Sverige inte innehar kärnvapen. Men för S-kvinnor är detta fortfarande ett högst levande argument.
Det är ett ställningstagande som går tillbaka till Inga Thorsson. Hon var först förbundssekreterare i Socialdemokratiska kvinnoförbundet men för att 1952 bli förbundets ordförande, en post hon innehade till 1964. Under denna tid var rasade debatten för eller emot svenskt atomvapen. I den avgörande kampen gick Inga Thorsson i spetsen som den ledande kvinnan på nejsidan.
Statsminister Tage Erlander hade besvarat en interpellation från folkpartisten Per Ahlmark, där han förklarade att Sverige måste vara berett att försvara sig också mot atomvapen. På hösten samma år föreslog dåvarande ÖB att regeringen borde undersöka om Sverige skulle skaffa sig atomvapen för taktiskt bruk. Förespråkarna ansåg att atomvapen behövdes för att skydda Sveriges neutralitet.
Men S-kvinnor kamp mot som an då sa, atombomben, blev avgörande för att socialdemokraterna kom att välja bort kärnvapnet som också sedan dess har varit Sveriges säkerhetspolitiska linje. Kvinnorörelsen och fredsrörelsen har ofta haft sammanfallande mål. Sedan dess har miljörörelsen i dagens form tillkommit.
Samtidigt har Fp allt högljuddare ropat efter medlemskap i Nato medan M instämt men däremot valt att hålla en lägre profil. I em hade vi debatt i Riksdagen kammare om Vissa Säkerhetspolitiska frågor. Då framkom i Riksdagen att högpartierna har tillsatt en arbetsgrupp. I den arbetsgruppen ingår frågan om ett medlemskap i Nato. Och man talade öppen om en process mot ett medlemskap. Jag beklagar, men är inte förvånad över detta besked. Men däremot är jag förvånad över att ingen i en debatten om nedrustning och kärnvapen såg någon komplikation i detta relaterat till ett medlemskap i Nato. Att Centerpartiet har har bytt fot inte bara i frågan om kärnkraft utan också här blev sorgeligt nog tydligt.
Sverige har också under lång tid varit ledande i det globala arbetet för kärnvapennedrustning. Tyvärr gav högerpartierna idag besked om att de borgerliga kvinnorna svikit fredsrörelsen i en av framtidens ödesfrågor. Strävan efter medlemskap i Nato är alltmer överordnat arbetet för nedrustning.
Vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet har alltid det nukleära hotet aktuellt. Mycket har hänt sedan det kalla krigets dagar, och världen ser annorlunda ut idag. Men hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar än idag. Det handlar inte bara om risken för konventionellt krig mellan suveräna stater utan också om kärnvapenspridning Kärnvapen kan vara på drift och riskerar att hamna i terroristers händer. Då har alla utan något enda fribrev ett ansvar för att ytterligare anstränga sig för nedrsutning. Och Nato är även en union av kärnvapen. Att länder inom Nato som innehar kränvapen är demokrati är inget skäl för att inte nedrusta. Tvärtom, är det ett skäl till initativ för nedrustning.
Och den unga generation känner oftast inte till bakgrunden till att Sverige inte innehar kärnvapen. Men för S-kvinnor är detta fortfarande ett högst levande argument.
Det är ett ställningstagande som går tillbaka till Inga Thorsson. Hon var först förbundssekreterare i Socialdemokratiska kvinnoförbundet men för att 1952 bli förbundets ordförande, en post hon innehade till 1964. Under denna tid var rasade debatten för eller emot svenskt atomvapen. I den avgörande kampen gick Inga Thorsson i spetsen som den ledande kvinnan på nejsidan.
Statsminister Tage Erlander hade besvarat en interpellation från folkpartisten Per Ahlmark, där han förklarade att Sverige måste vara berett att försvara sig också mot atomvapen. På hösten samma år föreslog dåvarande ÖB att regeringen borde undersöka om Sverige skulle skaffa sig atomvapen för taktiskt bruk. Förespråkarna ansåg att atomvapen behövdes för att skydda Sveriges neutralitet.
Men S-kvinnor kamp mot som an då sa, atombomben, blev avgörande för att socialdemokraterna kom att välja bort kärnvapnet som också sedan dess har varit Sveriges säkerhetspolitiska linje. Kvinnorörelsen och fredsrörelsen har ofta haft sammanfallande mål. Sedan dess har miljörörelsen i dagens form tillkommit.
Samtidigt har Fp allt högljuddare ropat efter medlemskap i Nato medan M instämt men däremot valt att hålla en lägre profil. I em hade vi debatt i Riksdagen kammare om Vissa Säkerhetspolitiska frågor. Då framkom i Riksdagen att högpartierna har tillsatt en arbetsgrupp. I den arbetsgruppen ingår frågan om ett medlemskap i Nato. Och man talade öppen om en process mot ett medlemskap. Jag beklagar, men är inte förvånad över detta besked. Men däremot är jag förvånad över att ingen i en debatten om nedrustning och kärnvapen såg någon komplikation i detta relaterat till ett medlemskap i Nato. Att Centerpartiet har har bytt fot inte bara i frågan om kärnkraft utan också här blev sorgeligt nog tydligt.
Sverige har också under lång tid varit ledande i det globala arbetet för kärnvapennedrustning. Tyvärr gav högerpartierna idag besked om att de borgerliga kvinnorna svikit fredsrörelsen i en av framtidens ödesfrågor. Strävan efter medlemskap i Nato är alltmer överordnat arbetet för nedrustning.
Vi i det socialdemokratiska kvinnoförbundet har alltid det nukleära hotet aktuellt. Mycket har hänt sedan det kalla krigets dagar, och världen ser annorlunda ut idag. Men hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar än idag. Det handlar inte bara om risken för konventionellt krig mellan suveräna stater utan också om kärnvapenspridning Kärnvapen kan vara på drift och riskerar att hamna i terroristers händer. Då har alla utan något enda fribrev ett ansvar för att ytterligare anstränga sig för nedrsutning. Och Nato är även en union av kärnvapen. Att länder inom Nato som innehar kränvapen är demokrati är inget skäl för att inte nedrusta. Tvärtom, är det ett skäl till initativ för nedrustning.
För många kvinnor är vardagen en kamp för att överleva
Jag skriver i Jönköpings Posten, JP : Den 8 mars firas den internationella kvinnodagen över hela världen. En dag då kvinnors kamp för jämlikhet och frihet uppmärksammas. Idag kan det kännas som en självklarhet att kvinnor ska ha samma möjligheter som män att påverka sin vardag och skapa sig en framtid utifrån sina egna drömmar. Men för många kvinnor är vardagen en kamp för att överleva. Det finns alltför många flickor och kvinnor som inte får utbilda sig eller välja livspartner utan att någon annan bestämmer, oftast en man. Kvinnors möjligheter att delta på lika villkor i samhället är fortfarande mycket begränsad för många kvinnor.
För mig är målet ett samhälle där varken kvinnor eller män begränsas av sitt kön, - inte på arbetsmarknaden, och inte i livet i övrigt. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden. Jämställdhet kan inte reduceras till något som enbart gäller kvinnor, eller något som man bara kan fundera på i högkonjunktur. För att nå ett jämställt samhälle krävs både ett långsiktigt och systematiskt arbete – men kanske främst insiktsfulla politiker med mod att gå i bräschen och ta till lagstiftning där så behövs. Kvinnor i alla yrken riskerar att könstillhörigheten blir ett hinder i karriären och löneförhandlingen. Därför behover inte minst kvinor starka fackliga organisationer typ
Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, upplever kvinnor en rädsla och oro i vardagen som begränsar just på grund av kön. Rädslan för oönskade eller farliga närmanden från män styr hur kvinnor reser, var de promenerar, hur de klär sig. Verbala sexuella kränkningar i skolan, eller på nätet, sexuella hot och tvång tillhör alltför många flickors vardag. Enligt statistik från BRÅ har sexualbrotten/våldtäkter ökat mellan 2008-2009 med närmare 10 procent i Jönköpings län. Jag anser liksom Amnesty m fl att en handlingsplan är helt avgörande för att vända den negativa utveckling vi fått i vårt län och nationellt.
Allt för många kvinnor och unga flickor lever under hot och våld. Dessa har länge varit osynliggjorda. Detta gäller särskilt unga flickor i patriarkala familjer. Så får det inte fortsätta. Alla har rätt till ett tryggt liv. Inga former av könsrelaterat våld, inte heller prostitution och människohandel, får förekomma i vårt samhälle.
Vi måste alla hjälpas åt för att driva på så att attityderna till våld och hot mot kvinnor ändras. I grunden handlar det om respekt för en annan medmänniska och hennes frihet som individ. Vi har alla en rätt att inte bli kränkta eller utsatta för våld. Det är särskilt viktigt att de som står oss nära respekterar denna rättighet. Att motverka våld och sexualiserat våld på ett tidigt stadium bidrar till att minska det lidande som många kvinnor utsätts för. Vi har alla ett ansvar för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
För mig är målet ett samhälle där varken kvinnor eller män begränsas av sitt kön, - inte på arbetsmarknaden, och inte i livet i övrigt. Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det förutsätter samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på livets alla områden. Jämställdhet kan inte reduceras till något som enbart gäller kvinnor, eller något som man bara kan fundera på i högkonjunktur. För att nå ett jämställt samhälle krävs både ett långsiktigt och systematiskt arbete – men kanske främst insiktsfulla politiker med mod att gå i bräschen och ta till lagstiftning där så behövs. Kvinnor i alla yrken riskerar att könstillhörigheten blir ett hinder i karriären och löneförhandlingen. Därför behover inte minst kvinor starka fackliga organisationer typ
Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder, upplever kvinnor en rädsla och oro i vardagen som begränsar just på grund av kön. Rädslan för oönskade eller farliga närmanden från män styr hur kvinnor reser, var de promenerar, hur de klär sig. Verbala sexuella kränkningar i skolan, eller på nätet, sexuella hot och tvång tillhör alltför många flickors vardag. Enligt statistik från BRÅ har sexualbrotten/våldtäkter ökat mellan 2008-2009 med närmare 10 procent i Jönköpings län. Jag anser liksom Amnesty m fl att en handlingsplan är helt avgörande för att vända den negativa utveckling vi fått i vårt län och nationellt.
Allt för många kvinnor och unga flickor lever under hot och våld. Dessa har länge varit osynliggjorda. Detta gäller särskilt unga flickor i patriarkala familjer. Så får det inte fortsätta. Alla har rätt till ett tryggt liv. Inga former av könsrelaterat våld, inte heller prostitution och människohandel, får förekomma i vårt samhälle.
Vi måste alla hjälpas åt för att driva på så att attityderna till våld och hot mot kvinnor ändras. I grunden handlar det om respekt för en annan medmänniska och hennes frihet som individ. Vi har alla en rätt att inte bli kränkta eller utsatta för våld. Det är särskilt viktigt att de som står oss nära respekterar denna rättighet. Att motverka våld och sexualiserat våld på ett tidigt stadium bidrar till att minska det lidande som många kvinnor utsätts för. Vi har alla ett ansvar för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män.
tisdag 2 mars 2010
EU:s Politik för Global Utveckling
I morgon bjuder vi i in till riksdagsseminarium om EU:s och Sveriges samstämmighetspolitik.
Sverige har en Politik för Global Utveckling, PGU. Något vi inte minst har min fd S-kollega Berndt Ekholm att tacka för. Sedan har arbetet med att implementera denna nya politik tappat fart under nuvarande regering.
Men även EU har sedan 2005 en motsvarighet till Politik för Global Utveckling. Frågan är nu hur samstämmig är den egentligen
Det pratas lite om EU:s politik med utvecklingsmålen. Och än mindre om vilken roll Svergies PGU spelar?
Europeiska organisationer utvärderade nyligen EU:s politik, och lagom till årets PGU-skrivelse har svenska organisationer sett över vad Sverige driver i EU.
Med Lissabonfördraget och en ny kommission kan EU:s roll som global aktör ändras på flera sätt. Men då är frågan också hur?
Samtidigt kommer regeringens PGU-skrivelse om några veckor. Men går EU:s politik hand i hand med fattigdomsmålen, och vilken politik driver Sverige i EU utifrån Politik för Global Utveckling?
Förra året lanserade Concord Europa rapporten ”Spotlight on Policy Coherence” runt om i Europa. Irapporten utvärderar europeiska organisationer EU:s samstämmighetspolitik genom att analyserainstitutionella mekanismer och fem politikområden (handel, klimat, migration, finans och jordbruk).
Sedan flera år utvärderar svenska organisationer Sveriges politik, och de har tagit fram analyser av hur klimat-, handels- och finanspolitiken är förenlig med PGU.
Jag och Rosita Runegrund (KD) , båda i AWEPA-gruppen, bjuder in till detta riksdagsseminarium med representanter från europeiska och svenska organisationer. Våra gäster kommer att belysa brister och utmaningar i EU:s och Sveriges politik, och pekar på vägar framåt mot en mer utvecklingsvänlig politik. Sedan är det upp till oss i oppositionen respektive majoriteten att forma och lägga fram förslag i riksdagen. Eller vill något parti avstå...
Sverige har en Politik för Global Utveckling, PGU. Något vi inte minst har min fd S-kollega Berndt Ekholm att tacka för. Sedan har arbetet med att implementera denna nya politik tappat fart under nuvarande regering.
Men även EU har sedan 2005 en motsvarighet till Politik för Global Utveckling. Frågan är nu hur samstämmig är den egentligen
Det pratas lite om EU:s politik med utvecklingsmålen. Och än mindre om vilken roll Svergies PGU spelar?
Europeiska organisationer utvärderade nyligen EU:s politik, och lagom till årets PGU-skrivelse har svenska organisationer sett över vad Sverige driver i EU.
Med Lissabonfördraget och en ny kommission kan EU:s roll som global aktör ändras på flera sätt. Men då är frågan också hur?
Samtidigt kommer regeringens PGU-skrivelse om några veckor. Men går EU:s politik hand i hand med fattigdomsmålen, och vilken politik driver Sverige i EU utifrån Politik för Global Utveckling?
Förra året lanserade Concord Europa rapporten ”Spotlight on Policy Coherence” runt om i Europa. Irapporten utvärderar europeiska organisationer EU:s samstämmighetspolitik genom att analyserainstitutionella mekanismer och fem politikområden (handel, klimat, migration, finans och jordbruk).
Sedan flera år utvärderar svenska organisationer Sveriges politik, och de har tagit fram analyser av hur klimat-, handels- och finanspolitiken är förenlig med PGU.
Jag och Rosita Runegrund (KD) , båda i AWEPA-gruppen, bjuder in till detta riksdagsseminarium med representanter från europeiska och svenska organisationer. Våra gäster kommer att belysa brister och utmaningar i EU:s och Sveriges politik, och pekar på vägar framåt mot en mer utvecklingsvänlig politik. Sedan är det upp till oss i oppositionen respektive majoriteten att forma och lägga fram förslag i riksdagen. Eller vill något parti avstå...
Hägg om slöjförbud i DN och Finnveden.NU
Dagens Nyheters Mikael Bondesson skrev söndagen den 28 feb att S-kvinnor vill ha "rödgrönt slöjförbud". Bakgrunden är att jag och C Ohlsson vill ta fram ett förslag till ändring av Diskrimineringslagen. Något som en lokal tidning följt upp. Vi S-kvinnor kommer att arbeta för att lagen skrivs om.
– Vi har en diskrimineringsombudsman som börjar gå de extrema gruppernas ärenden.
Det säger riksdagsledamoten Carina Hägg (S) som arbetar på ett förslag för att ändra diskrimineringslagen. DO stämde arbetsförmedlingen för religiös diskriminering sedan en muslimsk man stängts av från aktivitetsstöd med hänvisning till hans religion. Mannen vägrade att skaka hand med en kvinnlig chef eftersom det strider mot hans religiösa övertygelse att män eller kvinnor vidrör personer av motsatt kön utanför familjen. Stockholms tingsrätt dömde nyligen arbetsförmedlingen att betala 60 000 kronor i skadestånd till mannen.
– Vi respekterar de utslag som görs. Men vi har reagerat på detta med handskakningen, det motsvarar inte hur vi ser på den frågan, säger Carina Hägg.
Carina Hägg anser att hur var och en klär sig är upp till varje individ så länge det rör privatlivet. Däremot vill S-kvinnorna stoppa niqaben (slöja där endast ögonen syns) i arbets- och studielivet.
– Det är fel att ha slöja på arbetsplatsen. Man är beroende av att kommunicera med varandra och män och kvinnor ska kunna arbeta i samma lokal.
Carina Hägg säger att hon är bekymrad över den väg som DO har slagit in på. Tillsammans med riksdagskollegan Carina Ohlsson ska Carina Hägg ta fram ett förslag som innebär tydligare lagstiftning på diskrimineringsområdet.
– Vi vill gå vidare till riksdagen om att få en översyn av lagen.
När är förslaget färdigt?
- Vi kommer att lägga fram det efter valet i höst.
Stefan Fels 'redaktion@finnveden.nu http://finnveden.nu/?option=com_content&task=view&id=34533&Itemid=2
– Vi har en diskrimineringsombudsman som börjar gå de extrema gruppernas ärenden.
Det säger riksdagsledamoten Carina Hägg (S) som arbetar på ett förslag för att ändra diskrimineringslagen. DO stämde arbetsförmedlingen för religiös diskriminering sedan en muslimsk man stängts av från aktivitetsstöd med hänvisning till hans religion. Mannen vägrade att skaka hand med en kvinnlig chef eftersom det strider mot hans religiösa övertygelse att män eller kvinnor vidrör personer av motsatt kön utanför familjen. Stockholms tingsrätt dömde nyligen arbetsförmedlingen att betala 60 000 kronor i skadestånd till mannen.
– Vi respekterar de utslag som görs. Men vi har reagerat på detta med handskakningen, det motsvarar inte hur vi ser på den frågan, säger Carina Hägg.
Carina Hägg anser att hur var och en klär sig är upp till varje individ så länge det rör privatlivet. Däremot vill S-kvinnorna stoppa niqaben (slöja där endast ögonen syns) i arbets- och studielivet.
– Det är fel att ha slöja på arbetsplatsen. Man är beroende av att kommunicera med varandra och män och kvinnor ska kunna arbeta i samma lokal.
Carina Hägg säger att hon är bekymrad över den väg som DO har slagit in på. Tillsammans med riksdagskollegan Carina Ohlsson ska Carina Hägg ta fram ett förslag som innebär tydligare lagstiftning på diskrimineringsområdet.
– Vi vill gå vidare till riksdagen om att få en översyn av lagen.
När är förslaget färdigt?
- Vi kommer att lägga fram det efter valet i höst.
Stefan Fels 'redaktion@finnveden.nu http://finnveden.nu/?option=com_content&task=view&id=34533&Itemid=2
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)