Egypt's challenges

Europe must not betray its own principles yet again; we must support the development towards democracy and demand the rule of law and respect for human rights. The responsibility for making the Mediterranean an inland sea once again is both a long-term and a joint project for us all. Great challenges await Egypt's President-elect Muhammad Mursi following his victory in the historic presidential election. Mursi was in prison during the presidency of the same Mubarak that his rival Shafiq served. Some people voted for Shafiq despite their feeling of loathing because the alternative appeared more intimidating in the long term. Now Mursi has been elected Egypt's first popularly elected president ever. But the Military Council has not completely lost its grip on the country. The "head" is gone, but the body is still there - this is what people are saying in Cairo. Recently SCAF decided to expand its authority at the expense of Parliament and the Presidency. Many question marks remain for all the work involved in forming a new Constitution, and women's organisations in particular feel that they are being excluded from the process.

What will Mursi's approach be to human rights and freedoms? Will the rights of ethnic minorities such as those of the Copts - and women's rights - be safeguarded? Mursi has made a clear declaration that he is an Islamist. But the people want to have work and see and end to corruption. The result of the election was not a declaration of support for the fact that Religion has the answer to Egypt's problems. What the people want is an end to illiteracy and more investment in schools.

The President must immediately put a stop to sexual harassment and sexual violence against female demonstrators, and ensure that women who have been subjected to "virginity tests" are duly compensated for.

Despite the feeling of unease today, let us not forget that the Egyptians stood united together in Tahir Square during the revolution. The presidential election was mainly about the past - now the young generation is waiting impatiently for policies that can give them hope for a better future. Finally, a quote from Nawal El Saadawi: "I'm an optimist, because hope is power". / CH

Det talade ordet gäller, extradebatten hölls i Europarådet, PACE och rapporten antogs.  

 

(The Iranian leadership welcomes Mursi's victory and has called it an "Islamic awakening". The US President Barak Obama has called Egypt's newly elected President Mursi to congratulate him personally on his victory. The USA is eager to maintain good relations with Egypt, which has long been an important ally and link between Israel and the Arab world as a whole. Officially, Benjamin Netanyahu has stated that Israelis respect the democratic process in Egypt and look forward to continuing the long-standing peaceful relationship that has existed between the two countries since 1979. At the same time, there is a feeling of unease in Israel. I urge everyone to build bridges - inside Egypt, inside the whole region and with Europe.)

Tunisia-debate, My speech

I samband med debatten och rapporten om Tunisien i Europarådets Parlamentariska Församling. Ben Jaafar såväl närvande som avslutade debatten, höll jag ett inlägg. Se nedan, det talade ordet gäller. Vill understryka att vi inte får glömma att den gamla makten, från diktatorns Ben Alis tid till stor del finns kvar.

The challenges common to the whole region are the transition to democracy, economic development and the future of the younger generation. One of the greatest challenges in Tunisia is the new Constitution. Khelil Ezzaouia, Minister for Social Affairs and Member of the National Board of the Tunisian Ettakatol/FDTL Party, said that in one or two years Tunisia needs to have finalised how the process towards democracy is going to work. The Constitution must first be finalised and then it has to be voted in with a 2/3 majority.

 The Roadmap of Reforms that Tunisia has to follow contains four steps: 1) constitutional reform, 2) democratisation of electoral law, 3) a parliamentary commission to monitor elections, and 4) a law on political parties, in order to promote diversity. And as far as parliamentary elections are concerned, Tunisia is in a unique situation, since the Arab spring is generally considered to have originated in Tunisia, and the country is now regarded as (one of) the most progressive in the region. Since November 2011 a new press code has been in force in Tunisia.

Even though the Islamists have said that “there is no place for Sharia in the Constitution”, other voices are also to be heard. Tunisia  needs to have an open dialogue on economic, political and social issues.

A challenge for the entire Arab world is “how to bring the social element in society more into line with the values of democracy and closer to secularity”. Salafism, or radical Islamism, is also one of the challenges facing Tunisia today, ,and ,we hope that “we can find ways to eradicate this”. There is also concern that developments in Tunisia can be influenced by the current unrest to the south of the country - a problem that we are sure to return to even though it is outside the geographical area covered by the Council of Europe.

Some of the conclusions in Tunis were that the Arab world still has a long way to go and the fight for human rights, peace and justice continues. Europe has to support this process and assist the region, particularly in view of the fact that there is a common interest from both sides. There are still many challenges that remain and although they might seem the same in each of the countries, they do differ.. Tunisia can serve as an example for the whole region. /CH

FP nästa krisparti?

  

Inför 2006 gick alliansen till vals med budskap om att vitalisera demokratin, genomföra systemförändring, minska utanförskapet och arbetslösheten. Efter sex år har de genomfört systemförändringar. Men frågan är om det har bidragit till det bättre eller till det sämre för majoriteten av den svenska befolkningen. Idag är Arbetslösheten nästan uppe i åtta procent och prognoserna pekar på en fortsatt hög nivå. Allra mest bekymmersamt är den höga ungdomsarbetslösheten och den stigande långtidsarbetslösheten. 70 000 har varit utan jobb i mer än två år och arbetslösheten bland unga är 25 procent.

Regeringens handlingsförlamning beror delvis på de motsättningar som börjat växa inom alliansen och gjort den betydligt mer splittrad än tidigare. Moderaterna har varit de stora vinnarna i allianssamarbetet, de har kunnat marknadsföra sin politik på bekostnad av de mindre allianspartierna. Detta har lett till att stora sprickor inom alliansen. Med allt mindre politiskt förhandlingsutrymme försöker småpartierna desperat skapa opinion. Samtidigt får Kristdemokraterna se sig överkörda. Den interna striden om partiledare frågan må vara över men under ytan bubblar de interna motsättningarna. Var fjärde person som röstade på (KD) i senaste valet gjorde det av valtaktiska skäl. Utan Kyrkobroder 4% skulle alliansen rasat samman.

Centern har tappat sin identitet och traditionella centerväljare känner inte igen den centern som en gång i tiden var glesbygdens och bonderörelsens parti. Desperat har Centern tillsatt en ny partiledare i hopp om vända opinionssiffrorna och ta sig ur krisen. En sådan vändning har inte kommit, och det kanske inte är så konstigt när partiledaren och näringsministern Annie Lööf verkar näst intill ointresserad av näringslivsfrågorna.

Folkpartiet är nästa parti som förutspås att drabbas av kris. Partiet försöker desperat vinna opinionen med utspel men får inget genomslag när inte hela alliansen är enig. Till exempel vill folkpartiet slopa värnskatten men moderaterna vill hellre ha ytterligare jobbskatteavdrag, (FP) vill ändra LAS, men moderaterna säger nej, (FP) vill sänka ungdomslöner men moderaterna säger nej.

Med tanke på dagens opinionssiffror så riskerar flera små partier att åka ut ur riksdagen efter valet 2014. Då får vi ett annat parlamentariskt läge och det öppnar för nya konstellationer. Klart är att Alliansen i sin nuvarande form får stora problem att överleva nästa val. Regeringens överlevnadsstrategi har alltmer blivit att skylla ifrån sig. Medan socialdemokrater erbjuder ett tryggt ledarskap och en politik som håller samman vårt samhälle.

Idebatten om Romer

The Center for Roma Initiatives is the first organisation to work for the rights of Roma women in Montenegro and is this year's winner of the Anna Lindh Prize. Last Monday the Center was praised for its work by the Chair of the Anna Lindh Memorial Fund Mona Sahlin at a stirring ceremony at the Riksdag in Stockholm.

One of the speakers at the ceremony was Thomas Hammarberg, former COE High Commissioner for Human Rights, who spoke about the situation for Europe's twelve million Roma.

Hammarberg described how the Roma have been subjected to widespread racism, from high-level political leaders too. In such a situation, it is important that there are individuals who can fight back against this extensive anti-Ziganism and racism, but who also have the courage to highlight such sensitive issues as oppression of women within the own community.

 "This prize means a lot to us. We feel very honoured that our work has been recognised at such a high level. The award also gives us further strength to continue our work, it inspires us with hope and optimism", said one of the founders of the Center for Roma Initiatives (CRI), Fana Delija, who was in Stockholm to receive the Anna Lindh Prize, together with Fatima Naza, CRI's other founder.

In addition to starting CRI, the two of them have also established a network for young Roma women. They are also advisers to Montenegro's Justice of the Supreme Administrative Court in matters relating to the situation and rights of Roma women.

One tangible result is that the share of Roma women who give birth in the home fell from 60 per cent to below 30 per cent between the year 2000 and 2005, and today, in principle all women deliver their babies in hospital. Women have started to get an education and enter the labour market. The changes are also notable as regards education; the number of children attending school has increased manifold and today there are also Roma women who have....... 

Fatima Naza and Fana Delija believe that the Anna Lindh Prize will serve as an inspiration for CRI's work and to draw greater attention to the situation of Roma women. They work with concrete problems in the Roma community. There are Roma leaders who defend arranged marriages - a violation of the rights of women and children. Fatima and Fana spread information about violence against women, but also about where women who are exposed to violence can turn. But they also provide education in society in general about prejudices against the Roma. I believe these worthy award-winners will also welcome this report. We, as politicians, and this entire assembly all have a responsibility, but the most effective way of combating discrimination is together. We need CRI and I would greatly welcome the emergence of more Roma organisations in our communities.

inlägg i en debatt i Europarådets parlamenteriska Församling, det talade ordet gäller

Initiativ inför Konferens i London

London Family Planning summit:
www.londonfamilyplanningsummit.co.uk
Written Declaration:
http://assembly.coe.int/ASP/Doc/XrefViewHTML.asp?FileID=18949&Language=EN

Doc. 12992
28 June 2012

London Summit on Family Planning 11 July 2012: access to contraceptives for 120 million more women by 2020
Written declaration 529

This written declaration commits only those who have signed it

We the undersigned members of Parliament

- Salute the UK Government and the Bill & Melinda Gates Foundation for its initiative to host the London Summit on Family Planning on 11 July 2012

- Are concerned that around 222 million women around the world who don’t want to get pregnant cannot access contraceptives; every two minutes a woman dies of pregnancy-related complications;

- Underline that contraceptives save lives: additional 120 million women accessing contraceptives by 2020 would result in 200,000 fewer women and girls dying in pregnancy and childbirth; over 50 million fewer abortions; more than 100 million fewer unintended pregnancies; nearly 3 million fewer babies dying in their first year of life

- Stress that one US dollar spent on family planning saves governments 4 dollars on health, housing, water, other public services.

- Urge the Council of Europe Donor Governments to play a key role in mobilizing new and securing the existing financing commitments to support the rights of an additional 120 million women and girls in the world to use contraceptive information, services and supplies, without coercion or discrimination, by 2020.

Signed (see overleaf)
Signed 1:
HÄGG Carina Sweden SOC
ANDERSEN Karin Norway UEL
BİLGEHAN Gülsün Turkey SOC
BOURZAI Bernadette France SOC
CILEVIČS Boriss Latvia SOC
DíAZ TEJERA Arcadio Spain SOC
DURRIEU Josette France SOC
HAUGLI Håkon Norway SOC
HÜBINGER Anette Germany EPP/CD
KOÇ Haluk Turkey SOC
MAURY PASQUIER Liliane Switzerland SOC
MEALE Alan United Kingdom SOC
MEMECAN Nursuna Turkey ALDE
MICHEL Jean-Pierre France SOC
MOGHERINI REBESANI Federica Italy SOC
OSBORNE Sandra United Kingdom SOC
RIGONI Andrea Italy ALDE
RUDD Amber United Kingdom EDG
SCHENNACH Stefan Austria SOC
SHERIDAN Jim United Kingdom SOC
Total = 20

Rätten till abort i Turkiet mfl länder

Europarådet har agerat och vi var beredda att åter agera under den pågående mötesveckan i Strasbourg men just nu avvaktar jag men har beredskap för fler iniativ om så krävs för att när kvinnors rätt att bestämma fritt over sin egen kropp och sexualitet är under attack, som nu i flera europeiska länder har vi att agera. För tyvärr ser vi en ökande trend vad gäller lagförslag som begränsar kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, särskilt deras rätt till säker abort. Det gäller även för länder som traditionellt har haft en liberal abortlagstiftning, som bland annat i Lettland, Litauen, Ungern och Ryssland. Nu har Turkiet anslutit sig till den gruppen länder. Det här är oacceptabelt och en backlash för jämställdheten i Europa.

 Men kommer ett förslag med ändringar i den nuvarande abortlagstiftningen verkligen att läggas fram för det turkiska parlamentet. Som sagt, det är osäkert idag liksom hur ett sådant förslag skulle se ut. Kvinnoorganisationer i Turkiet har agerat kraftfullt och det gäller även S-kolleger i parlamentet. Redan den 19 juni överlämnades en protestlista till den turkiska regeringen med underskrifter från över 50 000 personer och ett hundratal organisationer i Turkiet som engagerat sig i kampanjen Say no to abortion Ban in Turkey.

Jag var tillsammans med över 200 andra riksdagsledamöter från hela världen på en stor konferens (IPCI2012) i Istanbul i början av sommaren för att diskutera sexuell och reproduktiv hälsa med delfrågor som och hur vi intensifierar arbetet mot mödradödlighet, stoppar spridningen av hiv och aids samt hur vi kan förbättra jämställdhet och kvinnors rättigheter globalt.

Till min förvåning så gick den turkiska premiärministern Recep Tayyip Erdoğan emot konferensens agenda och chockade oss med sina angrepp på abort som han jämställde med mord. Han gick emot kvinnors rätt att själva få välja hur många barn de vill föda, eler att helt avstå, genom att utrycka sin förväntan om att  alla kvinnor bör föda tre barn. Men inte nog med detta, han argumenterade även emot att kvinnor föder genom kejsarsnitt eftersom det är ”onaturligt”. Något som vi vet skulle öka mödradödligheten. Inte att undra på att många trodde det var fel på översättningen av talet från turkiska, så extremt utvecklades Erdogans tal. Det finns säkert mer än en förklaring, personlig övertygelse som man vill påtvinga andra, dvs religiös konservatism men även pronatalism som syftar till att lösa problemen med lågt barnafödande och med en åldrande och minskande befolkning. En modern familjepoltik verkar dessvärre inte ses som något allternativ för dessa maktens män.  Vi ser hur populistiska partier och politiker i även oheliga allianser använder Europas demografiska utmaningar samverkar för att politik som syftar till att begränsar kvinnors rättigheter. I den kampen blir fråganom abort åter en stridsfråga.

Vi ser även i Sverige att frågan ändras, idag har vi inte en enig linje i utrikespolitiska fora. Allianansen låter abortmoståndare såväl få "deras" platser i delegationer som talartid för att kunna agera mot kvinnors rätt till abort. Vi ser ser även svenska parlamentarikers aktiviteter i de starka orgnisationer mot abort, i vars nätverk de ingår, i Europa och Internationellt. Men om detta räder en artig tystand.        

Folkpartiets Cecilia Malmstöms fortsätter vägra

Folkpartisten Cecilia Malmström fortsätter, nu som EU-kommissionär, sitt motstånd mot Europarådets konvention mot människohandel. Det handlar om kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa.

Insatser välkomnas mot bakgrund av att den internationella människohandeln ökar, International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år och mörkerantalet är stort. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna. Men varje fall av slaveriet är ett för mycket. Ofta såväl nära kopplat till såväl prostitution som annan grov organiserad brottslighet som ger stora vinster. Det är positivt när EU bidrar till såväl kunskapen som konkret handling. Nu har en ny handlingsplan mot människohandel presenterats med en del relevanta åtgärder men det viktigaste redskapet, konventionen uteslöts av Malmström. Men visst ser jag vad hon har hämtat förslag som hon lägger fram, ur den konvention hon vägrar erkänna.

Det svårt att förstå varför EU-kommissionär Cecilia Malmström fortsätter motarbeta ratificeringar av Europarådets konvention mot människohandel som tillkom 2005. Först fördröjde den svenska regering, som Malmström då tillhörde, arbetet med ratificering under drygt fyra år, en försening som också föranledde en anmälan av regeringen till konstitutionsutskottet. Sedan Malmström tillträddes om EU-kommissionär har hon fortsatt att arbetet för att bekämpa tillträdandet av konventionen. Europarådets konvention mot människohandel är ett viktigt steg i kampen mot människohandel och ett sätt att arbeta för dessa kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa.

En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna, och där ingår att söka hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn. Varför väljer då Cecilia Malmström att motarbeta denna viktiga konvention? Själv vägrar hon att svara när jag frågat och någon granskning i övrigt har hon inte besvärats med. Inte heller ställs någon fråga kring detta till hennes partikamrat EU-minister Birgitta Ohlsson eller den folkpartist som är ordförande i EU-nämnden.

Som enskilt land har vi ett ansvar, men även EU har ett uppdrag för att genomföra ytterligare nödvändiga beslut. Men ännu har EU inte påbörjat sitt ratificeringsarbete, EU måste både tillträda konventionen samt verka för att alla dess medlemsstater gör detsamma. Dessvärre saknar de flesta EU-länder fortfarande en process som syftar till en ratificering av konventionen och arbetet inom EU har stannat av. Sverige har tidigare varit ett föregångsland i kampen mot sexslaveriet med en stark röst i världen.

Den cyniska och hänsynslösa handeln med kvinnor och barn men också män är vår tids slaveri och den måste bekämpas med alla tillgängliga medel. Det är en kamp som för många handlar om död eller liv. Därför måste regeringen, och inte vi i opposition ensamt kräva, att EU-kommissionär Cecilia Malmström kraftfullt verka för att EU ratificerar Europarådets konvention angående människohandel. Malmstöm skriver om samordning, samarbete och samstämmigheten inom EU, med internationella organisationer men glömmer Europarådet, som brukar benämnas Europas hus för mänskliga rättigheter. Så lätt tar en folkpartist på mänskliga rättigheter och inte minst de några av de mest utsatta, kvinnorna som sälj som sexslavar riskerar få försvagat skydd.

Frågor om älddrevård

Idag skriver Curt Persson, PRO "Det är fel att tvinga kommunerna att införa lagen om valfrihetssystem, Lov. Lagstifta i stället om att kommunalt driven äldreomsorg alltid ska finnas som ett alternativ." Han skriver debattartikeln inför att PRO senare idag ska presentera sin faktarapport om valfrihet i äldreomsorgen. Ska med intresse ta del av rapportens innehåll.

Sedan igår bråkar Moderaterna och Kristdemokraterna om vem som är upphovet till en myndighet, vad som redan är på gång och vem som vet vad om regeringens inre liv. Men det överlåter jag åt dom själva att reda ut. Men att bryta ut en del ur Socialstyrelsen till en ny myndighet är inte svaret på framtidens utmaningar för äldrevården. En ny myndighet ger inte svaret på PRO:s frågor idag.

Vi socialdemokrater vill se aktörer inom skola, vård och omsorg som såväl vill verka långsiktigt som också återinvesterar i verksamheterna. Ett arbete med att titta på våra nordiska grannländer för att hitta system för att reglera vinster och vinstuttag har redan påbörjats. Vinster ska mätas i trygghet och omtanke. Instämmer i kritik mot Lov.

Nyligen skrev Per Granath, vd Humana och Edvard Unsgaard (M) i Jönköpings-Posten, att det är kvaliteten och innehållet som spelar störst roll i äldreomsorgen, inte vem som äger verksamheten. Men så enkelt är det inte, vi att flera privata aktörer inom skola, vård och omsorg bedrivit en synnerligen aktiv skatteplanering i syfte att minimera eller helt undvika skatt och därmed maximera sina vinster och vinstutdelningar. Genom så kallade ”räntesnurror”blir svenska skattepengar, avsedda för vård, skola och omsorg, istället till oskattade vinster.

När allt fler väntas leva med en eller flera kroniska sjukdomar ställs också andra krav på vården i det egna eller särskilda boendet och på sjukhusets akutmottagning eller internmedicinska avdelning. Samordningen inom äldrevården står inför allt större utmaningar inte minst på läns- och kommunal nivå. Kostnaderna för äldreomsorgen uppgick 2010 till 92 miljarder men endast 2 miljarder kom från staten. Medel som vi ska kunna följa genom vårdkedjan och öppet kunna granska. Äldreomsorgens kostnader har minskat något under senare år i förhållande till antalet personer som är 80 år eller äldre. Äldres hälsotillstånd har framför allt genom ett brett folkhälsoarbete successivt förbättrats de senaste 15 åren. Med ökande livslängd förskjuts vård- och omsorgsbehovet uppåt i åldrarna, men blir inte kortare. Krav på nationella bemanningsnivåer krävs.

Kärnan i gruppen mest sjuka äldre består av 35 000 personer som behöver både omfattande sjukvård och omfattande omsorg. Med en vidare avgränsning har 300 000 personer behov av någon form av omfattande sjukvårds- eller omsorgsinsatser idag. Det motsvarar 18 procent av befolkningen över 65 år. Vi ser att äldreomsorgen står inför stora utmaningar när ett växande vårdbehov måste mötas i takt med att antalet äldre blir allt fler. Medellivslängden beräknas öka till 87 år 2050. Personalbehovet beräknas öka med cirka 50 procent fram till 2030.

Vårdskandalerna hösten 2011, i ett antal privata vårdbolag, har allvarligt rubbat tilltron till äldreomsorgen. Timbro gick förutsägbart ut och försvarar Carema. dels genom "Caremaskandalen – den slutgiltiga versionen" och genom utspel idag. Men under tiden har även socialstyrelsen kritiserat Carema Care för brister. Så när tanke­smedjan Timbro fortsätter envisas att ge en helt motsatt bild blir det svårt att ta dom på allvar. Men samtidigt vet vi hur närstående regeringspartierna Timbro står.   

Andelen äldre (över 80 år) som får äldreomsorg har minskat från 62 procent 1980 till 37 procent 2006. Delvis beror minskningen på det blivit svårare att få hjälp. En utveckling där kvinnor pressas in i rollen som "hemmadöttrar" är på återtåg. Mellan 80 000 till 120 000 personer, huvudsakligen kvinnor, har gått ned i arbetstid för vårda en anhörig. Att kvinnor åter måste ta ansvar för anhöriga när samhället brister är jämställdhetens blinda fläck. Andelen hjälpbehövande hemmaboende över 75 år som får hjälp av anhörig eller vän utanför det egna hemmet har ökat från 40 procent 1998 till cirka 65 procent 2010 och är en trend som i växande grad påverkar arbetskraftsutbudet. Bästa hjälpen för äldre och deras anhöriga är en bra offentlig äldreomsorg. Men varken anhörigvårdare eller personalgrupper inom äldreomsorgen får idag tillräcklig utbildning och får ofta inte jobba heltid.

Enligt Socialstyrelsen har äldreomsorgspersonalen en ”förhållandevis låg formell yrkesutbildning”. Åtta av tio anställda i särskilda boenden var vårdbiträden eller undersköterskor. 20 procent av de anställda i särskilda boenden hade ingen gymnasial vårdutbildning. I hemtjänsten är andelen utan utbildning ännu större och samtidigt är möjligheterna till kompetensutveckling för anställd personal begränsad eller liten. Det krävs nu satsningar för att yrken inom äldrevården ska ses som framtidsjobb för unga. Men för det krävs en medveten utbildningspoltik med möjlighet att omskola sig under yrkeslivet, nationella kvalitetskriterier som kvalitetssäkrar äldrevård och omsorg. Grundläggande inför framtiden är att de äldre ska få en trygg äldrevård och en äldreomsorg av hög kvalitet nu och i framtiden. Nyligen deltog jag i en debatt om äldrevården på Bibliotektet i Jönköping och jag välkomnar fler debatter över partigränserna. När tilltron till äldreomsorgen rubbats av vårdskandaler och besparingar måste politiker tillsammans ta ansvar för att förtroendet återfås. Äldrevård handlar om ett generationskontrakt som synliggör grunden för vårt samhälle.

Ge omvårdnad och kvalitet företräde!

Stoppa dödandet i Syrien

Syriens president Bashar al-Assad höll på söndagen ett tal inför parlamentet i Damaskus. Al-Assad skylle ifrån sig på en "utländsk sammansvärjning som har som mål att förstöra landet." Vi såg ännu en i raden av diktatorer som avskärmade från sitt folks vardag varken vill eller förmår söka lösningar utan istället förstärker konflikten.

Syrien står vid ett vägskäl. Ska de modiga människor som står upp mot diktaturen tvingas på reträtt av regimens våld – eller kommer människors berättigade frihetslängtan att segra. Syriens regim har drivit människor på flykt. Vi har följt hänsynslösa och våldsamma repressalier mot den egna befolkningen, även mot barn. Samtidigt som det internationella samfundet är splittrat och stått alltför passivt. Visst har det skett fördömmande mot väldet men på grund av Rysslands och Kinas veto i FN:s säkerhetsråd har FN inte kunnat ta sitt ansvar för fred och säkerhet. Men Arabförbundet har vidtagit åtgärder liksom EU. Ett Syrien på randen till inbördeskrig behöver politiska lösningar som inkluderar garantier för minoriteter som med oro sett utvecklingen i Irak. Som en oppositionell sa, vi vill ha demokrati men kan tvingas välja mellan grader i helvetet.    

Regimen måste tydligt och uppriktigt upplysas om att den snarast bör avgå. Socialdemokraterna har även krävt att ansvar ska utkrävas. Den Jemenitiska lösningen bör prövas i botten mot bakgrund av det allt allvarligare läget. Våldet har spridits ut över Syriens gränser. Grannländers inblandning väcker frågetecken. Det internationella samfundet måste nu samstämmigt öka pressen. Ett globalt vapenembargo gentemot regimen vore ett steg. Kofi Annan och FN:s arbete bör få ett tydligt stöd och Sverige bör aktivt arbeta för att få stopp på dödandet. Men det är också viktigt att arbetet fortgår med att hitta en långsiktig fredlig lösning för Syrien. vi ska vara medvetna om Syriens moderna historia och regionens komplexitet men det är ingen ursäkt för det som nu sker. Låt heller inte meningsskiljaktigheterna ges religiösa förtecken. Det är politiken som ska hållas ansvariga för det våld vi nu ser. Ett våld som åter drabbar kvinnor och flickor i form av sexuellt våld.

Krav finns på att utvisa Syriens ambassadör i Sverige men också att kalla hem vår ambassadör och stänga ambassaden i Damaskus. Min hållning är att i en krissituation kan diplomatisk närvaro istället vara extra värdefull. En diplomatisk närvaro för inte minst den konsulära verksamheten och för stöd till oppositionen. Här har olika länder sinsemellan olika traditioner och vi ska självfallet alltid vara beredda att ompröva den svenska hållningen. Så här långt har regeringen mitt stöd för Sveriges diplomatiska närvaro i Damaskus. Frågan om stöd till internflyktingar men också flyktingar i regionen måste ges ökad uppmärksamhet.

Palmecentret samlade oppositionsledare och demokratiaktivister för att ge förutsättningar till att de själva ska kunna skapa en plattform. Det handlar om politiska partier, organisationer grundade på etnisk och religiös grund tillsammans med författare, bloggare och studenter, det är män och kvinnor. Det behöves mer stöd för att kunna verka för fred, demokrati och mänskliga rättigheter, bidra till Palmecentrrets arbete.