I år är det 50 år sedan Dag Hammarskjöld dog. Han föddes 1905 i Jönköping och var FN:s generalsekreterare från 1953 fram till 1961, då han omkom i en flygkrasch under oklara omständigheter. Samma år tilldelades han postumt Nobels fredspris.
50-årsminnet av Dag Hammarskjölds bortgång påminner oss om Sveriges långa tradition av aktiv FN-politik. Det är en tradition som vi behöver göra mer för att leva upp till.
Den svenska regeringen bör till exempel öka ansträngningarna för att få fler svenskar verksamma på hög nivå inom FN-systemet. Sverige kandiderar nu också till FN:s råd för mänskliga rättigheter och bör därför ha en tydlig agenda för arbetet som ska bedrivas där. Sverige bör därutöver söka stöd för en plats i FN:s säkerhetsråd. Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet 2017-2018 anmäldes 2004 av dåvarande svenska regering. För att det ska vara möjligt att få stöd för Sverigs kandidatur i konkurrens med redan aktiva motkandidater krävs ett starkare svenskt FN-engagemang än vad som varit fallet under de senaste åren. Något beslut av nuvarande regeringen har heller inte tagits.
Sverige bör också vara pådrivande i en effektivisering av FN. Reformeringen av säkerhetsrådet måste fortsätta. Det reformarbete som har påbörjats måste drivas framåt för att ett starkare och bättre rustat FN ska kunna hantera kriser, värna folkrätten och mänskliga rättigheter samt främja utveckling. Att vara FN-medlem förpliktigar.
En del i det svenska FN-engagemanget består i att delta i fredsbevarande operationer. Men antalet svenska soldater i FN-ledda insatser ligger på en historiskt låg nivå. För alla fredsbevarande operationer som Sverige deltar i ska det finnas ett tydligt folkrättsligt mandat. Ett beslut i FN:s säkerhetsråd ska alltid eftersträvas. Men vid extrema nödsituationer, som utgör hot mot internationell fred och säkerhet kan inte världen stå passiv. FN-principen om att skydda tillkom efter massdödandet i Rwanda och på Balkan på 90-talet innebär en skyldighet att agera även när staters ledare inte kan eller vill skydda sin egen befolkning. Principen var en förutsättning för säkerhetsrådets resolutioner 1970 och 1973 om Libyen för att skydda civila: män, kvinnor och barn. Det är en utveckling av Folkrätten som jag välkomnar.
FN har en central roll när det gäller att värna de mänskliga rättigheterna. Kvinnors rättigheter måste få större genomslag i arbetet för fred och säkerhet. Vi socialdemokrater ser kampen mot sexuellt våld i konflikter som en omistlig del i rbetet för fred och säkerhet. Arbetet för kvinnors rättigheter handlar också om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. När Margot Wallström utsågs av FN:s generalsekreterare till särskild representant för arbetet mot sexuellt våld i krig och konflikter, var det resultatet av ett långt arbete.
Diskriminering, förtryck och våld mot människor på grund av deras sexuella läggning strider också mot de mänskliga rättigheterna. I globaliseringens spår växer även behovet av mänskliga rättigheter i arbetslivet, exempelvis för att förbättra miljoner migrantarbetares svåra situation. På många håll i världen lever minoritetsbefolkningar i en mycket utsatt situation där deras mänskliga rättigheter kränks.
Listan på områden där vi behöver ett starkt FN som kan agera kan göras lång. Men FN blir aldrig starkare än vad medlemsländerna gör organisationen. Sverige kan och bör göra mer för att leva upp till vår tradition av internationellt engagemang och ett aktivt FN-arbete. Ett viktigt steg vore att utrikesminister Carl Bildt (M) tar nödvändiga beslut för att Sverige åter ska kunna ta plats i FN:s säkerhetsråd.
Carina Hägg
Riksdagsledamot S
