Finansminister Anders Borg (M) ursäktar nu även att regeringen ska fortsätta låna till skattesänkningar med jämställdhet. Men det nyspåket bör genomskådas utan att jag närmare behöver analyserar det oblyga försöket till räknetrick här och nu. Så vi tar oss vidare till Davos.
För hade regeringen velat föra in jämställdhet i den ekonomiska politiken så hade de fört en annnan politik här hemma och i EU. En ytterligare chans att göra skillnad fick regeringen under World Economic Forum i Davos, Schweiz. Regeringar, företag, organisationer och institutioner var närvarande. Och välbevaktat av såväl NGO som journalister.
Ett gyllene tillfälle för att tala om hur den finansiella krisen slagit mot män respektive kvinnor.
Och en möjlighet att tala såväl om bristen på kvinnor i beslutande församlingar som dess negativa konsekvenser.
Men det var en möjlighet som Sveriges regering inte tog tillvara. Kvinnorna förblev undantagen och männ kunde fortsatta bekräfta varandra. När syfte ska vara att förbättra läget i världen och analysera risker så kan vi inte bortse från att i kvinnor i många länder andra klassens medborgare. Som saknar egna resurser till att delta i samhällsdebatten och för att organisera sig. Andra kvinnor har formella rättigheter men deras tid går till att kämpa för sin och familjens överlevnad. Men även i ett förhållandevis välmående land som Sverige så har män mer makt,högre lön och större ekonomiska tillgångar. Ett annat ord för detta är diskriminering.
I år fick delegaterna underlag om globala risker som ökade oljepriser, den kinesiska ekonomin, terrorism, Iran, Afghanistan, brist på global styrning, extremt väder, Irak, vattenbrist, luftföroreningar, pandemier, migration och databedrägerier. Totalt räknas upp 36 risker som också kan samverkar med varandra med än högre grad av ökad global risk. Visst är det alla risker som är väl värda att belysa. Men det finns underliggande orsaker till kriser som inte kommer upp till diskussion, det finns konsekvenser som inte synliggörs. Kvinnors röster har inte tillgångar till plattformar för att höja sin röster.
Vi vet att det även finns risker som är specifika för kvinnor. Konsekvens av ojämnställdhet är en underskattat faktor också vid ekonomiska analyser. Massvåldtäkter, våld mot kvinnor, barnbrudar, slavhandel med kvinnor, att kvinnor nekas utbildning, rätt till egen försörjning, arbetsvillkor och lönegap eller SRHR-frågor. Och då gäller detta även de avsnitten som berör olika konflikter.
Slutsatsen är att kränkningar av kvinnors rättigheter och bristen på jämställdhet uppenbarligen vare sig ses som en ekonomiska risk eller ett hot mot fred och säkerhet för världens ledare. Pekingdeklarationen från 1995, som undertecknades av 189 länder och som är team för FN i mars vid CSW skriver att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en fredlig utveckling förutsätter att kvinnor fullt ut kan delta inom alla samhällsområden och ha tillgång till makten på samma villkor som män.
Det är inte välgörenhet utan demokrati och för det krävs en demokratisering även av ekonomin. Lagstifta om 40% kvinnor i bolagasstyrelser. Regeringen har däremot länge ägnat sig åt krypskytte mot folkliga organisationer som bedriver biståndsverksamhet. Och vi ser effekter av indraget stöd till folkrörelsebisåndet, något osm inkluderar stöd till kvinnors organisering för internationell samverkan.
En droppa av stöd i världen går till kvinnors organisering. Men en formell demokrati räcker inte, det behövs också en folkligt förankrad demokrati. De, maktens män, som samlas varje år i Davos vill utan kritik kunna fortsätta stoppa kvinnor i dörren till maktens rum. Och de kräver att västvärldens män ska få monopoliserar problemformuleringar. Något jag vill motverka.
Skattepolitiken må vara viktig, men varken skattehöjningar eller sänkningar ordnar ensam en jämställd värld. För att uppnå det krävs helt andra ansträngningar men också skattefinansierade insatser Borg, och därtill mod. För det krävs såväl andra partier som personer - hälften kvinnor, och en samverkan med det civila samhället.
