Hur långt har vi kommit och hur går vi vidare? Vi i UNIFEM nationell kommitté har idag planerat för en nationell konferens, Jämställdhet, makt och beslutsfattande.
Save the date – den 23 april 2010. Med avstamp i 15-årsjubileet av FN:s handlingsplan från Beijing sätts ett särskilt fokus på frågor om makt och inflytande. Hur långt har det nationella och internationella arbetet kommit inom dessa områden? Hur ser det ut i Sverige? Och framförallt - hur går vi vidare?
Inbjudna talare är bland andra Ines Alberdi, chef för FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM), Carolyn Hannan, tills nyligen chef för FN:s enhet för jämställdhetsarbete (DAW), Gertrud Åström, ordförande Sveriges Kvinnolobby och Christina Franzén, prisbelönt för sitt arbete om hur man praktiskt arbetar med jämställdhet i organisationer. Under eftermiddagen genomförs seminarier där möjlighet ges att ta del av en helt färsk rapport om uppföljningen av Beijing +15, samt det pågående arbetet i kommuner och landsting för att öka jämställdheten vad gäller makt och inflytande.
Konferensen arrangeras av UNIFEM nationell kommitté i Sverige och KRUS Kompetensrådet för utveckling i staten som leder regeringsuppdraget om kvinnors karriärutveckling, Staten leder Jämt.
Följer du, eller arbetar med jämställdhetsfrågor inom stat, kommun, landsting, organisation eller näringsliv, är detta en konferens du inte får missa.
epost Beijing15@unifem.se
fredag 26 februari 2010
torsdag 25 februari 2010
Snön faller och fäller tågen, på Värnamo.NU
Snön har fallit med kaos i tågtrafiken som följd. Vi är tusentals som drabbats såväl lokalt som regionalt. Många har inte kunnat ta sig till jobben och näringslivet påverkas negativt.
Men kaoset under de senaste dagarna är inte bara ett resultat av extrema väderförhållanden som högerregeringen försöker få det att framstå som.
Faktum är att redan innan snön och kylan var det många problem med tågtrafiken till följd av bristande banunderhåll och kapacitetsbrist på spåren. Numera är jag som pendlare för väl bekant med allehanda tågfel och förseningar.
Däremot är det glädjande att fler resenärer än någonsin använder tåget som transportmedel. Järnvägarna utnyttjas till maxkapacitet vilket leder till att förseningar och andra problem oftast drabbar hela systemet. Kylan och snön var bara snödroppen som fick bägaren och rinna över och visar att vi behöver lägga mer resurser på tågtrafiken.
Trots att kapacitetsbristen är så tydlig försummar regeringen den långsiktiga utbyggnaden av järnvägens kapacitet. I stället för att investera i tågtrafiken väljer högerregeringen att lägga pengarna på motorvägsbyggen och nya skattesänkningar. Högerregeringen tycks tro att avregleringar och privatiseringar av järnvägstrafiken kommer att lösa alla problem. Men en avreglering av tågtrafiken leder bara till att belastningen på de mest trafikerade sträckorna ökar.
Högerregeringen argumenerar med stöd av sina riksdagsledamöter från länet för en privatisering av kollektivtrafiken. Tron är att ökad konkurrens leder till lägre priser och bättre service. Fakta talar för sämre tillgänglighet, dyrare biljettpriserna och krångel.
S-Kvinnor var rätt ensamma när vi lyfte upp värdet av den mer miljövänliga kollektivtrafiken i valröreslen 2006. Klimatfrågorna är inte något som kan vänta. Det krävs en aktiv och framåtblickande politik- här och nu - för att minska användningen av fossila bränslen. Att resa med tåg är det överlägset mest klimatvänliga alternativet och därför är regeringens ovilja att satsa på järnvägar och kollektivtrafik mycket olycklig.
Till skillnad från högerregeringen vill vi göra det lättare för resenärerna att välja de klimatvänliga alternativen. Vi vill investera i järnvägar och tåg och bygga ut kollektivtrafiken. Vi tror inte att privatisering är ett bra alternativ och vill därför riva upp avregleringen av järnvägen.
Kollektivtrafiken handlar också i högsta grad om jämställdhet eftersom kvinnor reser mer kollektivt än män. Kvinnorna, som i genomsnitt redan har det sämre ekonomiskt ställt än männen, drabbas därför hårdast när regeringen försämrat kollektivtrafiken. Men försämrad kollektivtrafik går förstås ut över alla som åker kollektivt, inte minst de grupper som ofta saknar tillgång till bil, såsom pensionärer, ungdomar och låginkomsttagare. Regeringens politik slår som vanligt hårdast mot dem som är mest utsatta.
Carina Hägg, Värnamo, ordförande S-kvinnor Jönköpings län
http://värnamo.nu/
Men kaoset under de senaste dagarna är inte bara ett resultat av extrema väderförhållanden som högerregeringen försöker få det att framstå som.
Faktum är att redan innan snön och kylan var det många problem med tågtrafiken till följd av bristande banunderhåll och kapacitetsbrist på spåren. Numera är jag som pendlare för väl bekant med allehanda tågfel och förseningar.
Däremot är det glädjande att fler resenärer än någonsin använder tåget som transportmedel. Järnvägarna utnyttjas till maxkapacitet vilket leder till att förseningar och andra problem oftast drabbar hela systemet. Kylan och snön var bara snödroppen som fick bägaren och rinna över och visar att vi behöver lägga mer resurser på tågtrafiken.
Trots att kapacitetsbristen är så tydlig försummar regeringen den långsiktiga utbyggnaden av järnvägens kapacitet. I stället för att investera i tågtrafiken väljer högerregeringen att lägga pengarna på motorvägsbyggen och nya skattesänkningar. Högerregeringen tycks tro att avregleringar och privatiseringar av järnvägstrafiken kommer att lösa alla problem. Men en avreglering av tågtrafiken leder bara till att belastningen på de mest trafikerade sträckorna ökar.
Högerregeringen argumenerar med stöd av sina riksdagsledamöter från länet för en privatisering av kollektivtrafiken. Tron är att ökad konkurrens leder till lägre priser och bättre service. Fakta talar för sämre tillgänglighet, dyrare biljettpriserna och krångel.
S-Kvinnor var rätt ensamma när vi lyfte upp värdet av den mer miljövänliga kollektivtrafiken i valröreslen 2006. Klimatfrågorna är inte något som kan vänta. Det krävs en aktiv och framåtblickande politik- här och nu - för att minska användningen av fossila bränslen. Att resa med tåg är det överlägset mest klimatvänliga alternativet och därför är regeringens ovilja att satsa på järnvägar och kollektivtrafik mycket olycklig.
Till skillnad från högerregeringen vill vi göra det lättare för resenärerna att välja de klimatvänliga alternativen. Vi vill investera i järnvägar och tåg och bygga ut kollektivtrafiken. Vi tror inte att privatisering är ett bra alternativ och vill därför riva upp avregleringen av järnvägen.
Kollektivtrafiken handlar också i högsta grad om jämställdhet eftersom kvinnor reser mer kollektivt än män. Kvinnorna, som i genomsnitt redan har det sämre ekonomiskt ställt än männen, drabbas därför hårdast när regeringen försämrat kollektivtrafiken. Men försämrad kollektivtrafik går förstås ut över alla som åker kollektivt, inte minst de grupper som ofta saknar tillgång till bil, såsom pensionärer, ungdomar och låginkomsttagare. Regeringens politik slår som vanligt hårdast mot dem som är mest utsatta.
Carina Hägg, Värnamo, ordförande S-kvinnor Jönköpings län
http://värnamo.nu/
måndag 22 februari 2010
Skattesänkningar leder inte till nya jobb
Den moderatledda regeringen har netto sänkt skatterna med närmare 100 miljarder kronor. Skattesänkningar som nu regeringen lånar till för att kunna betala. Maria Larsson Kd, Helena Bouväng M och Annie Johansson C slösar hellre bort skattemedel än investerar för framtiden för nya företag och nya jobb. Detta sker samtidigt som många kommuner och landsting tvingas säga upp personal i välfärden, för att regeringen har tillfört för lite resurser. Enligt regeringens prognos kommer det att finnas 60 000 färre lärare, vårdbiträden och andra offentliganställda 2011 än 2008.
Totalt vill de borgerliga partierna fortsätta att sänka skatten. Nu med över 80 miljarder kronor. Det är lika mycket som den totala kostnaden för hela rättsväsendet, barnbidraget och bostadstillägget för pensionärer samt hela den statliga kulturbudgeten.
När arbetslösheten växer drabbar det hela samhället. De arbetslösa får mindre inkomster. Samhället får lägre skatteintäkter. Klyftorna växer och välfärden drabbas. Att i detta läge sänka skatten på lånade pengar är en oförnuftig ekonomisk politik. Jag vill i stället att vi möter den växande arbetslösheten med investeringar i framtidens jobb, nya resurser till välfärden, ökad rättvisa och med att ta ansvar för ekonomin. Genom att sätta jobben först kan vi få fart på tillväxten och öka resurserna till välfärden.
För mig som socialdemokrat är en solidarisk skattepolitik a och o. Huvudsyftet med att betala skatt är för mig att finansiera de samhällsnyttigheter som vi alla behöver. Skatt efter bärkraft är ett effektivt sätt att fördela välstånd och möjligheter rättvist.
Skatterna ska minska klyftorna, inte öka dem. Det åstadkoms bäst om skatterna finansierar en välfärd av hög kvalitet i hela landet som alla får del av efter behov. När skatterna sänks så kraftigt att det går ut över välfärdens kvalitet ökar istället klyftorna och friheten begränsas. Vi kan i dag se att kommunerna får dra ett allt tyngre ekonomiskt lass då staten vältrar över kostnader. Men högerregeringen skjuter också över skulden till nästa generation, de unga.
Skattesänkningarna har ökat orättvisorna mellan människor, grupper och bostadsorter under den borgerliga regeringens styre vilket skapar nya konflikter i vårt samhälle. Den rikaste tiondelen av befolkningen har fått nästan lika mycket som 60 procent av folket tillsammans. Kvinnor har fått mindre än hälften av skattesänkningarna trots att de utgör mer än hälften av befolkningen. Anser Maria Larsson(KD), Annie Johansson(C) och Helena Bouveng(M) att detta är en rättvis politik? Hur kan ni som kvinnor ställa er bakom denna politik? Att slösa bort våra gemensamma skattepengar på skattesänkningar istället för att förbättra välfärdssamhället är för mig oerhört främmande.
Jag anser att skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd ges efter behov. Skattesänkningarna leder inte till nya jobb, utan ökar klyftorna mellan människor och urholkar landets ekonomi.
publicerat i dagens Värnamo Nyheter
Totalt vill de borgerliga partierna fortsätta att sänka skatten. Nu med över 80 miljarder kronor. Det är lika mycket som den totala kostnaden för hela rättsväsendet, barnbidraget och bostadstillägget för pensionärer samt hela den statliga kulturbudgeten.
När arbetslösheten växer drabbar det hela samhället. De arbetslösa får mindre inkomster. Samhället får lägre skatteintäkter. Klyftorna växer och välfärden drabbas. Att i detta läge sänka skatten på lånade pengar är en oförnuftig ekonomisk politik. Jag vill i stället att vi möter den växande arbetslösheten med investeringar i framtidens jobb, nya resurser till välfärden, ökad rättvisa och med att ta ansvar för ekonomin. Genom att sätta jobben först kan vi få fart på tillväxten och öka resurserna till välfärden.
För mig som socialdemokrat är en solidarisk skattepolitik a och o. Huvudsyftet med att betala skatt är för mig att finansiera de samhällsnyttigheter som vi alla behöver. Skatt efter bärkraft är ett effektivt sätt att fördela välstånd och möjligheter rättvist.
Skatterna ska minska klyftorna, inte öka dem. Det åstadkoms bäst om skatterna finansierar en välfärd av hög kvalitet i hela landet som alla får del av efter behov. När skatterna sänks så kraftigt att det går ut över välfärdens kvalitet ökar istället klyftorna och friheten begränsas. Vi kan i dag se att kommunerna får dra ett allt tyngre ekonomiskt lass då staten vältrar över kostnader. Men högerregeringen skjuter också över skulden till nästa generation, de unga.
Skattesänkningarna har ökat orättvisorna mellan människor, grupper och bostadsorter under den borgerliga regeringens styre vilket skapar nya konflikter i vårt samhälle. Den rikaste tiondelen av befolkningen har fått nästan lika mycket som 60 procent av folket tillsammans. Kvinnor har fått mindre än hälften av skattesänkningarna trots att de utgör mer än hälften av befolkningen. Anser Maria Larsson(KD), Annie Johansson(C) och Helena Bouveng(M) att detta är en rättvis politik? Hur kan ni som kvinnor ställa er bakom denna politik? Att slösa bort våra gemensamma skattepengar på skattesänkningar istället för att förbättra välfärdssamhället är för mig oerhört främmande.
Jag anser att skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd ges efter behov. Skattesänkningarna leder inte till nya jobb, utan ökar klyftorna mellan människor och urholkar landets ekonomi.
publicerat i dagens Värnamo Nyheter
söndag 21 februari 2010
Svar till Tidningen Dagen
Om vi erkänner att högermuslimska och högerkristna grupper idag erbjuder en grogrund för extremism så har redan mycket uppnåtts. Alla har ansvar för att hålla extremister borta från politiskt inflytande i de etablerade partierna. Men Eva Johnsson, Annelie Enochson och Yvonne Maria Werner, alla Kd, samt Bitter Assamo och Abd al Haqq Kielan vill uppenbart inte att den debatten ska ta plats.
Att det finns behov av religionsundervisning bör vi däremot ha en enighet om. Idag finns en stor osäkerhet som bottnar i okunskap om muslimer men påfallde ofta också om andra religioner. I februari kom utslaget i målet mellan diskrimineringsombudsmannen och arbetsförmedlingen som dragit in arbetslöshetsersättningen från en man med motiveringen att han missat en praktikplats när han vägrade skaka hand med den kvinnliga chefen. Arbetsförmedlingen dömdes att betala ut skadestånd till mannen. En dom som inte gynnar den stora majoriteten av muslimerna i Sverige. Tvärtom är jag rädd att de kommer att få det ännu besvärligare på arbetsmarknaden eftersom domen kommer att leda till att arbetsgivarna kommer att uppfatta muslimerna som besvärliga. Katri Linna, DO, har uttalat sig på likartat sätt om ansiktslöja. Arbetsgivare och skolor ska inte riskera dömas för diskriminering om de inte tar emot kvinnor i ansiktsslöja. Däremot ska vi inte gå så långt som att förbjuda människor att gå klädda som de vill på allmänna platser. Samma oförmåga som myndigheter har att hantera islam uppvisar politiska ledare här såväl som i flera andra europeiska länder.
Lika självklart som det är för mig att försvara vars och ens rätt att tro på vad man vill är det också att bekämpa politiska krafter som verkar för kvinnoförtryck och segregering. Därför ser jag med oro på hur naivt de etablerade partierna välkomnar islamistiska företrädare och oviljan att granska strömningar inom etablerade partier.
När Anneli Enocson hävdat att mannen är kvinnas överhuvud är det anmärkningsvärt. Och när Abd al Haqq Kielan i min åsyn verbalt angrep en kvinna som själv valt att inte bära slöja så har jag reagerat. Att Abd al Haqq Kielan försöker distanserar sig från sina tidigare ställningstagande är uppenbart.
Men okunskapen nådde nya höjder när Moderaterna placerar en hårdför islamist som Abdirisak Waberi på sin riksdagslista. Abdirisak Waberi har förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar. Men det är samma värderingsgrund när Kd-ledamöter som Eva Johnsson vill att privat tro ska stå över lag. Jag har respekt för att abortfrågan kan innehålla svåra ställningstaganden för den enskilda kvinnan, men det är hennes val. Förbud och begränsningar leder obestridligt till illegala och osäkra aborter med en tragisk mammadöd som yttersta konsekvens. Såväl högerkristna som högermuslimer samlas kring uppfattningar som att mannen är kvinnans överhuvud, motstånd mot abort och sexualundervisning samt repektlösa utfall mot hbt-personer. Detta är politiska ståndpunkter som jag bemöter i alla samhällen. Och det är förvånande att Yvonne Maria Werner, professor i historia blundar för dessa samband.
Det är viktigt att de etablerade svenska partierna tydligt tar avstånd från Sverigedemokraternas attacker på muslimer. Samtidigt är det viktigt att skilja på vanliga praktiserande muslimer och islamister med ett politiskt mål om ett samhälle som grundar sig på muslimska texter. Lika självklart som det är för oss att försvara vars och ens rätt att tro på vad man vill är det också att bekämpa politiska krafter som verkar för kvinnoförtryck och segregering. Jag ser inte heller att grupper som plymouthbröderna och wahabister står långt ifrån varandra.
Påvliga rådet för hälsovårdspastoral ska inte styra över vård och omsorg i Sverige. Den samvetsklausul som debattörer för fram skulle också öppna för inte bara påtryckningar utan också trakasserier av personal inom vård och omsorg. I mars tar den årliga uppföljningskonferensen av kvinnokonventionen, CEDAW, plats i FN. När delegaterna i New York samlas för att följa upp Peking-plattformen kommer vi åter att få konstatera hur högerkristna och högermuslimer samsas i oheliga allianser mot sedan länge antagna texter. Vilka kommer då att försvara resultat som vi trodde var säkrade för all framtid?
Att det finns behov av religionsundervisning bör vi däremot ha en enighet om. Idag finns en stor osäkerhet som bottnar i okunskap om muslimer men påfallde ofta också om andra religioner. I februari kom utslaget i målet mellan diskrimineringsombudsmannen och arbetsförmedlingen som dragit in arbetslöshetsersättningen från en man med motiveringen att han missat en praktikplats när han vägrade skaka hand med den kvinnliga chefen. Arbetsförmedlingen dömdes att betala ut skadestånd till mannen. En dom som inte gynnar den stora majoriteten av muslimerna i Sverige. Tvärtom är jag rädd att de kommer att få det ännu besvärligare på arbetsmarknaden eftersom domen kommer att leda till att arbetsgivarna kommer att uppfatta muslimerna som besvärliga. Katri Linna, DO, har uttalat sig på likartat sätt om ansiktslöja. Arbetsgivare och skolor ska inte riskera dömas för diskriminering om de inte tar emot kvinnor i ansiktsslöja. Däremot ska vi inte gå så långt som att förbjuda människor att gå klädda som de vill på allmänna platser. Samma oförmåga som myndigheter har att hantera islam uppvisar politiska ledare här såväl som i flera andra europeiska länder.
Lika självklart som det är för mig att försvara vars och ens rätt att tro på vad man vill är det också att bekämpa politiska krafter som verkar för kvinnoförtryck och segregering. Därför ser jag med oro på hur naivt de etablerade partierna välkomnar islamistiska företrädare och oviljan att granska strömningar inom etablerade partier.
När Anneli Enocson hävdat att mannen är kvinnas överhuvud är det anmärkningsvärt. Och när Abd al Haqq Kielan i min åsyn verbalt angrep en kvinna som själv valt att inte bära slöja så har jag reagerat. Att Abd al Haqq Kielan försöker distanserar sig från sina tidigare ställningstagande är uppenbart.
Men okunskapen nådde nya höjder när Moderaterna placerar en hårdför islamist som Abdirisak Waberi på sin riksdagslista. Abdirisak Waberi har förespråkat att muslimer i Sverige ska dömas enligt sharialagar. Men det är samma värderingsgrund när Kd-ledamöter som Eva Johnsson vill att privat tro ska stå över lag. Jag har respekt för att abortfrågan kan innehålla svåra ställningstaganden för den enskilda kvinnan, men det är hennes val. Förbud och begränsningar leder obestridligt till illegala och osäkra aborter med en tragisk mammadöd som yttersta konsekvens. Såväl högerkristna som högermuslimer samlas kring uppfattningar som att mannen är kvinnans överhuvud, motstånd mot abort och sexualundervisning samt repektlösa utfall mot hbt-personer. Detta är politiska ståndpunkter som jag bemöter i alla samhällen. Och det är förvånande att Yvonne Maria Werner, professor i historia blundar för dessa samband.
Det är viktigt att de etablerade svenska partierna tydligt tar avstånd från Sverigedemokraternas attacker på muslimer. Samtidigt är det viktigt att skilja på vanliga praktiserande muslimer och islamister med ett politiskt mål om ett samhälle som grundar sig på muslimska texter. Lika självklart som det är för oss att försvara vars och ens rätt att tro på vad man vill är det också att bekämpa politiska krafter som verkar för kvinnoförtryck och segregering. Jag ser inte heller att grupper som plymouthbröderna och wahabister står långt ifrån varandra.
Påvliga rådet för hälsovårdspastoral ska inte styra över vård och omsorg i Sverige. Den samvetsklausul som debattörer för fram skulle också öppna för inte bara påtryckningar utan också trakasserier av personal inom vård och omsorg. I mars tar den årliga uppföljningskonferensen av kvinnokonventionen, CEDAW, plats i FN. När delegaterna i New York samlas för att följa upp Peking-plattformen kommer vi åter att få konstatera hur högerkristna och högermuslimer samsas i oheliga allianser mot sedan länge antagna texter. Vilka kommer då att försvara resultat som vi trodde var säkrade för all framtid?
fredag 19 februari 2010
Vi går inte med i Nato
När jag möter väljare i min valkrets blir det tydligt hur stort stödet för den militära alliansfriheten är stort i länet. Men det gäller inte bara i Jönköpings län. Bilden är samstämmig från mina resor i landet. Ett faktum som ger en stark legitimitet till vår säkerhetspolitiska hållning.
En rödgrön regering ska inte gå med i Nato!
Högeralliansen är däremot djupt oense om vissa grundläggande frågor, en är medlemskap i Nato. I några fundamentala frågeställningar måste det råda enighet i en regering. Nato är en sådan fråga.
Men högeralliansen presenterade aldrig någon gemensam försvarspolitik före valet 2006. En brist som snabbt visade sig genom turbulens med försvarsministerns avgång och att besked om internationella insatser lades fram ena dagen för att dras tillbaka nästa dag. Vi ser ännu soloutspel om militär på Gotland, storlek på försvarsbudgeten och stora förändringar hastas igenom trots bristfälliga underlag.
Det är viktigt att det inte råder någon som helst tveksamhet om vårt lands säkerhetspolitiska grundhållning, nämligen att Sveriges militära alliansfrihet tjänar oss väl. Den kommer att tjäna oss väl även i framtiden och är central för vår utrikes- och säkerhetspolitik.
Går vi in i en försvarsallians med ömsesidiga försvarsförpliktelser äventyras vår handlingsfrihet. Ett Natomedlemskap skulle också inskränka möjligheterna till en självständig försvarspolitik.
Till skillnad från den borgerliga regeringen är vi mycket tydliga med var gränserna för samarbetet med Nato går. Sverige ska inte tillåta Natoövningar på svenskt territorium om inte syftet är kopplat till FN:s internationella fredsoperationer. Vid övningar och militära besök till Sverige ska kärnvapen aldrig få medföras. Sverige ska inte delta i militära operationer som enbart har sin grund i Nato-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier.
Internationella insatser blir alltmer krävande och komplexa. Ofta är det Nato som har de resurser som krävs för att leda dem. Därför är standardisering och samarbete med Nato i fredsbevarande insatser med FN-mandat viktigt.
Vi rödgröna anser att Sverige bör fortsätta det samarbete med Nato som utvecklats sedan flera år. Men det ska ske i sådana former att det inte undergräver trovärdigheten för vår militära alliansfrihet.
Internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Och då med FN-mandat.
Vi vill att Sverige åter ska skärpa sin profil i FN. Och Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
En rödgrön regering ska inte gå med i Nato!
Högeralliansen är däremot djupt oense om vissa grundläggande frågor, en är medlemskap i Nato. I några fundamentala frågeställningar måste det råda enighet i en regering. Nato är en sådan fråga.
Men högeralliansen presenterade aldrig någon gemensam försvarspolitik före valet 2006. En brist som snabbt visade sig genom turbulens med försvarsministerns avgång och att besked om internationella insatser lades fram ena dagen för att dras tillbaka nästa dag. Vi ser ännu soloutspel om militär på Gotland, storlek på försvarsbudgeten och stora förändringar hastas igenom trots bristfälliga underlag.
Det är viktigt att det inte råder någon som helst tveksamhet om vårt lands säkerhetspolitiska grundhållning, nämligen att Sveriges militära alliansfrihet tjänar oss väl. Den kommer att tjäna oss väl även i framtiden och är central för vår utrikes- och säkerhetspolitik.
Går vi in i en försvarsallians med ömsesidiga försvarsförpliktelser äventyras vår handlingsfrihet. Ett Natomedlemskap skulle också inskränka möjligheterna till en självständig försvarspolitik.
Till skillnad från den borgerliga regeringen är vi mycket tydliga med var gränserna för samarbetet med Nato går. Sverige ska inte tillåta Natoövningar på svenskt territorium om inte syftet är kopplat till FN:s internationella fredsoperationer. Vid övningar och militära besök till Sverige ska kärnvapen aldrig få medföras. Sverige ska inte delta i militära operationer som enbart har sin grund i Nato-stadgans artikel fem om ömsesidiga försvarsgarantier.
Internationella insatser blir alltmer krävande och komplexa. Ofta är det Nato som har de resurser som krävs för att leda dem. Därför är standardisering och samarbete med Nato i fredsbevarande insatser med FN-mandat viktigt.
Vi rödgröna anser att Sverige bör fortsätta det samarbete med Nato som utvecklats sedan flera år. Men det ska ske i sådana former att det inte undergräver trovärdigheten för vår militära alliansfrihet.
Internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Och då med FN-mandat.
Vi vill att Sverige åter ska skärpa sin profil i FN. Och Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
torsdag 18 februari 2010
”Som en Pascha”
Svante Tidholm har under tre års tid filmat det dagliga livet på Europas största bordell, Pascha. Detta flervåningshus återfinns i Köln.
Och du minns säkert S-kvinnors kampanj i Sverige och hur vi tog debatten ut i Europa. Själv stod jag i Europarådet, Strasbourg iförd S-kvinnros kampanj-tröja och tog debatten. Det var också den politiska debatten då i samband med Fotbolls-VM som också gav Tidholm deén till filmen.
Idag har filmen visats i riksdagen för första gången och jag var där. Filmen fokuserar på de sexköpande männen och deras efterfrågan på kvinnors kroppar, en fråga som även är högst aktuell i jämställdhetens Sverige.
Mer än sjuhundra män kommer dit varje dag och här arbetar mer än 150 kvinnor från hela världen. Men ändå med ett finkänsligt berättargrepp närmar sig Svante torskarna som besöker Pascha och den prostituerade.
Se den! vill jag säga även till tyska kolleger. Men frågan om varför tyskar så kraftfullt försvarar prostitution kan inte filmen besvara.
Och du minns säkert S-kvinnors kampanj i Sverige och hur vi tog debatten ut i Europa. Själv stod jag i Europarådet, Strasbourg iförd S-kvinnros kampanj-tröja och tog debatten. Det var också den politiska debatten då i samband med Fotbolls-VM som också gav Tidholm deén till filmen.
Idag har filmen visats i riksdagen för första gången och jag var där. Filmen fokuserar på de sexköpande männen och deras efterfrågan på kvinnors kroppar, en fråga som även är högst aktuell i jämställdhetens Sverige.
Mer än sjuhundra män kommer dit varje dag och här arbetar mer än 150 kvinnor från hela världen. Men ändå med ett finkänsligt berättargrepp närmar sig Svante torskarna som besöker Pascha och den prostituerade.
Se den! vill jag säga även till tyska kolleger. Men frågan om varför tyskar så kraftfullt försvarar prostitution kan inte filmen besvara.
C jobbpeng.är inte svaret
Jag anser inte att införandet av en jobbpeng löser problemet med arbetslösheten. Det är att göra det väl lätt för sig. Problemets kärna är att det finns för få jobb i förhållande till hur många människor som vill ha ett jobb. Och det löser man inte genom att införa en jobbpeng.
I 2010-talets Sverige måste arbetslinjen också vara en utbildningslinje. Vi behöver ett kunskapslyft, en kompetensförmedling snarare än arbetsförmedling och en kompetensförsäkring för alla löntagare.
Vi vill öppna dörrar till ett livslångt lärande.
Det ska finnas återkommande möjligheter till utbildning för alla, inte bara några. Möjligheterna till kompetensutveckling på jobbet måste bli bättre. Tiden mellan två jobb ska vara tid av lärande och utveckling – inte utslagning.
Jag är övertygade om att entreprenörskap ger högre tillväxt och fler jobb inför framtiden. Med vårt socialdemokratiska företagarprogram vill vi stimulera fler att starta företag, få fler småföretag att anställa och stärka innovationskraften i mindre företag.
Vi avvisar regeringens idé om att Sverige ska konkurrera med låga löner. Det är genom att investera i en starkare innovations- och kunskapsmiljö som vi kan behålla och utveckla Sveriges topposition som ett produktivt och kreativt land.
Mot vår framtidsinriktade politik står en arbetslöshetsallians. En allians som lovade fler jobb men levererade färre.
En allians som lovade att färre skulle hamna i ett utanförskap men levererade ett ökat utanförskap.
Lika aktiva som de har varit i att öka klyftorna lika passiva har de varit inför arbetslösheten. Det är uppenbart att skattesänkningar inte ger fler jobb.
Centerpartiets förslag att införa en jobbpeng är lika lite som orättvisor inte lösningen på Sveriges problem.
I 2010-talets Sverige måste arbetslinjen också vara en utbildningslinje. Vi behöver ett kunskapslyft, en kompetensförmedling snarare än arbetsförmedling och en kompetensförsäkring för alla löntagare.
Vi vill öppna dörrar till ett livslångt lärande.
Det ska finnas återkommande möjligheter till utbildning för alla, inte bara några. Möjligheterna till kompetensutveckling på jobbet måste bli bättre. Tiden mellan två jobb ska vara tid av lärande och utveckling – inte utslagning.
Jag är övertygade om att entreprenörskap ger högre tillväxt och fler jobb inför framtiden. Med vårt socialdemokratiska företagarprogram vill vi stimulera fler att starta företag, få fler småföretag att anställa och stärka innovationskraften i mindre företag.
Vi avvisar regeringens idé om att Sverige ska konkurrera med låga löner. Det är genom att investera i en starkare innovations- och kunskapsmiljö som vi kan behålla och utveckla Sveriges topposition som ett produktivt och kreativt land.
Mot vår framtidsinriktade politik står en arbetslöshetsallians. En allians som lovade fler jobb men levererade färre.
En allians som lovade att färre skulle hamna i ett utanförskap men levererade ett ökat utanförskap.
Lika aktiva som de har varit i att öka klyftorna lika passiva har de varit inför arbetslösheten. Det är uppenbart att skattesänkningar inte ger fler jobb.
Centerpartiets förslag att införa en jobbpeng är lika lite som orättvisor inte lösningen på Sveriges problem.
onsdag 10 februari 2010
Begreppet tortyr i svensk lag
Sverige måste fullt ut ta ansvar för kränkningar och leva upp till åtaganden enligt FN:s konvention mot tortyr, Europakonventionen och konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna. Tortyrförbudet måste vara effektivt.
Det är också bakgrunden till varför inte människor ska skickas till ett land där det finns en risk för att de utsätts för tortyr. På denna punkt vet vi idag att det skett misstag. Sverige har även fällts flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr.
Regeringen har att ta ansvar för inte bara förfluten tid i enskilda fall, utan också se till att Sverige lever upp till gjorda åtagande framledes. Att tortyr inte uttryckligen är ett brott i den svenska lagstiftningen, liksom avsaknaden av förbud mot att använda bevisning från tortyr och vaga krav på kompensation för tortyrkränkningar, visar på brister i både innehållet och rättstillämpningen.
Vi behöver möta kravet på internationell samverkan på rättsväsendets område och omfattningen av tortyr i vår omvärld genom att hävda konventioner och svensk lagstiftning i europeiska liksom i internationella sammanhang. Jag känner oro inför en uppluckring av det absoluta förbudet mot tortyr. Men välkomnar Europarådets och EU:s arbete som uppmärksammat upprättandet av hemliga fångläger och utomrättsliga transporter av fångar till länder där de sedan utsatts för tortyr. Vi behöver initiativ som förstärker skyddet mot kränkningar och tortyr genom att införa tortyr som straffrättslig grund liksom förbud i svensk lagstiftning och rättstillämpning mot att använda bevisning som tagits fram via tortyr.
Så vad hände då i em när riksdagen voterat om S, Mp och V reservation Tortyrbrott.
Sverige är bundet av FN:s tortyrkonvention sedan 1986 men konventionen kräver att staterna också definierar tortyr som ett brott i nationell rätt. Men nu när har vi sett brister i att kunna lagföra personer som misstänks för tortyr på grund av att vi inte har kriminaliserat tortyr även om många former av tortyr är kriminaliserade som andra brott. I fallet med egyptierna som avvisades från Bromma flygplats var frånvaron av ett särskilt tortyrbrott i svensk lagstiftning ett problem för att komma vidare i ansvarsfrågan. Jag har som ledamot i Europarådet mött frågor som just detta. Och det finns som jag ser det endast ett svar, vi har ett ansvar för att förtydliga vår lagstiftning.
En kritik som också FN:s kommitté mot tortyr förde fram i ett yttrande om Sverige. Man pekade på från FN att trots försäkran från staten om att alla handlingar som kan beskrivas som tortyr ska vara straffbara enligt brottsbalken så fanns brister. Och FN beklagar att vi inte förändrat vår inställning när det gäller att införa brottet tortyr i vår nationella lagstiftningen. FN:s kommittén uttryckte även att när ett land definiera tortyrbrottet i enlighet med konventionen till skillnad från andra brott främjar staterna därmed direkt konventionens övergripande mål dvs att förebygga tortyr, bl.a. genom att upplysa alla, förövare, offer och allmänheten, om tortyrbrottets särskilda allvar och genom att förbättra den avskräckande verkan av förbudet i sig. Mycket av detta finsn ändå att läsa i riksdagesn betänkande.
Det så kallade men också hårt kritiserade kriget mot terrorismen samt enskilda fall har gjort det tydligt för mig att Sveriges lagstiftning är otillräcklig. Vi ska inte kunna vare sig undanta eller undandra oss åtagande för att upprätthålla tortyrförbudet.
Så jag förvånades idag över att just frågan om tortyr blev en blockskiljande fråga vid omröstningen i riksdagens kammare. Men jag tror att högerpartiernas beslut kommer att mötas av sådan kritik av vår omvärld men också från den inhemska opinionen att regeringen kan pressas till ändringar i en hopplös politisk position.
Tack alla rödgröna vänner för ert stöd till min motion.
Det är också bakgrunden till varför inte människor ska skickas till ett land där det finns en risk för att de utsätts för tortyr. På denna punkt vet vi idag att det skett misstag. Sverige har även fällts flest gånger av FN:s kommitté mot tortyr.
Regeringen har att ta ansvar för inte bara förfluten tid i enskilda fall, utan också se till att Sverige lever upp till gjorda åtagande framledes. Att tortyr inte uttryckligen är ett brott i den svenska lagstiftningen, liksom avsaknaden av förbud mot att använda bevisning från tortyr och vaga krav på kompensation för tortyrkränkningar, visar på brister i både innehållet och rättstillämpningen.
Vi behöver möta kravet på internationell samverkan på rättsväsendets område och omfattningen av tortyr i vår omvärld genom att hävda konventioner och svensk lagstiftning i europeiska liksom i internationella sammanhang. Jag känner oro inför en uppluckring av det absoluta förbudet mot tortyr. Men välkomnar Europarådets och EU:s arbete som uppmärksammat upprättandet av hemliga fångläger och utomrättsliga transporter av fångar till länder där de sedan utsatts för tortyr. Vi behöver initiativ som förstärker skyddet mot kränkningar och tortyr genom att införa tortyr som straffrättslig grund liksom förbud i svensk lagstiftning och rättstillämpning mot att använda bevisning som tagits fram via tortyr.
Så vad hände då i em när riksdagen voterat om S, Mp och V reservation Tortyrbrott.
Sverige är bundet av FN:s tortyrkonvention sedan 1986 men konventionen kräver att staterna också definierar tortyr som ett brott i nationell rätt. Men nu när har vi sett brister i att kunna lagföra personer som misstänks för tortyr på grund av att vi inte har kriminaliserat tortyr även om många former av tortyr är kriminaliserade som andra brott. I fallet med egyptierna som avvisades från Bromma flygplats var frånvaron av ett särskilt tortyrbrott i svensk lagstiftning ett problem för att komma vidare i ansvarsfrågan. Jag har som ledamot i Europarådet mött frågor som just detta. Och det finns som jag ser det endast ett svar, vi har ett ansvar för att förtydliga vår lagstiftning.
En kritik som också FN:s kommitté mot tortyr förde fram i ett yttrande om Sverige. Man pekade på från FN att trots försäkran från staten om att alla handlingar som kan beskrivas som tortyr ska vara straffbara enligt brottsbalken så fanns brister. Och FN beklagar att vi inte förändrat vår inställning när det gäller att införa brottet tortyr i vår nationella lagstiftningen. FN:s kommittén uttryckte även att när ett land definiera tortyrbrottet i enlighet med konventionen till skillnad från andra brott främjar staterna därmed direkt konventionens övergripande mål dvs att förebygga tortyr, bl.a. genom att upplysa alla, förövare, offer och allmänheten, om tortyrbrottets särskilda allvar och genom att förbättra den avskräckande verkan av förbudet i sig. Mycket av detta finsn ändå att läsa i riksdagesn betänkande.
Det så kallade men också hårt kritiserade kriget mot terrorismen samt enskilda fall har gjort det tydligt för mig att Sveriges lagstiftning är otillräcklig. Vi ska inte kunna vare sig undanta eller undandra oss åtagande för att upprätthålla tortyrförbudet.
Så jag förvånades idag över att just frågan om tortyr blev en blockskiljande fråga vid omröstningen i riksdagens kammare. Men jag tror att högerpartiernas beslut kommer att mötas av sådan kritik av vår omvärld men också från den inhemska opinionen att regeringen kan pressas till ändringar i en hopplös politisk position.
Tack alla rödgröna vänner för ert stöd till min motion.
söndag 7 februari 2010
Birgitta Ohlssons blåsning
Med Folkpartiet i regeringen fick vi med aktivt sktöd av Birgitta Ohlsson Fp ett ojämställdare Sverige. Och hennes partikamrat Nyamko Sabuni blev jämställdhetsminister med uppdrag att vara starkt emot både kvotering och feminismen som begrepp. Det fanns femeministiska väljare som röstade på Fp och och som kryssade Birgitta Ohlsson. De la sin röst på en politik som de trodde skulle leda till en ökad jämställdhet för dem själva. Men de röstade också med en vidare omtanke. Dessa kvinnliga väljare menade att ett jämställdare samhälle skulle gynnna alla, kvinnor och män, flickor och pojkar. Men Ohlsson blåste utan att blinka feminisitväljarna. Blinkade sorgset gjorde hon däremot i FRA-debatten medan maken fick förhandla åt henne, sedan följde hon ändå högerlinjen vid voteringen i riksdagen. Något journalister hovsamt glömt i sin rapportering.
Men denna utveckling var förutsägbart inte minst för Ohlsson själv. Högeralliansen gick till val på den politik som nu visar sig i hårda siffror hur könsgapet ökar på föera flera samhällsområden. Kvinnor uppfattade det felaktigt som att Birgitta Ohlsson budskap i feministiska frågor hade stöd utanför hennes eget skrivbord. Och man uppfattade också att hon gav löfte om att arbetet för jämställdhet skulle vara den högst prioriterade frågan. Att så inte var fallet visste var och en som läste valprogrammens från arbetsgrupperna.
Men högeralliansen och Fp ledningen var väl medvetna om att det budskapet skymde sikten för deras egentliga agenda, skattesänkningar med manlig profil. Ohlsson skulle locka kvinnliga väljare i Stockholm där ändå media har sitt centrum. Men det låg inte i korten valrörelsen 2006att granska högeralliansens nyspråk och PR strategi. Visst kan personliga uppfattningar och mediautspel vara uppfriskande att ta del av men den ska också omvandlas till politik och granskas för att kunna leda framåt. Men media ville helt enkelt få bort S från makten. Väljarna avgjorde kampen mellan blått och rött vid valurnorna till det blåa lagets fördel. Då, 2006 var det få som lyssande när jag förutspådde vad som skulle hända vid en seger för högern, jag fick oönskat rätt.
En rad av rödgröna förslag har därefter klubbats bort av riksdagens majoritet inklusive de folkpartistiska ledamöterna. När Birgitta Ohlsson fått välja har hon valt att samverka med Kd. Ohlsson har banat väg för vårdnadsbidrag, ökat lönegap och rösta emot en lång rad förslag som skulle gynnat en ökad jämställdhet. Där är utrikespolitiken inget undantag.
Ohlsson driver frågor som ett svenskt medlemskap i NATO, rysskräck och en obalanserad politik i förhållande till Israel och Palestina. Vars effekt inte minst skulle drabba palestinska kvinnor och barn. Hon är en hök. Men avstånd från den kvinnodominerande fredsrörelsen.
Under hennes tid som taleskvinna för Fp i utrikespolitiska frågor har fokus på jämställdheten i Sveriges utrikespolitik snabbt tonats ner. Det har också engagemanget för FN och viktiga instrument som CEDAW. Så frågan är om Fp-tricket från valrörelsen 2006 går att upprepa från Ohlssons nya position som Statsråd. Det vi vet är att den ännu inte finns något som tyder på en begynnande granskning av Ohlsson som politiker. Eller av hennes val av samverkanspartner som Kd. Tvärtom, menar nu många att det är synd om Ohlsson för angrepp från Kd-håll.
Men dessa högerkristna krafter representerar en politik som hon i allra högsta grad själv legitimerar. Socialdemokraterna vill se en tredelad föräldraförsäkring som ger ett mer jämställt arbetsliv, och därmed en mer jämn lönespridning, en lönekartläggning med en sanktionsavgift om arbetsgivarna inte lever upp till kraven på lönekartläggning som ska göras vartannat år. Därutöver behövs en lag om kvotering till styrelserna i de stora bolagen för att följa det goda exempel som Norge är och Frankrike. Vi vill inte avskaffa sexköpslagen som högerpartier utan skärpa den och ratificera konventionen mot trafficking.
Politik är att vilja men också att välja. En aktiv jämställdhetspolitik kräver samverkan med likasinnade, aktiva åtgärder och konkreta förslag. Alla som är insatta i jämställdhetsfrågor vet att förändringen bara kommer då det finns en tydlig kedja mellan, beslut, verkställighet och konsekvens av densamma. Ska vi förändra samhället, och få jämställda löner, ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen och därmed ett jämställt arbetsliv behövs det tydliga prioriteringar från regeringens sida. Här krävs det lagstiftning, och inte bara för den statliga och kommunala verksamheten, utan även för den privata. idag hinner DO inte ens kolla brister i jämställdheten och angrepp på facken har blivet vardag från M, Kd, C och Fp.
Vad som skulle ske efter valnedelag och en sorti av Fp partiledare Björklund kan jag däremot bara gissa kring. Men att det redan finns kandidater till hans stol är tydligt liksom att Ohlsson är en av kandidaterna. Om inte förr så kommer en granskning efter höstens val. Men ska vi gå längre för att med politiska medel kunna nå ett mer jämställt Sverige och åter få en aktiv röst i Europa och internationellt för kvinnors rättigheter så behöver regeringen Reinfeldt röstas bort, där ingår Ohlsson. Frågan är om Birgitta Ohlsson kommer att kunna blåsa väljarna även i 2010 års val.
Men denna utveckling var förutsägbart inte minst för Ohlsson själv. Högeralliansen gick till val på den politik som nu visar sig i hårda siffror hur könsgapet ökar på föera flera samhällsområden. Kvinnor uppfattade det felaktigt som att Birgitta Ohlsson budskap i feministiska frågor hade stöd utanför hennes eget skrivbord. Och man uppfattade också att hon gav löfte om att arbetet för jämställdhet skulle vara den högst prioriterade frågan. Att så inte var fallet visste var och en som läste valprogrammens från arbetsgrupperna.
Men högeralliansen och Fp ledningen var väl medvetna om att det budskapet skymde sikten för deras egentliga agenda, skattesänkningar med manlig profil. Ohlsson skulle locka kvinnliga väljare i Stockholm där ändå media har sitt centrum. Men det låg inte i korten valrörelsen 2006att granska högeralliansens nyspråk och PR strategi. Visst kan personliga uppfattningar och mediautspel vara uppfriskande att ta del av men den ska också omvandlas till politik och granskas för att kunna leda framåt. Men media ville helt enkelt få bort S från makten. Väljarna avgjorde kampen mellan blått och rött vid valurnorna till det blåa lagets fördel. Då, 2006 var det få som lyssande när jag förutspådde vad som skulle hända vid en seger för högern, jag fick oönskat rätt.
En rad av rödgröna förslag har därefter klubbats bort av riksdagens majoritet inklusive de folkpartistiska ledamöterna. När Birgitta Ohlsson fått välja har hon valt att samverka med Kd. Ohlsson har banat väg för vårdnadsbidrag, ökat lönegap och rösta emot en lång rad förslag som skulle gynnat en ökad jämställdhet. Där är utrikespolitiken inget undantag.
Ohlsson driver frågor som ett svenskt medlemskap i NATO, rysskräck och en obalanserad politik i förhållande till Israel och Palestina. Vars effekt inte minst skulle drabba palestinska kvinnor och barn. Hon är en hök. Men avstånd från den kvinnodominerande fredsrörelsen.
Under hennes tid som taleskvinna för Fp i utrikespolitiska frågor har fokus på jämställdheten i Sveriges utrikespolitik snabbt tonats ner. Det har också engagemanget för FN och viktiga instrument som CEDAW. Så frågan är om Fp-tricket från valrörelsen 2006 går att upprepa från Ohlssons nya position som Statsråd. Det vi vet är att den ännu inte finns något som tyder på en begynnande granskning av Ohlsson som politiker. Eller av hennes val av samverkanspartner som Kd. Tvärtom, menar nu många att det är synd om Ohlsson för angrepp från Kd-håll.
Men dessa högerkristna krafter representerar en politik som hon i allra högsta grad själv legitimerar. Socialdemokraterna vill se en tredelad föräldraförsäkring som ger ett mer jämställt arbetsliv, och därmed en mer jämn lönespridning, en lönekartläggning med en sanktionsavgift om arbetsgivarna inte lever upp till kraven på lönekartläggning som ska göras vartannat år. Därutöver behövs en lag om kvotering till styrelserna i de stora bolagen för att följa det goda exempel som Norge är och Frankrike. Vi vill inte avskaffa sexköpslagen som högerpartier utan skärpa den och ratificera konventionen mot trafficking.
Politik är att vilja men också att välja. En aktiv jämställdhetspolitik kräver samverkan med likasinnade, aktiva åtgärder och konkreta förslag. Alla som är insatta i jämställdhetsfrågor vet att förändringen bara kommer då det finns en tydlig kedja mellan, beslut, verkställighet och konsekvens av densamma. Ska vi förändra samhället, och få jämställda löner, ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen och därmed ett jämställt arbetsliv behövs det tydliga prioriteringar från regeringens sida. Här krävs det lagstiftning, och inte bara för den statliga och kommunala verksamheten, utan även för den privata. idag hinner DO inte ens kolla brister i jämställdheten och angrepp på facken har blivet vardag från M, Kd, C och Fp.
Vad som skulle ske efter valnedelag och en sorti av Fp partiledare Björklund kan jag däremot bara gissa kring. Men att det redan finns kandidater till hans stol är tydligt liksom att Ohlsson är en av kandidaterna. Om inte förr så kommer en granskning efter höstens val. Men ska vi gå längre för att med politiska medel kunna nå ett mer jämställt Sverige och åter få en aktiv röst i Europa och internationellt för kvinnors rättigheter så behöver regeringen Reinfeldt röstas bort, där ingår Ohlsson. Frågan är om Birgitta Ohlsson kommer att kunna blåsa väljarna även i 2010 års val.
Borg tog inte chansen i Davos
Finansminister Anders Borg (M) ursäktar nu även att regeringen ska fortsätta låna till skattesänkningar med jämställdhet. Men det nyspåket bör genomskådas utan att jag närmare behöver analyserar det oblyga försöket till räknetrick här och nu. Så vi tar oss vidare till Davos.
För hade regeringen velat föra in jämställdhet i den ekonomiska politiken så hade de fört en annnan politik här hemma och i EU. En ytterligare chans att göra skillnad fick regeringen under World Economic Forum i Davos, Schweiz. Regeringar, företag, organisationer och institutioner var närvarande. Och välbevaktat av såväl NGO som journalister.
Ett gyllene tillfälle för att tala om hur den finansiella krisen slagit mot män respektive kvinnor.
Och en möjlighet att tala såväl om bristen på kvinnor i beslutande församlingar som dess negativa konsekvenser.
Men det var en möjlighet som Sveriges regering inte tog tillvara. Kvinnorna förblev undantagen och männ kunde fortsatta bekräfta varandra. När syfte ska vara att förbättra läget i världen och analysera risker så kan vi inte bortse från att i kvinnor i många länder andra klassens medborgare. Som saknar egna resurser till att delta i samhällsdebatten och för att organisera sig. Andra kvinnor har formella rättigheter men deras tid går till att kämpa för sin och familjens överlevnad. Men även i ett förhållandevis välmående land som Sverige så har män mer makt,högre lön och större ekonomiska tillgångar. Ett annat ord för detta är diskriminering.
I år fick delegaterna underlag om globala risker som ökade oljepriser, den kinesiska ekonomin, terrorism, Iran, Afghanistan, brist på global styrning, extremt väder, Irak, vattenbrist, luftföroreningar, pandemier, migration och databedrägerier. Totalt räknas upp 36 risker som också kan samverkar med varandra med än högre grad av ökad global risk. Visst är det alla risker som är väl värda att belysa. Men det finns underliggande orsaker till kriser som inte kommer upp till diskussion, det finns konsekvenser som inte synliggörs. Kvinnors röster har inte tillgångar till plattformar för att höja sin röster.
Vi vet att det även finns risker som är specifika för kvinnor. Konsekvens av ojämnställdhet är en underskattat faktor också vid ekonomiska analyser. Massvåldtäkter, våld mot kvinnor, barnbrudar, slavhandel med kvinnor, att kvinnor nekas utbildning, rätt till egen försörjning, arbetsvillkor och lönegap eller SRHR-frågor. Och då gäller detta även de avsnitten som berör olika konflikter.
Slutsatsen är att kränkningar av kvinnors rättigheter och bristen på jämställdhet uppenbarligen vare sig ses som en ekonomiska risk eller ett hot mot fred och säkerhet för världens ledare. Pekingdeklarationen från 1995, som undertecknades av 189 länder och som är team för FN i mars vid CSW skriver att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en fredlig utveckling förutsätter att kvinnor fullt ut kan delta inom alla samhällsområden och ha tillgång till makten på samma villkor som män.
Det är inte välgörenhet utan demokrati och för det krävs en demokratisering även av ekonomin. Lagstifta om 40% kvinnor i bolagasstyrelser. Regeringen har däremot länge ägnat sig åt krypskytte mot folkliga organisationer som bedriver biståndsverksamhet. Och vi ser effekter av indraget stöd till folkrörelsebisåndet, något osm inkluderar stöd till kvinnors organisering för internationell samverkan.
En droppa av stöd i världen går till kvinnors organisering. Men en formell demokrati räcker inte, det behövs också en folkligt förankrad demokrati. De, maktens män, som samlas varje år i Davos vill utan kritik kunna fortsätta stoppa kvinnor i dörren till maktens rum. Och de kräver att västvärldens män ska få monopoliserar problemformuleringar. Något jag vill motverka.
Skattepolitiken må vara viktig, men varken skattehöjningar eller sänkningar ordnar ensam en jämställd värld. För att uppnå det krävs helt andra ansträngningar men också skattefinansierade insatser Borg, och därtill mod. För det krävs såväl andra partier som personer - hälften kvinnor, och en samverkan med det civila samhället.
För hade regeringen velat föra in jämställdhet i den ekonomiska politiken så hade de fört en annnan politik här hemma och i EU. En ytterligare chans att göra skillnad fick regeringen under World Economic Forum i Davos, Schweiz. Regeringar, företag, organisationer och institutioner var närvarande. Och välbevaktat av såväl NGO som journalister.
Ett gyllene tillfälle för att tala om hur den finansiella krisen slagit mot män respektive kvinnor.
Och en möjlighet att tala såväl om bristen på kvinnor i beslutande församlingar som dess negativa konsekvenser.
Men det var en möjlighet som Sveriges regering inte tog tillvara. Kvinnorna förblev undantagen och männ kunde fortsatta bekräfta varandra. När syfte ska vara att förbättra läget i världen och analysera risker så kan vi inte bortse från att i kvinnor i många länder andra klassens medborgare. Som saknar egna resurser till att delta i samhällsdebatten och för att organisera sig. Andra kvinnor har formella rättigheter men deras tid går till att kämpa för sin och familjens överlevnad. Men även i ett förhållandevis välmående land som Sverige så har män mer makt,högre lön och större ekonomiska tillgångar. Ett annat ord för detta är diskriminering.
I år fick delegaterna underlag om globala risker som ökade oljepriser, den kinesiska ekonomin, terrorism, Iran, Afghanistan, brist på global styrning, extremt väder, Irak, vattenbrist, luftföroreningar, pandemier, migration och databedrägerier. Totalt räknas upp 36 risker som också kan samverkar med varandra med än högre grad av ökad global risk. Visst är det alla risker som är väl värda att belysa. Men det finns underliggande orsaker till kriser som inte kommer upp till diskussion, det finns konsekvenser som inte synliggörs. Kvinnors röster har inte tillgångar till plattformar för att höja sin röster.
Vi vet att det även finns risker som är specifika för kvinnor. Konsekvens av ojämnställdhet är en underskattat faktor också vid ekonomiska analyser. Massvåldtäkter, våld mot kvinnor, barnbrudar, slavhandel med kvinnor, att kvinnor nekas utbildning, rätt till egen försörjning, arbetsvillkor och lönegap eller SRHR-frågor. Och då gäller detta även de avsnitten som berör olika konflikter.
Slutsatsen är att kränkningar av kvinnors rättigheter och bristen på jämställdhet uppenbarligen vare sig ses som en ekonomiska risk eller ett hot mot fred och säkerhet för världens ledare. Pekingdeklarationen från 1995, som undertecknades av 189 länder och som är team för FN i mars vid CSW skriver att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en fredlig utveckling förutsätter att kvinnor fullt ut kan delta inom alla samhällsområden och ha tillgång till makten på samma villkor som män.
Det är inte välgörenhet utan demokrati och för det krävs en demokratisering även av ekonomin. Lagstifta om 40% kvinnor i bolagasstyrelser. Regeringen har däremot länge ägnat sig åt krypskytte mot folkliga organisationer som bedriver biståndsverksamhet. Och vi ser effekter av indraget stöd till folkrörelsebisåndet, något osm inkluderar stöd till kvinnors organisering för internationell samverkan.
En droppa av stöd i världen går till kvinnors organisering. Men en formell demokrati räcker inte, det behövs också en folkligt förankrad demokrati. De, maktens män, som samlas varje år i Davos vill utan kritik kunna fortsätta stoppa kvinnor i dörren till maktens rum. Och de kräver att västvärldens män ska få monopoliserar problemformuleringar. Något jag vill motverka.
Skattepolitiken må vara viktig, men varken skattehöjningar eller sänkningar ordnar ensam en jämställd värld. För att uppnå det krävs helt andra ansträngningar men också skattefinansierade insatser Borg, och därtill mod. För det krävs såväl andra partier som personer - hälften kvinnor, och en samverkan med det civila samhället.
Bildts anställda njöt av semestern i Burma
Irena Bucic kommer som partikamraten och riksdagsledamot Bengt-Anders Johansson M från Gislaved. Men han är tyst liksom överiga moderater från vårt hemlän, Jönköping. Trots att så nära medarbeter till Carl Bildt semestrat i Burma. Det är tyst även från högerpartister i riksdagens Utrikesutskott.
Men med Utrikesministerns godkännande har medarbetarna rest till Burma. Något som självfallet uppfattas såväl i Rangoon som andra huvdstäder, som en politisk signal om en förändrad politik.
Moderaterna gav genom resan till Burma militärregim legitimitet. Men resenärerna ursäktar sig med att "det inte var någon partysemester".
Irena Busic och Diana Janse, UD, resa till Burma i början av januari upprör. Jag har många gånger under åren mött burmeser i exil och detta besök är inget de sagt sig önska. Pinsamt naiva men för M-politiken avslöjande uttalande kommer.
- Kulturen var fantastisk, säger ministerns press- sekreterare Irena Busic.
Hur framställs nu Sveriges politikt i förhållande till Burma och hur relaterar den politiska linjen till EU och FN:s ställningstagande. Svaret är att Bildt nu hamnat nära Kinas syn på hur omvärlden ska förhålla sig till Burma.
Och vad säger Svenska Burmakommittén:
- Vi står bakom demokratirörelsens ståndpunkter. Och de har sagt att turister ska vänta med att åka till Burma tills det varit ett maktskifte. Att resa Burma utan att stödja regimen ekonomiskt är i princip omöjligt, säger ordföranden Karin Strandås.
Och en Nobelpristagare av Fredspriset och oppositionsledare vid namn Aung San Suu Kyi lever, om än starkt begränsat i Burma. Har Bildts medarbetare hört om henne eller..?
Men med Utrikesministerns godkännande har medarbetarna rest till Burma. Något som självfallet uppfattas såväl i Rangoon som andra huvdstäder, som en politisk signal om en förändrad politik.
Moderaterna gav genom resan till Burma militärregim legitimitet. Men resenärerna ursäktar sig med att "det inte var någon partysemester".
Irena Busic och Diana Janse, UD, resa till Burma i början av januari upprör. Jag har många gånger under åren mött burmeser i exil och detta besök är inget de sagt sig önska. Pinsamt naiva men för M-politiken avslöjande uttalande kommer.
- Kulturen var fantastisk, säger ministerns press- sekreterare Irena Busic.
Hur framställs nu Sveriges politikt i förhållande till Burma och hur relaterar den politiska linjen till EU och FN:s ställningstagande. Svaret är att Bildt nu hamnat nära Kinas syn på hur omvärlden ska förhålla sig till Burma.
Och vad säger Svenska Burmakommittén:
- Vi står bakom demokratirörelsens ståndpunkter. Och de har sagt att turister ska vänta med att åka till Burma tills det varit ett maktskifte. Att resa Burma utan att stödja regimen ekonomiskt är i princip omöjligt, säger ordföranden Karin Strandås.
Och en Nobelpristagare av Fredspriset och oppositionsledare vid namn Aung San Suu Kyi lever, om än starkt begränsat i Burma. Har Bildts medarbetare hört om henne eller..?
fredag 5 februari 2010
Björling med handväska i Libyen
Hade Ewa Björling M övervakningsutrustning med sig i handväskan till Libyen? Var det därför rapporterna om kränkningar av de mänskliga rättighterna inte fick plats.
Frågan har ställts men hennes svar är så här långt ifrågasatts. Så jag lyssnar på svt nyhetsinslag på webben, men regeringen har inte citertas fel. Handelsminter Björling måste genast se över försäljningen. Och man undrar om det är mer riksdagen inte fått veta. Det vi vet är att trots att Björling gjort många resor har mycket lite kommit fram om resultaten av Björling själv.
Men det är skamligt att Sveriges regeringen medverkat till att hjälpa Libyen att kränka flyktingar. Utrustningen används uppenbart för att bistå libyer att bryta mot mänskliga rättigheter. När vi talar om smverkan mellan EU och länderna kring Medelhavet är det inte detta vi menat.
Asylrätten bygger på rätten att få söka asyl i EU. Nu vill Björling hindra denna rättighet genom att hjälpa till med teknikförsäljning. Och hur kan Ewa Björling vara så ovetande om den allvarliga MR-situation som råder i Libyen.
Hon verkar inte ens tagit del av regeringens egna rapporter. I regeringens egna rapporter finns det uppgifter om nästan inget görs för MR i landet. Så hon kunde under sitt besök gjort större nytta om hon läst på och insett att det finns många problem som istället borde haft förtur. Men jag förstår om Italien premiärminister Silvio Berlusconi ger Björling ett bra betyg.
Vill vi hjälpa till att stoppa människosmuggling ska Sverige och EU satsa egna resurser, exempelvis som görs med hjälp av Kustbevakningen inom EUs Frontex-system, gränsövervakning. Det är betydligt bättre att EU och Sverige tar detta ansvar än att som Björling försöka skjuta ansvaret vidare till Libyen.
Att Björling desutom anger som ett motiv att regeringen gör stora insatser mot fattidom i Eritrea kändes märkligt. Viktigt är att regeringen i snart fyra år nekat att rafifisera Europarådets konvention mot traffcking och i övrigt tonat ner arbetet på området människohandel såväl i som utanför Europa. Något som också rimmar illa med Björlings uttalande.
Men jag kan bidra med några utdrag ur MR-rapporten:
"Politiska partier och representativa politiska modeller är förbjudna. Regimens respekt för mänskliga rättigheter uppvisar ett antal problem och brister. Många äldre grova brott mot mänskliga rättigheter (MR-brott) förblir olösta eller oreglerade.”
"Flera internationella MR-organ menar att tortyr fortfarande tillämpas av polis, säkerhetsstyrkor och fängelsepersonal. Därtill bör läggas den brutalitet som enligt samfälliga uppgifter omger terroristbekämpningen."
"En omfattande och ogenomskådlig statsapparat kontrollerar medborgarnas och utlänningars förehavanden i landet.""Press och annan media är starkt kringskurna av censur och självcensur.""Libyen har inte ratificerat flyktingkonventionen med tillhörande 1967 års protokoll och inte heller Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC)."
”I Libyen finns ingen utländsk fältverksamhet inom området mänskliga rättigheter. Däremot finns libyska initiativ för att förbättra MR-situationen i landet. För genomförandet används ofta utländsk expertis. Ansträngningar görs t.ex. sedan några år tillbaka för att förbättra fängelsestandarden samt reformera fångvård och rehabilitering. Bland annat har ett samarbete med den svenska kriminalvårdsstyrelsen inletts.”
Så Björling, stoppa ned UD:s egna rapporter om de mänskliga rättigheter i handväskan inför näste resa. En handelsminiter har ett vidare ansvar än en handelsresande i benklädnader och kolorerade veckoblad.
Frågan har ställts men hennes svar är så här långt ifrågasatts. Så jag lyssnar på svt nyhetsinslag på webben, men regeringen har inte citertas fel. Handelsminter Björling måste genast se över försäljningen. Och man undrar om det är mer riksdagen inte fått veta. Det vi vet är att trots att Björling gjort många resor har mycket lite kommit fram om resultaten av Björling själv.
Men det är skamligt att Sveriges regeringen medverkat till att hjälpa Libyen att kränka flyktingar. Utrustningen används uppenbart för att bistå libyer att bryta mot mänskliga rättigheter. När vi talar om smverkan mellan EU och länderna kring Medelhavet är det inte detta vi menat.
Asylrätten bygger på rätten att få söka asyl i EU. Nu vill Björling hindra denna rättighet genom att hjälpa till med teknikförsäljning. Och hur kan Ewa Björling vara så ovetande om den allvarliga MR-situation som råder i Libyen.
Hon verkar inte ens tagit del av regeringens egna rapporter. I regeringens egna rapporter finns det uppgifter om nästan inget görs för MR i landet. Så hon kunde under sitt besök gjort större nytta om hon läst på och insett att det finns många problem som istället borde haft förtur. Men jag förstår om Italien premiärminister Silvio Berlusconi ger Björling ett bra betyg.
Vill vi hjälpa till att stoppa människosmuggling ska Sverige och EU satsa egna resurser, exempelvis som görs med hjälp av Kustbevakningen inom EUs Frontex-system, gränsövervakning. Det är betydligt bättre att EU och Sverige tar detta ansvar än att som Björling försöka skjuta ansvaret vidare till Libyen.
Att Björling desutom anger som ett motiv att regeringen gör stora insatser mot fattidom i Eritrea kändes märkligt. Viktigt är att regeringen i snart fyra år nekat att rafifisera Europarådets konvention mot traffcking och i övrigt tonat ner arbetet på området människohandel såväl i som utanför Europa. Något som också rimmar illa med Björlings uttalande.
Men jag kan bidra med några utdrag ur MR-rapporten:
"Politiska partier och representativa politiska modeller är förbjudna. Regimens respekt för mänskliga rättigheter uppvisar ett antal problem och brister. Många äldre grova brott mot mänskliga rättigheter (MR-brott) förblir olösta eller oreglerade.”
"Flera internationella MR-organ menar att tortyr fortfarande tillämpas av polis, säkerhetsstyrkor och fängelsepersonal. Därtill bör läggas den brutalitet som enligt samfälliga uppgifter omger terroristbekämpningen."
"En omfattande och ogenomskådlig statsapparat kontrollerar medborgarnas och utlänningars förehavanden i landet.""Press och annan media är starkt kringskurna av censur och självcensur.""Libyen har inte ratificerat flyktingkonventionen med tillhörande 1967 års protokoll och inte heller Romstadgan för den internationella brottmålsdomstolen (ICC)."
”I Libyen finns ingen utländsk fältverksamhet inom området mänskliga rättigheter. Däremot finns libyska initiativ för att förbättra MR-situationen i landet. För genomförandet används ofta utländsk expertis. Ansträngningar görs t.ex. sedan några år tillbaka för att förbättra fängelsestandarden samt reformera fångvård och rehabilitering. Bland annat har ett samarbete med den svenska kriminalvårdsstyrelsen inletts.”
Så Björling, stoppa ned UD:s egna rapporter om de mänskliga rättigheter i handväskan inför näste resa. En handelsminiter har ett vidare ansvar än en handelsresande i benklädnader och kolorerade veckoblad.
torsdag 4 februari 2010
Rolf K Nilsson (M) hemlighet?
Jag vill att Utrikesminister Carl Bildt utreder den eventuella dumpningen i Östersjön som oväntat kommit upp på den politiska agendan Bildt säger sig vara ovetande om uppgifter som hävdar att ryssar dumpat kemiskt och radioaktivt avfall i Östersjön. För mig är det nya uppgifter som nått mig via media.
Men nu sitter just nu vid Vätterns kant och vet att det har dumpats ammunition i den sjön. Det kan har skett även i Östersjön och av olika makter. Vapen som sjöminor och senapsgas som läckt ut känner inte minst sjömän allt för väl till.
Nu är det dock inte bara historiska händelser som tas upp även om de kan var nog som problematiska att hantera. Det görs gällande att dumpnig ska ha skett så sent som på 1990-talet.
Men jag kan inte paddla ut för att kolla kolla själv. Och jag begär inte heller att Bildt ska ge sig ut i en livbåt för att ro. Men han har till sitt förfogande Utrikesdepartementet och partivännen Tolgfors har ansvar för marinen. Det ger regeringen större förutsättningar att i dubbel bemärkelse kunna gå till botten med alla uppgifter - är det en anka, läcka eller på djupaste allvar.
Är det felaktiga uppgifter som sprids så vill säkert de som anklagats, ryssar, få en dementi.
Men kanske svaret finns närmare än i Moskva. För den moderata ledamoten Rolf K Nilsson, försvarsutskottet har enligt egen utsago känt till dessa uppgifter sedan ett helt år. Kan dessa moderater inte prata med varandra så lovar jag att det finns socialdemokrater som vill lyssna på Nilsson.
Det är rimligt att en riksdagsledamot i en fråga av denna dignitet vill medverka till att bringa klarhet i så allvarliga uppgifter. Det tror jag också Nilsson vill nu.
Att Gotland är extra berört behöver jag inte påminna om.
Men nu sitter just nu vid Vätterns kant och vet att det har dumpats ammunition i den sjön. Det kan har skett även i Östersjön och av olika makter. Vapen som sjöminor och senapsgas som läckt ut känner inte minst sjömän allt för väl till.
Nu är det dock inte bara historiska händelser som tas upp även om de kan var nog som problematiska att hantera. Det görs gällande att dumpnig ska ha skett så sent som på 1990-talet.
Men jag kan inte paddla ut för att kolla kolla själv. Och jag begär inte heller att Bildt ska ge sig ut i en livbåt för att ro. Men han har till sitt förfogande Utrikesdepartementet och partivännen Tolgfors har ansvar för marinen. Det ger regeringen större förutsättningar att i dubbel bemärkelse kunna gå till botten med alla uppgifter - är det en anka, läcka eller på djupaste allvar.
Är det felaktiga uppgifter som sprids så vill säkert de som anklagats, ryssar, få en dementi.
Men kanske svaret finns närmare än i Moskva. För den moderata ledamoten Rolf K Nilsson, försvarsutskottet har enligt egen utsago känt till dessa uppgifter sedan ett helt år. Kan dessa moderater inte prata med varandra så lovar jag att det finns socialdemokrater som vill lyssna på Nilsson.
Det är rimligt att en riksdagsledamot i en fråga av denna dignitet vill medverka till att bringa klarhet i så allvarliga uppgifter. Det tror jag också Nilsson vill nu.
Att Gotland är extra berört behöver jag inte påminna om.
onsdag 3 februari 2010
fler riskerar dödsdom i Iran!
Har fått en inbjudan av The Ambassador of the Islamic Republic of Iran, Rasoul Esfami till en mottagning med anledning av revulutionsdagen den 11 februari.
Samtidigt så riskerar fler politiska fångar att bli avrättade på grund av att de deltagit i demonstrationer som följde presidentvalet i Iran 2009.
Vi fördömer dödsstraffet varhels det uppträder. Så också nu när det gäller Iran. Och alla ska ha rätt att fritt uttrycka och organisera sig. Mahin är medlem i kvinnonätverket ”Sörjande Mödrar”. Men alla har ska också ha rätt att demonstrera.
Jag har lyft upp fallen Omid Montazari och hans mor Mahin Fahimi som är politiska fångar i Iran här tidigare. De åtalades för att vara ”Guds fiender” och riskerar nu att få dödstraff. I förra veckan avrättades två unga demonstranter som stod anklagade på samma grunder.
igår meddelade Iran att ytterligare nio personer kommer att avrättas inom de kommande dagarna. Dessa nio tillhör samma grupp som två unga män som avrättades förra veckan.
Är dödsdomarna är ett desperat försök från den iranska regimen att skrämma demokratirörelsen i Iran. Den 11 februari avser oppositionen i Iran att än en gång demonstrera för frihet och demokrati.
Jag fördömer den iranska regimens brott mot mänskliga rättigheter! Men kan vi då göra något mer än så?
Det kan vi tex genom samtal mellan riksdagsledamöte och iranska diplomater här i Sverige, mellan svenska och iranska politiker, det görs när den tväpolitiska MR-gruppen i riksdagen skriver vädjandebrev, vi kan samverka med övriga EU-länder eller genom att Sveriges regering bilateralt för fram protester i Theran eller kallar till sig Irans ambassadör.....
Vi kan agera för frihet och vi kan alla agera mot dödsdomar.
Samtidigt så riskerar fler politiska fångar att bli avrättade på grund av att de deltagit i demonstrationer som följde presidentvalet i Iran 2009.
Vi fördömer dödsstraffet varhels det uppträder. Så också nu när det gäller Iran. Och alla ska ha rätt att fritt uttrycka och organisera sig. Mahin är medlem i kvinnonätverket ”Sörjande Mödrar”. Men alla har ska också ha rätt att demonstrera.
Jag har lyft upp fallen Omid Montazari och hans mor Mahin Fahimi som är politiska fångar i Iran här tidigare. De åtalades för att vara ”Guds fiender” och riskerar nu att få dödstraff. I förra veckan avrättades två unga demonstranter som stod anklagade på samma grunder.
igår meddelade Iran att ytterligare nio personer kommer att avrättas inom de kommande dagarna. Dessa nio tillhör samma grupp som två unga män som avrättades förra veckan.
Är dödsdomarna är ett desperat försök från den iranska regimen att skrämma demokratirörelsen i Iran. Den 11 februari avser oppositionen i Iran att än en gång demonstrera för frihet och demokrati.
Jag fördömer den iranska regimens brott mot mänskliga rättigheter! Men kan vi då göra något mer än så?
Det kan vi tex genom samtal mellan riksdagsledamöte och iranska diplomater här i Sverige, mellan svenska och iranska politiker, det görs när den tväpolitiska MR-gruppen i riksdagen skriver vädjandebrev, vi kan samverka med övriga EU-länder eller genom att Sveriges regering bilateralt för fram protester i Theran eller kallar till sig Irans ambassadör.....
Vi kan agera för frihet och vi kan alla agera mot dödsdomar.
Alliansens sjuka utförsäkringspolitik
Dagens situation är orimlig. När man är sjuk ska man kunna fokusera på att bli frisk. Detta var ett arbete den dåvarande Socialdemokratiska regeringen inledde förra mandatperioden. Faktum är att sjukskrivningarna, enligt försäkringskassan, minskade mer under (S)-regeringens sista tre år än under den borgerliga regeringens första tre år. Jag besökte Försäkringskassan, talade med ledamöter i sociala nämnder, fackliga företrädare och berörda privatpersoner. Det var även en livlig, j stundtals även en het debatt. Så att påstå att vi inget gjorde är en grovt felaktig beskrivning. Men jag lyssande och lyssnade in ansras synpunkter och inte minst kunskap.
Vill även ändå understryka här som i i varje samtal om de hårda sjukskrivningsreglerna att allt inte var bra innan moderaterna tog över, vi hde mer kvar att göra. Men den borgerliga regeringens förändring av sjukförsäkringen har olyckligt nog lett till större utslagning av människor. Det borde varit rehabilitering som gällt i mer än retoriken. Att kräva att en sjuk person ska säga upp en deltidanställning eller söka, som det heter, på hela arbetsmarknaden är djupt okänsligt.
För oss är viktigt som på både vår jobbkongress och i den rödgröna överenskommelsen om en ny sjukförsäkring betonar såväl en trygg inkomstförsäkring och trygghet i aktivt stöd tillbaka. Vi har ett tydligt fokus på rehabilitering, en förstärkt arbetslinje och varje människas rätt att få ta del i arbetsgemenskapen. Vårt alternativ innehåller en rad avstämningspunkter där individen ska ha rätt att få aktiva insatser under hela sjukskrivningen, inte stelbenta tidsgränser som gör att man kastas ut i försäkringslöshet. Det är en stor och avgörande skillnad mot den politik som Moderaterna och dess allianskollegor drivit igenom.
Jag ser i insändare från högerhåll texter som att "Det omfattande fusk som tidigare förekom benämnde försäkringskassorna ... som ett överutnyttjande av systemet." Nya forskningsrön av Björn Jansson talar emot dessa påstående. Jansson skriver den 30 januari på DN debatt att den höga sjukfrånvaron beror på …"det havererade rehabiliteringssystemet, inte överutnyttjande eller påståenden om fusk." Jansson skriver vidare att: "Efter regeringsskiftet har alliansregeringen byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunderlag."
Politik måste hela tiden omprövas, det gäller även Moderaterna.
Istället för att försöka tysta debatten genom att förtränga det faktum att sjuka människor blir utförsäkrade av de nuvarande reglerna borde insändarskribenterna ställa sig på de utsatta människornas sida och våga vara självkritisk mot sin egen regering.
Janssons nya forskningsresultat säger oss att vi inom det rödgröna samarbetet är på rätt väg: Vi menar att sjuktalen kan sjunka också med en positiv människosyn och en heltäckande sjukförsäkring, med både ekonomiskt stöd och stöd tillbaka till arbete.
Vill även ändå understryka här som i i varje samtal om de hårda sjukskrivningsreglerna att allt inte var bra innan moderaterna tog över, vi hde mer kvar att göra. Men den borgerliga regeringens förändring av sjukförsäkringen har olyckligt nog lett till större utslagning av människor. Det borde varit rehabilitering som gällt i mer än retoriken. Att kräva att en sjuk person ska säga upp en deltidanställning eller söka, som det heter, på hela arbetsmarknaden är djupt okänsligt.
För oss är viktigt som på både vår jobbkongress och i den rödgröna överenskommelsen om en ny sjukförsäkring betonar såväl en trygg inkomstförsäkring och trygghet i aktivt stöd tillbaka. Vi har ett tydligt fokus på rehabilitering, en förstärkt arbetslinje och varje människas rätt att få ta del i arbetsgemenskapen. Vårt alternativ innehåller en rad avstämningspunkter där individen ska ha rätt att få aktiva insatser under hela sjukskrivningen, inte stelbenta tidsgränser som gör att man kastas ut i försäkringslöshet. Det är en stor och avgörande skillnad mot den politik som Moderaterna och dess allianskollegor drivit igenom.
Jag ser i insändare från högerhåll texter som att "Det omfattande fusk som tidigare förekom benämnde försäkringskassorna ... som ett överutnyttjande av systemet." Nya forskningsrön av Björn Jansson talar emot dessa påstående. Jansson skriver den 30 januari på DN debatt att den höga sjukfrånvaron beror på …"det havererade rehabiliteringssystemet, inte överutnyttjande eller påståenden om fusk." Jansson skriver vidare att: "Efter regeringsskiftet har alliansregeringen byggt nästan hela sin sjukförsäkringspolitik på felaktiga beslutsunderlag."
Politik måste hela tiden omprövas, det gäller även Moderaterna.
Istället för att försöka tysta debatten genom att förtränga det faktum att sjuka människor blir utförsäkrade av de nuvarande reglerna borde insändarskribenterna ställa sig på de utsatta människornas sida och våga vara självkritisk mot sin egen regering.
Janssons nya forskningsresultat säger oss att vi inom det rödgröna samarbetet är på rätt väg: Vi menar att sjuktalen kan sjunka också med en positiv människosyn och en heltäckande sjukförsäkring, med både ekonomiskt stöd och stöd tillbaka till arbete.
Handlingsplan mot våldtäkter i Jönköpings län
Enligt ny statistik från BRÅ har sexualbrotten/våldtäkt ökat mellan 2008-2009 med närmare 10 procent i Jönköpings län.
Som jag skrev här så tog den 1 februari inledde åtta organisationer ett upprop, Amnesty. Alla kvinnors hus /Team för våldtagna, RFSU, RFSL, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Sveriges Kvinnolobby, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund, SKR och UNIFEM Sverige för att få regeringen att anta en särskild Nationell Handlingsplan mot våldtäkt och annat sexuellt våld.
Jag anser liksom Amnesty mfl att en handlingsplan är helt avgörande för att vända den negativa utveckling vi fått i Sverige. Och menar att det är inte bara storstädernas flickor och kvinnor som drabbas utan även landsbygdens. I mitt eget hemlän Jönköping har sexualbrotten ökat med närmare 10 procent enligt nya uppgifter från Brottsförebyggande rådet. Det skulle det vara oerhört positivt om kommuner i Jönköpings län blir de första som tar initiativ till Handlingsplaner.
Jag har motionerade om upprättande av en Nationell Handlingsplan mot våldtäkter redan i höstas. Det det behövs även kommunala handlingsplaner för att hitta de bakomliggande orsakerna och sätta in förebyggande insatser mot våldtäkter. En Handlingsplan är ett viktigt verktyg för att omvandla ord till handling i en prioriterad fråga. Sveriges ambition att vara ett föregångsland inom jämställdhet är positivt men det gör också att vi har höga förväntningar på regeringens arbete i frågor som rör jämställdhet. Att snabbt minska våltäkterna i länet är angeläget, då kan vi ta hjälp av Handlingsplaner.
Jag anser att det även behövs kommunala Handlingsplaner för att hitta de bakomliggande orsakerna och sätta in förebyggande insatser mot våldtäkter. En Handlingsplan är ett viktigt verktyg för att omvandla ord till handling i en prioriterad fråga. Vi kan gå före och visa på goda exempel.
Men det finns också stora behov av forskning när det gäller underliggande orsaker till våldtäkt och andra sexualbrott samt hur och varför våldtäktsbrottsligheten utvecklas så negativt som den gör i Sverige. Men det finns också behov av en handlingsplan som bland annat fokuserar på förebyggande insatser. Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat markant de senaste åren. Enligt Brottsförebyggande rådets, Brå:s, rapporter har det skett en särskilt stor ökning av våldtäkter där mindre våld använts men också där gärningsmannen är helt obekant eller mycket ytligt bekant med offret. Och det kan bero på flera omständigheter. Genom sexualbrottslag 1 april 2005, vidgas våldtäktsdefinitionen till att omfatta händelser som tidigare inte rubricerats som våldtäkt. Toleransen mot våldtäkter har minskat. Och den debatt vi haft i media och bland allmänheten har varit intensiv och engagerat folk till en attitydförändring som gjort att allt fler gör en anmälan. Men våldtäkt i en nära relationer kan det vara svårt att tala om. Det är lättare att anmäla gärningsmän man inte känner än de som står nära. Något vi känner igen från våld mot kvinor och sexullt vål är en del av genderbaserat våld. Slutligen så har antalet våldtäkter faktiskt har ökat!
Svenska Amnesty rapport, "Fallet nedlagt", visar på briste men regeringen menar att de redan gör det som behöver göras på området. Statistiken visar dock något annat, en oroande utveckling.
Som jag skrev här så tog den 1 februari inledde åtta organisationer ett upprop, Amnesty. Alla kvinnors hus /Team för våldtagna, RFSU, RFSL, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks), Sveriges Kvinnolobby, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund, SKR och UNIFEM Sverige för att få regeringen att anta en särskild Nationell Handlingsplan mot våldtäkt och annat sexuellt våld.
Jag anser liksom Amnesty mfl att en handlingsplan är helt avgörande för att vända den negativa utveckling vi fått i Sverige. Och menar att det är inte bara storstädernas flickor och kvinnor som drabbas utan även landsbygdens. I mitt eget hemlän Jönköping har sexualbrotten ökat med närmare 10 procent enligt nya uppgifter från Brottsförebyggande rådet. Det skulle det vara oerhört positivt om kommuner i Jönköpings län blir de första som tar initiativ till Handlingsplaner.
Jag har motionerade om upprättande av en Nationell Handlingsplan mot våldtäkter redan i höstas. Det det behövs även kommunala handlingsplaner för att hitta de bakomliggande orsakerna och sätta in förebyggande insatser mot våldtäkter. En Handlingsplan är ett viktigt verktyg för att omvandla ord till handling i en prioriterad fråga. Sveriges ambition att vara ett föregångsland inom jämställdhet är positivt men det gör också att vi har höga förväntningar på regeringens arbete i frågor som rör jämställdhet. Att snabbt minska våltäkterna i länet är angeläget, då kan vi ta hjälp av Handlingsplaner.
Jag anser att det även behövs kommunala Handlingsplaner för att hitta de bakomliggande orsakerna och sätta in förebyggande insatser mot våldtäkter. En Handlingsplan är ett viktigt verktyg för att omvandla ord till handling i en prioriterad fråga. Vi kan gå före och visa på goda exempel.
Men det finns också stora behov av forskning när det gäller underliggande orsaker till våldtäkt och andra sexualbrott samt hur och varför våldtäktsbrottsligheten utvecklas så negativt som den gör i Sverige. Men det finns också behov av en handlingsplan som bland annat fokuserar på förebyggande insatser. Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat markant de senaste åren. Enligt Brottsförebyggande rådets, Brå:s, rapporter har det skett en särskilt stor ökning av våldtäkter där mindre våld använts men också där gärningsmannen är helt obekant eller mycket ytligt bekant med offret. Och det kan bero på flera omständigheter. Genom sexualbrottslag 1 april 2005, vidgas våldtäktsdefinitionen till att omfatta händelser som tidigare inte rubricerats som våldtäkt. Toleransen mot våldtäkter har minskat. Och den debatt vi haft i media och bland allmänheten har varit intensiv och engagerat folk till en attitydförändring som gjort att allt fler gör en anmälan. Men våldtäkt i en nära relationer kan det vara svårt att tala om. Det är lättare att anmäla gärningsmän man inte känner än de som står nära. Något vi känner igen från våld mot kvinor och sexullt vål är en del av genderbaserat våld. Slutligen så har antalet våldtäkter faktiskt har ökat!
Svenska Amnesty rapport, "Fallet nedlagt", visar på briste men regeringen menar att de redan gör det som behöver göras på området. Statistiken visar dock något annat, en oroande utveckling.
måndag 1 februari 2010
SÄPOS ansvar
Extremism väcker alltmer debatt i Sverige men också utomlands. Rinkeby, Pekgul och Hussein är numera kända även bla för News York Times läsare.
Vi talar om förhållandevis få personer. Men det är inte ett visst antal extremister som avgör om människor känner rädsla eller inte. Utan det är hoten!. Och att de följs av brist på stöd av myndigheter, inte minst frånvaron av såväl den öppna polisen som säkerhetspolisen.
Riksgränser stoppar inte extremister av olika slag från att ha kontakter. Så även den radikalisering jag följt är flera orsaker så var det hög tid att sätta ner foten, det gör S-kvinnor.
Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge utryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. Men utan att de har fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. Och de politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister.
Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. Men vi vet idag dessvärre även mer om efterföljande hot. Och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten.
Men gruppen som kan få personskydd är idag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Men Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo. Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler inte färre ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.
Mot bakgrund av vad som framkommit frågar jag Justitieminister Beatrice Ask vad regeringen vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder
Anna Dahlberg: Skyddslös i Sverige, Den som blir mordhotad i Sverige får skylla sig själv. http://www.expressen.se/ledare/dahlberg/1.1864044/anna-dahlberg-skyddslos-i-sverige
eden Rattled by Somali Militants in Its Midst - The New York Times
http://www.nytimes.com/aponline/2010/01/24/world/AP-EU-Sweden-Somali-Extremists.html
Vi talar om förhållandevis få personer. Men det är inte ett visst antal extremister som avgör om människor känner rädsla eller inte. Utan det är hoten!. Och att de följs av brist på stöd av myndigheter, inte minst frånvaron av såväl den öppna polisen som säkerhetspolisen.
Riksgränser stoppar inte extremister av olika slag från att ha kontakter. Så även den radikalisering jag följt är flera orsaker så var det hög tid att sätta ner foten, det gör S-kvinnor.
Jag har mött tjejer och lokalpolitiker som sagt sig inte våga ge utryck för sin mening. Och när människor vågat hävda sina eller andras rättigheter har hot framförts. Men utan att de har fått det stöd och skydd som varit påkallat mot bakgrund av situationen. Och de politiska företrädare som möts av hot efter att ha tagit en samhällsdebatt ska inte behöva mötas av ord som att de får skylla sig själva som debatterar mot som i det här fallet extremister.
Genom Kadafi Husseins kamp har vi fått ökad kunskap om den somaliska extremistgruppen al-Shabab. Men vi vet idag dessvärre även mer om efterföljande hot. Och att skyddsbehovet ska vara avgörande och inte bostadsorten.
Men gruppen som kan få personskydd är idag smalt definierad av Säpo liksom uppdraget. Men Säpo har inte bara ansvar för personskyddet av statsledningen utan också för författningsskyddet där yttrandefriheten ingår. Regeringen har därför mot bakgrund av det bristande personskyddet anledning att förtydliga uppdraget till Säpo. Jag ser även möjligheter i att utveckla myndigheters förmåga att analysera hotbilder. Jag vill att fler inte färre ska våga försvara demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefriheten i våra bostadsområden.
Mot bakgrund av vad som framkommit frågar jag Justitieminister Beatrice Ask vad regeringen vidtagit för åtgärder för att vidga personkretsen för personskydd och utveckla förmågan att analysera hotbilder
Anna Dahlberg: Skyddslös i Sverige, Den som blir mordhotad i Sverige får skylla sig själv. http://www.expressen.se/ledare/dahlberg/1.1864044/anna-dahlberg-skyddslos-i-sverige
eden Rattled by Somali Militants in Its Midst - The New York Times
http://www.nytimes.com/aponline/2010/01/24/world/AP-EU-Sweden-Somali-Extremists.html
S-kvinnor stödjer nytt krav på handlingsplan mot våldtäkt
"I ett gemensamt nationellt upprop, som inleds måndagen den 1 februari, kräver 8 organisationer att regeringen antar en särskild handlingsplan mot våldtäkt och övrigt sexuellt våld. Bakom initiativet står bland annat Amnesty, RFSU, riksförbundet för sexuell upplysning och Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer.
Under 2009 polisanmäldes över 4 000 våldtäkter. De flesta våldtäkter anmäls dock inte och mörkertalet är stort. Majoriteten av de anmälda våldtäktsärendena läggs ned, bara 15 procent leder till åtal. Ännu färre leder till fällande dom. Trots detta anser jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) att regeringen gör tillräckligt i detta område för att bekämpa och utreda våldtäkter och att en särskild handlingsplan inte behövs. Detta rimmar illa med regeringens nya "jämställdhetsprofil".
S-kvinnor har tidigare genom bl.a. genom riksdagsledamoten Carina Hägg (s) och S-kvinnor i Jönköpings län krävt att regeringen antar en särskild handlingsplan mot våldtäkter och annat sexuellt våld och välkomnar därför att dessa åtta organisationer också sätter krav på regeringen." / S-Kvinnor - förbundet
Jag har även framfört att Fallet nedlagt – Amnestys rapport om våldtäkt i Norden skulle tas upp av regeringen inom ramen för Nordiska Rådet. Något som lika lite som kravet på en Nationell Handlingsplan har beaktats av ansvariga ministrar. Och frågan om ungas utsatthet har särskilt lyfts av FN rapportören men mötts av tystnad.
Men detta är även frågor som tas upp i Europarådet. Men arbetet mot våldtäkterna har nedprioriterats av regeringen . Nu läser jag rubriken att Regeringen Reinfeldt sviker våldtäktsoffren på Newsmill och de 8 organisationerna skriver:
"Nyligen riktade Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg en tydlig uppmaning till de europeiska regeringarna och parlamenten att hantera frågan om våldtäkt och sexuella övergrepp på större allvar. I kommissariens mandat ingår att identifiera eventuella brister i lagar, regler och praxis i Europarådets 47 medlemsländer. Respekten för den personliga integriteten är en av de mest centrala aspekterna av mänskliga rättigheter, och sexuellt våld ska ses som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i vår tid, skriver Hammarberg. Det måste vara en politisk prioritet att skydda kvinnor från sådant våld. Staterna måste göra mer för att förhindra våldtäkt och lagföra dessa brott. Ett första steg är att undersöka varför det är så få fall som leder till fällande dom - och att åtgärda denna brist, menar Hammarberg."
Kan bara instämma med Hammarberg, alla organisationer och de som signerar uppropet
Under 2009 polisanmäldes över 4 000 våldtäkter. De flesta våldtäkter anmäls dock inte och mörkertalet är stort. Majoriteten av de anmälda våldtäktsärendena läggs ned, bara 15 procent leder till åtal. Ännu färre leder till fällande dom. Trots detta anser jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) att regeringen gör tillräckligt i detta område för att bekämpa och utreda våldtäkter och att en särskild handlingsplan inte behövs. Detta rimmar illa med regeringens nya "jämställdhetsprofil".
S-kvinnor har tidigare genom bl.a. genom riksdagsledamoten Carina Hägg (s) och S-kvinnor i Jönköpings län krävt att regeringen antar en särskild handlingsplan mot våldtäkter och annat sexuellt våld och välkomnar därför att dessa åtta organisationer också sätter krav på regeringen." / S-Kvinnor - förbundet
Jag har även framfört att Fallet nedlagt – Amnestys rapport om våldtäkt i Norden skulle tas upp av regeringen inom ramen för Nordiska Rådet. Något som lika lite som kravet på en Nationell Handlingsplan har beaktats av ansvariga ministrar. Och frågan om ungas utsatthet har särskilt lyfts av FN rapportören men mötts av tystnad.
Men detta är även frågor som tas upp i Europarådet. Men arbetet mot våldtäkterna har nedprioriterats av regeringen . Nu läser jag rubriken att Regeringen Reinfeldt sviker våldtäktsoffren på Newsmill och de 8 organisationerna skriver:
"Nyligen riktade Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg en tydlig uppmaning till de europeiska regeringarna och parlamenten att hantera frågan om våldtäkt och sexuella övergrepp på större allvar. I kommissariens mandat ingår att identifiera eventuella brister i lagar, regler och praxis i Europarådets 47 medlemsländer. Respekten för den personliga integriteten är en av de mest centrala aspekterna av mänskliga rättigheter, och sexuellt våld ska ses som ett av de allvarligaste människorättsproblemen i vår tid, skriver Hammarberg. Det måste vara en politisk prioritet att skydda kvinnor från sådant våld. Staterna måste göra mer för att förhindra våldtäkt och lagföra dessa brott. Ett första steg är att undersöka varför det är så få fall som leder till fällande dom - och att åtgärda denna brist, menar Hammarberg."
Kan bara instämma med Hammarberg, alla organisationer och de som signerar uppropet
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)