För mig är det en obehaglig gåta hur man i Malmö kan neka kvinnorna att sätta upp en skylt på bron till minne över "Lilja". Flickan som drevs till döden av människohandlare, hallikar och torskar.
Idag lördag klockan 16 ordnas en enkel minnesstund för Dangoule där Krusegatan korsar E22 i Malmö. Susanne Grönvall har förslagit att vi som inte kan närvara i Malmö ska tända ett ljus. Så ett ljus kommer också att tändas ikväll för Lilja och hennes olyckssystrar. Och på fb skriver Göran Eriksson att han ansluter sig, tack ni alla. Medan Bosse Hammarström osmakligt nog väljer just denna dag för att skicka texter och länkar om att legalisera prostituion och införa statliga bordeller.
Men vi kan utöver att tända ett ljus i em också kräva att det sätts upp en minnseskylt över "Lilja" i Malmö. Vem kan hävda att en fattig utsatt och utnyttjad flickas liv inte ens var värt en minnesskylt?
Lukas Moodyssons film "Lilja 4-ever" handlar om en 16-årig flicka från öst som tvingas till prostitution i Sverige skakade om oss. Filmen visade att det finns de som hänsynslöst såväl köper som säljer även människor. Även om filmen inte rakt av är en dokumentär om verklighetens "Lilja" så finns det många paralleller mellan flickan i filmen och Dangoule Rasalaite, 16 år. Lucas Moodysson sa då att det en av händelserna som påverkat honom. Och han sa "Jag bor ju i Malmö, jag läste i tidningen att hon hade hoppat från en bro". Filmens Lilja blir – precis som Dangoule blev – lämnad kvar som barn i ett fattigt öststatsland när mamman inte bara överger henne för ett bättre liv USA utan också skriver i ett brev till myndigheterna att hon inte längre vill vara hennes förälder. Lilja blev därför ett lätt offer när en snygg man lockar henne till Sverige med löfte om ett jobb. I stället tvingas hon att prostituera sig. Filmen ställde frågor om sexhandeln med unga kvinnor på sin spets.
Trafficking är den yttersta konsekvensen av ett samhället, där man kan köpa och sälja allt, även flickor och kvinnors kroppar.
Och så kom den stund när polisen knackade på hos Melita. De ska ha hittat numret till Melitas mamma i Dangoules ficka och fick på så sät kontakt. Då hade Dangoule, som i Sverige också kallades Kristina, hoppat från en bro på Krusegatan. Efter att ha legat i koma dör hon efterlämnande tre brev på ryska. Hon pekar ut ryssen, mannen på pizzerian och andra som sålt och köpt henne. Men männen nekar och de går fria. Men kvinnor och barn fortsätter att forslas till Sverige som sexslavar.
Jag ska läsa Anna Skaldeman boken "Torsksverige – om sexslaveri i välfärdsstaten" som kommer i februari. Idag läser jag i Sydsvenska att Skaldeman ser ökad jämställdhet, minskad fattigdom och skärpta lagar mot sexköp och människohandel som effektiva verktyg mot trafficking.
Tyvärr konstaterar jag åter att regeringen inte drar samhällsutvecklingen åt rätt håll. Klyftorna i samhället ökar, det går bakåt för jämställdheten, sexköpslagen ifrågasätts allt tydligare av högerpartister och regeringen vägrar att lägga fram konventionen mot trafficking till riksdagen för ratificering. Regeringen drar sig istället tillbaka från att aktivt delta i det europeiska och internationella arbetet.
Vi som vill skärpa sexköpslagen http://www.facebook.com/carina.hagg?ref=profile#/group.php?gid=335747195290&ref=ts
