Tillsammans med Marianne Ericsson Ordförande i Vänsterpartiets kvinnopolitiska utskott och Esabelle Dingizian Jämställdhetspolitiska talesperson för Miljöpartiet skriver jag för S-kvinnor om SRHR- och HBT-frågor. I dagens Värnamo Nyheter kritiserar vi landstingets Handlingsplan - rödgröna kvinnor går före och visar vägen. Men håll koll på vad som sker i fler av landets landsting och regioner.
I Jönköpings län har landstinget antagit en handlingsplan för sexuell hälsa för ungdomar som saknar begreppet rättigheter. Ledande politiker säger sig vilja minska antalet sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter. Men som befarat saknas rättighetsperspektivet.
Vi rödgröna politiker blir alltid lika bestörta över att åratal av arbete för sexuell reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) förlorar sin förankring i verkligheten, det vill säga i landstingen där medborgarna närmast berörs av politikernas beslut. När språket försvagas vet vi att det i förlängningen riskerar leda även till försvagade insatser för grupper.
I handlingsplanen från kvinnokonferensen i Peking 1995, slogs det fast att kvinnor mänskliga rättigheter inkluderar deras rätt att fritt och ansvarsfull bestämma i frågor som rör deras sexualitet. SRHR-frågorna gick dessutom spårlöst förbi EU-toppmötet i Jönköping och kvinnokonferensen i mars i New York jubileumsåret 2010, riskerar att gå samma väg.
Den beslutade handlingsplanen visar att landstinget väjer för viktiga sakfrågor. Den har t ex inte berört frågor om hbt, sexuellt våld, hur man förhåller sig till "mödomshinnan" alternativt slidkransen, könsstympning och våld i hederns namn för att nämna några utmaningar.
Handlingsplanen bör vara lättillgängligt och ta upp SRHR- frågor brett för att kunna vara ett stöd i dialoger inte minst med de unga. Hur landstinget använder detta gyllene tillfälle att utveckla områdena kan vi inte svara på. Då ambitionen finns för att få efterföljare i övriga landsting, så blir frågan samtidigt viktig för långt fler.
För kvinnor och de unga flickorna kan utelämnade områden få förödande konsekvenser. Ofta är det primärvården som förmår fånga upp deras problem; ett samtal om magont eller huvudvärk har ofta blivit ingången till fortsatt stöd för unga människor som lever under stor press i strikta introverta miljöer.
Men sammanhängande problem som den negativa inställningen till preventivmedel och abort som finns i vissa patriarkala och religiösa kretsar vågar man inte beröra. Om t ex ledning och personal vid en vårdcentral inte får stöd att möta negativa inställningar till flickor och kvinnors rättigheter, är det svårt att tänka sig att det inte skulle färga av sig hur de bemöter kvinnor som söker abort eller vill få råd om preventivmedel.
Kultur, tradition och religion får inte användas som ursäkt för att kränka människors åtnjutande av sina rättigheter. Vi hävdar att dessutom att abort är en mänsklig rättighet.
Vi välkomnar skrivningar om tillgängligt för kondomer för unga. Men alla unga ska ges sex- och samlevnadsundervisning och ha tillgång till ungdomsmottagningar.
Trots ett mycket bra arbete med HBT- certifiering vid Rosenlunds vårdcentrum med årets folkhälsopris, så nämns inte HBT överhuvudtaget. Därmed riskerar man befästa dagens diskriminering.
Anmärkningsvärt!
