En utveckling som innebär att vårdcentraler etableras på religiös/etnisk grund är olycklig, skriver Carina Hägg. Särskilt för unga flickor och kvinnor som lever inom patriarkala eller religiösa enklaver kan det innebära en stor inskränkning av friheten. Hon påpekar att det har visat sig att just primärvården har varit bra på att fånga upp problem hos unga människor som lever under stark press.
I Stockholms läns landsting har två företag som speciellt vänder sig till patienter från Mellanöstern fått tillstånd att etablera sig och landstingets ledning ser mycket positivt på denna nischning. Vi oroar oss för en framtida segmentering även om den vård som erbjuds skulle ha hög medicinsk standard. För kvinnor som lever inom patriarkala eller religiösa enklaver skulle en sådan utveckling vara särskilt olycklig.
Familjens frihet att välja en vårdcentral på religiös/etnisk grund kan nämligen innebära en mycket stor inskränkning av deras personliga frihet. För de unga kvinnorna och för flickorna kan detta få förödande konsekvenser. Det har nämligen visat sig att just primärvården varit framgångsrik i att fånga upp deras problem; ett samtal om magont eller huvudvärk har ofta blivit ingången till fortsatt stöd för unga människor som lever under stor press i strikta introverta miljöer. Ett sammanhängande problem är den negativa inställningen till preventivmedel och abort som finns i vissa religiösa kretsar.
Om ledning och personal vid en vårdcentral delar denna negativa inställning är det svårt att tänka sig att det inte skulle färga av sig hur de bemöter kvinnor som söker abort eller vill få råd om preventivmedel. Även kristna vårdmottagningar har startats och det finns anledning att oroa sig för att abortmotståndet kan få fäste även i vårt land.
I dokument från Heliga Stolen, Etiska riktlinjer för sjukvårdspersonal från Påvliga rådet för hälsovårdspastoral kan vi läsa att om den som arbetar inom vården står inför en lagstiftning som är för abort ”måste han vägra artigt men bestämt”. Vidare: ”Man kan aldrig lyda en lag som i sig är omoralisk och det är fallet med en lag som i princip medger att abort är lagenlig. Därför måste läkare, barnmorskor och sjuksköterskor vägra av samvetsskäl.” Det skrivs vidare att abort ”är ett avskyvärt brott”. Dokumentet beskriver ingående hur man förhåller sig till olika delar av vården och vad som förväntas av vårdpersonal.
Jag vill inte att Påvliga rådet för hälsovårdspastoral ska kunna styra över vård och omsorg i Sverige. Att personal inom vård och omsorg trakasseras av dem som själva definierar sig som religiösa tillhör ännu undantagen här. Men vi har sett hur påtryckningar mot personal lett till begränsningar av vård i andra europeiska länder. Vi ska inte öppna upp för otrygghet för vare sig personal eller vårdsökande.
Det finns ingenting som hindrar att patienter ges möjlighet att välja läkare och vårdcentral även i ett system som inte medger fri etablering av vårdgivare. Så var fallet i Stockholms läns Landsting innan Vårdval Stockholm infördes vid årsskiftet 2007/2008. Vårdcentralerna i de stockholmsområden där många invandrare bor hade stor erfarenhet av att möta patienter med olika kulturell och religiös bakgrund. Personalen var ofta två- eller trespråkig. Så vad kan Vårdvalet egentligen förväntas tillföra i valfrihet i för patienterna?
Oron för att den fria etableringen av vårdgivare leder till ökad segregation får näring av erfarenheterna från den fria etableringen av skolor. Många hoppades att friskolereformen skulle ge en skjuts framåt för pedagogisk utveckling, ta tillvara och fördjupa ett föräldraengagemang inom kooperativ, inte minst i glesbygden.
Efter 16 år tvingas vi inse att vi endast öppnade en ny marknad för utbildningsbolag med vinstintressen. Reformen infriade inte några av de förhoppningar som fanns när den infördes! Att föra ut utbildning på marknaden är förenat med samma inneboende svårigheter som när vården ska konkurrensutsättas; svårigheten för föräldrarna att bedöma utbildningens kvalitet medförde att kvalitet inte blir något avgörande försäljningsargument varför utbildningsföretagen tvingas differentiera sig. Skolor på etnisk/religiös grund etablerade sig snabbt.
Barn stängs in i miljöer som föräldrarna uppfattar som trygga och förhindras att träffa barn från annorlunda miljöer.
Projektledare för vårdval Stockholm säger i tidningen Sesam att han inte ser några problem med att vårdcentraler bara vänder sig till svenska patienter. Trots att statlig legitimering av vård som ges utifrån religiösa värderingar är nytt inom vården men har inte föregåtts av någon seriös debatt.
I sitt sommartal i Vaxholm 2008 uppmärksammade statsminister Fredrik Reinfeldt för första gången det patriarkala förtryck många invandrartjejer lever under. Han lovade att åka runt i landet för att lyssna på invandrartjejerna.
Men för att en politiker ska uppfattas som trovärdig krävs att ord och handling går ihop.
Den politik som den borgerliga regeringen driver förstör grunden för invandrartjejernas frihet. Statsminister Fredrik Reinfeldt är väl medveten om folks engagemang för invandrartjejerna och därför utnyttjar han deras utsatta situation i retoriken och hoppades att ingen skulle genomskåda honom. Men hur ska han kunna försvara en politik som bidrar till att kvinnor isoleras i patriarkala miljöer. Carina Häggriksdagsledamot, broderskapare och S-kvinna
Av Carina Hägg
2010-01-18 Nr 03/2010
http://www.tidningenbroderskap.se/index.php?page=12&ar_id=4733
