"Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning", sa Maud Olofsson tvärt emot Cedaw-kommittén i Geneve. Det blir uppenbart för allt fler att regeringen vill tona ner jämställdhetsarbetet och det gäller även kvinnokonventionen, Cedaw. Men när Sverige ställde sig bakom Kvinnokonventionen, Cedaw gjordes också åtagande som inget statsråd, inte heller Maud Olofsson, bara kan skaka av sig ansvaret för.
Jag vill lagstifta. Bolagen har fått tillräckligt med chanser att sluta diskriminera kompetenta kvinnor. Och jag tar våra Nationella jämställdhetsmål på allvar samtidigt som jag konstaterar att det Sverige fick beröm för var resultaten från vår politik.
Olika politiska partier kan har skiftande förlag på politiska vägar för att uppnå åtagande i en konventionen. Men det är ovanligt att en demokratiskt vald regering inte bara struntar i internationella åtagande utan dessutom såväl agerar som agiterar tvärtemot en konvention. Och jag undrar om detta gäller fler konventioner än Cedaw.
Sverige förhördes av Cedaw-kommittén på sin sjätte och sjunde rapport om genomförandet av kvinnokonventionen i FN i Genève 25 januari 2008. Men Jämställdhetsminter Nyamko Sabuni stannade som väntat hemma. En tjänsteman reprensenterade Sveriges regeringen. Och regeringen har även slutat närvara under den årliga uppföljningskonferensen i New York.
Men det var vid FN:s bedömning av Sveriges arbete med jämställdhet i Geneve som det gavs kritik för bl.a. att konventionen inte inkorporerats i svensk lag, diskriminerande löneskillnader och den ojämna könsfördelningen på högre positioner inom bl.a. utbildningssektorn och näringslivet. Vidare fick regeringen kritik för bristande insatser när det gällde att motverka diskriminering mot kvinnor från minoritetsgrupper, kvinnor med invandrarbakgrund asylsökande kvinnor samt kvinnor med funktionshinder. Som sagt var, den ojämna könsfördelningen på högre poster inom näringslivet fick kritik. Och ett brev från regeringen som näringslivets manliga toppar genast la i papperskorgen lär inte blidka vare sig Cedaw-kommitten eller de kvinnor i näringslivet som blir allt otåligare.
FN:s generalförsamling antog 1967 en deklaration om att avskaffa diskriminering mot kvinnor. På grundval av denna deklaration utformades inom kvinnokommissionen en konvention mot all slags diskriminering av kvinnor som antogs av generalförsamlingen och Sverige var bland de första stater i världen som ratificerade konventionen. En särskild kommitté för att granska de anslutna staternas tillämpning av kvinnokonventionen, Cedaw-kommittén upprättades verksam.
Men kvinnokonventionen Cedaw benäms som den glömda konventionen. Sverige kan och bör göra mer nationellt men också inom EU. För EU arbetar inte påtagligt med Cedaw trots att samtliga EU-länder har ratificerat konventionen och den nämns i EU:s direktiv mot diskriminering. Regeringen kunde ha att initiera ett arbete för implementering av Cedaw i EU:s arbete men inte heller detta har sker under jubileumsåret -09.
http://www.lansstyrelsen.se/NR/rdonlyres/AAAA79A9-9813-4496-9782-066C4A7E2933/111034/Cedawrapport200801.pdf
