När jag gick röda mattan fram vid The 66th Venice Film Festival så konstaterade jag att dagen blev en framgång. Och det kändes som att ha tagit tjuren vid hornen mitt i manegen.
Filmstjärnor, regissörer och filmkritiker alla andra som är förutsättningarna för filmproduktion var där. Men vad gjorde jag, en svensk politiker och feminist där undrar du säkert. Och du ska få svar på några av dina frågor. Andra svar få vi svar på längre fram. Vi vill att filmen ska rulla vidare men fler rutor.
Mitt syfte var att i samverkan med italienska kolleger lyfta upp problematiken om mäns våld mot kvinnor. Men också hur kvinnor framställs i filmen och inom media i vidare bemärkelse än filmen. Att göra något konstruktivt i Italien har känts allt mer angeläget i och med att problem växt. Så då satt vi där tillsammans och pratade om framställning av kvinnor och det inkluderade även sexualisering i media. Men vi synliggjorde även kopplingen till mäns våld mot kvinnor. Och det märktes att vi i Italien, det land där media spelar en särskilt stor roll hade hittat en väg för att kommunicera Europarådets konventioner med värderingar. Vi arbeter nu på en konvetion mot detta våld. Vi stora problemt i alla länder och då krävs också mer av gemnsamma lösningar.
Premiärminister Silvio Berlusconi, är även en finansman och mediamogul. Och Berlusconi har fått berättigad kritik såväl för sin kvinnosyn som hur man använder sin makt och då inte minst media av mig. Mot den bakgrunden var det extra viktigt att på plats få diskutera min kommittés agenda tillsammans med italienare i Italien.
Så onsdagen den 9 september anordnade italienska kolleger i Europarådets parlamentariska församling arrangemang i samverkan med Europarådet. Samtidigt som högtidlighöll Europarådets 60 års jubileum.
Presidenten för den parlamentarisk församlingen, Luis Maria de Puig höll öppningstalet tal. Jag var där som ordförande för The Committee on Violense againstr women. Kolleger från Amenien, Österrike, Finland, Frankrike, Irland, Ungern och Azerbadjan och så jag från Sverige, var på plats.Vi genomförde ett seminarie med deltagare som inte minst, Vice-President of the Italian Chamber of Deputies, Antione Leone och Vice-President of the Italian Senate, Vannino Chaiti höll tal. Deborah Bergamini Chari of teh North-South Center och liksom jag Europarådets kontakt parlamentariker för dessa frågor våra respektive parlamentet. Även Google var på plats och talade om vad de kan göra. Stefania Craxi kom från Italiens UD mfl. Och det var viktigt med deltagande på hög nivå.
Anförande hölls men även rundabordssamtal fanns på programmet som gick i raskt tempo. Så det fanns inte plats vare sig för gondoler eller pasta under besöket, det var jobb och åter jobb. Men äntligen efter allt planering var vi i Venedig och allt fungerade så väl. Exempel på kampanjfilmer mot mäns våld mot kvinnor från olika delar av Europa rullade framför oss. Och på Lido of Vencie såg jag visningen av filmen Sheherazade, Tell me a Story, en Egyptisk film av Y. Nasrallah.
Jag tycker det var urbra att vi under filmfestivalen i Venedig fick upp teman om hur kvinnor framställs i media och våld mot kvinnor. Inser samtidigt att vi har en bit att gå, men nu har vi börjat, visat med vårt exempel att det går bara mn vill. Man behöver inte stanna vid att passivt konstatera samhällsutvecklingen under Berlusconi eller som högerpartieran i Sverige, åka dit för att stödja partivänner utan att ställa minsta krav. Det finns vägar för kosntruktivt arbete och politiker i Italien som vill samverka och organisationer som välkomnar stöd.
Jag har motionerat till riksdagen om en filmfestival med filmer mot mäns våld mot kvinnor. Så även om jag tillsammans med Kulturutskottet i riksdagen genomfört en filmvisning, trodde jag inte att det skulle bli i Italien som första steget skulle tas. Jag bjuder på ideen till den som seriöst plockar upp den, visst behövs filmer mot mäns våld mot kvinnor ges plats på existerande filmfestivaler men en helt egen filmkavalkad är såväl filmkonsten som frågan också värd.
