Löneklyftorna mellan män och kvinnor ökar, ja mycket går nu allt fortare åt fel håll. Och när
jag under de senaste dagarna haft förmånen att få dela med mig av erfarenheter av hur man kan kan uppnå framgångar i jämställdhetsarbetet. Så blev det extra tydligt att regeringen saknar ambitioner.
För jämställdhet är ingenting som kommer av sig självt. Det krävs hårt arbete för att förändra attityder, ändra förlegad lagstiftning och utjämna orättvisa ekonomiska klyftor mellan könen. Vi är inte framme än men som stolta feminister kan vi konstatera att S-kvinnor varit med och tagit många steg mot sådant som många i dag tar för givet.
Förskola med välutbildad personal, maxtaxa, varvade listor på alla politiska nivåer, förbättrad lagstiftning när det gäller till exempel kvinnofrid och sexualbrott och mycket annat. Vi arbetar oförtrutet vidare med till exempel rätten till helhet, barnomsorg även på obekväm arbetstid, höjt underhållsstöd och lagstiftning om kvotering av bolagsstyrelser på agendan.
För var och en som har en ärlig vilja att förändra samhället till det bättre och till att bli mera rättvist och jämställt gäller det att våga ta en del obekväma beslut.
Moderatkvinnorna Magdalena Andersson och Margareta Pålsson tar upp jämställdhet i en insändare den 19 augusti, JP. Ett problem är att de inte är feminsister, ett ytterligare är att de arbetar i motvind, deras eget parti är emot de flesta reformer som skulle föra jämställdheten framåt. Det visade sig inte minst genom det jämställdhetsbokslut som M-kvinnorna nyligen lät genomföra. Där kom det fram att M-männen dominerar stort på de viktiga politiska uppdragen, framför allt i landets kommuner. Ändå fortsätter M-politiker att framhärda i att varvade listor inte är något att ha, att frågan ska lösa sig ”av sig självt” och att alla former av könskvotering alltid är av ondo.
Nu ser vi med spänning fram emot att följa M-kvinnornas arbete. Vågar ni utmana M-männen, vågar nilla upp på de reformer vi S-Kvinnor föreslår, vågar ni följa Mona Sahlins utfästelse från Nacka och när ska ni våga vara feminister