Ansiktsslöja - förtryck eller modeaccessoarer.

Den kvinnliga läraren i Afghanistan tvingades ha sin burka nära till hands om en man oväntat skulle komma in genom porten. Kvinnan i moskeen i Stockholm var praktiserande wahabist med krav som på ett könssegregerat samhälle medan saudiskan sa sig vilja emigrera, hon avskydde abayan. I Nordafrika debatteras ansiktsslöjan samtidigt som kvinnor säger att de har viktigare frågor att ta itu med. Den ultraortodoxa israeliskan klär sig lika heltäckande och väljer ibland pragmatiskt peruk för att dölja håret. Kvinnors klädsel och frisyrer har genom historien väckt känslor och varit föremål för såväl familjemedlemmars som samhällets kontroll. Såväl för kristna som muslimer, vare sig vi är troende eller inte, så har religionen satt djupa spår i vår kultur och i vårt sätt att leva. Men sällan reflekterar vi över bakgrunden till folkdräktens fruhätta, brudslöjan eller hattens flor. Istället avväpnar vi förtryckets symboler som modeaccessoarer. Men vi känner igen den kristna extremismen när vi möter dem. Vi vet att det idag rör sig om relativt små samfund som inte är representativa för kristendomen. Svårigheten är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom slutna samfund riskerar att berövas sina rättigheter. Vi har sett problem i konfessionella skolor men också myndigheters handfallenhet inför att flickor diskrimineras.

Nyligen kom Skolverket fram till att heltäckande slöja kan försvåra kontakten och samspelet mellan lärare och elever. Skolverket anser att en sådan klädsel i de allra flesta fall ändå bör kunna hanteras i verksamheten. Man menar att utgångspunkten måste vara att inkludera även de elever som bär heltäckande slöja i undervisningen. Vidare konstaterar man att även samspelet mellan eleverna kan försvåras. Jag skulle vilja säga att själva syftet med ansiktsslöjans är att begränsa samspelet med omgivningen även om de personliga skälen skiftar. När Skolverket kommer till grundskolan blir vägledning för professionen allt vagare. Samtidigt som ansiktsslöja är ett sätt att utestänga flickan och kvinnan från kontakter med andra än den närmaste familjen.

De som är mest högljudda och ihärdiga förespråkare för ansiktsslöja är påfallande ofta wahabister, salafister och allehanda extremister. Några vill testa politiken i syfte att flytta fram samhällets gränser. Samtidigt är kunskapen om islam så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd har tillåtits representera hela den muslimska befolkningen. Dessa är inte heller intresserade av praktiska lösningar utan ser i varje upplevd liten kulturkrock en möjlighet till särlösningar. Genom att ge dessa extremisterna tolkningsföreträde av islam och utrymme i samhällsdebatten legitimeras deras uppfattning. För att bryta denna utveckling måste vi för det första sluta med att övertolka varje problem som har minsta anknytning till religion. Därigenom kan vi minska den arena extremisterna verkar på. För det andra måste vi skapa forum för sansade muslimer att diskutera islams roll i det svenska samhället, både sinsemellan och tillsammans med människor av andra trosuppfattningar. Först då ger vi rimlig förutsättning till en nyanserad bild av både religiösa uttryck och dess utövare. Har noterat i debatten en ohelig allians mellan Salafister och kvinnor som själva ser sig som intellektuella feminister.

Nu kan något hävda att det handlar om så få individer att vi inte ska bry oss. Det är rätt så till vida att det handlar om ett litet fåtal men samtidigt har samhället att förhålla sig till frågor av principiell betydelse när vi ställs inför dom. Jag välkomnar om Skolverket och andra myndigheter kan hantera frågan om ansiktsslöja men om så inte skulle vara fallet framöver så är jag öppen för lagstiftningsvägen. Där är vi inte idag. Men jag har inte synpunkter på hur kvinnor och män klär sig i det offentliga rummet. Den franska vägen med en lagstiftning som begränsar kvinnor med ansiktsslöja deras möjligheter att röra sig i samhället, åka buss och besöka myndigheter avvisar jag bestämt.

Samtidigt som många muslimer bättre än Europas urbefolkning vet vilket hot fundamentalister utgör, då många redan upplevt deras förtryck i sina ursprungsländer, möts de här av rasism och ett samhälle utan djupare kunskap om religion och dessa kulturer. Medan samhället vacklar i sin hållning till extremisterna vet den som vill splittra samhället att utnyttja dessa faktum. Samtidigt som det är uppenbart att så mycket är gemensamt i ett mångkulturellt samhälle måste vi tydligt ta ställning mot det som drar isär vårt samhälle.

År 2012 har bara börjat.

Som ett feministiskt parti, att kalla sig för ett feministiskt parti förpliktar, ska vi ska en ha jämn fördelning av kvinnor och män bland våra förtroendevalda. Det ska finnas både kvinnor och män på de ledande positionerna inom partiet och då även på de tunga politiska uppdragen. Även självklarheter som detta kan behövas upprepas. Snart är det tid för årsmöten med nya val. Årskongresser då vi ska lägga fast den första inriktning för kommande kommun- landstings- och rikdagsval. Nya kvinnor och män ska få en chans att sätta sin prägel på partiet, vi ska ta vara på erfarenhet men också lyfta fram fler kvinnor, vilka ska skolas in?

Vi blir fullt ut ett feministiskt parti först när jämställdhetsfrågorna uppvärderas av såväl kvinnliga som manliga politiker och vi kan engagera oss på lika villkor. Där är Socialdemokraterna inte i dag och det krävs ständigt nya initiativ när samhället drar isär och ökar klyftor mellan grupper och därmed byggs hinder in för kvinnor. Vi verkar i ett samhälle där inte ens jämställdhetsministern kallar sig feminist. Få verkar komma ihåg såväl att ett sådant statsråd överhuvudtaget finns eller att Fp innehar posten. Vilket säger en hel del om hur jämställdhetsfrågorna pressats tillbaka.

Vi kan göra stora samhällsförändringar om vi vill. För det är precis det som politik handlar om – att vilja. Att vilja föra en politik som enar och inte splittrar, som minskar klyftorna för att hålla ihop Sverige. Två stora orättvisor är den ofrivilliga deltiden som främst drabbar kvinnor och de låga kvinnolönerna inom både offentlig och privat sektor.

Ett jämställt familjeliv hänger ihop med arbetslivets villkor och familjepolitiken. I dag tar mammor ut nästan 80 procent av alla föräldradagar. En jämställd fördelning av föräldradagarna ger barnen lika stor tillgång till båda föräldrarna och är förutsättningen för en jämställd arbetsmarknad. Vi vill se hårdare krav på kommunerna att tillhandahålla förskolor dygnet runt. Alla barn ska kunna ta del av förskolans verksamhet oberoende av föräldrarnas arbetstider, och föräldrar ska inte heller behöva tacka nej till jobb på obekväma arbetstider på grund av brister i den kommunala barnomsorgen. Jag ser också sambandet mellan fattigdom och brist på arbetslinje.

Kampen mot fattigdomen är prioriterad. Den moderatledda politik sedan 2006 har satt sina spår i samhället, det märks främst på den numera utbredda fattigdom vars like vi inte har sett sedan i början på förra seklet. Åren med borgerlig politik har inneburit förändringar i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring har slagit igenom med full kraft och trygghetssystemen ger inte längre samma ekonomiska grundtrygghet som tidigare. OECD har pekat på att Sverige är ett av de länder där ojämlikheten och ojämställdheten växer så fort att det har förvånat även inom OECD. Den fattigaste tiondelen av befokningen har tappat i absoluta tal medan de rikaste ökat sina inkomster, ni vet att män som grupp tjänar mer och har större ekonomiskt makt.

Den grupp som drabbas hårdast är barnen. Barnfattigdomen har med Reinfeldt som statsminister ökat med nästan 50 procent, vilket betyder att vart sjunde barn lever i fattigdom. Runt omkring oss har vi barn som inte klarar av läxor för att det inte finns pengar till glasögon, som mobbas för att de har samma kläder till skolan två dagar i rad och som låtsas vara sjuka när det är skolutflykt.

Jag vill se jämställdare ekonomiska villkor mellan kvinnor och män. Men regeringens val- och senare budgetlöfte, är att skillnaderna mellan grupper ska fortsätta öka. Missförhållande som vi som ett feministiskt parti ska fortsätta bekämpa med konkreta politiska allternativ.

Socialdemokraterna ska alltid vara i opposition mot orättvisor och år 2012 har bara börjat.

Debatten kommer för sent och för tidigt

S-kvinnor i Jönköpings län hävdade att tycker att partiet var för toppstyrt när det gäller hur partiet väljer ny partiledare. Det är också något dagens partiledning har tagit till sig. Initiativ har tagits för att kunna lägga fast en process för val av partiledare inför framtiden. Det finns naturligtvis stadgar men vi har genom historien haft få val av partiledare och tidens krav har hunnit förändras. Jag menade då inör extrakomgressen och beklagar idag att jag fått mer rätt än vad som då kunde förutses. Den slutna processen med att ta fram en kandidat till partiledare och partiledning innebar att de valda inte fick det bästa stödet inför uppdraget. För mig har denna fråga överhuvudtaget inget med personfrågor att göra, det är en principiell hållning. Medlemmarna måste få mer att säga till om.

Noterade att kvinnoförbundets krav att representeras i valberedningen avfärdades. Ändå förekom samtal, så det var inte stängda vägar för kommunikation. Ute i distrikten skiftade det kraftigt hur sidoorganisationer och medlemmar kom in i processen. Men med bästa välvilja kan jag inte säga att det generellt var en öppen process heller gentemot sidoorganisationeran. Ett annat krav var att partiledaren skulle vara en feminist, någon som kunde göra en feministisk analys. Något som är en självklarhet i ett feministiskt parti. Det kravet väckte heller ingen intern debatt men uppmärksammades däremot utanför våra egna led.

Den debatt som nu förts offentligt kommer dels för sent och dels för tidigt. Att nu föra en debatt får lätt andra förtecken än att lägga grunden till att modernisera processen för att välja partiordförande och förnya vårt parti. Vi som då förde fram att det behövs förändring eftersom det kommer att ske byten av partiordförande oftare i framtiden måste få säga det också idag, allt för att inte blockera en förändringsprocess som är dels nödvändig och något även partiledningen vill se. Själva formen kan komma att avgöras av kommande S-kongress. Men det jag vill kan också föra fram internt till de som arbetar med organisationsförändringar. För mig handlar det om att kunna förändra strukturer på sikt, ja successivt modernisera vårt parti.

Socialdemokraterna kunde valt att hålla en rådgivande medlemsomröstning. Det går mycket väl att gå till medlemmarna och fråga vem de vill se som kandidat och koppla person till politik. Andra får gärna föra fram andra modeller till debatt och jag välkomnar även samtal på social media. Jag menar att en del av diskussionen vi sett handlar om en efterbörd som konsekvens av en otidenlig slutenhet. Det kan vi dra slutsatser av. Som att vi kan påverka den orgnisationsutredning som Partisekreterare Carin Jämtins ansvarar för, och att det är konstruktivt.

Men nu är den poltiska sakdebatten viktigast på min dagordning.

För övrigt är Sverige fortfarande ett av de få länder som aldrig har haft en kvinnlig statsminister, det är skamligt för Sverige år 2012.