Stöd S-kvinnors krav på att högtravande utfästelser fylls med konkret innehåll till stöd för de kvinnor som sedan länge är engagerade i olika kvinnorörelser, men motarbetas av konservativa krafter eller islamistiska grupper. Organisationer har förbjudits och enskilda kvinnor förföljts.
S-kvinnor stöder folken i Nordafrika krav på demokrati och rättvisa, i synnerhet de kvinnor som engagerar sig för ett demokratiskt Nordafrika. Kvinnornas möjligheter till ett jämställt liv är starkt begränsade både juridiskt och kulturellt, men även på grund av fattigdom.
Jag är stolt över att ha få var med när interimsstyrelsen för The Egyptian Women` s Union bildades i Kairo. Samt bidragit till att de redan bjudits in att medverkat i FN.
Sänder med min artikel som publiserats i några media:
Medan människor i Libyen dödas för sin längtan efter värdiga liv "oroas" EU, och "hoppas på dialog". De enda krav Sveriges regeringen reste gentemot Egypten var att ta bort undantagstillståndet sedan 30 år. Undantagstillståndet borde inte bara begränsas utan avskaffas, men som ensamt krav ekade det pinsamt tomt från UD. Tidigare samma vecka på Sveriges Ambassad hade svenska ståndpunkt visat sig vara lika frånvarande bland diplomaterna i Bryssel.
Inte heller fanns någon invändning mot att EU:s Catherine Ashton planerade visit till Kairo för att skaka hand med Mubarak. Utrikesminister Carl Bildts linje var också att vänta och se samt att då och då recensera skeendet. För mig är det självklart att ta ställning som i tal i Strasbourg för kvinnorna i Tunisien och Egypterna och krav till Sveriges regering. Medan Europas regeringar möter berättigade krav från demonstranter i än fler länder med farlig tystnad.
Till Nobelpristagare Muhammad El Baradei varnar ord att Egypten kan "explodera" som sällskap avreste jag fredagen den 11 februari till Kairo. Som en av fåtalet resenärer landade jag på en öde flygplats och åkte en lika öde väg in mot centrum. Men ser beväpnade militärer och stridsvagnar utmed vägen och demonstranter utanför ett ministerium. På grund av avspärrningar kör taxin omvägar medan folk fyller på gatorna allteftersom jag närmar mig Kairos centrum.
Passerade dåvarande regeringspartiet, NDC utbrunna partihögkvarter och ser hur nära de hotande lågorna hade nått det terrakottafärgade National Museeumet med sina unika skatter. Checkar in på ett hotell strax intill som är försatta i beredskapsläge. Tömt på turister ligger det till synes öde i nedsläckta lokaler med försatta fönsterrutor och barrikaderade dörrar. Endast några journalister ilar över de tomma golvytorna på väg in och ut igen. Efter gårdagens tal då President Mubarak deklarerat att han satt kvar så vilade stämningen som på en knivsegg.
Oron för våldsamma provokationer är uppenbar men också beslutsamheten. Demonstranterna nöjer sig inte med de hittills gjorda personförändringar eller att viss makt lämnas över till den nyutnämnde vicepresidenten Suleiman. En man som folk ansåg hårt knuten till den tortyrepidemi som grasserar i landet på någons order, kanske också hans. Men den illa omtyckta polisen var frånvarande från gatorna. Jag hör däremot ropen, "Armen och folket är ett allt högre ju närmare Tahrir-torget jag går. Att de välkomnade soldater jag möter skulle angripa oss kändes inte troligt ändå är Armens inre liv förhållandevis okänt. Legitimerar mig gång på gång men får fortsätta. Folkmassan skanderar allt högre, avgå Mubarak!
Ett krav som stöddes av oss socialdemokrater. Jag hade också pekat på fler verktyg som att frysa ledarskiktets pengar och resemöjligheter.
Som kanske enda parlamentarikern från västvärlden fanns jag mitt bland egypterna på Tahrir-torget under revolutionen. Det blev som El Baradei varnat en explosion, men inte i våld utan i folkfest. Jag talade med soldater och unga oppositionella, med feminister och kvinnor med ansiktsslöja, förälskade par och äldre makar med mannen som ömt bar sin gravt funktionshindrade son och småbarnsföräldrar. Alla hade de visat mod genom att komma till Tahrir-torget. Folk hade fått nog av förtryck och fattigdom och nu var man främst tillsammans stolta egyptier. Samstämmigt sa kvinnor och män, våra unga hade inte skadas eller behövt dö om Europas regeringar inte stött Mubark. Ni svek oss, Mubarak hade aldrig kunnat sitta kvar utan Europas regeringar och USA:s stöd. Ni i Europa står inte upp för universella värden, inte ens för ens för era egna principer. Det fanns en tydlig besvikelse över Europas "dubbla standard".
Men min närvaro till stöd för krav på förändringar uppskattades därför desto mer. Samma passivitet har vi sett inför Libyen. Bildt sätter gas och olja före demokrati. Men en politik som bidrar till att hålla folk i ofrihet tjänar heller inte EU och Sveriges intressen, varken nu eller på sikt. Vi socialdemokrater vill förändra såväl Sveriges som EU:s politik gentemot regionen till stöd för demokrati och frihet likaväl till Nordafrikas länder som till EU:s östliga grannar. Europas regeringar har alldeles för länge blundat för våld och förtryck. När folk nu själva gått ut på gatorna med krav på mänsklig värdighet förnekades den demokratiska oppositionen regeringen stöd. Bildt begick ett historiskt misstag.
Men även om EU och Bildts politik föll platt på Tahrir-torget utgår jag från att vi tillsammans delar kraven på fria och rättvisa val i Nordafrikas länder.
