Redan den 25-27 mars samlas vi socialdemokrater till kongress, Stockholm. Ombuden ska välja en ny partiledning och vi ska diskutera hur vår politik ska utvecklas för att möta framtidens utmaningar. Jag kommer att vara där dels som som riksdagsledamot och dels som ledamot i S-kvinnors förbundsledning. S-kvinnors specifika frågor och krav ska jag återkomma till. Nu vill jag här lite mer övergripande peka på inriktningen inför kongressen.
Det står klart för oss Socialdemokrater att kampen om full sysselsättning är vår tids viktigaste fråga. Arbete utgör grundfundamentet i det välfärdssamhälle som många av oss tar för självklart. Att alla människor som kan ska arbeta, har alltid utgjort en central del i den socialdemokratiska arbetslinjen.
I takt med samhället utvecklas höjs kraven på kompetens och utbildning Tekniska och ekonomiska förändringar gör att många traditionella yrken försvinner, samtidigt växer nya jobb fram. Tjänstesektorn växer och industriproduktionen förändras. Att den globala konkurrensen skärpts märks också i våra småföretagarbygden.
Vi vill att Sverige ska stå starkt, inte bara idag utan också i framtiden. Då krävs en politik som investerar i nya jobb, i forskning och utveckling och i utbildning . Den svenska modellen som förenar marknadsekonomi och välfärd, som visat sig vara så framgångsrik, behöver utvecklas, inte avvecklas som jag ocskå sa i valrörelsen.
Arbetet med att bygga morgondagens Sverige börjar idag. Svenska elevers kunskapsresultat i skolan har sjunkit stadigt sedan 1990-talet. Den utvecklingen måste vändas. Att vartenda barn får de kunskaper de har rätt till är en avgörande fråga för jobben och tillväxten. Skolan behöver mer resurser och kvaliteten i undervisningen behöver höjas.
Vi måste också investera mer i utbildning, forskning och innovationer, som gör att svenska företag kan utveckla nya produkter och tjänster som kan konkurrera på världsmarknaden. Vi behöver fler och bättre yrkesutbildningar och vuxenutbildning. Fler dörrar måste öppnas för dem som saknar gymnasiekompetens att komplettera sina utbildningar.
Arbetsmarknaden behöver bli mer dynamisk och rörlig. Inte genom att försämra tryggheten på för de anställda, utan genom att riva hinder och vidga människors möjligheter. Det kräver välfungerande kommunikationer, som gör att människor kan pendla till arbete. Järnvägsnätet måste rustas upp, vi behöver fler och snabbare tåg och vi måste kunna lita på att tågen går i tid.
Vi behöver också bygga fler bostäder så att det går att flytta dit jobben finns. Barnomsorgen måste bli mer tillgänglig för alla som jobbar kvällar och helger. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik värd namnet, som erbjuder möjligheter för arbetslösa att få en utbildning eller praktik som leder till jobb.
Mot förslag om investeringar i kunskap, infrastruktur, bostäder och välfärd, står en borgerlighet som tror att urholkad trygghet och ökade klyftor är vägen till framgång. En borgerlighet som är tom på idéer och som inte har något annat att komma med än ytterligare jobbskatteavdrag och försämringar för sjuka och arbetslösa.
Jobben blir inte fler av att människors trygghet rycks undan. Sverige blir inte starkare av att antalet fattiga barn blir fler. Noterade också du att Håkan Juholt plockade upp en av S-kvinnors valfråga, Barnfattigdom under valberedningens pressträff. Vi vet att ett samhälle som håller ihop och där alla människor ges chansen står starkare än ett samhälle som slits isär och där grupper ställs mot varandra. Ett samhälle där kvinnor ofta blir de största förlorarna.
