måndag 28 mars 2011
Starka tal och en stark början för samarbete
Fem år av moderat politik har satt sina spår i samhället, det märks främst på den numera utbredda fattigdom vars like vi inte ha sett sedan i början på förra seklet. De senaste årens borgerliga politik med förändringar i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring har slagit igenom med full kraft och trygghetssystemen ger inte längre samma ekonomiska rygghet som tidigare. Den grupp som drabbas hårdast är barnen, sedan år 2006 har barnfattigdomen ökat med nästan 50 procent, vilket betyder att vart sjunde barn lever i fattigdom. Runt omkring oss har vi barn som inte klarar av läxor för att det inte finns pengar till glasögon, som mobbas för att de har samma kläder till skolan två dagar i rad och som låtsas vara sjuka när det är skolutflykt. Vi kan utrota barnfattigdomen om vi vill. För det är precis det som politik handlar om - att vilja. Att vilja föra en politik som enar och inte splittrar, som minskar klyftorna för att hålla ihop Sverige. För att lyckas med det krävs satsning på jämställdhetsfrågorna, och Socialdemokraterna är ett feministiskt parti. Det handlar om att ge kvinnor samma tillträde till arbetsmarknaden och rätt till heltid, att individualisera föräldraförsäkringen och satsa på barn- och äldreomsorgen. Kvinnors rätt till eget arbete och egen försörjning är en grundförutsättning för ett fungerande välfärdssamhälle. Vi har under de senaste åren sett hur att allt fler lämnar socialdemokratiska partiet, sitt fackmedlemskap och folkbildningsrörelserna. Avståndet mellan folket och makten ökar, samtidigt som möjligheterna för människor med olika bakgrunder att mötas minskar. Valrörelsen 2010 glömde vi en gammal läxa: vi vinner inte valrörelser i media och med storslagna kampanjer. Vi är ett folkrörelseparti där vi möter människor i deras vardag, på arbetsplatserna, i föreningsverksamheten och i hemmen. Äntligen kan vi tillsammans fokusera på vårt uppdrag - kampen mot orättvisorna i samhället. Vi blir fullt ut ett feministiskat parti först när jämställdhetsfrågorna uppvärderas av såväl kvinnliga som manliga politiker och vi kan engagera oss på lika villkor. Där är Socialdemokraterna ärligt talat inte idag. Så jag lyssnade noga när vår nyvalda partiordförande Håkan Juholt höll sitt Installationstal och där kom svar på val av en färdrikting jag välkomnar. Många av de frågor som kvinnor ställer krav på svar av fanns med, och en av S-kvinnors valfråga, Barnfattigdomen blev tydligt prioriterad. Vår nyvalda partisekreterare Carin Jämtin talade om samverkan med sidoorganisationer och svarade på vårt krav om en ny process för val av partiledning. Slutsater, starka tal och en stark början för ett gott samarbete med S-kvinnor.
onsdag 16 mars 2011
Med tillväxt och rättivsa till kongressen
Redan den 25-27 mars samlas vi socialdemokrater till kongress, Stockholm. Ombuden ska välja en ny partiledning och vi ska diskutera hur vår politik ska utvecklas för att möta framtidens utmaningar. Jag kommer att vara där dels som som riksdagsledamot och dels som ledamot i S-kvinnors förbundsledning. S-kvinnors specifika frågor och krav ska jag återkomma till. Nu vill jag här lite mer övergripande peka på inriktningen inför kongressen.
Det står klart för oss Socialdemokrater att kampen om full sysselsättning är vår tids viktigaste fråga. Arbete utgör grundfundamentet i det välfärdssamhälle som många av oss tar för självklart. Att alla människor som kan ska arbeta, har alltid utgjort en central del i den socialdemokratiska arbetslinjen.
I takt med samhället utvecklas höjs kraven på kompetens och utbildning Tekniska och ekonomiska förändringar gör att många traditionella yrken försvinner, samtidigt växer nya jobb fram. Tjänstesektorn växer och industriproduktionen förändras. Att den globala konkurrensen skärpts märks också i våra småföretagarbygden.
Vi vill att Sverige ska stå starkt, inte bara idag utan också i framtiden. Då krävs en politik som investerar i nya jobb, i forskning och utveckling och i utbildning . Den svenska modellen som förenar marknadsekonomi och välfärd, som visat sig vara så framgångsrik, behöver utvecklas, inte avvecklas som jag ocskå sa i valrörelsen.
Arbetet med att bygga morgondagens Sverige börjar idag. Svenska elevers kunskapsresultat i skolan har sjunkit stadigt sedan 1990-talet. Den utvecklingen måste vändas. Att vartenda barn får de kunskaper de har rätt till är en avgörande fråga för jobben och tillväxten. Skolan behöver mer resurser och kvaliteten i undervisningen behöver höjas.
Vi måste också investera mer i utbildning, forskning och innovationer, som gör att svenska företag kan utveckla nya produkter och tjänster som kan konkurrera på världsmarknaden. Vi behöver fler och bättre yrkesutbildningar och vuxenutbildning. Fler dörrar måste öppnas för dem som saknar gymnasiekompetens att komplettera sina utbildningar.
Arbetsmarknaden behöver bli mer dynamisk och rörlig. Inte genom att försämra tryggheten på för de anställda, utan genom att riva hinder och vidga människors möjligheter. Det kräver välfungerande kommunikationer, som gör att människor kan pendla till arbete. Järnvägsnätet måste rustas upp, vi behöver fler och snabbare tåg och vi måste kunna lita på att tågen går i tid.
Vi behöver också bygga fler bostäder så att det går att flytta dit jobben finns. Barnomsorgen måste bli mer tillgänglig för alla som jobbar kvällar och helger. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik värd namnet, som erbjuder möjligheter för arbetslösa att få en utbildning eller praktik som leder till jobb.
Mot förslag om investeringar i kunskap, infrastruktur, bostäder och välfärd, står en borgerlighet som tror att urholkad trygghet och ökade klyftor är vägen till framgång. En borgerlighet som är tom på idéer och som inte har något annat att komma med än ytterligare jobbskatteavdrag och försämringar för sjuka och arbetslösa.
Jobben blir inte fler av att människors trygghet rycks undan. Sverige blir inte starkare av att antalet fattiga barn blir fler. Noterade också du att Håkan Juholt plockade upp en av S-kvinnors valfråga, Barnfattigdom under valberedningens pressträff. Vi vet att ett samhälle som håller ihop och där alla människor ges chansen står starkare än ett samhälle som slits isär och där grupper ställs mot varandra. Ett samhälle där kvinnor ofta blir de största förlorarna.
Det står klart för oss Socialdemokrater att kampen om full sysselsättning är vår tids viktigaste fråga. Arbete utgör grundfundamentet i det välfärdssamhälle som många av oss tar för självklart. Att alla människor som kan ska arbeta, har alltid utgjort en central del i den socialdemokratiska arbetslinjen.
I takt med samhället utvecklas höjs kraven på kompetens och utbildning Tekniska och ekonomiska förändringar gör att många traditionella yrken försvinner, samtidigt växer nya jobb fram. Tjänstesektorn växer och industriproduktionen förändras. Att den globala konkurrensen skärpts märks också i våra småföretagarbygden.
Vi vill att Sverige ska stå starkt, inte bara idag utan också i framtiden. Då krävs en politik som investerar i nya jobb, i forskning och utveckling och i utbildning . Den svenska modellen som förenar marknadsekonomi och välfärd, som visat sig vara så framgångsrik, behöver utvecklas, inte avvecklas som jag ocskå sa i valrörelsen.
Arbetet med att bygga morgondagens Sverige börjar idag. Svenska elevers kunskapsresultat i skolan har sjunkit stadigt sedan 1990-talet. Den utvecklingen måste vändas. Att vartenda barn får de kunskaper de har rätt till är en avgörande fråga för jobben och tillväxten. Skolan behöver mer resurser och kvaliteten i undervisningen behöver höjas.
Vi måste också investera mer i utbildning, forskning och innovationer, som gör att svenska företag kan utveckla nya produkter och tjänster som kan konkurrera på världsmarknaden. Vi behöver fler och bättre yrkesutbildningar och vuxenutbildning. Fler dörrar måste öppnas för dem som saknar gymnasiekompetens att komplettera sina utbildningar.
Arbetsmarknaden behöver bli mer dynamisk och rörlig. Inte genom att försämra tryggheten på för de anställda, utan genom att riva hinder och vidga människors möjligheter. Det kräver välfungerande kommunikationer, som gör att människor kan pendla till arbete. Järnvägsnätet måste rustas upp, vi behöver fler och snabbare tåg och vi måste kunna lita på att tågen går i tid.
Vi behöver också bygga fler bostäder så att det går att flytta dit jobben finns. Barnomsorgen måste bli mer tillgänglig för alla som jobbar kvällar och helger. Vi behöver en arbetsmarknadspolitik värd namnet, som erbjuder möjligheter för arbetslösa att få en utbildning eller praktik som leder till jobb.
Mot förslag om investeringar i kunskap, infrastruktur, bostäder och välfärd, står en borgerlighet som tror att urholkad trygghet och ökade klyftor är vägen till framgång. En borgerlighet som är tom på idéer och som inte har något annat att komma med än ytterligare jobbskatteavdrag och försämringar för sjuka och arbetslösa.
Jobben blir inte fler av att människors trygghet rycks undan. Sverige blir inte starkare av att antalet fattiga barn blir fler. Noterade också du att Håkan Juholt plockade upp en av S-kvinnors valfråga, Barnfattigdom under valberedningens pressträff. Vi vet att ett samhälle som håller ihop och där alla människor ges chansen står starkare än ett samhälle som slits isär och där grupper ställs mot varandra. Ett samhälle där kvinnor ofta blir de största förlorarna.
onsdag 9 mars 2011
S-kvinnors utmaningar - 8 mars
S-kvinnor tackar Mona Sahlin för hennes insats som socialdemokraternas första kvinnliga partiledare idag 8 mars. Det gör vi genom att samtala idag om den ökande fattigdomen bland kvinnor och barn i dagens Sverige.
Det ligger stora utmaningarna framför oss för att vända dagens utveckling. Samtidigt vill Mona bidra genom att inspirera oss till det fortsatta arbete för ett jämställt Sverige. De är främst tre frågor inom det inrikespolitiska området som vi väljer att sätta fokus på under Internationella Kvinnodagen. Det är frågor som är angelägna runt om i landets kommuner, även i vårt län.
Vi kräver att barnfattigdomen utrotas! Det är skamligt att barn lever i fattigdom i dagens Sverige. Sedan 2006 har barnfattigdomen ökat med nästan 50 procent, det betyder att vart sjunde barn lever i fattigdom. De senaste årens borgerliga politik med förändringar i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring har slagit igenom med full kraft och trygghetssystemen ger inte längre samma ekonomiska grundtrygghet som tidigare. Detta gör den ekonomiska situationen i många hushåll ohållbar. Barnfattigdomen kan utrotas. Genom att satsa på barnomsorgen och stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden förbättrar vi barns vardag avsevärt. Förbudet för skolor att ta ut extraavgifter för utflykter måste efterlevas. Resursfördelningen till skolor i landet måste ses över, fattiga bostadsområden med låga studieresultat bör få särskilda satsningar. Barn-fattigdom drabbar inte minst barn till ensamstående föräldrar, långvarigt arbetslösa och barn i familjer där ett barn har en funktionsnedsättning. Vi ska hävda barns rätt till en bra uppväxt där utgångspunkten är alla barns lika värde.
Vi kräver rätten till ett jämställt arbetsliv! Kvinnors rätt till egen försörjning och ett heltidsarbete är en förutsättning för ett jämställt samhälle och kvinnors oberoende. Många kvinnor tvingas till visstidsanställningar, timanställningar eller ofrivillig deltid, ofta med en lön som inte räcker för att försörja sig, och dessutom lägre pension livet ut. Sammanboende kvinnor riskerar att bli ekonomiskt beroende av sina partners, medan ensamstående kvinnor och deras barn riskerar fattigdom. Kvinnor drabbas dessutom, i högre utsträckning än män, av arbetsrelaterad ohälsa, sjukskrivning och förtidspensionering med små inkomster. Mönsterarbetsplatser i offentlig sektor visar att rätt till heltid ger friskare personal, bättre service och ekonomisk vinst och inte minst en lön det går att leva på.
Vi kräver rätten till jämställt familjeliv! Kvinnor förväntas både yrkesarbeta och ta hand om markskötseln, vilket innebär en orimlig, orättvis och ohälsosam arbetsbörda. S-kvinnor anser att en välfungerande barnomsorg och individualiserad föräldraförsäkring är nyckeln till ett mer jämställt familjeliv och samhälle. Det handlar om barnens rätt till båda föräldrarna, pappans rätt till umgänge och bra kontakt med sina barn och kvinnans rätt att delta på arbetsmarknaden på lika villkor. Vi vill se en individualiserad föräldraförsäkring där ett delmål är en tredelning, med fem månader reserverade för vardera föräldern och tre månader som fördelas fritt. En jämställd fördelning av föräldradagarna förbättrar kvinnors ställning i arbetslivet och mäns ställning i familjelivet.
CARINA HÄGG Ordförande S-kvinnor Jönköpings län
publicerat 8 mas i Värnamo NU och på Höglandsnytt.se
Det ligger stora utmaningarna framför oss för att vända dagens utveckling. Samtidigt vill Mona bidra genom att inspirera oss till det fortsatta arbete för ett jämställt Sverige. De är främst tre frågor inom det inrikespolitiska området som vi väljer att sätta fokus på under Internationella Kvinnodagen. Det är frågor som är angelägna runt om i landets kommuner, även i vårt län.
Vi kräver att barnfattigdomen utrotas! Det är skamligt att barn lever i fattigdom i dagens Sverige. Sedan 2006 har barnfattigdomen ökat med nästan 50 procent, det betyder att vart sjunde barn lever i fattigdom. De senaste årens borgerliga politik med förändringar i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring har slagit igenom med full kraft och trygghetssystemen ger inte längre samma ekonomiska grundtrygghet som tidigare. Detta gör den ekonomiska situationen i många hushåll ohållbar. Barnfattigdomen kan utrotas. Genom att satsa på barnomsorgen och stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden förbättrar vi barns vardag avsevärt. Förbudet för skolor att ta ut extraavgifter för utflykter måste efterlevas. Resursfördelningen till skolor i landet måste ses över, fattiga bostadsområden med låga studieresultat bör få särskilda satsningar. Barn-fattigdom drabbar inte minst barn till ensamstående föräldrar, långvarigt arbetslösa och barn i familjer där ett barn har en funktionsnedsättning. Vi ska hävda barns rätt till en bra uppväxt där utgångspunkten är alla barns lika värde.
Vi kräver rätten till ett jämställt arbetsliv! Kvinnors rätt till egen försörjning och ett heltidsarbete är en förutsättning för ett jämställt samhälle och kvinnors oberoende. Många kvinnor tvingas till visstidsanställningar, timanställningar eller ofrivillig deltid, ofta med en lön som inte räcker för att försörja sig, och dessutom lägre pension livet ut. Sammanboende kvinnor riskerar att bli ekonomiskt beroende av sina partners, medan ensamstående kvinnor och deras barn riskerar fattigdom. Kvinnor drabbas dessutom, i högre utsträckning än män, av arbetsrelaterad ohälsa, sjukskrivning och förtidspensionering med små inkomster. Mönsterarbetsplatser i offentlig sektor visar att rätt till heltid ger friskare personal, bättre service och ekonomisk vinst och inte minst en lön det går att leva på.
Vi kräver rätten till jämställt familjeliv! Kvinnor förväntas både yrkesarbeta och ta hand om markskötseln, vilket innebär en orimlig, orättvis och ohälsosam arbetsbörda. S-kvinnor anser att en välfungerande barnomsorg och individualiserad föräldraförsäkring är nyckeln till ett mer jämställt familjeliv och samhälle. Det handlar om barnens rätt till båda föräldrarna, pappans rätt till umgänge och bra kontakt med sina barn och kvinnans rätt att delta på arbetsmarknaden på lika villkor. Vi vill se en individualiserad föräldraförsäkring där ett delmål är en tredelning, med fem månader reserverade för vardera föräldern och tre månader som fördelas fritt. En jämställd fördelning av föräldradagarna förbättrar kvinnors ställning i arbetslivet och mäns ställning i familjelivet.
CARINA HÄGG Ordförande S-kvinnor Jönköpings län
publicerat 8 mas i Värnamo NU och på Höglandsnytt.se
måndag 7 mars 2011
Stöd Egyptens kvinnor 8 mars!
Stöd S-kvinnors krav på att högtravande utfästelser fylls med konkret innehåll till stöd för de kvinnor som sedan länge är engagerade i olika kvinnorörelser, men motarbetas av konservativa krafter eller islamistiska grupper. Organisationer har förbjudits och enskilda kvinnor förföljts.
S-kvinnor stöder folken i Nordafrika krav på demokrati och rättvisa, i synnerhet de kvinnor som engagerar sig för ett demokratiskt Nordafrika. Kvinnornas möjligheter till ett jämställt liv är starkt begränsade både juridiskt och kulturellt, men även på grund av fattigdom.
Jag är stolt över att ha få var med när interimsstyrelsen för The Egyptian Women` s Union bildades i Kairo. Samt bidragit till att de redan bjudits in att medverkat i FN.
Sänder med min artikel som publiserats i några media:
Medan människor i Libyen dödas för sin längtan efter värdiga liv "oroas" EU, och "hoppas på dialog". De enda krav Sveriges regeringen reste gentemot Egypten var att ta bort undantagstillståndet sedan 30 år. Undantagstillståndet borde inte bara begränsas utan avskaffas, men som ensamt krav ekade det pinsamt tomt från UD. Tidigare samma vecka på Sveriges Ambassad hade svenska ståndpunkt visat sig vara lika frånvarande bland diplomaterna i Bryssel.
Inte heller fanns någon invändning mot att EU:s Catherine Ashton planerade visit till Kairo för att skaka hand med Mubarak. Utrikesminister Carl Bildts linje var också att vänta och se samt att då och då recensera skeendet. För mig är det självklart att ta ställning som i tal i Strasbourg för kvinnorna i Tunisien och Egypterna och krav till Sveriges regering. Medan Europas regeringar möter berättigade krav från demonstranter i än fler länder med farlig tystnad.
Till Nobelpristagare Muhammad El Baradei varnar ord att Egypten kan "explodera" som sällskap avreste jag fredagen den 11 februari till Kairo. Som en av fåtalet resenärer landade jag på en öde flygplats och åkte en lika öde väg in mot centrum. Men ser beväpnade militärer och stridsvagnar utmed vägen och demonstranter utanför ett ministerium. På grund av avspärrningar kör taxin omvägar medan folk fyller på gatorna allteftersom jag närmar mig Kairos centrum.
Passerade dåvarande regeringspartiet, NDC utbrunna partihögkvarter och ser hur nära de hotande lågorna hade nått det terrakottafärgade National Museeumet med sina unika skatter. Checkar in på ett hotell strax intill som är försatta i beredskapsläge. Tömt på turister ligger det till synes öde i nedsläckta lokaler med försatta fönsterrutor och barrikaderade dörrar. Endast några journalister ilar över de tomma golvytorna på väg in och ut igen. Efter gårdagens tal då President Mubarak deklarerat att han satt kvar så vilade stämningen som på en knivsegg.
Oron för våldsamma provokationer är uppenbar men också beslutsamheten. Demonstranterna nöjer sig inte med de hittills gjorda personförändringar eller att viss makt lämnas över till den nyutnämnde vicepresidenten Suleiman. En man som folk ansåg hårt knuten till den tortyrepidemi som grasserar i landet på någons order, kanske också hans. Men den illa omtyckta polisen var frånvarande från gatorna. Jag hör däremot ropen, "Armen och folket är ett allt högre ju närmare Tahrir-torget jag går. Att de välkomnade soldater jag möter skulle angripa oss kändes inte troligt ändå är Armens inre liv förhållandevis okänt. Legitimerar mig gång på gång men får fortsätta. Folkmassan skanderar allt högre, avgå Mubarak!
Ett krav som stöddes av oss socialdemokrater. Jag hade också pekat på fler verktyg som att frysa ledarskiktets pengar och resemöjligheter.
Som kanske enda parlamentarikern från västvärlden fanns jag mitt bland egypterna på Tahrir-torget under revolutionen. Det blev som El Baradei varnat en explosion, men inte i våld utan i folkfest. Jag talade med soldater och unga oppositionella, med feminister och kvinnor med ansiktsslöja, förälskade par och äldre makar med mannen som ömt bar sin gravt funktionshindrade son och småbarnsföräldrar. Alla hade de visat mod genom att komma till Tahrir-torget. Folk hade fått nog av förtryck och fattigdom och nu var man främst tillsammans stolta egyptier. Samstämmigt sa kvinnor och män, våra unga hade inte skadas eller behövt dö om Europas regeringar inte stött Mubark. Ni svek oss, Mubarak hade aldrig kunnat sitta kvar utan Europas regeringar och USA:s stöd. Ni i Europa står inte upp för universella värden, inte ens för ens för era egna principer. Det fanns en tydlig besvikelse över Europas "dubbla standard".
Men min närvaro till stöd för krav på förändringar uppskattades därför desto mer. Samma passivitet har vi sett inför Libyen. Bildt sätter gas och olja före demokrati. Men en politik som bidrar till att hålla folk i ofrihet tjänar heller inte EU och Sveriges intressen, varken nu eller på sikt. Vi socialdemokrater vill förändra såväl Sveriges som EU:s politik gentemot regionen till stöd för demokrati och frihet likaväl till Nordafrikas länder som till EU:s östliga grannar. Europas regeringar har alldeles för länge blundat för våld och förtryck. När folk nu själva gått ut på gatorna med krav på mänsklig värdighet förnekades den demokratiska oppositionen regeringen stöd. Bildt begick ett historiskt misstag.
Men även om EU och Bildts politik föll platt på Tahrir-torget utgår jag från att vi tillsammans delar kraven på fria och rättvisa val i Nordafrikas länder.
S-kvinnor stöder folken i Nordafrika krav på demokrati och rättvisa, i synnerhet de kvinnor som engagerar sig för ett demokratiskt Nordafrika. Kvinnornas möjligheter till ett jämställt liv är starkt begränsade både juridiskt och kulturellt, men även på grund av fattigdom.
Jag är stolt över att ha få var med när interimsstyrelsen för The Egyptian Women` s Union bildades i Kairo. Samt bidragit till att de redan bjudits in att medverkat i FN.
Sänder med min artikel som publiserats i några media:
Medan människor i Libyen dödas för sin längtan efter värdiga liv "oroas" EU, och "hoppas på dialog". De enda krav Sveriges regeringen reste gentemot Egypten var att ta bort undantagstillståndet sedan 30 år. Undantagstillståndet borde inte bara begränsas utan avskaffas, men som ensamt krav ekade det pinsamt tomt från UD. Tidigare samma vecka på Sveriges Ambassad hade svenska ståndpunkt visat sig vara lika frånvarande bland diplomaterna i Bryssel.
Inte heller fanns någon invändning mot att EU:s Catherine Ashton planerade visit till Kairo för att skaka hand med Mubarak. Utrikesminister Carl Bildts linje var också att vänta och se samt att då och då recensera skeendet. För mig är det självklart att ta ställning som i tal i Strasbourg för kvinnorna i Tunisien och Egypterna och krav till Sveriges regering. Medan Europas regeringar möter berättigade krav från demonstranter i än fler länder med farlig tystnad.
Till Nobelpristagare Muhammad El Baradei varnar ord att Egypten kan "explodera" som sällskap avreste jag fredagen den 11 februari till Kairo. Som en av fåtalet resenärer landade jag på en öde flygplats och åkte en lika öde väg in mot centrum. Men ser beväpnade militärer och stridsvagnar utmed vägen och demonstranter utanför ett ministerium. På grund av avspärrningar kör taxin omvägar medan folk fyller på gatorna allteftersom jag närmar mig Kairos centrum.
Passerade dåvarande regeringspartiet, NDC utbrunna partihögkvarter och ser hur nära de hotande lågorna hade nått det terrakottafärgade National Museeumet med sina unika skatter. Checkar in på ett hotell strax intill som är försatta i beredskapsläge. Tömt på turister ligger det till synes öde i nedsläckta lokaler med försatta fönsterrutor och barrikaderade dörrar. Endast några journalister ilar över de tomma golvytorna på väg in och ut igen. Efter gårdagens tal då President Mubarak deklarerat att han satt kvar så vilade stämningen som på en knivsegg.
Oron för våldsamma provokationer är uppenbar men också beslutsamheten. Demonstranterna nöjer sig inte med de hittills gjorda personförändringar eller att viss makt lämnas över till den nyutnämnde vicepresidenten Suleiman. En man som folk ansåg hårt knuten till den tortyrepidemi som grasserar i landet på någons order, kanske också hans. Men den illa omtyckta polisen var frånvarande från gatorna. Jag hör däremot ropen, "Armen och folket är ett allt högre ju närmare Tahrir-torget jag går. Att de välkomnade soldater jag möter skulle angripa oss kändes inte troligt ändå är Armens inre liv förhållandevis okänt. Legitimerar mig gång på gång men får fortsätta. Folkmassan skanderar allt högre, avgå Mubarak!
Ett krav som stöddes av oss socialdemokrater. Jag hade också pekat på fler verktyg som att frysa ledarskiktets pengar och resemöjligheter.
Som kanske enda parlamentarikern från västvärlden fanns jag mitt bland egypterna på Tahrir-torget under revolutionen. Det blev som El Baradei varnat en explosion, men inte i våld utan i folkfest. Jag talade med soldater och unga oppositionella, med feminister och kvinnor med ansiktsslöja, förälskade par och äldre makar med mannen som ömt bar sin gravt funktionshindrade son och småbarnsföräldrar. Alla hade de visat mod genom att komma till Tahrir-torget. Folk hade fått nog av förtryck och fattigdom och nu var man främst tillsammans stolta egyptier. Samstämmigt sa kvinnor och män, våra unga hade inte skadas eller behövt dö om Europas regeringar inte stött Mubark. Ni svek oss, Mubarak hade aldrig kunnat sitta kvar utan Europas regeringar och USA:s stöd. Ni i Europa står inte upp för universella värden, inte ens för ens för era egna principer. Det fanns en tydlig besvikelse över Europas "dubbla standard".
Men min närvaro till stöd för krav på förändringar uppskattades därför desto mer. Samma passivitet har vi sett inför Libyen. Bildt sätter gas och olja före demokrati. Men en politik som bidrar till att hålla folk i ofrihet tjänar heller inte EU och Sveriges intressen, varken nu eller på sikt. Vi socialdemokrater vill förändra såväl Sveriges som EU:s politik gentemot regionen till stöd för demokrati och frihet likaväl till Nordafrikas länder som till EU:s östliga grannar. Europas regeringar har alldeles för länge blundat för våld och förtryck. När folk nu själva gått ut på gatorna med krav på mänsklig värdighet förnekades den demokratiska oppositionen regeringen stöd. Bildt begick ett historiskt misstag.
Men även om EU och Bildts politik föll platt på Tahrir-torget utgår jag från att vi tillsammans delar kraven på fria och rättvisa val i Nordafrikas länder.
Nawals El Sadawis tal i FN den 26 feb
Så här såg talet ut när jag fick det i förhand men det talde ordet gäller. Inför morgondagen, Internationella kvinnodagen vill jag att du som liksom jag inte själv var i NY ska kunna ta del av talet. Stöd kvinnor i Egypten och regionen 8 mars!
Women and men from all ages and classes , started to revolt against the corrupt From Nawal El Saadawi to the UN Women Panel in NY 26 Feb 2011
oppressive regimes in the Arab world , in Tunisia, Egypt , Jordan, Yemen, Lybia, Algeria, Bahrain, Sudan, Morocco and Iraq. The revolution is extending slowly or quickly to other countries, Kuwait, Saudi Arabia, Syria, Somalia and others .
Will the Twenty First Century be the century of revolutions against what we call: The Post Modern Slave System , globally and locally ( glocally )
WE live in ONE World ( Not Three Worlds ) , dominated by the same glocal patriarchal imperialist racist, capitalist military system.
Under such a system we cannot have real democracy or freedom or justice or peace or dignity for women or men.
The UN Women can support women`s aspirations in any region including the so called“ Middle East “ ( Middle to who ? ) We need to change this colonial language .
Our main goal in The Arab Women`s Association “AWSA“ ( an international NGO gained consultative status with the UN ECOSOC in NY since 1985) is to increase the political economic intellectual power of women through two main mechanisms :
1- To unveil the mind by good education and media (knowledge is power ) We need to undo what patriarchal education did to us, to undo the brain washing of the commercial media of the so called Free Market (freedom of the powerful to exploit women and the poor )
2 - To organize ourselves to achieve political power (Unity is power)
The UN women can strengthen our capacity to organize, and establish “The Egyptian Women`s Union “which was banned several times under the previous regime in Egypt . We started to re establish our Women`s Union immediately after the success of our revolution 25 January 2011. Our first meeting was held in Cairo on 13 Feb 2011 , and we issued our first statement against the new Constitution Commission which ignored women`s right to be part of it .
Without the unity of women (and men who support our cause ) we cannot protect and maintain our rights after the revolution. The Egyptian Revolution `s main goals are “Freedom , Dignity, Equality, Justice and Independence of all types of internal or external exploitation and hegemony,
We learned from history that women`s rights are ignored after the success of the revolution (though women are killed in it as men).
The UN Women can help us today in building the Egyptian Women`s Union (and women`s unions in other countries). to enable us to gain the political power needed to protect and gain our rights, negotiate our revolutionary demands and participate actively in the emerging new governments and political processes such as :
1 - The Constitution Commission, to include our views and help in building a new secular constitution (and secular laws including the Family Law) based on freedom, equality and justice for all people regardless of gender or religion or class or color or other ,
The personal is political, private life is not separate from the public,
Every child from any class (with a known or unknown father) should have all human rights including honor and dignity , the rights of the mother should be equal to the rights of the father including “ Honor and Dignity “ (this is one step to fight double morality , double standards and oppression of women under different religions and patriarchal class ethics )
2 - Women should be represented (as half the society) in all new commissions dealing with any new political, legal, economic, social, cultural and educational changes.
3 - The UN Women can assist us to build different networks and institutions locally , regionally and globally , to achieve a strong advocacy grouping in order to negotiate our global and local demands . Women can play a leading role in the struggle against imperialist neo colonial economic and military wars, to end foreign invasion in our Arab region and all other regions in the world.
Nawal El Saadawi
Cairo Egypt 21 Feb 2011
Women and men from all ages and classes , started to revolt against the corrupt From Nawal El Saadawi to the UN Women Panel in NY 26 Feb 2011
oppressive regimes in the Arab world , in Tunisia, Egypt , Jordan, Yemen, Lybia, Algeria, Bahrain, Sudan, Morocco and Iraq. The revolution is extending slowly or quickly to other countries, Kuwait, Saudi Arabia, Syria, Somalia and others .
Will the Twenty First Century be the century of revolutions against what we call: The Post Modern Slave System , globally and locally ( glocally )
WE live in ONE World ( Not Three Worlds ) , dominated by the same glocal patriarchal imperialist racist, capitalist military system.
Under such a system we cannot have real democracy or freedom or justice or peace or dignity for women or men.
The UN Women can support women`s aspirations in any region including the so called“ Middle East “ ( Middle to who ? ) We need to change this colonial language .
Our main goal in The Arab Women`s Association “AWSA“ ( an international NGO gained consultative status with the UN ECOSOC in NY since 1985) is to increase the political economic intellectual power of women through two main mechanisms :
1- To unveil the mind by good education and media (knowledge is power ) We need to undo what patriarchal education did to us, to undo the brain washing of the commercial media of the so called Free Market (freedom of the powerful to exploit women and the poor )
2 - To organize ourselves to achieve political power (Unity is power)
The UN women can strengthen our capacity to organize, and establish “The Egyptian Women`s Union “which was banned several times under the previous regime in Egypt . We started to re establish our Women`s Union immediately after the success of our revolution 25 January 2011. Our first meeting was held in Cairo on 13 Feb 2011 , and we issued our first statement against the new Constitution Commission which ignored women`s right to be part of it .
Without the unity of women (and men who support our cause ) we cannot protect and maintain our rights after the revolution. The Egyptian Revolution `s main goals are “Freedom , Dignity, Equality, Justice and Independence of all types of internal or external exploitation and hegemony,
We learned from history that women`s rights are ignored after the success of the revolution (though women are killed in it as men).
The UN Women can help us today in building the Egyptian Women`s Union (and women`s unions in other countries). to enable us to gain the political power needed to protect and gain our rights, negotiate our revolutionary demands and participate actively in the emerging new governments and political processes such as :
1 - The Constitution Commission, to include our views and help in building a new secular constitution (and secular laws including the Family Law) based on freedom, equality and justice for all people regardless of gender or religion or class or color or other ,
The personal is political, private life is not separate from the public,
Every child from any class (with a known or unknown father) should have all human rights including honor and dignity , the rights of the mother should be equal to the rights of the father including “ Honor and Dignity “ (this is one step to fight double morality , double standards and oppression of women under different religions and patriarchal class ethics )
2 - Women should be represented (as half the society) in all new commissions dealing with any new political, legal, economic, social, cultural and educational changes.
3 - The UN Women can assist us to build different networks and institutions locally , regionally and globally , to achieve a strong advocacy grouping in order to negotiate our global and local demands . Women can play a leading role in the struggle against imperialist neo colonial economic and military wars, to end foreign invasion in our Arab region and all other regions in the world.
Nawal El Saadawi
Cairo Egypt 21 Feb 2011
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)