tisdag 26 mars 2013

Riksdagen och 1325


Svenska Myndigheters genomförande av FN:s säkerhetsrådsresolution 1325 för Perioden 1/1 - 31/12 2012
 
Redovisning och analys av indikatorerna till den Nationella handlingsplanen för 2009-2012 för att genomföra säkerhetsrådets resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet. De som vet att jag följer 1325-frågorna noga har frågat om/på vilket sätt vi i Riksdagen har fått utvärderingen av NAP 1325 för 2012 Sänds den i pappersform eller föredrags den muntligt är en fråga?
 
Jag ska svara formellt om riksdagens rutiner. Regeringsbeslut expedieras normalt sett inte till riksdagen annat än om regeringen tar beslut om propositioner/skrivelser som ska överlämnas till riksdagen för beredning och beslut. Regleringsbrev och lagrådsremisser översänds till riksdagen i kopior. Nu blir det första gången som myndigheterna rapporterat enligt de indikatorer som fastställdes förra året. Självklart kan jag begära att få ta del av Handlingsplanen och lika självklart har det varit för mig att också ta fram dessa texter. Men med samma självklarhet kunde regeringen sända över Handlingsplan och uppföljning för kännedom till relevanta utskott i riksdagen. Däremot ska riksdagen inte sköta regeringen och myndigheters uppgifter. Riksdagen ska följa upp sina beslut.   
 
Nationellt samverkansforum 1325, inbjuder torsdag 18:e april till information och årets första samverkansmöte för 1325-aktörer, vara Operation 1325 är en. Inbjudare är Folke Bernadotteakademin. Då ges en presentation av svenska myndigheters indikatorsrapportering gällande implementeringen av nationella handlingsplanen för 1325. Myndigheterna presenterar huvudpunkterna i sin rapportering och berättar om arbetet med rapporten. Med and andra ord sker det en information utåt i samhället. 

Men den nu aktuella Handlingsplanen för 1325/uppföljningen har inte inkommit till riksdagen och återfinns därför heller inte i diarium eller databaser. I resolution 1325 står inget om upprättandet av en nationell handlingsplan eller samråd med de nationella parlamenten:
 
Det är hittills få länder som har tagit fram en nationell handlingsplan för genomförandet av 1325, varav Sverige var ett av de första länderna under dåvarande S-regering. Sedan har vi kämpat för varje steg, för förnyade handlingsplaner och för att utveckla arbetet. Inget har kommit av sig själv. Delar av mitt påverkansarbete finns i riksdagens protokoll, annat i S-motioner och uttrycks i betänkande. Om nu något trodde att det etablerat sig en självklar rutin att 1325 inkluderas i dokument till riksdagen så är det inte fallet. Men Utrikesutskottet har sett till att komplettera i texter vid arbete med att ta fram betänkande. Men frågan om 1325 tar jag också med mig ut som till Europarådet och besök i huvudstäder osv. 
 
I handlingsplanen framgår att:
 
"Handlingsplanen har utarbetats av en arbetsgrupp inom Regeringskansliet, som i sin tur har vägletts av en dialog med olika intressenter: myndigheter, enskilda organisationer, forskningsinstitutioner, internationella organisationer och andra länder. Denna gemensamma ansats ska också prägla handlingsplanens genomförande."

Det talas dock inte något om ev. samråd eller liknande med Sveriges riksdag. Vad gäller genomförandet av resolution 1325 nämns inte heller riksdagen:
 
"På den nationella nivån involverar arbetet för att genomföra resolution 1325 i första hand de departement och enheter inom Regeringskansliet som arbetar med freds- och säkerhetsfrämjande verksamhet, mänskliga rättigheter och/eller med jämställdhetsfrågor (Utrikes-, Försvars-, Justitie- och Integrations- och Jämställdhetsdepartementet) samt de myndigheter som utbildar och sänder ut personal till internationella insatser eller bedriver relevant forskningsverksamhet (framförallt Försvarsmakten, Rikspolisstyrelsen, Folke Bernadotteakademin, Sida, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Totalförsvarets Forskningsinstitut, Försvarshögskolan, Kriminalvården, Domstolsverket och Åklagarmyndigheten). Svenska utlandsmyndigheter i konflikt- och postkonfliktområden samt vid de internationella organisationerna (FN, EU, OSSE, Europarådet, Nato m.fl.) har en särskild roll. Enskilda organisationer bidrar till att stärka Sveriges samlade engagemang nationellt och internationellt vilket beaktas i eventuella beslut om stöd till dessa organisationer." 
 
Vad gäller uppföljning och utvärdering av handlingsplanen nämns inte heller riksdagen explicit. Däremot anges följande om finansiering:
 
"Finansiering av genomförandet av planen sker inom ramen för befintliga anslag och medel samt reguljära budget- och andra styrningsprocesser."
 
Regeringen tog i september 2012 efter påtryckningar inte minst från mig, beslut om ett antal indikatorer för att följa upp genomförandet av den svenska nationella handlingsplanen för FN-resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Sju nationella indikatorer har tagits fram. Genom dessa ska möjligheten att mäta och utvärdera målen som fastställs i Sveriges handlingsplanen förbättras. Indikatorerna mäter bland annat antalet kvinnor som rekryteras till internationella fredsinsatser.
 
Folke Bernadotteakademin, Försvarsmakten, Kriminalvården, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Rikspolisstyrelsen och Sida har av regeringen fått i uppdrag att med hjälp av indikatorerna årligen redovisa myndigheternas genomförande av handlingsplanen.
 
Frågan är varför det som borde vara rutiner kring 1325 ännu inte är en självklarhet för regeringen, varför vi socialdemokrater får slåss för att upprätthålla fokus på 1325 liksom varje steg framåt. Varför är det heller inte en självklarhet att regeringen sätter 1325 på EU och den internationella dagordningen.
 
Slutligen, jag skulle välkomna om om regeringen vill ha det samråd med ledamöter i riksdagen kring 1325. Men man måste vara minst två om det ska kunna kallas ett möte!