Slutdokumentet från ICPD Istanbul

Istanbul Statement of Commitment

Keeping Promises – Measuring Results

We the representatives of our people from all the regions of the world gather in Istanbul, Turkey, from 24-25 May 2012, to set a course of continued action in the coming years for the implementation of the Programme of Action of the International Conference on Population and Development (ICPD) by 2014 and beyond. 

This meeting takes place at a key moment as we engage in national, regional and global reviews of the implementation of the Programme of Action. We will also have the opportunity to influence the definition of a new international development framework to follow the Millennium Development Goals in 2015 through on-going national consultations. We must mobilize our constituents, parties and governments to ensure that the vision, principles, objectives and goals of the ICPD Programme of Action are advanced through these two key processes, emphasizing that the new development agenda supports human rights, equity, equal opportunity, and democratic principles.

We note that while some progress has been made by our countries towards the achievement of the goals of the International Conference on Population and Development, challenges remain to put concrete measures in place to fully implement the agenda.  This calls for, amongst others, systematically integrating population dynamics in national and international development strategies and policies, addressing ageing and lowering fertility, climate change, natural disasters, conflict and displacement, reversing the HIV pandemic and comprehensively addressing international migration i the context of the ICPD.   

Towards this end, we reaffirm our commitment to the ICPD Programme of Action, recognizing that its implementation  is essential for countries to reduce poverty, and social and economic  inequality, improve the lives of all their peoples, safeguard the health and rights of women, men, girls and boys, including sexual and reproductive health and rights,  promote gender equality and women’s health, create conditions in which all can live in dignity, protect the environment and ensure sustainable development. We further reaffirm the commitments made at the previous IPCIs and stress our commitment to act with a sense of urgency.

We Parliamentarians, consistent with the principles of the ICPD, are determined to play our roles in:

 I. Mobilising the Necessary Resources for the ICPD agenda

We will advocate for the allocation of increased funding for the entire implementation of the ICPD agenda from national budgets, external donors and other sources, including the private sector, both local and multinational, especially to fulfil sexual and reproductive rights and to achieve access to sexual and reproductive health services, including family planning, information and comprehensive sexuality education for youth and maternal health coverage.

 We will:

1. Work with the Governments involved in the Family Planning Summit and the Bill and Melinda Gates Foundation as well as the United Nations Population Fund, UNFPA, to ensure that no new funding mechanisms are created for the resources to be made available for the family planning initiative in order to ensure scaling up of activities in commodity security, including influencing market mechanisms, social mobilization and strengthening health systems.

2. Engage both our executive bodies and donors to ensure resources for the implementation of the ICPD Programme of Action, and ensuring that funding is channelled in a coherent, coordinated, and transparent manner. 

3.  Strengthen our national, regional and global parliamentary networks and engage leaders of G8 and G20 countries to include in their agenda a review of the implementation of the commitments to women and children’s health at the G8 Summit in Muskoka, Canada in 2010. 

4. Hold parliamentary hearings to assess the contributions of our Governments with a view to ensuring compliance with international commitments. 

5. Include in the agenda of our parliaments an annual debate on trends and other factors related to and impacting funding for sexual and reproductive health and rights, including family planning. Furthermore, request reports, as part of the annual budget process, on measures to eliminate distortions in allocation of resources to various components of the ICPD agenda and ensure equity in the allocation of resources through the budget process and advocate for such outcomes in parliamentary debates.

6.  Strive to attain at least 10 per cent of national development budgets and development assistance budgets for population and reproductive health programmes including HIV and AIDS prevention and especially, family planning and reproductive health commodities, and further ensure the target of 0.7 per cent of GNP for official development assistance is met.

II. Strengthening Parliamentary Oversight in the Implementation of the ICPD agenda

We commit to pass appropriate legislation, review existing legislation and mobilize strong support for laws consistent with the ICPD agenda as well as to monitor implementation and hold governments accountable, so that, such laws lead to sustainable development.

We will:

1. Request relevant government bodies and civil society partners to map the areas of the ICPD that require legislative focus and hold hearings to identify the needs and interests of our communities in order to promote appropriate legislation.

2. Involve all relevant partners, especially civil society organizations, women, and youth, in the drafting of legislation on ICPD issues to ensure such laws reflect the broad spectrum of development needs of our peoples.
 

3. Hold hearings on the sexual and reproductive health and rights, including family planning, indicators, including coverage of services for various population groups, especially youth and vulnerable groups.  Indicators should aim to assess the coverage of the range of services in the Programme of Action and the methods of data collection, including disaggregated data according

(Som ledamot i den kommitte som förhandlade fram texten är jag nöjd och välkomande att texten kunde antas i enighet. Jag tackar för gott samarbete och stöd från inte minst svenska och nordiska kolleger. Texten står i kontrast till det hårt kritiserade tal Premiärminster Erdogan höll till oss strax efteråt.)    

Kritik mot Turkiets Premiärminister Erdogan

Turkies premiärministern Erdogan har vid flera tillfällen uppmanat kvinnor att föda tre barn. Vidare har Erdogan gått till hårt angrepp mot rätten till abort men i sitt tal vid ICPD-konferensen i Istanbul kritiserade han även kejsarsnitt. Därmed ifrågasattes tillången för vård vid förlossning.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) gäller alla människors samlevnad, relationer och täcker hela livscykeln. Alla har rätt att bestämma över sin egen kropp och sexualitet.

Vidare handlar det om tillgång till kunskap och rådgivning om sexualitet och reproduktion, skydd mot hiv/aids och andra könssjukdomar, tillgång till preventivmedel samt frihet från sexuellt och annat könsrelaterat våld. Men också om säker abort i de länder där det är lagligt. Abort är en mänsklig rättighet. Erodgans frågsättande av såväl Kairoprogrammet och handlingsplanen som FN:s Millenniummål är djupt oroande.

Drygt 800 kvinnor dör varje dag i samband med förlossningar. UNFPA rapporterar att detta millenniemål – Att uppnå en bättre mödravård och minskad mödradödlighet, inte kommer inte att kunna uppnås om inte drastiska åtgärder vidtas. 

Mot bakgrund av att premiärminster Erodgan i tal ifrågsatt såväl Kairoprogrammet och handlingsplanen som FN:s Millenniummål går jag nu hemmkommen från Istanbul vidare och tar upp ämnet med den svenska regeringen.  Jag frågar Biståndsminister Gunilla Carlsson på vilket sätt regeringen agerat för kvinnors rättigheter i Turkiet, Europarådet och internationellt?

Säkerhetspolitiska val och Nato

Inget har framkommit i försvarsminister Karin Enströms (M) ställningstagande om hur regeringen vill integrera genusperspektivet i säkerhetspolitiken eller om man ens vill driva dessa frågor trots brett stöd i riksdagen. Vidare nöjde sig inför Natos toppmöte i Chicago Enström med att konstatera att Sverige inte är medlem av Nato men väjer för att tal om färdriktning.

Även regeringen är väl medveten om att den militära alliansfriheten har ett starkt stöd i den svenska opinionen. Människor har sett hur den svenska militära alliansfriheten har tjänat och tjänar vårt land väl. Men jag beklagar att försvarsministern inte uttrycker ett nej till medlemskap i Nato.
Socialdemokraternas säkerhetspolitik ligger fast och vi hävdar att vår militära alliansfrihet utgör en värdefull grund för ett aktivt ansvarstagande för både vår egen och andras säkerhet. Men vi följer Nato långsiktig förändringsprocess mot bakgrund av att även Sverige berörs om inte direkt så ändå indirekt av organisationens egna val. En sådan är beslut för utvecklingen av Smart Defense som är NATO:s strategiska svar på frågan om hur förmågor kan fortsätta utvecklas med vad som betecknas som begränsade resurser.

Vår alliansfrihet utesluter inte vare sig ett behov av information eller en bred diskussion om säkerhetspolitiken. Samtal om våra säkerhetspolitiska val kan inte lämnas över till professionen. Inte heller kan vi låta de som driver på för steg mot ett medlemskap i Nato ensidigt få föra debatten. Tvärtom så har just vi som säger nej till medlemskap i Nato intresse av att en bred debatt förs. Särskilt när såväl välkända debattörer som internationellt engagerade över landet inte har uppfattat hur Sveriges säkerhetspolitik har uppdaterats efter det kalla krigets dagar. Som om just säkerhetspoltiken frös fast medan samhället i övrigt gick vidare. Så är det naturligtvis inte, inte heller kan vi diskutera vapenexport utan att sätta in vårt krav på en ny krigsmateriellagstiftning i ett säkerhetspolitiskt sammanhang.

Arbetet mot kärnvapenspridning och för nedrustning är för mig ett högst levande argument mot medlemskap i Nato. Att länder inom Nato som innehar kärnvapen är demokratier är inget skäl emot nedrustning men borde ge länderna anledning till initiativ mot innehav av kärnvapen. Vi ska fortsätta peka på vikten av det förebyggande arbetet och ett breddat säkerhetsperspektiv.
Idag driver vi frågor som implementering av FN:s resolutioner 1325 och 1820 med systerresolutioner. Det finns numera en allmän kännedom om sexuellt våld i krig och konflikter. Så var det inte när jag en gång utsågs till ledamot i Utrikesutskottet. Men på eget initiativ kom jag att möta drabbade flickor och kvinnor inte minst i Kongo. Kvinnor som dessa fick mig att inse ansvaret för åtgärder i syfte att skydda befolkningar var otillräckligt.

Det handlar om är förändra attityder och att satsa på delar som forskning, resurser, lagar och konventioner. Arbetet med lyfta och föra ihop jämställdhetsfrågor, frågor som hiv/aids, människohandel för sexuella ändamål och våld mot kvinnor till en integrerad del av utrikespolitiken har påverka även den säkerhetspolitiska dagordningen. Idag har detta politiska område gått från att ses över axeln till att bli en etablerad politik. Men något som också oförtröttligt måste hävdas av regeringen i internationella sammanhang. Men inget av detta återfanns när Karin Enströms höll sitt linjetal som ny moderat försvarsminster hos Folk och Försvar så sent som i maj i år. Ändå återfinns frågor som dessa numera även på FN:s generalsekreterare Ban Ki-moons bord. Vi välkomnade FN-principen om skyldighet att skydda som tillkom som konsekvens av folkmordet i Rwanda och massdödandet på Balkan under 90-talet. Omvärlden har idag att agera när staters ledare inte kan eller vill skydda sin egen befolkning. Därmed borde Säkerhetrådets vetorätten aldrig ges företräde över principen om skyldigheten att skydda utsatta.

Sverige har en tradition av att delta i FN-operationer och vi vill se fler FN-ledda missioner. Även framgent ska Sverige tillsammans med andra länder kunna delta i internationella operationer med FN-mandat. I det sammanhanget blir ett samarbetet med Nato viktigt. Med hänsyn till folkrättens krav och operationernas legitimitet och säkerhet ska ett FN-mandat utgöra ett krav.

Vi socialdemokraterna är mycket tydliga med var gränsen går för Sveriges samarbete med Nato. Sedan kalla krigets slut har Nato förändrats från att ha varit en tung organisation för säkerhetspolitiska beslut till att allt mer vara en militär verktygslåda och arena för diskussioner. Idag är Nato den organisation som sätter standarden för så gott som alla länders militära strukturer. Samarbete ska som jag ser det på merparten av områden utom artikel fem, artikeln om ömsesidiga försvarsgarantier. Socialdemokraterna säger nej till ett svenskt medlemskap i Nato. En modern svensk säkerhetspolitik innebär relationer till Nato men även att bygga vidare på ett ökat nordiskt samarbete, en aktiv Östersjöpolitik, ett fördjupat samarbete i EU, inom Europarådet och OSSE och ett starkare stöd till Förenta Nationerna.

/ artiekl av mig och publicerat på Politikerbloggen

Reifeldts missvisande räknesätt

När Statsministern Reinfeldt i måndags konfronterades med en obehaglig sanning så hade han kunnat erkänna att arbetslösheten i dag ligger över de nivåer som han själv kallade massarbetslöshet 2006. I stället valde han att fortsätta med att dra ifrån och lägga till för att skapa en tillrättalagd bild av verkligheten. Vid varje tillfälle upprepar man att att sysselsättningen har ökat i Sverige. Siffran brukar variera mellan 200 000 och 300 000. Sedan när mäter vi i Sverige sysselsättningen i absoluta tal? Som om det inte räckte med att han använde ett missvisande räknesätt så plussade statsministern på 100 000 jobb i den senaste partiledardebatten – jobb som faktiskt hade tillkommit under den förra socialdemokratiska regeringen.

Arbetslösheten i relation till folkmängden, så som den mäts av Statistiska Centralbyrån, var när Reinfeldt tillträdde 6,6 procent (oktober 2006). Vi den senaste mätningen (mars 2012) hade arbetslösheten stigit till 7,4 procent.

När OECD visade att klyftorna i hela Skandinavien ökar hävdade regeringen att detta inte gäller i Sverige. När Sveriges Radio frågade regeringen om hur detta hänger ihop fick man svaret att klyftorna inte ökar, om man undantar den tiondel av befolkningen som har lägst inkomst och den tiondel som har högst inkomst.

Samma logik tillämpade Fredrik Reinfeldt när han valde att förminska frågan om arbetslösheten med det anmärkningsvärda citatet:

”Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.”

Genom att undanta både utrikes födda, ungdomar och äldre trollar Reinfeldt fram en arbetslöshetssiffra som är betydligt bekvämare för honom än sanningen. Finansminister Borg har följt det finanspolitiska regelverket, för det ska ges ett erkännande. Men de senaste månaderna har vi sett ett allt mer oroande sätt att hantera siffror och statistik. Moderaterna saknar uppenbarligen modet att erkänna att regeringen har misslyckats med jobben. Men om man inte vågar se verkligheten som den är kommer regeringen heller inte att förstå vad som behöver göras för att minska arbetslösheten.

Debattinlägg av mig och Thomas Strand (S) och publicerat i Värnamo Nu 

Sveket mot invandrartjejer i Jönköping

När jag krävde att avtalet om särskilda riktlinjer för muslimska barn och elever i Jönköpings skolor snarast skulle rivas upp. Så väckte det stark kritk även från politiker om än inte publik. Det är tillsammans med det faktum att avtalet så nyligen konfimerades en inikator på att frågan inte är avklarad. Men behöver göra mer inom Jönköpings kommun men det är primärt de lokala politikernas ansvar.      

Jag hävdade i fredags att det stred mot skolans uppdrag att isolera muslimska tjejer. Idag säger man själva efter ett nämndmöte i kommunen att avtalet strider mot lagen. Nu återstår att se vad Skolminister Björklund FP svarar mig i riksdagen. Men till viss del har vi redan fått svaret. Finns det då fler avtal i landet, finns det något likande på andra områden. Efter vad som framkommit i Jönköpings så ställer man sig fler frågor.

Jönköpings kommuns överenskommelse med de muslimska föreningarna, antagen 1994 och reviderad 2011 på tjänstemannanivå, som rör en rad aspekter inom skolmiljön. Jag har betecknat överenskommelsen som ett svek mot invandrartjejer i Jönköping. 

Uutbildningsförvaltningen i Jönköpings kommun blev anmäld till Skolverket i just det här ärendet.

Jag har även välkomnar insatser från föreningar och feministiska debattörers som bidrog till att avtalet sattes i fokus. Ansvariga behöver fundera varför ingen slagit larm tidgare, varför dröjde kritiken dröjst så länge när så många har haft kännedom om avtalet.   

- Att dela upp barn och unga i etniska och religiösa grupper är inte bara ett svek idag. Det är också ett svek mot deras framtida möjligheter. Hur ska de tjejer som mår dåligt våga söka hjälp och få den hjälpen när skolan avtalat bort rättigheterna över deras huvuden?  I bästa fall bygger avtalet på okunskap. Men detta är diskriminering av flickor. Däremot forsätter jag välkomna en dialog mellan skola och elever, hemmet, och omgivande samhälle. En dialog grundad på kunskap och inte för att befästa diskriminering eller avtala bort flickors rättigheter och möjligheter.

Barn, flickor som pojkar, ska ha samma rättigheter oavsett kön, ålder, etnisk eller religiös tillhörighet.

FN:s ambitioner ska vara högre än så.

Margot Wallström har beslutat sig för att avsluta sin nuvarande tjänst inom FN. Jag vill även här framföra mitt tack för hennes arbete. Det är samtidgt angeläget att arbetet går vidare. Så diskussionerna pågår sedan ett tag om vem som ska ersätta Wallström och vilka direktiv som ska formuleras. Jag har tidigt pekat på att det inte ska vara samma text, ambitioner ska vara högre än så. FN:s resolutioner, CEDAE och Wallströms slutsatser tillhör de som ska ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Jag har tidigare utryckt mig om mina konkreta förväntningar och åtgärder. Men jag vill komplettera med någon reflektion ikväll. En är vikten av kunskap i frågan sexuellt våld i konflikter och i relation till Internationell rätt - Folkrätten. Kvinnors brist på makt och de grundläggande orsakerna till sexuellt våld. Ta vara på erfarenheter på området, som från tjänsteleverantörer, jurister och NGO. Det som borde vara självklart, att lyssna på de utsatta kvinnorna själva är fortfarande inte det. Engagera de som arbetar inom rättsväsendet, säkerhets- och försvarsgrenar. Man har under senare år byggt upp betydande kunskap i och om FN-systemets förmåga att hantera frågor om sexualiserat våld. Men bidragande medlemsstater måste göra sin hemläxa – de utbildar personerna i sina bidragande grupper men även individuella bidrag. Och de som jobbar i en FN-systemet, i ett land, i en fredsbevarande operation måste integreras i arbetet. Risken finns alltid att arbete med jämställdhet läggs i ett eget stuprör oberoende om de tär en svensk arbetsplats eller en konflikt i ett komplicerat land. Det är relativt men det finns mönster som riskerar återkomma. Vi kan lära av varandra och att undvika att återupprepa misstag samt för att kunna nå resultat snabbare. Men man måste söka legitimitet i det samhälle man verkar. Mänskliga rättigheter är också kvinnors rättigheter. Varför ser somliga män detta som lika självklart som jag medan andra blundar, eller i värsta fall begår övergrepp. Även mer forskning krävs kring det sexualiserade våldet i krig- och konflikter.

Men vad är då den rättslig grunden. Romstadgan har en stark och bred definition av sexualiserat våld. Något som framgår om man läser artikel 7 ”Brott mot mänskligheten” och artikel 8 ”Krigsförbrytelser”.

Artikel 7 säger att sexualiserat våld, om det ”begås som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet”, kan utgöra ett brott mot mänskligheten. Då inbegriper definitionen för sexualiserat våld: ”våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller varje annan form av sexuellt våld av motsvarande svårighetsgrad.”

I Artikel 8 sägs att sexualiserat våld kan utgöra en krigsförbrytelse med sexualiserat våld definierat som: ”våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller annan form av sexuellt våld, som också utgör en svår överträdelse av Genèvekonventionerna.” Sexualiserat våld kan utgöra krigsförbrytelse såväl under internationella väpnade konflikter som och under icke-internationella väpnade konflikter.

Att våldtäkt och andra former av sexualiserat våld kan utgöra tortyr, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och/eller folkmord har också bekräftats bland annat av stadgorna för tribunalerna för krigen i före detta Jugoslavien, ICTY och Rwanda, ICTR. Domstolen för Rwanda förlagd till Arusha, Tanzania har jag även själv besökt. Till Rwanda kom jag kort efter folkmordet.

Men ändå ingick inte sexualiserat våld när ICC fällde sin första dom mot den kongolesiska krigsherren Thomas Lubanga. Han fälldes däremot för att ha rekryterat och använt barnsoldater i konflikten i nordöstra Kongo 2002-2003. Jag känner förståelse för kritik som framkommit mot att denna dom inte inkluderade sexualiserat våld. Har man som jag rest och mött inte minst drabbade kvinnor, också barn. så har man också tagit del av uppgifter om att personer kopplade till UPC, och UPC – FPLC begått våldtäkter. ICC-domaren ska även själv ha nämnt att det förekommit sexualiserat våld men ändå blev det inte en fällande dom i denna del. Förklaringen kan vara densamma som vi så ofta möter vid sexualiserat våld, även här i ett land med fred- och rättsäkerhet. Våldtäkter utreds inte tillräckligt för att kunna inbegripas i domen eller leda till en fällande dom. Det duger inte men det är FN:s Generalsekreterare  Ban Ki-Moon också klar över.

Resolution 1325 för fler kvinnor som medlare

Har under mitt arbete som parlamentariker i Utrikesutskottet sällan mött en kvinna på ena sidan förhandlingsbordet vid en konflikt. Medling är ett värdefullt konfliktförebyggande arbete. Sverige kunde generellt bidra aktivare till medlingsarbete, vi saknar inte kompetens eller kompetenta män och kvinnor. Att vara medlare är oftast ett arbete i bakgrunden. Det är de förhandlande parterna som ska kunna träda fram i offentligheten för att presentera en uppgörelse.  

Fler kvinnor måste ges makt och inflytande och de som redan idag finns ska tas tillvara. En ambition med koppling till FN:s resolution 1325. Sverige har en Handlingsplan, vilket jag arbetat för och även kunnat välkoman. Men ändå ligger huvudsakliga tyngdpunkten i 325-processen på myndigheternas verksamhet. Regeringens politiska och diplomatiska arbete inom FN, EU, OSSE och Europarådet har inte utvärderas och ev direktiv redovisas inte. Handlingsplanen för 1325 utvärderas endast delvis. 

I riksdagen kräver vi konsekvent att 1325 skrivs in i betänkande från Utrikes- och Försvarsutskottet. Men samtidigt oroar jag min för att arbetet med 1325 blir smalt. En väga är att kräva en utökad rapportering från regeringen till riksdagen om regeringens 1325-arbete. Perspektivet med det konfliktförebyggande arbetet som inte är en direkt del av en myndighets arbete eller en militär mission får inte tappas bort.   

Jag har erfaret från kolleger i Storbritannien att regeringens där har rapporterat till parlamentet om verksamhet rörande 1325 och om utvärderingsarbetet. Men man stannade inte där utan regeringen bjöd in MP och NGO till diskussioner om regeringens arbete. När det är dags att ta ett nytt steg så finns det exempel att ta del av från andra länder. Jag är konstruktiv och vill utveckla dagens arbete. Ett steg är att en utvärdering av Sveriges Handlingsplan ska säkerställas med ledordet transparant, resultat och vi går vidare.

Allt för ofta tappas 1325 bort i det konkreta arbetet.  Vad förväntar sig Sverigesregering i möten med internationella organisationer och regeringar.  Som parlamenteriker tar jag upp vikten av 1325 i mötet med kolleger och institutioner men också att denna resolution tillsammans med 1820 också måste omsättas i praktiken. Ett mått på framgång är antalet kvinnor som medlare i konflikter.    

Pressfriheten trycks tillbaka

Inför pressfrihetens dag den 3 maj kunde jag även konstatera att pressfriheten trycks tillbaka även i Europa. I Belarus kan media inte verka fritt. Länders såsom Ryssland och Turkiet har en svag pressfrihet. I Italien tvinnades den politiska makten och mediakoncentrationen in yttrandefriheten i en maktsfär. Ungerns medielag har fått hård kritik av bla mig. Till området hör traditionell media men också de möjligheter som modern teknik medför. Vi i Europarådet har vid upprepade tillfällen med oro pekat på utvecklingen. Pressfrihet är en förutsättning för demokratin och en omistlig del av de mänskliga rättigheterna. Jag har förvånats över regeringens tystnad.

Har det gjorts tillräckligt för att få Dawit Isaak, Johan Persson och Martin Schibbye frisläppta frågande Väranmo Nyheter. Så länge de Isaak, Persson och Schibbye inte fått återförenats med sina familjer i Sverige har tillräckliga insatser inte gjorts. Deras öden har samtidigt satt fokus på bristen av pressfrihet på Afrikas Horn med fängslade journalister och oppositionella som resultat. Jag beklagar regeringen ointresse för Afrika i allmänhet och Hornet i synnerhet och har förespråkat ett bredare politiskt anslag. I en tid när omvärlden ökar sina kontakter drar sig Sveriges regering istället tillbaka. Enskilda konsulära ärende kräver samverkan och jag hyser gott hopp om frisläppande.

Pressfrihetens Dag

Artikel publicerad i SmålandsTidningen

Idag den 3 maj är den internationella pressfrihetsdagen. Med den arabiska
våren höjdes modiga röster i krav på frihet och demokrati. Men samtidigt
slår odemokratiska regimer hårt ner på journalister och oberoende media.
Många journalister har dödats under arbetet när de varit ute på farliga
uppdrag.

Statistiken från Reportrar utan gränser är förfärande. Under 2011 dödades
66 journalister, över 1000 greps och närmare 2000 attackerades fysiskt
eller hotades. Medier och Internet censureras, bloggare och dissidenter
hotas och utsätts för förtryck.

Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad i
Eritrea sedan den 23 september 2001. Han är inte ensam, med honom sitter
många journalister och demokratiaktivister fängslade.

I Etiopien sitter de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan
Persson fängslade för ”terrorbrott”. Men de utförde journalistiskt arbete.

Också i Europa hotas det fria ordet. Journalister hotas i Ryssland och vi
minns Anna Politkovskaja, mördad 2006. I Vitryssland är regimens grepp om
media stenhårt.

Det fria ordet utgör ett hot mot diktatorer och odemokratiska regimer runt
om i världen. Med rätta räds de möjligheter som modern teknik medför,
oberoende press och fri granskning.

Låt oss använda denna pressfrihetens dag till att minnas dem som riskerar
liv, hälsa och trygghet för att upptäcka och rapportera om misshälligheter,
demonstrationer eller samhällsskeenden.

Låt oss också påminna om vikten av att arbetet för att öka respekten för
det fria ordet, demokrati och journalisters arbete såväl detta arbete
fortgår såväl i Sverige som i det internationella samfundet.

Urban Ahlin, socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson
Carina Hägg (S), ledamot av riksdagens utrikesutskott

S-förslag som stimulerar samverkan

Arbetslösheten är idag nästan åtta procent i vårt land. Socialdemokraternas vårmotion som presenterades under onsdagen - har ett innehåll som kan vända utvecklingen.

- Vårmotionen är bra. Den har en jobbskapande inriktning!

 
Kärnan i Socialdemokraternas skuggbudget är jobben. Det faller sig naturligt i ett läge när den växande arbetslösheten utgör ett stort problem. Och allra mest bekymmersam är den höga ungdomsarbetslösheten och den stigande långtidsarbetslösheten. 70 000 har varit utan jobb i mer än två år och arbetslösheten bland unga är 25 procent.

En rad åtgärder är föreslagna i Socialdemokraternas vårmotion vilka förhoppningsvis betyder att trenden vänder. Några av dem är direkt riktade mot ungdomsarbetslösheten för att stävja nuvarande höga siffror: ungdomskontrakt, traineeanställningar och sommarjobb för alla.

De förslag och den inrikting som lanseras i vårmotionen är genomtänkta och vettigt utformade.

- Vi har en hög ungdomsarbetslöshet även i vårt län. Och vi står snart inför en skolavslutning som innebär att många slussas rakt ut i arbetslösheten. Satsningarna i vårmotionen är välbehövliga. Det är tråkigt bara att det inte hjälper våra unga idag, snart går en ny årskull unga som nybkade studenter ut i vuxenlivet. Men får de jobb? får de bostad? eller begränsas deras möjligheter?    

Det är ändå skönt att Socialdemokraterna sätter jobbfrågan i centrum. Kommunerna i mina hemtrakter, Värnamo, Gislaved och Gnosjö, är typexempel på orter som lider av den minimala tillväxten i landets industriproduktion. Något behöver göras och jag tror att lösningen går att hitta i Socialdemokraternas ekonomiska paket:

- Sverige är ett litet land. Vi kan inte gräva djupa diken mellan oss. Det måste, precis som föreslås i vårmotionen, finnas en strategisk samverkan mellan politik, näringsliv, akademi och fackföreningsrörelse. Inte minst det sista överensstämmer väl med mina egna åsikter. Vårmotionens utseende känns i högsta grad bekant.

- Den höga ungdomsarbetslösheten, liksom de ökade socialbidragskostnaderna, är sådant jag själv lyft i mitt riksdagsarbete. Nu tas det också upp i vårmotionen. Det gör mig nöjd, och jag konstaterar att innehållet som sådant utgör en befriande motvikt till situationen vi befinner oss i för ögonblicket:

- Regeringen har ju inte ens en industripolitik värd namnet. I vår motion finns det både insatser som stödjer individen och satsnngar som skapar jobb via forskning och utveckling.

Första maj-tal i Sävsjö och Eksjö

Vi samlas här i på torget i vårt vackra Småland för att traditionsenligt högtidighålla arbetarrörelsens egen helgdag, Första maj, I år demonstrerar vi socialdemokrater under parollen "Kunskap och arbete bygger Sverige"  Visst är den klok ugglan, som idag landat på våra rockslag. Efter ett omtumlande år har vårt parti också landat rätt. Vi känner medvind.

Det är tid för en regering som står där en svensk regering ska stå: på de modigas sida i kampen för frihet, mänskliga rättigheter och demokrati!

Vår politik, vårt arbete och vår solidariet har alltid varit och kommer alltid att vara internationell

Människan vill resa i tanken. Hon vill vidga sina vyer. Vi vill se andra platser. Instängdhet kväver oss.

Mötesdeltagare

De demokratiska krafterna sa, No Psaran! när de ställdes mot Francos fascister, Hit, men inte längre. Samma sak säger vi till Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationalsocialister eller vad de kallar sig nuförtiden: No Pasaran.

Någon mördade våra partivänners barn på Utöya. Någon ville medvetet bokstavligen talat döda Arbeidepartiets framtid, vår framtid. Men vi ska tillsammans pressa tillbaka de främlingsfientliga krafterna, och det är möjligt.

Efter den ojämförligt största attacken mot Socialdemokraterna i Skandinavien någonsin så vet vi att vi inte har något val.

Istället för frågan om vi åter skulle agera, är valet hur vi ska slå tillbaka. Jens Stoltenberg och AUFs Eskil Pedersen visar vägen, med rosor och och sång står vi tillsammans upp för det öppna samhället och för rätten att bedriva politisk verksamhet i trygghet.

No Pasaran. Brunhögern ska inte komma vidare.

Mötesdeltagare

Bilden av internationell politik kan vara en kostymparad på något EU-möte, eller en dramatisk skildring från Syrien. När den syriska oppositonen samlades av palmecenter i Stockholm. Och jag är stolt över mitt arbete för en konvention mot våld mot kvinnor och hedersförtryck. Bilden av internationell politik är också när jag höll en våldtagen flickans hand i Östra Kongo, stod på Tahirtorget under revolutionen i Egypten och tog de initiativ som fick Etiopiens kvinnliga oppositionsledare, Birtukan Mideksa frigiven. Men på Afrikas horn fortsätter övergreppen med utomrättsliga avrättningar, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr.

Jag kräver att Isaak, Persson och Schibbye snarast  får återförenats med sina familjer i Sverige.

Mötesdeltagare,

Sverige behöver en regering som ser värdet i företagande och alla anställda. Höglandet behöver en regering som inte ser på industrin som sommarens bonnauktion.

Sävsjö och Eksjö har förvisso en arbetslöshet under riksgenomsnittet, som ökat från 6 procent till 8,5 procent, men de lokala siffrorna oroar. Andelen öppet arbetslösa och sökande i program med aktivitetsstöd – i åldern 16-64 år – ligger enligt färsk statistik från Arbetsförmedlingen (mars 2012) på 7 procent i Sävsjö och 6,3 procent i Eksjö. Pratar vi ungdomsarbetslöshet och håller oss enbart till gruppen mellan 18-24 år är siffrorna ännu dystrare: 13,2 procent i Sävsjö och 16,3 procent i Eksjö. Ungdomsarbetslösheten ligger i Europatoppen.

Jaha. Mötesdeltagare, om det är att lyckas med jobbpolitiken, då vill jag inte vara med när regeringen misslyckas!

Utvecklingen är ohållbar - Regeringen saknar en industripolitik värd namnet, Statsrådet Attefall KD saknar en bostadspoltik - något som drabbar bostadslösa såväl som trähusindustrin på Höglandet. Finansminister Borg talar om att Sverige överinvesterat i järnväg.

Nej, istället för att planera för nya skattesänkningar öppnar vi upp för nya projekteringar i järnvägen, som binder samman vårt avlånga land.

Efter snart sex år med en högerregering är resultatet över 100 000 försvunna jobb, kraftigt ökade socialbidragskostnader, de största klassklyftorna på 40 år. Andelen barn som växer upp i fattiga familjer fortsätter enligt Rädda Barnen att öka.

Djupa diken grävs i vårt land. Mellan fattiga och rika. Mellan arbetslösa och anställda. Mellan sjuka och friska. Mellan pensionärer och löntagare. Mellan land och stad. Mellan kvinnor och män. Detta är ingen slump, tvärtom detta var själva avsikten, att de redan privilegierade skulle gynnas medan hemlöshet och missbruk får breda ut sig.

"Men vi har en stark ekonomi", säger Anders Borg och pekar på statsfinanserna. Vad är det för ekonomi, när var fjärde ung människa inte kan få arbete, utan får inleda sitt vuxna liv med att söka socialbidrag?

"Det är finanskrisens fel", säger Anders Borg. Men det var inte finanskrisen som skrotade bostadspolitiken, så att både bostadsbrist och arbetslöshet ökade. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som försämrade a-kassan och sjukförsäkringen. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som sänkte skatterna så det offentliga saknar pengar för satsningar till vård, skola, omsorg, infrastruktur, forskning. Det var regeringen

Finanskriser och konjunkturer kommer och går men jag anklagar regeringen för att ha försämrat Sveriges förutsättningar att klara kriser, och det är inte över än. Vad vi ser nu är nolltillväxtsamhället. Svensk industriproduktion steg fram till 2007, men har sedan dess gått i stå. Ingemar Mundebo, Anne Wibble och Anders Borg, har gett samma politik, BNP-fall och arbetslöshet.

Vi ha haft otur", klagar alliansen. Javisst. Vilken tur vi socialdemokrater då hade, som fick ta över massarbetslöshet och underskott 1982. Som fick ta över ännu värre arbetslöshet och ännu värre underskott 1994. Och som till hösten 2014 kanske kan få ta över nya underskott och en arbetslöshet som slår alla tänkbara rekord. Är det tur, det?

Nej, men vi har tagit ansvar, och är beredda att göra det igen.

Mötesdeltagare

John Kennedy sa, strax före sin död: "Så är vi alla visionärer och drömmare. Låt det aldrig bli sagt om denna generation, att vi lämnade idéer och ideal åt det förflutna, beslutsamhet och rätlinjiga syften åt våra motståndare."

Och så ska det inte bli. Jag kommer inte att svika de ideal som en gång fick mig att bli engagerad politiskt.

Vi vet att vår samhällsmodell, ni vet att den generella välfärdspolitiken, har stöd långt utanför socialdemokratins gränser. Därför har de borgerliga aldrig vågat ta en öppen strid om välfärdspolitiken.

Vår samhällsmodell är inte bara är den moraliskt riktiga. Den är också framgångsrik, vi har till och med fått det vetenskapligt belagt. Många av er har som jag läst boken "Jämlikhetsanden"

Regeringen ger de unga mindre utbildning och mindre kompetens, nästa steg blir mindre lön. I år skär de ned 675 miljoner på gymnasieskolan. Få kan ha missat det senaste förslaget från FP och C toppar - Långtidsarbetslösa ska ha lägre löner, invandrare ska ha lägre löner, unga ska ha lägre löner, lågutbildade ska ha lägre löner, äldre ska ha lägre löner. Alla ska de vara redo att sänka sina löner med en fjärdedel eller mer.

Låt mig vara tydlig idag: Detta kommer vi aldrig att tillåta!

När man skär man ned på skolan, och minskar möjligheterna att utbilda sig för att få jobb senare i livet, då minskas kompetensnivån i hela samhället. Medan många utvecklingsländer satsar just nu på skolor och universitet, på forskningscentrum och ny teknik – just för att kunna konkurrera med kunskap istället för kostnad. Just för att ha råd att finansiera en högre välfärd, en högre levnadsstandard, en större frihet för denna och kommande generationer.

Ska då Sverige gå åt andra hållet när vi vet att det inte går att konkurrera med sämre skolor och mindre utbildning? Tror verkligen Kristdemokraternas Stefan Gustavsson och Lennart Bogren C att alla kan ges arbete genom sänkt krogmoms och sämre socialförsäkringssystem? Vilka vill ni ge lägre lön.

En annan väg är möjlig.

Mötesdeltagare - Vi samlas här idag, under parollen ”Kunskap och arbete bygger Sverige!”

Vi socialdemokrater går nu framåt med en jobbpolitik som vilar på tre fundament. Det är ordning och reda i de offentliga finanserna, en aktiv närings- och innovationspolitik som ökar efterfrågan på arbetskraft, och en möjlighet för alla att skaffa sig kompetensen för att ta jobben som växer fram. Företagen ropar redan idag på arbetskraft med rätt kompetens.

Vårt mål är att utveckla Sverige, stärka vår konkurrenskraft och ge alla möjligheten att skaffa sig den kompetens som behövs för att ta del i det moderna arbetslivet.

Här ser vi en stor skillnad i svensk politik:

- Istället för att slösa miljarder på misslyckade subventioner, investerar vi dem i kunskap och det som gör oss starka på sikt.

Vi föreslår i vårbudgeten utbildningskontrakt för jobb och praktik

Sverige har en tradition av innovation och företagande, från industriföretagen som genom decennier gett sig ut i världen. Den traditionen måste vi stärka inför framtiden.

När förändringens vindar blåser måste vi samla alla krafter som finns i samhället, politiken, företagare, forskare och fackförbund, och se vad som behöver göras.

Samverka, ta vara på kompetens och kreativitet, investera i både grundforskning och avancerad forskning och utveckling. Öka tillgängligheten på de resurser företag behöver för att växa, både i form av kompetens och kapital, och få fler av våra idéer ut i världen genom exportstöd och marknadsföring. Så stärker vi en kunskapsnation som vill konkurrerar med kompetens i en global toppklass.

Vänner

Den tredje delen är att människor ska kunna höja sin kompetens, oavsett om du är låg- eller högutbildad, oavsett om du är gammal eller ung, oavsett om du bor i Sävsjö/Eksjö Jönköping eller i storstaden.

Vi utbildar oss inte längre för livet utan under hela livet. Den moderna ekonomin och behovet på kompetens skiftar ständigt. Om vi blir det land som kan utbilda snabbast och orkar ställa – då kan den globala ekonomins öppenhet och föränderlighet bli vår främsta styrka.

Vi ska inte bara skapa framtidens jobb, vi ska se till att alla har chansen att ta dem. Vi har fått nog av en borgerlig politik som skär ner på våra utvecklingsmöjligheter och gör människor otrygga och lågavlönade.

Istället för att satsa på Sveriges krogar satsar vi på Sveriges skolor, det som rustar oss starka inför framtiden.

Låt mig även erinra om vad att FN:s klimatpanel skisserat ett verkligt hot. Det handlar inte längre om att Sveriges ska vara först med åtgärder, det handlar om att inte vara sist. Men vi kan ännu vara först med tekniska lösningar, tekniksprång som ger jobb i vår hembygd.

Första Maj firare,

Våga tro på en bättre värld? En värld där inte klasstillhörighet, hudfärg, religion och kön beskär en människas möjligheter?

Där tillgångarna fördelas efter behov, och där vi bidrar efter förmåga?

Där vi inte tar ut mer ur jordens ekologiska system, än att de klarar av det?

Ja, det är klart att man måste tro på det. För vad är egentligen alternativet?

Det är nu ca 20 år sedan det oreflekterade marknadstänkandet bröt fram, först i USA och Storbritannien, med Ronald Reagan och Margaret Thatcher, sedan i Sverige med Carl Bildt. Nu är Centerns Annie Lööf deras mest uttalade lärjunge. Allt ska av ideologiska skäl privatiseras och konkurrensutsättas, skatterna sänkas, fackföreningsrörelsen krossas. För då skulle arbetslösheten minska och tillväxten öka. Nu vet vi hur det gick.

En annan väg är möjlig. Vänner det är tid för en regering som bärs av en fast tro på människan och demokratins förmåga, för den socialdemokratiska samhällsmodellen.

Tack för denna Första Maj!

Carina Hägg

Det talade ordet gäller