Vi har hämtat oss från den första chocken av Anders Behring Breiviks fruktansvärda terrorattentat. Det stod omedelbart klart att Anders Behring Breivik drevs av politiska motiv och såg Arbeiderpartiet som den främsta bäraren av den multikulturalism och jämställdhet som han anser är orsak till allt ont i samhället. Det är därför förklarligt om frågor börjar ställas om de högerextrema partiernas ansvar för terrordådet. Detta har upprört såväl det norska Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen som Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson. Eftersom de själva har fördömt terrordåden tolkar de varje ansats att söka förklaringar i deras närhet som en illvillig politisering av tragedin.
Jag menar naturligtvis inte att en viss åsiktsgemenskap mellan Anders Behring Breivik och Sverigedemokraterna skulle innebära att partiet bär ett direkt ansvar för terrordådet. Däremot bör vi fråga oss i vilken utsträckning partier som Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet indirekt bidrar till att blåsa under ett hat mot samhället som kan inspirera till terrorhandlingar. Det är uppenbart att det finns en miljö, inte minst på nätet, där Anders Behring Breivik både har kunnat hämta näring till sina extrema idéer och finna stöd för våldshandlingar riktade mot samhället. Det är också uppenbart att Sverigedemokrater verkar i denna miljö. Om Jimmie Åkesson vill bidra till att motverka framtida våldshandlingar räcker det inte att fördöma Breiviks dåd och avfärda hans manifest. Han måste också göra klart för alla som är aktiva i Sverigedemokraterna att det politiska samtalet ska föras utan hatfulla angrepp på personer och partier.
Ett viktigt inslag i strävan att motverka framtida terrordåd liknande det i Norge måste bli att förhindra att extremister får verka ostört. Vi måste t ex se till att debatten om multikulturalism förs öppet och utan skydd av anonymitet och själva delta aktivt i denna debatt. Vi får inte låta nätet vara någon politisk frizon där man kan verka utan att behöva ställas till svars för sina åsikter. Nu tror jag det är en liten grupp, ofta män som vräker ut sitt hat på nätet. Flera namnkunniga kvinnor tillhör måltavlan för deras kvinnohat. Ändå har jag noterat påhopp som att den är feg som inte vill ta emot kommentarer med kränkningar kopplade till debattinlägg eller att man vill begränsa debatten. Tvärtom, näthatet bidrar till att begränsa seriösa samtal och viktig debatt.
En slutsats är att tolerans alltid måste alltid stå mot intolerans. Vi kan inte bekämpa högerextremism separat från andra former av politisk extremism eftersom dessa idésfärer ger näring åt varandra. En ytterligare slutsats är är att vi måste våga ge oss in i debatten om näthatet. Om alla ska ta sitt ansvar, och det ska vi väl alla? då är media inget undantag. Så jag välkomnar när etablerade media nu granskar sitt eget arbetssätt och tar fram nya riktlinjer för kommentatorsfälten. Men medias självsanering måste vara långsiktig.
