onsdag 31 augusti 2011

Tankar efter 11 september


Värden pekar ut genom bilfönstret och säger, där bor Usama bin Ladin. Man berättar om träningsläger med deltagare från många länder såväl från Europa som Kina. Då var han ännu ett ointressant namn men efter attackerna den 11 september så var bin Ladin snabbt på allas läppar och på någras T-tröjor.

Landet långt borta kom snabbat att förflytta sig till mitten i världspolitiken och bildligt talat i skottgluggen för USA. Vi är många som minns exakt vad vi gjorde den dagen. Själv var jag på väg till ett lokalt medlemsmöte när nyheterna började rullas ut, bilderna på attackerna mot World Trade Centers twillingtorn i New York sitter fast i vårt minne. Terrortackerna har kommit att ses som en av de mest betydelsefulla händelserna i modern tid vad det gäller effekter i USA och har även påverkat många andra delar av världen. Som svar på detta, det största terrorattentatet i historien, startade USA det så kallade kriget mot terrorism.

Vi fick lära oss ord som Guantanamo, extraordinary renditions (speciella fångtransporter) och diplomatiska garantier. Europarådet pekade i en rapport på att CIA-chartrade flyg har flugit genom europeiskt luftrum. Vi hörde om hemliga CIA-fängelser och bortförande, om lika hemliga läger för förhör. I Sverige kom "egypterna" att utvisa under uppseendeväckande former från Bromma. De sk svensksomalierna sattes upp på sanktionslistan som skulle förhindra penningtvätt för terrorism. De hade arbetat för bankverksamheten al-Barakat men fick nu istället se sina privata bankkonton frysas. En av männen har berättat om hur han förbjöds att såväl arbeta som att låna pengar. Anklagelserna prövades aldrig i domstol och till sist avfördes namnen från sanktionslistan.

Efter den 11 september började också många européer betrakta muslimer som självmordbombare som är beredda att offra allt och alla för sin tro. Fördomarna mot muslimer förstärktes samtidigt som extremisterna fick ökat gehör för sina åsikter framför allt bland de unga muslimerna. För den breda överväldigade majoriteten muslimer blev situationen samtidigt besvärlig. Följden blev att muslimer diskriminerades och ibland även behandlas direkt illa. Risken att bli diskriminerad ökade samtidigt som paradoxalt nog fundamentalister mer eller mindre lämnades i fred men sina försök att förtrycka andra muslimer. Det började komma motreaktioner från ansvariga politiker mot utvecklingen, inte minst i Sverige. Men samhällets representanter var okunniga och kunde inte ta debatten samtidigt som de var rädda att uppfattas som islamofober. Så när muslimska organisationer tog kontakt med svenska politiker och myndigheter såg de inte att det oftast var de strikt religiösa organisationer som man umgicks med. Men de representerade inte den stora majoriteten av muslimerna i Sverige. Politikernas försök till dialog bidrog på så sätt till att stärka de fundamentalistiska krafterna bland de svenska muslimerna.

Som helhet fanns det lite kunskap bland europeiska politiker om den globala utvecklingen inom islam och hur den påverkade Europa. Vad visste man om maktkampen mellan Wahabister i Saudiarabien och den shiitiska revolutionen i Iran och hur Khomenis styre gjorde anspråk på att vara Islams centrum. Vem visste hur Wahabister hade börjat ösa in miljoner till den religiösa propagandan i Europa. Starka organisationer byggdes upp och och medlemmarna krävde att samhället skulle anpassa sig efter deras tolkning av lämpligt levnadssätt. Det var då jag kontaktades av unga kvinnor som kände oro. Kvinnorna hade rätt, politiker talade hellre med de, oftast män, som ville begränsa deras frihet än stod upp också för deras rättigheter.

Tunnelbandevagnen stoppar på sin väg under London, larmet går - utrym! Tar mig genom vagn, efter vagn, ut i mörker och upp genom trapporna. Fort ut och jag är i säkerhet. Mitt hjärta dunkar men det förblir tyst, ingen bomb briserar. Mina medpassagerare är tyst samlade men jag såg rädslan dra förbi i ögonen. Strax innan hade 56 personer dödats och omkring 700 skadats samtidigt som G8 mötet i Gleneagles pågick. Hade själv varit i Skottland för ett parlamentariskt förmöte.Året innan, 2004 hade någon placerat bomber på fyra pendeltåg i Madrid, 191 personer dog och 2000 skadades. I julhandeln förra året tog Taimour Abdulwahab sig själv av daga på Bryggaregatan med de bomber han själv bar på. En självmordsbombare som kunde tagit många med sig in i döden. Fortfarande finns det oklarheter men det som är klart är att mannen med rötter i Tranås, var en terrorist. Terrorismen hade kommit oss svenskar smärtsamt nära inte bara under utlandsresor som till Bali utan också här hemma I statistiken över terrorism i Europa ser vi att av de 1 770 terrordåd som begicks i Europa mellan 2006 och 2009 stod vänsterextremister för 106 medan högerextremister, nationalister och separatister låg bakom 1 596. För islamister var siffran 6. Islamistiska terrorister står alltså för 0,3 procent av terrorismen i Europa, allt enligt Europols statistik.

Kampen mot terrorism måste föras beslutsamt och alltid inom ramen för folkrätten och med full respekt för de mänskliga rättigheterna. Kampen mot terrorism kan inte vinnas om de värderingar den ska försvara åsidosätts. Under de här 10 åren har vi sett övertramp på rättsäkerheten. Efter terrordåden i Norge har det även blivit uppenbart även för den breda allmänheten att det finns grupper och miljöer, inte minst på nätet, där extremister kan hämta näring till sina snedvridna idéer och finna stöd för våldshandlingar mot samhället. För att komma åt näthatet och dess negativa effekter välkomnar jag att media själva börjat inse att möjligheten till anonymitet på diskussions- och debattforum på nätet behöver ses över. Det är inte acceptabelt att personer bakom anonymiteten gömmer åsikter som de inte vågar stå för öppet. Som det utvecklades fanns det debattörer som avstod från inlägg och teman på grund av kränkande kommentarer. Så vi behöver inte underhålla en svartvit debatt utan istället försöka bidra till ett konstruktivt samtal i en fråga som i sin förlängning sträcker sig till köksbordet, arbetsplatsen och skolgården.

Jag har inte endast varnat för en form av fundamentalism utan mot flera former av extremism. För det går inte att bekämpa högerextremism separat från muslimsk extremism eftersom de ger näring åt varandra. Vi måste se upp så att vi inte lierar oss med muslimska fundamentalister i vår kamp mot rasism eller med rasister när vi kritiserar intoleranta religionsyttringar eller partier. Europa måste stå fast mot extremister och mot fundamentalister oavsett vilket slag de är. Demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet är värden som inte kan tas förgivna någonstans i världen. De måste ständigt försvaras.

tisdag 30 augusti 2011

Hur blir det med Bio i Värnamo

Det känns osäket med Bions framtid i Värnamo. Kommer planerna för flera biosalonger i "Gummifabriken" bli ett välkommet lyft för filmen i stan. Eller blir den förhoppningen inte mer långvarig än en kortfilm. Frågorna hopar sig, finns något avtal tecknat, medel om drift och underhåll, hur ser den kostnadskalkylen ut. Hur ser visionen ut? Vad vi vet är att den idag huvudsakligen idellt driva Bio Metropol inte gått med överskott. Vi vill se mer Bio men har kommunen beredskap att skjuta till medel även efter valåret 2014.

Samtidigt som svar om Bions framtid saknas här lokalt hotas hundratals ideellt drivna biografer i Sverige av nedläggning. Något som kan bli konsekvenserna av kulturdepartementets förslag till riktlinjer för stöd till biografer som nu måste övergå till digital visningsteknik.

Regeringens satsning på digital bio tidigarelades efter stark kritik från bl.a. oss Socialdemokrater. Omställningsstödet till digital teknik med 60 miljoner kronor ger en möjlighet att säkra framtiden för landets biografer på mindre orter men då måste riktlinjerna för stödet ändras.

Så som det borgerliga förslaget ser ut nu kan endast biografer med minst 50 föreställningar per år får söka stödet. Detta drabbar 244 biografer i Sverige som alltså inte skulle kunna söka stöd för digitalisering. Förslaget är utformat på ett sätt som hotar existensen för hundratals ideellt drivna biografer på mindre orter. Det är ett obegripligt förslag.

För biografer som inte ställer om till ny teknik finns på sikt ingen framtid. Mycket snart kommer filmbranschen att avveckla vanliga filmrullar och utan aktuell film försvinner bion som mötesplats. Då riskerar den gemensamma filmupplevelsen på bio att ersättas av ensamma filmkvällar hemma framför datorn eller TV:n.

Biografer är dessutom inte bara en plats som kan visa film. Folkets hus och parker har exempelvis genom det innovativa arbetet med ”Digitala hus” introducerat bl.a. succéprojektet med opera från Metropolitan i New York. Att digitalisera biografer ger alltså fördelar och möjligheter att utveckla verksamheter och nå nya målgrupper. Biograflokalen blir mer än ett rum att visa film i, utan kan fungera som kulturellt nav på en liten ort.

Det är viktigt att alla som bor i Sverige kan upptäcka kulturen på sitt sätt. Alla ska kunna ta del av ett rikt utbud av film, teater och annan kultur oavsett om de bor i Stockholm, Kiruna eller Värnamo. Det är en fråga om rättvisa och kulturell demokrati.

Socialdemokraterna i riksdagen vill därför att kravet på minst 50 föreställningar slopas. Riktlinjerna för stödet borde i stället fokusera på att öka tillgången till ett brett utbud av värdefull film och direktsändningar av kultur och nöje. Vi vill ha ett stöd som stimulerar biografaktörer till att upprätthålla och utveckla en unik biografstruktur i hela landet.

Tror också att det vore klokt att se över dels möjligheten att öka takten i hur snabbt stödet ska utbetalas men också att öka det totala beloppet, för att på det sättet möjliggöra för fler biografer att övergå till digital teknik. Det är nu dags för regeringen att ta hotet mot Sveriges biografer på allvar och för Värnamo Kommun att ta allmänhetens frågor på allvar. Värnamo kan få ett tekniklyft som möjliggör långt fler företällning men också helt andra kulturupplevelser än traditionella biovisningarna. Ska vi få se en konsert, engelsk fotboll eller Opera från Metroplolitan i New York för att ta några exempel.

Lagförslag i Polen

Kommer omröstningen idag, i morgon eller skjuts den upp till ytterligare någon annan dag. Det vi vet är att det i Polen förbereds ett lagförslag om att totalförbjuda abort i landet. Det lilla fönster som ännu finns för legal abort i lagstiftningen är på väg att stängas. Lagen skulle hota kvinnors hälsa och deras rättigheter skulle ytterligare kränkas. Att förneka kvinnor abort oavsett om de har blivit våldtagna, om fostret är gravt missbildat, eller om kvinnan riskerar att dö i samband med graviditeten borde leda till motreaktioner i Polen och Europa. Vi vet att anti-abort aktivisterna som vanligt har stöd av den katolska kyrkan. Men inte var det för att kristisera Helgia Stolens politik på detta områt som Statrådet Attefall (KD) reste till Vatikanen, istället var det med hyllningar.

För mig är rätten till abort en självklarhet. Kvinnans rätt till sin egen kropp är en förutsättning för hennes frihet och makt över sitt eget liv. Ett beslut om abort kan bara fattas av den enskilda kvinnan. Självklart ligger det en hel del ångest bakom dessa avslutade graviditeter och det ligger naturligtvis ett samhällsintresse i att arbeta preventivt mot aborter. Jag har ofta tagit strid för aborträtten, den fråga som borde varit avgjord en gång för alla. Istället borde kraften kunna få ägnas åt det förebyggande arbetet, sexualupplysning och kunskap om preventivmedel. Men det finns en trend att ifrågasätta aborträtten, både med moraliska och religiösa argument, är tydlig i hela Europa. I många länder inom EU har abortlagstiftningen skärpts av konservativa regeringar och i Sverige har debatten tagit ny fart.

Samtidigt är Kristdemokraterna och Socialminister Göran Hägglund är märkvärdigt tysta i abortdebatten. I ord påstår de sig vara för fri abort men i handling är deras politik så passiv att det inte går att lita på. Kristdemokraten. Göran Hägglund är i egenskap av socialminister den som har det yttersta ansvaret för dessa frågor i Sveige men också det statsråd som möter socialministrar i andra länder. Vi har inget exempel på att Hägglund vid möten tar tillfället i akt för att tydligt står upp för aborträtten, tvärtom. Med det låter övriga partiers statsråd sig nöjas. Hur lätt politiker kompromissa bort just kvinnors rättigheter finns det många exempel på genom historien. Men detta sker idag.

Men Europas regeringar är tysta gentemot Polen som dessutom är ordförandeland i EU. Ett beslut om totalförbud för abort skulle drabba polska kvinnor men även sända ut allvarliga politiska signaler om inte bara Polens utan också om EU:s syn på kvinnors rättigheter och brist på respekt för internationella dokument.

Begränsa näthatet

Vi har hämtat oss från den första chocken av Anders Behring Breiviks fruktansvärda terrorattentat. Det stod omedelbart klart att Anders Behring Breivik drevs av politiska motiv och såg Arbeiderpartiet som den främsta bäraren av den multikulturalism och jämställdhet som han anser är orsak till allt ont i samhället. Det är därför förklarligt om frågor börjar ställas om de högerextrema partiernas ansvar för terrordådet. Detta har upprört såväl det norska Fremskrittspartiets ledare Siv Jensen som Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson. Eftersom de själva har fördömt terrordåden tolkar de varje ansats att söka förklaringar i deras närhet som en illvillig politisering av tragedin.

Jag menar naturligtvis inte att en viss åsiktsgemenskap mellan Anders Behring Breivik och Sverigedemokraterna skulle innebära att partiet bär ett direkt ansvar för terrordådet. Däremot bör vi fråga oss i vilken utsträckning partier som Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet indirekt bidrar till att blåsa under ett hat mot samhället som kan inspirera till terrorhandlingar. Det är uppenbart att det finns en miljö, inte minst på nätet, där Anders Behring Breivik både har kunnat hämta näring till sina extrema idéer och finna stöd för våldshandlingar riktade mot samhället. Det är också uppenbart att Sverigedemokrater verkar i denna miljö. Om Jimmie Åkesson vill bidra till att motverka framtida våldshandlingar räcker det inte att fördöma Breiviks dåd och avfärda hans manifest. Han måste också göra klart för alla som är aktiva i Sverigedemokraterna att det politiska samtalet ska föras utan hatfulla angrepp på personer och partier.

Ett viktigt inslag i strävan att motverka framtida terrordåd liknande det i Norge måste bli att förhindra att extremister får verka ostört. Vi måste t ex se till att debatten om multikulturalism förs öppet och utan skydd av anonymitet och själva delta aktivt i denna debatt. Vi får inte låta nätet vara någon politisk frizon där man kan verka utan att behöva ställas till svars för sina åsikter. Nu tror jag det är en liten grupp, ofta män som vräker ut sitt hat på nätet. Flera namnkunniga kvinnor tillhör måltavlan för deras kvinnohat. Ändå har jag noterat påhopp som att den är feg som inte vill ta emot kommentarer med kränkningar kopplade till debattinlägg eller att man vill begränsa debatten. Tvärtom, näthatet bidrar till att begränsa seriösa samtal och viktig debatt.

En slutsats är att tolerans alltid måste alltid stå mot intolerans. Vi kan inte bekämpa högerextremism separat från andra former av politisk extremism eftersom dessa idésfärer ger näring åt varandra. En ytterligare slutsats är är att vi måste våga ge oss in i debatten om näthatet. Om alla ska ta sitt ansvar, och det ska vi väl alla? då är media inget undantag. Så jag välkomnar när etablerade media nu granskar sitt eget arbetssätt och tar fram nya riktlinjer för kommentatorsfälten. Men medias självsanering måste vara långsiktig.