Människovärdet är lika men du är unik! -utgångspunken vid mitt deltagande på Pride.
Inför S-kvinnors sem. i morgon har jag tagit fram en text att att utgå och reflektera över. Inte heltäckande och öppet för synpunkter. Men här kan du läsa utkastet:
Varje människa ska få möjlighet att leva det liv man önskar. Det har blivit bättre på många sätt men fortfarande begränsas många människors möjligheter på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, kulturell eller religiös bakgrund m.m. Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt. Ingen människa har rätt att döma eller trampa på en annan för vem han eller hon är. På de principerna vilar vårt demokratiska samhälle.
Vi står i alla sammanhang upp för människovärdet och kräver krafttag mot de hatbrott som begås på grund av rasism, främlingsfientlighet eller hets mot HBT-personer. I dag accepteras inte diskriminering på grund av kön, ålder, funktionsnedsättning, hudfärg, tro, sexuell läggning eller något annat som gör oss människor unika – varken i arbetslivet eller i samhällslivet i övrigt.
Kampen för HBT-personers rättigheter har med stor framgång drivits av oss tillsammans med andra engagerde.
Vi är ständigt beredda att öka friheten och rättigheten för alla att delta på lika villkor i det demokratiska samhället. Men ännu återstår en del arbete. Det behövs mer kunskap om transpersoners villkor. Vi behöver få en samlad verklighetsbild av deras livssituation.
Därigenom får vi bättre förutsättningar att stärka deras ställning i samhället. Personer som bytt kön måste kunna få sin namnidentitet ändrad i myndigheters handlingar och intyg, så att man kan söka jobb, bostad eller sköta sina ärenden utan att känna sig kränkt.
Det återstår också mycket att göra på den internationella arenan och i kampen mot hiv/aids.
Vi måste även ta krafttag mot den ökande hatbrottsligheten som drabbar HBT-personer och nationella- liksom andra minoritetsgrupper.
Vi är djupt oroade över att FN riktat hård kritik mot Sverige för att bryta mot flera FN konventioner om mänskliga rättigheter. Vi behöver en nationell handlingsplan för att stärka de mänskliga rättigheterna i Sverige, bland annat för att HBT-personer inte ska kunna särbehandlas. Den nuvarande handlingsplanen upphör att gälla vid årsskiftet 2009. De mänskliga rättigheterna omfattar alla och är inte förhandlingsbara.
Våldsbrotten mot kvinnor och HBT-personer är ett utbrett problem. Våldet kan ses som ett uttryck för de förlegade värderingar som råder i samhället. Det är kränkande mot de personer som blir utsatta och en självklart oacceptabel handling. Majoriteten av våldtäkter sker inom relationen. Men våldtäkten behandlas olika beroende på om det sker i en tvåkönad eller samkönad relation. Det finns en enorm okunskap kring våldtäkter i samkönade relationer. Men det tyder också på underliggande fördomar och diskriminering mot HBT - personer. S-kvinnor kräver omedelbara åtgärder för att kunskapen inom rättväsendet, vård och socialtjänst.
För att motverka de värderingar och normer som ligger till grund för våldet behövs dock ett mer långsiktigt värdegrundsarbete. Detta bör börja redan i skolan: S-kvinnor kräver att en delegation för jämställdhet i skola och förskola får i uppdrag att arbeta med genus och HBT-perspektiv.
Diskriminering bygger på rädsla och fördomar
Diskriminering bygger på rädsla och fördomar, men också på att vissa slår vakt om sina privilegier genom att tillskriva andra negativa egenskaper. Diskriminering beror på strukturer som utestänger människor och genomsyrar hela samhället. Det krävs en aktiv politik som motverkar utestängande normer, lagstiftning och opinionsbildning - men vi måste också var och en göra insatser i vardagen för att utrota fördomarna. Vårt rödgröna samarbete är viktigt i detta arbete. Alla har ett ansvar för det Sverige vi formar tillsammans.
När människor räknas ut på förhand i arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller ålder handlar det om olaglig diskriminering. Men det förekommer också godtycke och missgynnande.
Oavsett vilket så leder det till att möjligheten att försörja sig genom arbete, få göra rätt för sig och ingå i ett sammanhang går förlorad för väldigt många människor. Så byggs berg av samhälleliga nederlag och personliga lidanden. Diskriminering är förtryck och en kränkning av mänskliga rättigheter. Därför ska det finnas en skarp lagstiftning mot diskriminering och resurser till att bekämpa diskriminering.
Vi måste se möjligheterna hos varandra! Våra olikheter berikar. I arbetslivet ska man bedömas, belönas och befordras efter vad man kan och tillför verksamheten – inte efter grumliga fördomar. Bara på arbetsmarknaden sker enorma mänskliga och samhälleliga förluster på grund av fördomar.
Vi vill se ett arbetsliv där alla får ta plats. Arbete åt alla är vårt mål, och därför måste vår politik utformas så att arbete blir en reell möjlighet för människor som idag missgynnas eller diskrimineras.
I tider av arbetslöshet och när konkurrensen om jobben hårdnar ökar risken för diskriminering. Det kräver ett starkt lagligt skydd mot godtycke, men också en väl fungerande kollektivavtalsmodell för att garantera likabehandling. Därför tar vi strid för de fackliga rättigheterna och kollektivavtalen.
Vi tror på mångfald och samarbete. Vi är övertygade om att starka mänskliga rättigheter som gäller lika för alla bidrar till ett tryggare, öppnare och mer demokratiskt samhälle. Ett samhälle där alla, oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsöverskridande identitet, eller ålder är välkomna och lika mycket värda.
Familjen är ett ständigt återkommande tema i den politiska debatten. Oftast när vi tänker på familjer så tänker vi på två vuxna, oftast man och kvinna, som lever tillsammans för att de älskar varandra och har barn tillsammans. Detta är långt ifrån alltid sanningen. Dagens familjer består inte längre enbart av det som brukar kallas ’’den klassiska kärnfamiljen’’.
Mångfalden av olika familjer blomstrar i takt med att heteronormen luckras upp och kvinnornas ställning förbättras. Utvecklingen leder till att varje människa får större möjlighet att själv utforma sitt liv. Trots detta är än idag den heterosexuella kärnfamiljen den norm som politiken utgår ifrån.
Dagens normer om föräldraskap bygger på att moderskapet är obligatoriskt och att faderskapet är frivilligt, samtidigt som ett barn förväntas ha två föräldrar av olika kön. Dessa normer är begränsande och kan inte på något sätt sägas vara till barnets bästa. På grund av ekonomiska och sociala faktorer lever många kvar i en relation som de egentligen vill lämna. Vi måste inse att en familj inte alltid är mamma-pappa-barn och då måste juridiska regler och välfärdens institutioner anpassas efter detta. En grundförutsättning för barns trygghet är trygga föräldrar. Fria och jämlika människor är trygga.
Feministiska strävande går alltså inte stick i stäv utan snarare hand i hand med barnens bästa. Familjepolitiken måste i högre grad utgå och skapa rättvisa från den verklighet vi lever i idag. S-kvinnor vill befria kärleken och familjen: upplös normerna om kärnfamiljen!
Många vill inget hellre än att skaffa barn men är av olika anledningar förhindrade. På grund av könsstereotyp lagstiftning tvingas personer som genomgår könsbyte att avsäga sig rätten till sina reproduktiva organ och könsceller. Detta är inte en medicinsk nödvändighet utan är enbart ett uttryck för samhällets rädsla för könsöverskridande uttryck.
För att få hjälp att skaffa barn i Sverige krävs att det finns två personer, som dessutom ska bo ihop och förutsätts ha en sexuell relation. Reglerna är mycket ojämlika mellan heterosexuella och samkönade par. Detta gäller både vid insemination och vid adoption. Även om samkönade par formellt har samma möjlighet att prövas för adoption som heterosexuella och ensamstående så tillåter de flesta länder inte adoption till samkönade par. Mellanhänder som idag verkar i Sverige, t.ex. adoptionscentrum, bör ges i uppdrag att aktivt arbeta för att underlätta HBT-adoptioner, vilket även omfattar att aktivt påverka varje lokal adoptionsorganisation i givarländerna.
Sverige bör också genom internationella organisationer och i bilaterala sammanhang verka för att påverka den internationella opinionen samt enskilda länders inställning till HBT-adoptioner i en positiv riktning.
En annan möjlighet är att närmare utreda möjligheten till att i vissa fall använda inomsvensk adoption som alternativ till familjehem. I många fall skulle detta skapa en större trygghet för barnet. Från politiskt håll bör man driva frågan hårdare i EU.
Några slutsatser:
- Nolltolerans mot diskriminering. Alla människor ska behandlas likvärdigt. Den nya kraftfullare diskrimineringslagstiftningen måste leda till att den som drabbas också faktiskt kan få rätt i sak.
- Lagstiftningen behöver kompletteras med ett partsgemensamt arbete för ett icke-diskriminerande arbetsliv.
- En skarp lagstiftning. Vi vill verka för en skarp lagstiftning – oavsett diskrimineringsgrund samt att transpersoner inkluderas i den. Vi vill skärpa sanktionerna mot dem som inte rättar sig efter diskrimineringslagens krav. Vi kommer också att verka för en utveckling av arbetet mot diskriminering och för mänskliga rättigheter på regional och lokal nivå.
- Tydligare skolinformation. Vi vill verka för att skolans undervisning tydligare ska ta upp HBT-frågor, likväl som heterofrågor, i syfte att motverka fördomsfulla attityder.
- Delegationen för mänskliga rättigheter i Sverige, en statlig myndighet som arbetar för att göra mänskliga rättigheter mer känt i Sverige kan förändras men arbetet behövs även efter 30 september 2010.
- Sveriges röst i internationellt ska vara tydlig, vi oroas över att engagemanet för FN priorierats ner under innevarande mandatperiod.
S-kvinnor kräver en politik som verkar för alla människor har möjlighet utifrån samma förusättningar.
