PACE - Definition av begreppet politisk fånge

Definitionen av begreppet politisk fånge, Res. 1900 behandlades under föregånde sessionsvecka i Strasbourg. Vågar inte säga slutligen men vi kunde gå till beslut.

Vi talar om politiska fångar, utan att ofta närmare fundera på vilka kriterier som man utgår ifrån. Men samtidigt vet vi att olika länder och politiker har olika syn på vem som är politisk fånge, vem som är fånge och vem som inte alls borde ha fängslats. Sveriges riksdagen har tex en tvärpolitisk MR-grupp som agerar för politiska fångar. Den frågan återfinns också i riksdagens betänkande och debatter. Nu bekräftade PACE sitt stöd för de kriterier som lades fram av oberoende experter redan 2001 för att definiera begreppet politisk fånge (samvetsfånge, förr även benämnd statsfånge). Enligt dessa ska en person som berövats sin personliga frihet betraktas som en politisk fånge om:

a)       frihetsberövandet har utdömts i strid med någon av de grundläggande garantier som fastställs i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och dess protokoll (Europakonventionen), särskilt åsiktsfrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet,

b)      frihetsberövandet har utdömts av rent politiska skäl utan koppling till något brott,

c)      politiska motiv, längden på frihetsberövandet eller dess villkor är tydligt oproportionerliga i förhållande till brottet personen har gjort sig skyldig till eller är misstänkt för,

d)      på grund av politiska motiv, han eller hon är fängslad på ett diskriminerande sätt i förhållande till andra personer, eller

e)      frihetsberövandet är resultatet av ett klart orättvist förfarande och det verkar vara förknippat med myndigheters politiska motiv.

Den Parlamentariska Församlingen med säte i Strasbourg tillade att de som berövas sin personliga frihet för terroristbrott inte skall anses vara politiska fångar, om de har åtalats och dömts för sådana brott enligt nationell lagstiftning och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.

I debatten som föregick antagandet av resolutionen framkom tydligt att det råder olika uppfattningar inom församlingen om vilket organ som ska ha rätten att definiera begreppet politisk fånge.  Meningen om detta var Europadomstolen för mänskliga rättigheters roll eller församlingens som skulle definiera begreppet gick isär.  Debatten var het och man såg en botten i det egna landets nationella stituation. Det finns rapport sedan tidigare om kvinnliga MR-försvarare som visar att kvinnor kan drabbas hårdare. Men också rapporter om förekomsten av politiska fångar i Europarådets medlemsländer tas fram, Turkiet är ett land som ofta nämns. Ukraina, fallet Julia Timosjenko är väl känt. Azerbajdzjan lärde fler känna under Melodifestivalsperioden med final i Baku och vi följer fler medlemsländer. Vitryssland/Belarus ingår inte i Europarådet.

Syrien med grannländer

Syriens grannländer har visat sin gästfrihet genom att ta emot och stödja cirka 1,2 miljoner flyktingar. De flesta av dessa är syriska, men det finns också palestinska och andra tredjelandsmedborgare som har förlorat en trygga plats i Syrien sedan kriget började. Ansträngningarna att få den syriska regeringen att sluta förtrycka sina medborgare har misslyckats och användandet av ett oproportionerligt våld  har fortsatt accelerera. Jag har särskilt uppmanat ryska parlamentariker att ändra sin inställning till Syriens president, eftersom Rysslands stöd möjliggör för al–Assads regim att fortsätta sitt förtryck. Stater i FNs säkerhetsråd har inte tagit det ansvar som de formellt besitter och värnar om. Som socialdemokrat vill jag ta bort vetot och att FNs skyldigheten att skydda (responsibility to protect, R2P) omsätts i praktiken utan vidare dröjsmål.

Europas övriga länder bör stödja Turkiet men även Jordanien och Libanon med ekonomiska medel och genom att skicka experter för att stödja dem i att upprättande av flyktinganläggningar. Det är dock inte tillräckligt. Situationen i dessa länder, i synnerhet Libanon, är också bräcklig, det kan betyda att en stor tillströmning av syriska flyktingar ytterligare kan destabilisera situationen i Libanon, vilket skulle kunna leda till att konflikten fick en geografisk spridning, vilket Cypern och Grekland fruktar men inte minst åter drabba libaneserna hårt. Jag uppmanar därför nyligen alla medlemsstater i Europarådet att bevilja ett rimligt antal av dessa flyktingar asyl. Jag uppmanade även Turkiet att ge tillgång till lägren till församlingen medlemmar, medlemmar i det turkiska parlamentet, icke-statliga organisationer och UNHCR. Antar att det inte finns något att dölja, så varför denna ovilja att låta organisationer och politiker tala med flyktingarna och observera deras livsvillkor. Det var en av de frågor jag ställde i Europrådet. Turkiska kolleger svarade att man ska öppna upp lägren för insyn, bra.

Ett annat bekymmer i Turkiet är att de syriska flyktingar inte kan få ett erkännande som flyktingar, eftersom Turkiet fortfarande accepterar endast ett begränsat tillämpningsområde flyktingkonventionen. Det erkänner bara flyktingar som flyr Europa, men vi vet att alla dess flyktingar kommer från länder utanför Europa. Europarådets Parlamentariska Församling har flertalet gånger uppmanat Turkiet att lyfta sin geografiska begränsning, och nu har det kravet blivit ännu viktigare. Syriska flyktingar har tagits emot i tusentals och ses som gäster. Men efter mer än och ett och ett halvt år förväntas de får det skydd och de rättigheter som bör beviljas på grundval av flyktingkonventionen och artikel 3 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.
  

Turkiet reagerade snabbt genom att ta emot flyktingar från Syrien. Man ville också själv hantera situationen. Men nu menar många i Turkiet att man behöver hjälp utifrån. Det är också lika rimligt som orimligt att familjer ska tillbringa ännu en vinter i tält. Flyktingar behöver komma bort från gränsområdet och de som väntar andra sidan gränsen komma över till ett grannland, ibland också vidare.

 

Vi får inte glömma att flera grupper men även länder har intesse av att dra in Turkiet i kriget. Iran har uttalat sådarna ambitioner. Företrädare för landet talar om att vilja åstadkomma en revolution i landet och rebellgrupper kan vilja få ett direkt  stöd på sin sida. Andra länder kan av helt andra skäl vilja välkomna om ett Nato-land gick in i Syrien. Turkiet är ett huvudsakligen sunnimuslimskt land.     

Själv underskattar jag inte dimensionen av den sk kurdiska frågan och PKK. Själv tar jag avstånd från såväl statsterrorism som terrorism av olika grupper ink från PKK-familjen. Men är man kritisk mot Turkiets regeringspolitik så riskerar man inte minst i den upptrappade situationen att ses som en anhängare till PKKs våld. Att något sådant samband definitivt inte föreligger för min del tror jag har framgått via sociala media som rader av mig på twitter. Har även haft samtal med företrädare för partier, Turkiet i frågan under gångna veckan. Jag ser Turkiet som förankrad i Europa sedan lång tid och vill även se Turkiet som medlem i EU även om den dagen inte är idag.
 

Alla partner, alla länder som är inblandade, måste ta vederbörlig ansvar. Det krävs vapenvila och en politisk lösning nu! För varje dag som går ökar flyktingströmmarna och förutsättningarna för en återuppbyggnad av Syrien kommer allt längre bort. Och vi ska ha högre ambitioner än en återuppbyggnad för ett framtida Syrien.

Ett tal för S-gruppen i Europarådet

THE PRESIDENT I call Ms Hägg.

Ms HÄGG (Sweden) – I congratulate the rapporteur on his comprehensive report. Since we spoke about the crisis in Syria in our second part-session earlier this year, the number of refugees who have fled Syria has increased sevenfold. Neighbouring countries have shown their hospitality by receiving and supporting around 1.2 million refugees. Most of those are Syrian but there are also Palestinian and other third-country nationals who have lost their safe place in Syria since the war started. This Assembly has called several times now for more efforts to end that war and for the Syrian Government to stop oppressing its citizens and using such disproportionate violence. We especially urge our Russian colleagues to change their attitude towards the Syrian President, because Russian support allows Assad’s regime to continue its oppression.

The Council of Europe should assist Turkey, Jordan and Lebanon with financial means and by sending experts to support them in creating facilities. However, that is not enough. The situation in these countries, especially Lebanon, is also fragile; it could mean that a large influx of Syrian refugees could further destabilise the situation in Lebanon, and if that were the case the problem would deteriorate even further. I therefore call upon all member states of the Council of Europe to grant a fair number of these refugees asylum. We should urge Turkey to grant access to the camps to Assembly members, members of the Turkish Parliament, NGOs and UNHCR. We guess that there is nothing to hide, so why be so reluctant to let those organisations and politicians speak to the refugees and observe their living conditions?

Another concern is that the Syrian refugees cannot receive recognition as refugees, since Turkey still accepts only a restricted scope of the Refugee Convention. It recognises only refugees fleeing Europe, but we know that all of its refugees come from countries outside Europe. The Assembly has urged Turkey many times to lift its geographical limitation, and now that call has become even more important. The Syrian refugees were received and indeed perceived as guests, but we cannot say that any more after one and a half years. They deserve the protection and the rights that should be granted on the basis of the Refugee Convention and on Article 3 of the European Convention on Human Rights.

We in the Socialist Group ask for a cease-fire and a political solution now. All partners, all countries that are involved, have to take due responsibility. We are scared by the reports that have been coming in since last night about the violence and people being killed on both sides of the border between Syria and Turkey. I welcome this debate and this report, which show that everyone can and has to take responsibility now.

THE PRESIDENT - Thank you, Ms Hägg.

(talartiden var hårt beskuren)

http://www.assembly.coe.int/Main.asp?link=/Documents/Records/2012/E/1210041000E.htm