Kyrkor attackerade i Egypten

Jag ser ekumeniskt arbete som viktigt, och som extra angeläget i multireligiösa samhällen.

Det är också förhållandet i flertalet länder och något jag välkomnar, likväl ska man ha rätt till sin tro ska man ha rätt att inte tro. Många här verkar dock ovan vid att tala om tro, jag tror på en sekulär stat.

Men vi måste kunna förhålla oss till när en grupp pekas ut, förföljs och attackeras just för att de är en religiös minoritet. Det är dock politikens ansvar att hantera problem och rättsväsendet har att ställa skyldiga till ansvar.   

Minoriteters rättigheter ska skyddas i de samhällen de lever i. Det gäller bla de kristna, kopterna i Egypten, så när jag fick som ett av nödropen dessa rader vill jag förmedla dem vidare.     

"What I know, there was about 85 Christian Places (Churches, Schools, clubs and social buildings) had been attacked by MB, 35 Church was attacked , they set fire in about 20 of them, some of that churches was very old more than 1000 years old they also highjack 10 nuns (female teachers at a Christian school) for a few hours where they sexually harass them !!! Finally they also attacked and stole a Museum in south of Egypt (Mallawi - Menia ) and destroy a priceless ancient pieces."

Kristna har en historia i Mellanöstern sedan sin begynnelse och de ska också ha en framtid sida vid sida med sina grannar i Egypten och regionen. Men de behöver känna stöd, vem skänker sitt till Kopterna?  

För övrigt, finns den multireligiöst sinnade kyrkopolititikern som vill något för stöd till Egyptens kopter. Svenska Kyrkan har sedan länge samverkan med Egypten. Nu står Kyrkan inför ett val vilket ger tillfälle till samtal samtidigt som kopter befinner sig i en svår sitaution, varför inte ett vallöfte om att lova en utsänd till Kario?       

Slöjdebatten går igen

Hög arbetslöshet och ofrivillig deltid, sjunkande resultat i skolan, äldre vårdbehövandes oro mför vardagen, bostadslöshet och brist på bostäder för hotade kvinnor mm det finns en lång rad viktiga samhällsfrågor som i hög grad berör kvinnor, ställ krav på att konventionen mot våld mot kvinnor den sk Istanbulkonvetnionen ska ratifiseras!

Men några feminister och islamister har i samverkan annat för ögonen. De som vill polarisera och splittra samhället vet att utnyttja den fundamentalistiska våg som sköljer över Europa. Samtidigt vacklar samhället i sin hållning till extremister. Jag menar att demokrater och särskilt feminister tydligt måste ta ställning mot extremism. Då extremism drabbar kvinnor extra hårt.

För såväl kristna som muslimer, troende eller inte troende, religionen har satt djupa spår i vår kultur och i vårt sätt att leva. I en föränderlig värld där många bor långt ifrån den plats där föräldrarna levde ger det en trygghet att känna sina rötter. Men trygghet i sin egen identitet är det lättare att med öppet sinne möta andas kultur. I ett mångkulturellt samhälle blir det uppenbart hur mycket som ändå är gemensamt i olika religioner och vitt skilda kulturer. Dessvärre finns det även fanatiskt troende som försöker utnyttja kulturell tillhörighet för att skapa separation och kontroll.

Men kärnan är inte vad som står i de religiösa urkunderna, utan att i den kultur vi alla - oavsett ursprung - är med och skapar möten. Genom att täcka ansikten begränsas vägen till att skapa kontakt. Ändå ett val för en del kvinnor men för alla finns inte detta egna val.  

På Västerortsskolan i Stockholm förbjöds kvinnliga eleverna att bära heltäckande slöja under lektionerna och för det anmältdes skolan till Diskrimineringsombudsmannen. Jag menade att skolan gjort rätt men det blev en delvis hård debatt. Heltäckande slöja är ett sätt att utestänga kvinnan från kontakter med andra människor än den närmaste familjen och samtidigt ett personligt val av olika skäl. Alia Kahlifa (syster till Anas Khalifa) och Leila Mahmoud framförde också sin syn i debatten. Sjal, hatt eller keps, ja det finns mycket att pryda och täcka sitt huvud med för såväl män som kvinnor.

Det är flera aktörer bakom det sk Hijab-upproret som stödde ansiktsslöja i undervisningssituationer och som agerade för huvudduk på nyhetsankare i SVT. Debattens fåror går igen utifrån olika personers erfarenheter och drivs igen av samma kretsar. Inom kort väntas svar från FN på kritiken i rapporten som SVT tar upp i inslaget här  http://www.svt.se/kultur/svt-far-kritik-for-forbud-mot-huvudduk

 

Jag skulle vilja se en vidare analys av media än dessa okritiska rapporter från utspel utan att de sätts in i ett sammanhang för läsarna. Vill  påminna om min text http://www.newsmill.se/artikel/2013/02/11/jag-anklagar-schyman-f-r-att-svika-kvinnor-med-invandrarbakgrund

Vi ser exempel på det i media när det efter varje liten kulturkrock dyker upp fundamentalistiska uttolkare av islam som omöjliggör varje praktisk lösning på problem. Genom att ge extremisterna utrymme i samhällsdebatten legitimeras deras tolkning av islam och de blir förebilder för unga muslimer som växer upp i Sverige utan djupare kunskaper om sina föräldrars kultur och religion. Islams utveckling i Europa riskerar därigenom att bli mer fundamentalistisk än i Asien. För Europas miljontals muslimer blir livet svårare att leva på grund av fördomsfullhet och rasism. Samtidigt vet de bättre än Europas urbefolkning vilket hot islamska fundamentalister utgör, då många redan upplevt deras förtryck i sina ursprungsländer. Men som alla åsikter, finns även dessa i vårt samhälle.

Kristna extremister känner vi igen när vi ser dem. Liksom skillnaden mellan små samfund som inte är representativa för kristendomen och stora världsvida kyrkor. Svårigheten i dessa fall är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom dessa samfund riskerar att berövas sina rättigheter. När det gäller muslimer är problemet att kunskapen om islam är så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd tillåts representera hela den muslimska befolkningen. De som är mest högljudda och ihärdiga är nämligen ofta just extremister.

För att bryta denna utveckling måste vi för det första sluta att övertolka varje problem som har minsta anknytningen till religion, se igenom polariserade agendor. Därigenom kan vi minska den arena extremisterna verkar på. För det andra måste vi skapa fler forum för möten och samtal i det svenska samhället.

Fö tog jag nyligen upp hatbrott i riksdagen och har skrivit ett inlägg på temat i lokal media

Undantagsstillstånd har proklamerats i Egypten.

Ikväll blöder mitt hjärta av oro för Egypten. Mer våld löser inte de politiska- och socio-ekonmiska utmaningar Egypten står inför, tvärtom fördjupar det misstron mellan grupper och denna dags tragiska händelser riskerar leda än mer våld och att våldsamheterna sprider sig. Många egyptiers hopp om att presidentvalet skulle befria Egypten från militärstyret har grusats, men det finns ingen väg bakåt.

El Baradei har avgått som vice president och har även konfirmerat att militärens säkerhetsstyrkor tagit makten i landet. Nu kärvs ett aktivt diplomatiska arbete och att landet åter slår in på en demokratisk väg. Vi ser en djupt oroande utveckling i Egypten. Döda demonstranter, uppgifter gör gällande att 16 Kyrkor satts i brand. Samtidigt sätts människoliv och ett uråldrigt kulturarv i fara, fler kopter kommer att försöka lämna landet. Muslimska Brödraskapet ska fördömas för attacker mot koptiska kyrkor och enskilda.

Muslimska Brödraskapet har att ta ansvar även om de upplever sig utmanade eller tom utmanövrerade, att gå under jorden borde inte ses som ett alternativ, till att presentera ett politiskt program och att förhandla. En mardröm vore om jihaddister började strömma till från andra länder.  

Hanna Aboul Ghar, barnläkare och en av grundarna av det socialdemokratiska partiet har tidigar sagt att "Mubarak var vår första fiende men nu kämpar vi också mot islamisterna, som är precis lika korrupta och högervridna. Brödraskapet hade haft makten i tre månader när de ville stoppa förbudet mot kvinnlig könsstympning för att ta ett exempel av deras kontroversiella lagförslag.

En social och ekonomisk utveckling nödvändigt i Egypten och för att landets unga, som till en stor del är arbetslös, ska kunna känna framtidshopp. Utan framtidshopp blir vägen mot demokrati ännu svårare. Det är endast politiska lösningar som kan ge svar på politiska frågor. Politiska fångar ska släppas, våld fördömas och krav på fri media ska upprepas '- We've never seen in Egypt's history this many attacks against journalists' http://blog.foreignpolicy.com/posts/2013/08/14/two_journalists_dead_in_cairo_as_press_targeted_in_clashes.    
Egypten har att vårda den enighet man uppvisade på Tahir-torget 2011 och har själv ansvar för sitt land och att leva upp till sina åtagande som en del av det internationella samfundet – FN, Afrikanska Unionen, AU och Arabförbundet. Statement by EU High Representative Catherine Ashton on the latest developments in Egypt

http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/138584.pdf

Omvärlden måste stödja vägen till en fungerande rättstat och för fungerande demokratiska institutioner, fria media och att bidra med de resurser som krävs för att kunna genomföra fria och rättvisa val, politiska reformer behöver stå i centrum för utvecklingen och en konstitution med bred folklig förankring formas, korruption måste bekämpas. 

Politiska reformer behöver stå i centrum för utvecklingen i de nordafrikanska länderna men  vi socialdemokrater menar samtidigt att ekonomisk och social utveckling är avgörande för möjligheten att skapa en övergång till ett hållbart demokratiskt samhälle. Att oroa sig för hungeruppror är inte längre orealistiskt.  

I Egypten utryckte människorna 2011 att de hade fått nog av förtryck, maktmissbruk, fattigdom och korruption. Deras krav på mänsklig värdighet nådde från Tahir-torget, via media, twittter och TV-kameror. EU och USA har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behoven av demokrati och mänskliga rättigheter. Mubarak hade hållits under armarna i utbyte mot att de hållit tillbaka extremistiska krafter, begränsat flyktingströmmar och garanterat stabilitet. En kontraproduktiv politik istället för att stötta en verklig och hållbar utveckling. 

Har sedan dess upprepat kravet på att EU och Sveriges regering i handling måste står upp för de värderingar som utgör unionens fundament. Vi socialdemokrater menar att de olika samarbetsavtal som EU har med EU måste innebära en tydlig koppling till demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter.

Socialdemokraterna sa kort efter revolutionen 2011 att Sveriges stöd till Egypten de skulle bygga insikten om behovet av kvinnors delaktighet. Vi ville fokusera på att bidra till att kvinnor ges möjlighet att göra sina röster hörda i den samhällsomvandling som vi såväl såg som nödvändig som något vi ville stödja. Kvinnornas erfarenheter och syn på hur samhället ska förändras kan utgöra en förändringskraft som behövs. Tillsammans med främjandet av framväxten av ett starkt civilt samhälle. Främjande pga att fett fritt civilsamhälle med organisationer är svagt utvecklade i arabvärlden, inte minst pga att de var förbjudna som i Egypten. Vi sa att Sverige borde frigöra den väntade biståndsökningen till en satsning på dessa två områden, kvinnors delaktighet i samhällsomvandlingen samt stöd till svenska folkrörelsers arbete för ett civilt samhälle i Nordafrika. Vi har fört en aktiv politik och tog ställning medan regeringen Reinfeldt hukade sig och svek demokratikämparna.   

Själv hade jag förmånen att medverka hemma hos Nawal AlSadawi när initiativet till att återstarta The EgyptianWomen's union togs. Snabbt bildades det socialdemokratiska partiet, på twitter @ Egy-SDP, med ett aktivt kvinnoutskott och nyligen kom också beslutet om The Arab Social Democratic Forum (ASDF).

Egypten behöver politiska partier som såväl kan ta ansvar som av väljarna ställas till ansvar.

För övrigt, en av alla läsvärda texter som kommer ikväll http://www.theguardian.com/commentisfree/2013/aug/14/egyptians-paying-price-brotherhood-army

Annie Lööf (C) ser spöken istället för verkligheten

I ett inlägg på debattplats (13 08 01) kastar Centerns partiledare Annie Lööf ur sig att Socialdemokraterna hotar svensk turistnäring. Annie konstaterar att besöksnäringen ökade med nära fem procent under fjolåret.

Det är bra att Annie noterat ökningen. Viktiga upptäckter är vanligtvis inte hennes bästa sida. Det har inträffat en hel del övertramp inom den verksamhet hon äger ytterst ansvar för. De omdömeslösa representationskostnaderna på näringslivsdepartementet sprang iväg rejält utan att det bekom ministern ett dugg och när tabloidpressen begärde ut festnotorna för granskning gick underlaget iväg till fel medier.

Misstagen har varit så grava att Annie till och med suttit och ljugit i konstitutionsutskottet. Dessutom av allt att döma medvetet eftersom hon hårt pressad hasplade fram elva ursäkter. I samma förhör.

Hennes iakttagelseförmåga är således inte stark. Att hon plötsligt ser spöken som skrämmer iväg turister, och hävdar att dessa gäckande varelser skulle uppstå beroende på en socialdemokratisk politik, känns därför bara fånigt.

Fakta i målet är att nedsättningen av arbetsgivaravgiften dömts ut av Finanspolitiska Rådet, Konjunktursinstitutet och IFAU. Lika ineffektiv anses den sänkta restaurangmomsen vara. Reduceringen avfärdas generellt som ett förtäckt bidrag i branschen.

Annie skulle göra klokt i att fästa blicken på väsentligheter. Medan Alliansen envist håller fast vid en allenarådande tro på sina tandlösa insatser dras Sverige med en arbetslöshet på mer än 400 000 människor. Många är ungdomar. Så många att det krävs en satsning som omfattar långt mer än svensk besöksnäring.

Socialdemokraterna vill skapa fler jobb för Sveriges unga. För att bekämpa ungdomsarbetslösheten föreslog vi en satsning redan till innevarande år på yrkesintroduktionsjobb, på obligatorisk sommarskola och kommunala sommarjobb. Och i budgetmotionen för 2014 lägger vi fram fyra viktiga reformer: fler jobb i nya och växande företag, 90-dagarsgaranti för unga, extratjänster i form av riktiga jobb för långtidsarbetslösa inom välfärd och ideell sektor och mindre klasser.

För att finansiera våra förslag gör vi omprioriteringar. Vi vill avveckla ettårsgymnasiet och regeringens urbana prestationsbidrag samt trappa ner projekten Matlandet och Skogsriket.

Matlandet är ett paradexempel på ett borgerligt fiasko. I Eskil Erlandssons matland har 15 000, eller vart femte heltidsarbete i jordbruket, försvunnit sedan han tillträdde som landsbygdsminister. I Jönköpings län har sysselsättningen, enligt Jordbruksverkets statistik, minskat under Eskils styre med 23 procent.

Det är bättre att ta itu med verkligheten än att skåda inbillade faror. Det finns lika lite anledning att tro på ”röda spöken” som på centerpolitik.

publicerat i Värnamo Nyheter / Carina Hägg, riksdagsledamot S, Värnamo

De förblindade i den brittiska vänstern

Ibland känns debatten i Sverige väl nationell. Så jag vill nämna två rapporter som visar andra sidor av samtal och analys. Den ena rapport är Enimies Not  Allies: The Fari-Raight och finns att ladda ner på nätet och har även förekommit i den svenska debatten. Den andra rapporten Siding with the Oppressor: The Pro-Islamist Left (http://www.onelawforall.org.uk/wp-content/uploads/SidingWithOpressor_Web.pdf) är mer okänd i Sverige rmen sprids via nätet. Och dess ansats, varför flörtar vänstern med politisk islam som politiskt ligger utmed högerskala politiskt, är värd att lyfta fram.

 

Sammanfattningsvis kan sägas att rapporten kritiserar vissa delar av den brittiska vänstern för att samarbeta med och vara blinda för islamistiska organisationer. Ändå försvarar dessa islamister förtryck av homosexuella, antisemistiska uttryck och stöder diktaturer. Men oheliga allianser med islamister har vi mer eller mindre sett utryck för i den svenska mediadebatten men också inom etablerade demokratiska partier på den politiska skalan. Vi kan tex ta FP, som brukar hålla ett högt tonläge mot antisemistiska utryck, men är helt tysta om den sfvär ledningen som har/haft koppling till MMRK mfl org. somt har svårt att välja umgänge.

 

Men rapporten beskriver mer än förklarar att vänsterföreträdarna antingen försvarar "muslimer" mot rasistiska partier eller söker alliera sig med islamister mot imperialism i allmänhet och USA i synnerhet. Det är alltså en sorts försvar av alla som står upp mot USA och/eller Israel. Författaren anser också att man därmed gör islamisterna till företrädare för alla muslimer och försvarar förtryck av oliktänkande. Så långt borde paralleller kunna dras till Sverige.

 

Men man ska ändå fundera över hur lite relevant rapporten är för svenska förhållanden. Alla exempel är brittiska och i många fall ganska perifera och den trotskistiska rörelsen Socialist Workers Party ges utrymme. Kanske kan man jämföra med svenska Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv då de verkar jobba med samma sorts metoder.

SWP var tongivande inom rörelsen Stop the War Coalition som protesterade mot Irakkriget. Den rörelsen samarbetade med The Muslim Association of Britain, som författaren anser är en gren av Muslimska Brödraskapet. Ur dessa rörelser växte också ett parti som heter Respect Party med Yvonne Rideley som känd företrädare fram. Även Unite against Fascism, kan det vara en brittisk variant av AFA?, har band dit. Den mer framträdande etablerade politiker som kritiseras är Ken Livingstone, Londons förre borgmästare och då framförallt för att han tagit emot och försvarat en egyptisk islamist, Qaradawi, som kallat Förintelsen ett straff från Gud och försvarat företeelser som lindrig hustrumisshandel och könsstympning. Men rapporten peka för övrigt inte på tyngre politiska aktörer i GB. 

Fö har Islamiska Förbundets ordförande hävdat, citat "Yousef Al-Qaradawi är världens mest framstående muslimske teolog som går att jämföra med påven."
http://www.expressen.se/nyheter/tar-kraftigt-avstand-fran-antisemitiska-uttalanden/
 http://www.independent.co.uk/voices/comment/why-is-the-left-so-blinkered-to-islamic-extremism-8679265.html

De som, välj själv, släpat eller släppt in problemet, har också att ansvar för att städa upp.

Diskussioner har klätts i höger och vänster-skala men mer sällan har det legat någon relevans i den ansatsen. Den debatten har dock skymt en verklig ideologisk kamp. Under ytan har det under år pågått en annan mer påtaglig dragkamp men som kom i dagen först genom frågan om vilka som ska ingå i Socialdemokratiska partistyrelse. Men de flesta undrade yrvaket vad som hände? Den efterföljande debatten visade tydligt att sidoorganisationer och ledande personer inom arbetarrörelsen inte hade redovisat sina vägval, vilka ideologiska strömningar man främjade, vilka organisationer man samverkade med och vilka kontakter hade man istället val bort? 

 

Fortfarande finns ingen analys, ingen debatt, redovisning eller uppgörelse. Men att vänta ut och åter hoppas att kunna gå vidare med främjandeverksamheten, kommer inte att fungera längre. Genom att val av kontakter kom i dagen gjordes det samtidigt synligt vad debatten bottnade i, det kan inte osynliggöras igen. Det hjälper heller inte längre att ”skjuta budbärare”. Men tro inte annat än att man fortsätter, men något undantag, att flytta fram positionerna personmässigt.  

Tar inte arbetarrörelsen själv i frågan är frågan av den arten att man kommer att granskas utifrån. Jag förväntar mig däremot inte att andra partier kommer att granskas på ett likvärdigt sätt, det finns högre förväntningar på socialdemokraterna och det ska vi vara stolta över. Höga förväntningarna som visar på förtroende, men som också förpliktigar.  

 

Lyssnade nyligen på företrädare för islamister som berättade om vilka goda kontakter de har med media och hur de jobbar för att sätta den bild de vill ge. Kan bara ge dem mitt erkännande till framgångar men däremot inte till de journalister och opinionsbildare som står på på den kontaktlistan. 

 

Jag möter tre huvudkategorier i debatten, de som menar att det endast är individen och familjens beslut, kulturrelativistiska förnekare samt feminister som inte förmått göra en maktanalys och därför tappat politisk riktning. Den senare med oheliga alliansen är svårast att förstå drivkraften bakom, men likväl ett faktum. Att ställa frågan, som jag gjort, varför feminister stödjer islamister väcker vrede, inte minst  bland kvinnorna själva. Men frågan varför feministiska kvinnor vurmar för islamistiska män måste fortsätta ställas och borde ställas av fler. För inte kan vi acceptera diskriminering av kvinnor pga att de har muslimsk tillhörighet, eller hur?  

Vi har också en bit kvar innan delar kopplas ihop till en kedja av händelser. Vi kan läsa nyheter från Syrien som förfärar oss, denna gång nyligen i SvD mot kurder. Nu ser jag den klick kurder här som vägrat att ta avstånd från våld som politisk metod men som också tagit rygg på islamister, dansa över sociala media i försöken att byta fot och trampa ner spåren efter sig. Tar dödsdomarna i Hamas Gaza även död på flumbegrepp som ”folkhemsislamister”? Det är inte islamofobi att peka på rekrytering av jihaadister, det är att bry sig om de unga och ta ansvar, ställ istället frågor om varför så många deltar från just Sverige och om de begår krigsförbrytelser. Och kom inte åter till mig med påstående om att näthat endast kommer från ett håll, har nämnligen en bunt klipp som motsäger detta.     

 

Politiska frågor ska ges poliitska svar. Men kommer de som under år främjat isalmister, män och kvinnor, dra ett streck och ruska på sig och bara gå vidare med andra frågor eller kommer man att fortsätta den inslagna vägen. Valen av vägar kommer att se olika ut beroende på granskning, omständigheter som vilket gynnar ens karriär, tillhörighet av nätverk och personlig övertygelse. I vårt samhälle får så gott som alla åsikter rymmas, ytradefriheten ska skyddas, organisering är fri. Samtidigt ska en rörelse i varje tid hålla rent i fanan. Notera, dessa strömningar har heller inte växt fram underifrån i medlemsleden. De som, välj själv, släpat eller släppt in problemet, har också att ansvar för att städa upp. 

 

För övrigt ger signeradet med "Socialdemokrat och antirasist" som sprider sig ett osäkert ideologiskt intryck. Ett oskck. Att vara socialdemokrat är att stå för alla människors lika värde, rasism kan aldrig accepteras.   

Nyföretagarbarometern

Just Jönköpings län förknippas ofta med driftiga entreprenörer och starka små och medelstora företag. Det är oroväckande att se att den kopplingen nu försvagas ytterligare.

Nyföretagarbarometern visade att nyföretagandet i landet sjönk under hela 2012. Dessvärre höll den negativa trenden i sig under det första kvartalet 2013. I Jönköpings län har endast 859 företag startats hittills i år mot 985 samma period förra året. Det är en minskning med 12,8 procent.

Det skapas alldeles för få nya jobb i Sverige i dag. Ska vi klara skolan, välfärden och omsorgen i framtiden måste vi få fram nya jobb i den privata sektorn. Även i ett europeiskt perspektiv sticker Sverige ut. Arbetslösheten är högre här än i jämförbara länder. Därför är det särskilt angeläget att fler tar steget och startar företag.

Just Jönköpings län förknippas ofta med driftiga entreprenörer och starka små och medelstora företag. Det är oroväckande att se att den kopplingen nu försvagas ytterligare. Villkoren för företagande i Jönköpings län behöver förbättras och utveckligen tas på allvar av regeringen?

Bolagskapningar

Vilka åtgärder kan vidta för att komma till rätta med problematiken med Bolagskapningar?

Företagare har utryckt oro och under den senaste tiden har så kallade bolagskapningar även uppmärksammats i medierna. Det kan räcka med att fylla i blankett hos Bolagsverket för att ta över någon annans företag. Enligt uppgift rör det cirka 100 fall om året där det faktiskt är fel styrelse som registreras hos Bolagsverket.

Rent praktiskt går det till så att en bedragare genom förfalskade dokument och namnteckningar uppger att det ska ske vissa förändringar i ett befintligt bolag. När firmatecknare, styrelse och bolagets adress ändrats kan de förfalskade uppgifterna enkelt användas till bedrägerier. Dessa förändringar kan dessutom ske utan ägarens medgivande. Det är allvarligt att sådana luckor förekommer i Bolagsverkets regelverk men också regeringens ansvar att agera.

 

 

Nyföretagande sjunker

Statistik från Tillväxtanalys visar att nyföretagandet i Jönköpings län minskade med åtta procent under årets första kvartal jämfört med samma period ifjol. Nedgången är generell över hela landet med undantag av Blekinge och Södermanland. Under årets första kvartal startades 19 438 nya företag i Sverige – jämfört med 20 117 under samma period 2012. Anna Bjarnle, verksamhetsledare för Nyföretagarcentrum i Jönköping, menar att minskningen i Jönköpings län främst beror på konkurrensen. Men Näringsminisnter Annie Lööf (C) fortsätter nöja sig med dessa siffor.

Tidigare i år fick Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) förödande kritik för de miljardsatsning på olika matprojekt som delats ut sedan 2008 av angivna skäl som att skapa svenska jobb. Ingen vet säkert vilka effekter stöden haft. http://www.dn.se/ekonomi/miljardsatsning-pa-mat-far-fran-kritik/ Man hävdar att det är osäkert om satsningen någonsin går att utvärdera. Tidigare hade jag skrivit ett inlägg om Matlandet, publicerades också här. Nu vet jag att min kritik inte var för hård, tvärtom var den väl hovsam.

Och hovsam finns ingen anledning att vara mot regeringen och dåvarande näringsminister (C) för Noun-affären. Efter nedskrivningarna av Nuon-verksamheten har 42 procent av värdet gått upp i rök sedan Vattenfalls köp 2009. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven vill att en "haverikommission" granskar affären, instämmer.

Rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, har i sommar hävdat att de 36 miljarder kronor som betalats ut till svenska bönder de senaste åren gjort liten eller ingen nytta. Men Jordbruksverket slår tillbaka och menar att kritiken är överdriven och att pengarna används till att hålla landskapet öppet, något många önskar. Men när en rapport totalsågar det svenska landsbruksprogrammet vore det välkommet om Jordbruksminister Erlandsson på ett trovärdigt sätt kunde ge sin bild och ta ansvar.

Det är inga framgångar som redovisas för regeringen och C:s näringspolitik.


 

Hizb ut -Tahrir

Länge har det funnits uppgifter om att den salafistiska organisationen Hizb ut -Tahrir (HT), som finns i vår omvärld skulle försöka etablera sig i Sverige. I Danmark talade man för flera år sedan om ca 5000 sympatisörer.

 

HT förespråkar ett parallellt samhälle för muslimer baserat på strikta sharialagar och man ställer sig avvisande till integration med det omgivande samhället. Man uppmanar sina anhängare att t ex inte rösta men vad jag vet är man konsekvens och inte heller ställer upp i allmänna val. Det gör även församölinar som Jehovas Vittnen och Plymoutbröderna. De senare stöder dock sedan något år kandidater.

 

Att delta i val eller inte är upp till varje individ att hysa uppfattningar om liksom att privat tillämpa uppfattningar som även ter sig extrema för omgivningen. I ett öppet samhälle som värt får man sprida uppfattningar som går emot demokratiska värderingar och rättstatens principer.

Däremot så kan dessa uppfattningar bemötas utifrån den normativa grundsyn på demokratisk värdegrund som riksdagen ställt oss bakom. Att debattera hur samhället ska organiseras är en självklarhet i politiken.

 

Demokrati är inget "uppror mot Gud", oberoende Hens tilltalsnamn.  

Hizb-ut-Tahrir har etablerat sig i Sverige.   

Internationella minnesdagen för kommunismens- nazismens- och andra totalitära ideologiers offer

Sedan i vintras har en vänsterextrem grupp genomfört ett 30-tal attacker mot meningsmotståndare i Mälardalen. Gruppen har attackerat bostäder, men också samhällsfunktioner. Det har också förekommit mordförsök skriver Ekuriren http://ekuriren.se/nyheter/sverige/1.1868456-vansterextrem-grupp-bakom-mordforsok

Den 23 augusti infaller den internationella minnesdagen för offren för kommunism, nazism och andra totalitära ideologier. Samtidigt är min bild att bland dagens unga har kunskapen om kommunismens namn fallit tillbaka. Att de sk Kirunasvenskarnas öde finns dokumenterade i bokform kan vi tacka Kaa Enbergs författande för. Lyfte själv upp detta stycke historia för några år sedan och har träffat anhöriga till offren. Även svenskar lockades av kommunismen men också drabbades.

Beklämmande att våld i kommunismens namn fortfarande begås i Sverige. Det åligger varje generation att bygga vidare på vunna framsteg för våra barn och barnbarns skull. Då må vi också berätta och ge redskap för kunskap och förebyggande arbete.  
 

Enligt Ulf Dalquist, forskningsansvarig på Statens medieråd, finns ett avdramatiserat förhållande till våld som politiskt verktyg, bland såväl höger- och vänsterextremister. Vilket oroar.

För att lyfta upp dessa frågor kan man ta stöd i antagna resolutioner och texter från regional organisationer, OSCE:s parlamentariska församling och Europaparlamentet men främst från Europarådet också benämnd som ”Europas hus för mänskliga rättigheter” Europarådets parlamentariska församlings resolution från 2006

RESOLUTION 1096 (1996)1 on measures to dismantle the heritage of former communist totalitarian systems

---

1.The heritage of former communist totalitarian systems is not an easy one to handle. On an institutional level this heritage includes (over)centralisation, the militarisation of civilian institutions, bureaucratisation, monopolisation, and over-regulation; on the level of society, it reaches from collectivism and conformism to blind obedience and other totalitarian thought patterns. To re-establish a civilised, liberal state under the rule of law on this basis is difficult - this is why the old structures and thought patterns have to be dismantled and overcome.

2.The goals of this transition process are clear: to create pluralist democracies, based on the rule of law and respect for human rights and diversity. The principles of subsidiarity, freedom of choice, equality of chances, economic pluralism and transparency of the decision-making process all have a role to play in this process. The separation of powers, freedom of the media, protection of private property and the development of a civil society are some of the means which could be used to attain these goals, as are decentralisation, demilitarisation, demonopolisation and debureaucratisation.

3.The dangers of a failed transition process are manifold. At best, oligarchy will reign instead of democracy, corruption instead of the rule of law, and organised crime instead of human rights. At worst, the result could be the "velvet restoration" of a totalitarian regime, if not a violent overthrow of the fledgling democracy. In that worst case, the new undemocratic regime of a bigger country can present also an international danger for its weaker neighbours. The key to peaceful coexistence and a successful transition process lies in striking the delicate balance of providing justice without seeking revenge.

4. Thus a democratic state based on the rule of law must, in dismantling the heritage of former communist totalitarian systems, apply the procedural means of such a state. It cannot apply any other means, since it would then be no better than the totalitarian regime which is to be dismantled. A democratic state based on the rule of law has sufficient means at its disposal to ensure that the cause of justice is served and the guilty are punished - it cannot, and should not, however, cater to the desire for revenge instead of justice. It must instead respect human rights and fundamental freedoms, such as the right to due process and the right to be heard, and it must apply them even to those people who, when they were in power, did not apply them themselves. A state based on the rule of law can also defend itself against a resurgence of the communist totalitarian threat, since it has ample means at its disposal which do not conflict with human rights and the rule of law, and are based upon the use of both criminal justice and administrative measures.

5.The Assembly recommends that member states dismantle the heritage of former communist totalitarian regimes by restructuring the old legal and institutional systems, a process which should be based on the principle(s) of:

i.demilitarisation, to ensure that the militarisation of essentially civilian institutions, such as the existence of military prison administration or troops of the Ministry of the Interior, which is typical of communist totalitarian systems, comes to an end;

ii.decentralisation, especially at local and regional levels and within state institutions;

iii.demonopolisation and privatisation, which are central to the construction of some kind of a market economy and of a pluralist society;

iv.debureaucratisation, which should reduce communist totalitarian over-regulation and transfer the power from the bureaucrats back to the citizens.

6.This process must include a transformation of mentalities (a transformation of hearts and minds) whose main goal should be to eliminate the fear of responsibility, and to eliminate as well the disrespect for diversity, extreme nationalism, intolerance, racism and xenophobia, which are part of the heritage of the old regimes. All of these should be replaced by democratic values such as tolerance, respect for diversity, subsidiarity and accountability for one's actions.

7.The Assembly also recommends that criminal acts committed by individuals during the communist totalitarian regime be prosecuted and punished under the standard criminal code. If the criminal code provides for a statute of limitations for some crimes, this can be extended, since it is only a procedural, not a substantive matter. Passing and applying retroactive criminal laws is, however, not permitted. On the other hand, the trial and punishment of any person for any act or omission which at the time when it was committed did not constitute a criminal offence according to national law, but which was considered criminal according to the general principles of law recognised by civilised nations, is permitted. Moreover, where a person clearly acted in violation of human rights, the claim of having acted under orders excludes neither illegality nor individual guilt.

8.The Assembly recommends that the prosecution of individual crimes go hand-in-hand with the rehabilitation of people convicted of "crimes" which in a civilised society do not constitute criminal acts, and of those who were unjustly sentenced. Material compensation should also be awarded to these victims of totalitarian justice, and should not be (much) lower than the compensation accorded to those unjustly sentenced for crimes under the standard penal code in force.

9.The Assembly welcomes the opening of secret service files for public examination in some former communist totalitarian countries. It advises all countries concerned to enable the persons affected to examine, upon their request, the files kept on them by the former secret services.

10.Furthermore, the Assembly advises that property, including that of the churches, which was illegally or unjustly seized by the state, nationalised, confiscated or otherwise expropriated during the reign of communist totalitarian systems in principle be restituted to its original owners in integrum, if this is possible without violating the rights of current owners who acquired the property in good faith or the rights of tenants who rented the property in good faith, and without harming the progress of democratic reforms. In cases where this is not possible, just material compensation should be awarded. Claims and conflicts relating to individual cases of property restitution should be decided by the courts.

11.Concerning the treatment of persons who did not commit any crimes that can be prosecuted in accordance with paragraph 7, but who nevertheless held high positions in the former totalitarian communist regimes and supported them, the Assembly notes that some states have found it necessary to introduce administrative measures, such as lustration or decommunisation laws. The aim of these measures is to exclude persons from exercising governmental power if they cannot be trusted to exercise it in compliance with democratic principles, as they have shown no commitment to or belief in them in the past and have no interest or motivation to make the transition to them now.

12.The Assembly stresses that, in general, these measures can be compatible with a democratic state under the rule of law if several criteria are met. Firstly, guilt, being individual, rather than collective, must be proven in each individual case - this emphasises the need for an individual, and not collective, application of lustration laws. Secondly, the right of defence, the presumption of innocence until proven guilty, and the right to appeal to a court of law must be guaranteed. Revenge may never be a goal of such measures, nor should political or social misuse of the resulting lustration process be allowed. The aim of lustration is not to punish people presumed guilty - this is the task of prosecutors using criminal law - but to protect the newly emerged democracy.

13.The Assembly thus suggests that it be ensured that lustration laws and similar administrative measures comply with the requirements of a state based on the rule of law, and focus on threats to fundamental human rights and the democratisation process. Please see the "Guidelines to ensure that lustration laws and similar administrative measures comply with the requirements of a state based on the rule of law" as a reference text.2

14.Furthermore, the Assembly recommends that employees discharged from their position on the basis of lustration laws should not in principle lose their previously accrued financial rights. In exceptional cases, where the ruling elite of the former regime awarded itself pension rights higher than those of the ordinary population, these should be reduced to the ordinary level.

15.The Assembly recommends that the authorities of the countries concerned verify that their laws, regulations and procedures comply with the principles contained in this resolution, and revise them, if necessary. This would help to avoid complaints on these procedures lodged with the control mechanisms of the Council of Europe under the European Convention on Human Rights, the Committee of Ministers' monitoring procedure, or the Assembly's monitoring procedure under Order No. 508 (1995) on the honouring of obligations and commitments by member states.

16.Finally, the best guarantee for the dismantlement of former communist totalitarian systems are the profound political, legal and economic reforms in the respective countries, leading to the formation of an authentic democratic mentality and political culture. The Assembly calls, therefore, on all consolidated democracies to step up their aid and assistance to emerging democracies in Europe, in particular as far as the support for the development of a civil society is concerned.

---

1. Assembly debate on 27 June 1996 (22nd Sitting) (see Doc. 7568, report of the Committee on Legal Affairs and Human Rights, rapporteur: Mr Severin).

Text adopted by the Assembly on 27 June 1996 (23rd Sitting).

2. See Doc. 7568.

 

 

 

Kandiderar du?

En journalister bad mig ta fram en fråga som jag aktivt har arbetat för under innevarande mandatperiod och vars avsikt är att gynna invånarna i Jönköpings län. Kortfattat resonerade jag om att det är de breda frågorna som är viktigast för länets invånare, att bekämpa arbetslösheten, småföretagarfrågor, återfå en kunskapskola för alla barn och unga och så socialförsäkringssystemen. Statistiken säger oss att jämställdhetfrågor kräver ett särskilt fokus i vårt län - ett anvar jag tagit. Våld mot kvinnor är det yttersta uttrycket för förtryck av kvinnor. Områden där har lagt en rad förslag i eget namn eller tillsammans med partivänner, det är endast genom samverkan för majoritetsbeslut vi kan forma politiken. Mitt arbete i Europarådet för konventionen ska också ska leda till en ratificering till stöd för utsatta kvinnor och barn här. Ytterligare en konkret fråga jag vill lyfta fram är att mitt initiativ räddade Totalförsvarets ammunitions och minröjningscentrum, SWEDEC i Eksjö.

Nu kommer även frågorna, avvser du att kandidera för ytterligare an mandatperiod som riksdagsledamot? Jag vet att jag har den erfarenhet, energi och den integritet som behövs. Men då det är uppenbart för de som följer mig i debatten vill jag tillägga: Det jag säkert vet är att mitt ställningstagande till att kandidera inte kommer att låta sig påverkas av den kampanj som islamister fundamentalister med sypatisörer för mot mig, inte heller kommer jag att vika ner mig i sakfrågan. Tvärtom, mina inlägg och gränsdragning för vilka socialdemokraterna ska samverka organisatoriskt med har visat på vikten av fler fundera på vem och inte vem som står upp för demokratiska värden. 

Jag står på fast grund i mina värderingar, har kunskap, långvarig erfarenhet i sakfrågan och vill fortsätta bidra inom socialdemokraterna och till arbetet i riksdagens för grundläggande värden.

Vi kan inte bekämpa högerextremism separat från andra former av politisk extremism eftersom dessa idésfärer ger näring åt varandra. Här släpar det politiska samtalet efter övriga Europa, inte minst i Norge har man tydligare klarar av att föra en principiell debatt om extremism. Frånvaron av öpnna debatter har lett till okunskap vilket i sin tur gynnar extremister och partipolitiska uttryck. Förtryckande ideologier som inte står upp för för det öppna samhälle bör och ska granskas. Konstaterar samtidigt att det påfallande ofta sätts sätts likhetstecken mellan muslimer och politisk Islam, islamism och Islam och vilket är okunnigt och diskriminerande. Islamister speglar inte breda uppfattningar i samhället och förreträder inte muslimer. På samma sätt vägrar jag som kristen att företrädas av högerkristna och än mindre våldsbejakande extremister. Genom hela vår historia har socialdemokraterna tagit striden på alla nivåer i vårt samhälle för allas lika värde, från arbetsplatser i länet till utrikespolitiken. Men en inklunderande debatt, öppenhet och ställningstagande kommer riktningen att ändras och följa den väg jag stakat ut ut. Än är det en bit kvar men tycker mig dock se tecken till en mognare debatt. 

fö skriver:

Norell i GP http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1871467-terrorexperten-rekryterarna-jagar-nya-krigare-i-goteborg 

och Arpi intressant här http://blog.svd.se/ledarbloggen/2013/08/06/moskeer-uppmanar-till-jihad-i-syrien/ 

 

Östra Kongo, DRK

Det krävs en trovärdig politisk process för att kunna avsluta krisen i Demokratiska republiken Kongo. Såväl grundorsakerna till det cykliska våldet i landet som dess konsekvenser behöver uppmärksammas men kräver också en lösning. Jag välkomnar humanitärt stöd och kapacitetsuppbyggnad.

Framväxten av politiska partier kan liksom civilsamhället stödjas. Idag finns frågetecken men näringslivet kan med åtgärder utgöra en del av samhällets utveckling. Landets egna säkerhetsstrukturer behöver förstärkas till skydd för de mänskliga rättigheterna. Men under sommaren har oroande rapporter över den bräckliga fredsprocessen kommit från östra Kongo. Stöd från FN, regionen med Afrikanska Unionen, AU, EU med Sverige är viktigt. Kommer regeringen att upprätthålla kompetens för bedömningar av Stora Sjöregionen och förstärka stöd till östa Kongo?

Oroande rapporter har duggat tätt även över Sverige under sommaren men Utrikesminister Carl Bildt har valt att vara tyst om utvecklingen i Kongo, DRK, men nu kommer jag att kräva svar i riksdagen om regeringens bedömning av utvecklingen.

Åtgärder mot radikalisering och terrorism

Sverige har signerat tretton multilaterala konventioner om terrorism och därmed samtidigt förbundit sig att samverka med andra för att motverka terrorism. Jag har tidigare pekat på problematiken med ensamresande krigare och efterfrågat regeringens åtgärder på området. Och sedan dess har problematiken dels växt, dels alltmer kommit i dagen. Men frånvaron av förebyggande initiativ som överväganden om lagförstärkningar kvarstår.

Det förebyggande arbetet mot radikalisering behöver förstärkas. Anledningarna till att personer reser från Sverige till konfliktområden i syfte att få träning i väpnad strid, och även delta i strid, måste tas på större allvar. Unga mister liv, svenskar deltar i verksamheter som inte främjar demokratibyggande värden och respekt för mänskliga rättigheter. Vi kan även utgå från att bidrag till finansiering av extremistiskt våld förekommer. I några fall framkommer även koppling till terrorism. 

Att Säkerhetspolisen arbeta aktivt med att förebygga att personer åker utomlands för att delta i väpnad strid samt därefter med att bedöma om en person utgör något hot när han eller hon återvänder till Sverige är viktigt. Men jag vill understryka att ansvaret i samhället är bredare än så. Regeringen har att bedöma vilka opinionsgrupper man legitimerat. Regeringen har också att förstärka den nationella strategin mot terrorism med åtgärder.

Det är dags att uppreppa frågan, vilka åtgärder avser regeringen vidta för att förstärka en nationell strategi mot terrorism?

Antisemitism i Sverige

Rasism, politisk extremism och antisemitism är allvarliga samhällsproblem i som kräver förstärkta insatser och ökad vaksamhet. Vi har även ett ansvar att agera. Det finns en utbredd antisemitism som måste bekämpas varhelst den visar sig.

Jag har välkomnat offentliga manifestationer som Kippavandring liksom stödjande uttalanden. Dock görs det för lite för att bekämpa antisemitismen i Sverige och jag uppmanar regeringen att visa större engagemang. En demokratisk stat med ambitioner att vara företrädande för att bekämpa diskriminering ska ha en vital diskussion men det krävs även andra åtgärder för att kunna pressa tillbaka antisemitismen i Sverige. Det rapporteras om att Malmö redovisar ett ökat antal anmälda och dokumenterade antisemitiska attacker och detta måste tas på större allvar.

Jag menar att regeringen måste vidta åtgärder för att förstärka arbetet mot antisemitismen i Sverige.

Men skriver inte endast här, tar del i samtal och håller tal, detta är också ett ämne jag inom kort kommer att ta upp i riksdagen med regeringen - statsrådet Ullenhag (FP)

"The New Deal" konferensen för Somalia i Bryssel 16 september

Den kommande konferensen är ett viktigt steg och nu pågår diskussioner och förberedelser av rådsslutsatser pågår inför Brysselkonferensen den 16 september 2013. EU:s HR C Ashton kommer att tillsammans med Somalias president stå som värd. Hassan Sheikh Mohamud som jag själv mötte i Mogadisu har svårfattbara utmaningar att tillsamans med regeringen coh parlamentet svårfattbara stora utmaningar men har trots detta framsteg att rapprotera till konferensen. Fokus för konferensen har angetts at vara en fortsatt demokratisk och inkluderande utveckling i Somalia samt hur det internationella samfundet, och särskilt EU, kan bidra till denna. Men min bedömning är att tillsammans med den nya FN-missionen, de mänskliga rättigheterna och den humanitära situationen kommer även det aktuella säkerhetsläget upp till samtal.

Jag fortsätter lägga förslag och driva på politiken. Sverige behehöver ge tydligt stöd till ett konstruktivt och aktivt EU-engagemang i Somalia och välkomnar om regeringen vill upprätthålla ett momentum kring det internationella engagemanget vad gäller den somaliska återuppbyggnadsprocessen, vilket jag hoppas och tror. Om min bedömning att Somalia står inför en regeringsombildning för att öka dialog och stärka nationella försoningsprocessen återstår att se. Somalier understryker vikten av deras ägarskap, men än krävs samverkan och stöd från internationella samfundet. Så EU och Sverige kan utgöra viktiga aktörer för att stödja implementeringen av den somaliska regeringen och parlamentets prioriteringar.

The New Deal" är föremål för samtala mellan EU och Somalia såvväv som inom landet - http://eeas.europa.eu/delegations/somalia/documents/press_corner/20130612_en.pdf
https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=477063845711432&id=116576108426876 - New Deal Committee

En skör demokrati, stora ansträngningar och utmaningar som kräver säkerhet. Det är djupt oroväckande att antalet detonerade bomber ökar och drabbar i Mogadishu. Vi som följt Somalia vet att Al-Shabaab haft stöd bland orgnisationsföreträdare, opinionsbildare samt politiker i Sverige men just nu råder utåt kollektivt tystnad. Men hur vore det om dessa opiononsgrupper markerade sitt avstånd och tom visade stöd till en demokratisk utveckling. Oförmågan att i den svenska debatten dra slutsster mellan extrema grupper här och utrikes förhållande fortsätter förbluffa, visserligen antalsmässigt små grupper men som seglat långt bort ifrån grundläggande värden. I valet mellan att ligga lugnt eller lägga om kurs kommer flera sjökort användas.

FN skriver om samband mellan länder på Africas horn och inte minst om Eritera stöd till militanta grupper i Somalia, Al-Shabaat men ingen kommentar från regering har getts och inte heller har någon omsvängning av hållningen ang den sk diasporaskatten aviserats. 

Security Council extends mandate of monitoring group for Somalia and Eritrea http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=45492&Cr=somali&Cr1=#.UfEHno2koRc …

Disporaskatt, o oenig syn på om #Eritrea stöder Al-Shabaab? http://www.ibtimes.co.uk/articles/495268/20130729/eritrea-shabaab-somalia-diaspora-tax-horn-islam.htm#.Ufd_-KI1TTU.twitter …

- President Uhuru Kenyatta urged Africa to remain focused on rooting out Al Shabaab and stabilizing
 
- Foreign Minister Ahmet Davutoglu "Turkey won’t change Somalia policy after embassy attacks"

Börjar politiska linjer rätas ut

Håller de politiska linjern på att räta ut sig, jag kan dock konstatera att det fortfarande finns ganska liten kunskap bland europeiska politiker inbegripet svenska politiker om den globala utvecklingen inom islam och hur den påverkat Europa. Det är djupt olyckligt när debattörer inte kan skilja på Islam, muslimer och islamister. Begrepp om politisk islam är inte huggna i sten utan lär utvecklas i takt med samhällsdebatten men framförallt med den politiksa utvecklingen. Men jag upprepar, Islam är en självklar del av vårt samhälle, punkt!    

Men politikernas okunskap, ibland har det varit välvilja, men resultatet har i vilket fall bidragit till att stärka de fundamentalistiska krafterna bland svenska muslimer. Många gånger när muslimska organisationer tagit kontakt med svenska politiker och myndigheter så bortsåg man från att det var företrädare för de strikt religiösa organisationerna som kontaktade dem. Allternativet hade varit att ha en konsekvent linje som jag gjort, van att debatterat höger- och vänsterkristen politik. Tolerans måste alltid stå mot intolerans och förtryck granskas varhellst den har sina rötter.
 

Populistiska partier och tom rasistiska växer på vår kontinent och jag har hört hur språkbruket förgrovas även i mitt hemlän. Att det finns fördommar och diskriminering som drabbar muslimer bör står klart för var och en. Men det är i högre grad konkreta poltiska förslag som krävs och minder av en polariserande agenda. Efter den 11 september 2001 var det många européer som började betrakta muslimer som självmordbombare som var beredda att offra allt och alla för sin tro. I takt med att fördomarna mot muslimer ökade bland annat i Europa, förstärktes samtidigt stödet för de militanta islamistiska grupperna, speciellt bland de unga muslimerna. För den breda majoriteten muslimer i Europa blev situationen samtidigt väldigt besvärlig eftersom misstänksamheten mot dem ökade hos européerna och samtidigt blev, paradoxalt nog, fundamentalister mer eller mindre lämnade i fred av samhället med sina försök att förtrycka andra muslimer. Såväl rasister som muslimska fundamentealister talar om muslimer som en enheltig grupp, en ståndpunkt som är är lätt att punktera.
 

Jag tycker mig ändå se böjan till motreaktioner från aktörer i vårt samhälle men många är ofta svåväl okunniga som osäkra över hur de ska hantera frågan. Men framförallt har vi sett en ökad bredd av debattörer med muslimsk tillhörighet från en skala från sekulära till fundamentalistiska opinioner. Jag välkomnar en öppen debatt. Inte minst har kvinnor som tagit del i debatten reagerat mot de svenskar som förnekar hederförtryck, försvarar barnäktenskap och samverkar med fundamentalister i Mellanöstern utan att reagera för dess politik gentemot kvinnors rättigheter. Förbluffande många har hellre talat med dem som vill begränsa unga muslimska kvinnors frihet än stått upp för deras rättigheter. Vilket gett en splittrad bild inte minst för de som förväntat sig stöd för kvinnors rättighter från Sverige. Förbluffade har de sett oheliga allianser av kompisskap med fundamentalister. För mig som socialdemokrat får Sverige inte ge avkall på kvinnors rättigheter i Stockholm, i Kairo såväl som i Teheran.

Kampen mot terrorism kan inte vinnas om de värderingar den ska försvara åsidosätts och tyvärr har vi under kunnat se grova övertramp, sedan 9/11. Så frågan om säkerhet för vem behöver fortsätta ställas. Är det inte dags att regeringen reagerar mot att unga i Sverige rekryteras som jihadister? Jag har angett siffran 100 rekryerade och vi har nåtts av rapporter om fem dödade unga från Göteborg. Borde inte denna inforamtion som denna vara tillräckligt för att regering och kommuner ska agera.

Har i sommar noterat bla Jonas Gardell i Expressen om socialdemokraterna, Johan Hakelius i Aftonbladet, serien i GP och i DN på temat HBTQ med inte minst Nalin Pekgul. Johan Westerholm skriver på social media om Islam för den som vill fördjupa sig... Och det hade varit intressant om Daniel Suhonen, skrev 2011 i AB, hade kunnat fortsatta bidra till debatten http://www.aftonbladet.se/kultur/article12640062.ab

För övrigt rymmer Sverige ytterligare religioner, små samfund likväl som världsreligioner och även en och annan ateist ......  

om Somalia från Värnamo

Samtalar med boende i Somalia, det går också att hålla kontakt från Värnamo. Oroande nyheter kommer men de är luttrade efter årtiondena av krig. Ynglingen som inte har upplevt något annat än ett samhälle med våld och krig vill studera men saknar medel. Något som oroar honom mer än att antalet detonerade bomber åter ökat i Mogadishu. Staden ligger så vackert med den långa vita sandstranden utmed havet vid Adenviken och med Arabiska halvön på andra stranden. Somalias getkött är känt i regionen för sin goda smak. Men olika sorters kamelkött kan jag inte bedöma sinsimellan men det jag fick samka under mitt besök smakade väl. Men en särskild lockelse för en besökare som jag har havets frukter, skaldjur och fisken. Exportvaror över vattnet men inte minst söker sig människor på flykt den vägen för en bättre framtid. Alla båtar når dock inte andra stranden. Media i regionen beskriver hur flyktingars kroppar flyter i land, ibland ser vi också en notis här om flyktingar från Afrikas horn. Pirater finns, och Sverige är en del av insatsen för att skydda fartyg som rekommenderas att gå i konvoj. 

Landet har sedan 2013 en ny president, ny regering och ett nytt parlament. Utmaningarna går nästan inte att föreställa sig och man behöver stöd såväl internt som från regionen och omvärlden för sitt arbete. S i Sverige har kontakt med och stöder SSUP. Partiet som varit isolerat från besök utifrån pga konflikten är socialdemokratiskt och icke klanbaserat. Att få visum till besök i Europa och Sverige har heller inte varit enkelt. Men det är viktigt att politiska kontakter kan fortsätta utvecklas mellan våra länder och då behövs besöksutbyte. 

 

Många här i Sverige med rötter i Somalia vill bidra till landets utveckling men för en barnfamilj är det oftast fortfarande ett för stort steg, Ännu utgör bristen på säkerhet, tillgång till skola- hälso och sjukvård hinder. Arbetslösheten är skyhög stor men företagandet växer och såväl män som kvinnor är nyföretagare. Såväl i landet som bland utländska intresserade investerare talar men om behov av tex yrkesutbildning. Kinesiska produkter finns på marknaden, Turkiet är aktivt närvarande och utvecklar affärskontrakter och ger stöd, med säte i Nederländerna har The Atlantic Marine and Offshore Group tecknat avtal med regeringen för att utveckla kustbevakningen.

Men för att lyckas med att att utveckla näringslivet för jobb och inkomster krävs att inte våldstutvecklingen tar över . För mig är märkligt att de som stöder grupper som al-Shabab också är svenska politiker i etablerade partier, och utan att de ens får frågan, är det rätt väg, och i svenskt intresse att sympatisera med extremistiskt våld, stämmer det med partiets uttalade politik. Och är det dessa opinionsgrupper inom civilsamhället som ska stödjas med offentliga medel, jag har hävdat motsatsen. För många är min hållning märkligt nog en kontroversiell inställning. Viket är svårförklarligt för alla somalier som vill ha demokrati och som ser Sverige som en förebild. Det är inte en fråga för eller emot islam, alla somalier är muslimer, utan om att konsekvent stå upp för grundläggande värden.  

Under två decennier av krig och kaos har somaliska handlare avkrävts pengar från islamistiska rebeller och krigsherrar. Att detta var ett illa omtyckt system förstår var och en. Nu vill regeringen i Mogadishu ta in skatt. Men tanken på att betala skatt för sociala tjänster är svårförstålig för den som aldrig sett ett fungerande sjukhus eller fått möjlighet att gå i skola. Men om den somaliska regeringen någon gång i framtiden ska komma att stå ekonomsikt självständiga från utländskt bistånd och kunna tillhandahålla sociala tjänster behövs skatter. Försvinnande å privatpersoner har idag möjlighet att betala skatt men det finns företagare som kan betala skatt. Men det krävs en administrativ struktur och förutsägbarhet för skattenivå. Att arbeta med skatteuppbörd är ett riskfyllt jobb i Mogadishu. Hittills har fem skatteindrivare dödats i år och tio förra året enligt Abdullahi Artan, chef för Mogadishus kommunfullmäktige.

En ny FN-rapport bekräftar att många framsteg gjorts i Somalia men pekar samtidigt på att utvecklingen hålls tillbaka av korruption, vilket enligt rapporten är "inbäddad i alla skikt i samhället." Man har kritik mot centralbanken och Mogadishu hamn och ser en risk i den begynnande oljesektorn. Förenta nationernas Monitoring Group för Somalia och Eritrea har sagt att 80 procent av uttagen från Somalias centralbanken görs för privat bruk. Enligt Abdi Aynte, direktör för ett Mogadishu tankesmedja, The Heritage Institute for Policy Studies är korruptionen så genomgripande att den är svår att stoppa. Han för även fram förslaget att regeringen måste tillsätta en kommission för antikorruption med befogenheter att undersöka förhållanden och som uppmuntrar till öppenhet och ansvarstagande. Jag välkomnar debatten och ser fram emot regeringens reaktioner. 

 

Min bedömning är att regeringen kommer att ombildas, den diskussion som funnits från början om antalet statsråd har fortsatt. Det finns såväl för som naktdelar men presidenten har att väga in behovet att inkludera fler i processen framåt, men frågan är hur. Hotet från självmordsbombare är ständigt närvarande. Alla krafter behövs för säkerheten i landet, utan säkerhet ingen utveckling!

PS besök gärna Somalia DS

 

 

Vad vill Taliban

Det finns röster i samhällsdebatten som tycker att man ska tillmötesgå en del av talibanernas krav och därmed få fred i Afghanistan. Frågan är vilka eftergifter man i så fall ska göra, till vilket och vilkas pris. Är det kvinnor och flickors rättigheter som ska offras som så många gånger förr vid uppgörelser?

Jag hävdar att vi aldrig får acceptera att man ger avkall på kvinnors rättigheter.
 

Efter tolv år av krig, har talibanerna ännu inte presenterat någon trovärdig strategi för hur de vill avsluta konflikten - det talar om sin teologiska ideologi för att inte säga teknokratiska hållning i en till synes ändlös kamp. En del beskriver kampen mot regeringen i Kabul och "väst" i samma termer som deras fäder talade om "kriget mot Sovjet" tre decennier tidigare men nu kryddat med jihad.
 

Men vad vill talibanerna konkret med förhandlingar med Hamid Karzai och regeringen. Medan jag frågar om hur deras ide ser ut om fred, maktdelning, tillväxt, utveckling och minskad mödradödlighet fortgår rekryteringen av nya krigare in i Pakistan som enda svaret. 
 

Precis som varje människa drömmer det afghanska folket om frihet. Men när en totalitär grupp tar över samhället och kvinnor förlorar t o m sin rätt att få sjukvård tycker vi att det är omvärldens skyldighet att försvara deras rättigheter. När man läser boken "Flygande drake" och ser filmen kan man identifiera sig med det afghanska folket. Boken skildrar hur ett vanligt samhälle plötsligt förvandlas till ett totalitärt styrt skräckvälde.

Afghanistan är självmordsbombare, kvinnor utan några friheter och som mördas för att de är just kvinnor. Men medierapporteringen har också alltoftare förmedlat en annan bild, kvinnor som aktörer, modiga och kompetenta. Kvinnor är parlmentariker och presidentkandidater, leder NGOs och är tjänstemän i förvaltningar. Men båda bilderna speglar kvinnors verklighet.

Afghanska kvinnor oroar sig för att det i praktiken är liktydligt att dra bort trupper från Afghanistan med att ta bort civila FN-tjänstemän och biståndsarbetare. De menar att det inte är lugnet och freden som tar över när och om omvärlden lämnar helt, utan kriget, terrorn och en bottenlös kvinnomisshandel.

Ingen afghanska kvinna eller man som jag mött vill egentligen ha främmande militär på afghanska mark men många ser inte att landet själv ännu klarar uppgiften. Flera har vädjat om att Sveriges ska stanna, i alla fall en liten tid till. Betänk att enligt FN har över 3.000 civila dödats under årets första fem månaderna vilket är en ökning med drygt en fjärdedel så här långt. 

Kampen för kvinnors rättigheter är universell och känner inte några nationsgränser. Hur många gånger har inte stöd till politiker som visat sig bli maktfullkomliga beklagats i efterhand och eftergifter åt diktatorer ifrågasatts när facit ligger på bordet. När är det ett misstag att kompromissa med totalitära ideologier och har vi lärt något, eller gör vi misstag även idag. Vilka bevekelsegrunder har de som hårdnackat, i praktiken har hävdar att Al-Qaida ska få härja fritt, omvärlden ska inte bry sig.

 

Afghanistan kan tyckas avlägset men ingen kan räkna med att demokrati och tolerans är garanterade i vårt samhälle. Den 11/9 visade hur dödliga och farliga totalitära ideologier kan vara tusentals mil bort, i hjärtat av världens starkaste demokrati USA. Al-Qaida grupper finns spridda över världen och utgör ett hot mot enskilda människor och samhällen. Om vårt samhällssystem hotades skulle vi uppskatta att omvärlden ingrep till vårt stöd så som Sverige då skulle efterfrågad hjälpinsatser.

Även om internationell militär närvaro i Afghanistan ännu bidrar till säkerhet kommer FN:s nuvarande mandat att rinna ut. En mycket långvarig militär närvaro är heller inte önskvärd, men beslut om tillbakadragande måste baseras på situationen i Afghanistan. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan svara för säkerheten utan internationell närvaro. En viktig uppgift är att utbilda afghansk polis och militär för att afghanska myndigheter själva ska kunna ansvara för säkerheten. Samtidigt vet vi att verklig fred i Afghanistan främst kräver omfattande biståndsinsatser. Det civila stödet måste vara långsiktigt.

 

Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov och omvärlden måste öka sina civila insatser. Långsiktigt utvecklingssamarbete är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en viktig uppgift, inte minst för att säkra kvinnors deltagande i beslutsprocesserna. Det internationella samfundets övergripande strategi måste dock ändras. Endast få länder har handlingsplaner för hur FNs resolutionerna 1325 och 1820 ska implementeras. Men FN: generalsekreterare Ban Ki-moon har visat att han menar allvar och har utsett den särskilda representanter i frågor som rör kvinnors situation i krig. De militära insatserna måste inriktas på skydd av civila, vilket också slås fast i den FN-resolutionen som förlängt mandat i Afghanistant. Under President Obama ska USA lämna militärt och det gäller även en rad länder. Några har redan helt packat ihop och åkt hem.

De afghanska myndigheterna måste ta krafttag mot korruption och skapa legitimitet för samhällsfunktionerna. Men FN har en roll, inte minst för bättre samordning. Fortfarande behövs en strategi som inkluderar hela regionen, inte minst Pakistan, och dialog med olika parter i konflikten.

Afghaner försöker befria sig från krafter som hållit demokrati och utveckling tillbaka. Ytterst är det endast afghanerna själva, män som kvinnor, som kan utveckla sitt land. Vår uppgift är att hjälpa dem med detta. Själv har jag såväl mött afghanska kolleger i Sverige som besökt parlamentet i Kabul under det senaste halvåret. Och jag vill se fortsatta kontakter och samverkan mellan Sverige och Afghanistan. Glöm inte att det krävs säkerhet för NGO ska kunna verka i Afghanistan, jag minns för jag besökte Afghanistan redan under talibanernas styre. Då fanns inget parlament. Och då liksom nu förstod jag inte vad Taliban hade för plan för att utveckla Afghanistan.