Gott Nytt kamp-år till Olof Palmes tal från 1965

Lika aktullt idag, Olof Palme tal från 1965.

”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen”,

länk till talet i sin helhet

http://www.olofpalme.org/wp-content/dokument/651225_vi_och_utlanningarna.pdf

länk till delar av talet där han själv talar till musik
 
http://www.youtube.com/watch?v=FA2wroKafss

Gott Nytt  kamp-år för alla människors lika värde

Skriver med Löfven inför 2013

Världen går framåt. Länder som tidigare varit världens lågavlönade verkstadsgolv slår upp portarna till nya skolor och universitet. 

Kinesiska företag investerar i egen produktutveckling. Indiska universitet ökar antalet nyutexaminerade ingenjörer. Indonesien och Angola fokuserar på att utbilda och utveckla sin befolkning, och belönas genom en kraftig tillväxt. Lärdomen är enkel: De som investerar i sitt land och sin befolkning går framåt.

Samtidigt utvecklas Sverige inte så bra som vi borde. Inom flera områden går det till och med bakåt. Arbetslösheten stiger från redan höga nivåer. Skolresultat och läsförståelse faller. Högteknologiska industrier lämnar Sverige. Ett utav världens främsta länder vacklar under varsel och välfärdslarm. 

Unga och ambitiösa människor möter stängda dörrar. Går du till arbetsförmedlingen så måste du vänta tre månader för stöd. Vill du flytta dit jobben finns, möts du av bostadsbristen. Har du planer på att läsa vidare så riskerar dörren att stängas även där, när regeringen nu skär ned tiotusentals högskoleplatser.  

Men Sverige kan stärkas och gå framåt. Ger vi alla som är villiga att arbeta hårt chansen att leva upp till sin fulla potential så kommer vi kunna fortsätta hålla oss på en ledande position i den globala konkurrensen. 

Här är vår strategi: För det första ska vi stärka ekonomin. Det innebär mer än att ha ordning och reda. Vi ska ompröva regeringens passiva jobbpolitik som prövats i högkonjunktur och lågkonjunktur och inte satt fler i arbete. Dyra och verkningslösa utgifter som experter har dömt ut ska avvecklas. 

För det andra ska vi skapa jobb genom växande företag. Företag ska få lättare att anställa genom att slopa den andra sjuklöneveckan. Exportsatsningarna ska öka. Vi ska samla Sverige – näringsliv, akademi, fackföreningar och förtroendevalda – till en samverkan som ökar innovationskraften och röjer undan hinder för tillväxt.

 

För det tredje ska vi se till att människor är rustade för att ta de nya jobben och sluta rekryteringsgapet. Sverige behöver en befolkning som har en utbildning på världsledande nivå. De kraftiga nedskärningarna i högre utbildning ska stoppas. Planerna på 1-årigt gymnasium och en minskning av gymnasiebudgeten ska slopas. Alla unga som saknar gymnasiekompetens ska erbjudas ett Utbildningskontrakt med höga krav och god ersättning för att fullborda sin gymnasieutbildning, gärna i samband med arbete eller praktik. 

För att bryta ungdomsarbetslösheten vill införa ett Långtidsarbetslöshetsstopp för unga, som ser till att ingen ungdom kan gå utan jobb i mer än maximalt sex månader. Istället ska valet stå mellan utbildning till arbete, praktikarbete eller jobb. Fortsatt passivitet är inte ett alternativ. Vårt förslag för att ge unga jobb är kostsamt, men ungas deltagande i arbetslivet är inte bara något vi har råd med – det är det som gör oss rika. Samtidigt ska vi göra så att historien inte upprepar sig genom att minska klasserna i skolan för de allra yngsta med i snitt fem elever per klass.  

Vårt alternativ är tydligt: Kunskapsinvesteringar framför skattesänkningar. Högre utbildningsnivå framför lägre betalda jobb. Mindre klasser framför större klassklyftor. Sverige ska ha en regering som står upp för arbetande människors hopp, värderingar och intressen. 

Det är inte vårt nyårslöfte. Det är vår grundläggande idé.

 

Partiledare Stefan Löfven och Carina Hägg Riksdagsledamot

http://värnamo.nu/nyheter/nyarsbudskap-fran-s/

Röstades fram av få och representeras av än färre i Egypten

Processen för en ny konstitution har stått i skarp kontrast till den enighet som fredligt drev fram revolutionen i Egypten. Utarbetandet av konstitutionen har kantrats av problem och präglats av brist på lyhördhet, men av konfrontation och avhopp. Den konstitutionella texten har forcerats fram av den islamistiskt dominerande kommitté i den konstitutionella församlingen, utan en bred nationell enighet. Men vi ska inte glömma att ändå gick mer än 800 liv, män och kvinnor, till spillo 2011 i kampen för demokrati och att några människor även nu miste livet. Kvinnor utsttes för oskuldtexter, människor har misshandlats och fängslats vilket bla Amnesty har vittnat om. Gatuprotesterna har nu mattats av men inte helt upphört. Men andra arrangemang med kultur och karikatyrer som redskap tar plats.

Ett så lågt valdeltagande som 33 procent skulle oavsett land och resultat ge en svag legitimitet. Om något visade valdeltagandet att entusiasmen för förslaget till författning inte möttes med entusiasm. Det var i praktiken omöjligt för oppositionen att nå ut med en demokratisk debatt om de 240 artiklarna. Många som sa sig rösta Ja satte sitt hopp snarare till att få på lugn än för konstitutionen. Men drygt 64 procent av de röstande sa ja till förslaget till ny författning. Anklagelser om valfusk förekom, exempelvis uppgavs om en som fick sitt röstkort sönderklippt av en domare. Efter folkomröstningen finns en skyldighet att undersöka alla oegentligheter och brister där sådana påståenden bekräftas. Men folkomröstningens resultatet var ingen överraskning. Jag har stöttat Egyptian Social Democratic Party (ESDP) och deras krav på en konstitution som representerar det egyptiska folket. Stödet till socialdemokraterna i Egypten fortsätter. Oppositionen ställer nu in sig på nästa kamp, det kommande valet. Andra vittnar om en apati i det egyptiska samhället. Andra röster skulle välkomna en framväxande teknokrati.

Muslimska Brödraskapet var förbjudna under Mubarak-regimen. Fängelsedomar fanns men MB var ändå inte mer förbjudna än att de under åtta decennier kunde bygga upp sin organisation, och sitt kontaktnät även utanför regionen samt verka genom ett uppskattat välgörenhetsarbete. Fria kvinnorganisationer och demokratiska partier var däremot helt förbjudna vilket omöjliggjorde partipolitiska kontakter som för oss Socialdemokrater. Många, eller mer rätt den övervägande flertalet, inom den demokratiska oppositionen klev in i politiken först nyligen och partier startades startade efter revolutionen. De bygger upp partier och formar politiska program men att arbeta långsiktigt i en miljö där oväntade händelser inom politiken är det enda som varit vardag är en utmaning i sig. Egypten behöver ta sig an de socio- ekonomiska frågorna. Skolsystemet har tillåtits förfalla och analfabetismen är medvetet hög. Arbetslösheten ökar och den viktiga turistnäringen har inte återhämtat sig. Men Egyptens ÖB, armén har breda affärsintressen, har storsint lovat att att kliva in för att hjälpa ekonomin som är hårt pressad. Ett löfte som också sa mycket om armens roll och intresse i landet. Den nya konstitutionen låter militären behålla många av sina privilegier. Min fråga om hur långt islamiseringen har gått inom armén är ännu obesvarad. Men om den yngre kåren av officerare, vilket inte är otroligt, har islamiserats finns en potentiell risk för inbördeskrig vid vissa scenarier. Kommer MB att radikaliseras eller demokratiseras. Svaret ligger främst i det egyptiska samhället självt men är också ett ansvar för omvärlden. Mardrömmen är om det sker en jihaddister skulle ansluta sig till en kamp som kan vara helt irrationell men ändå tes om som något lockande för dessa grupper.

Innan folkomröstningen hade sju av Mursis sjutton rådgivare sagt upp sig. Flera har lämnat regeringen sedan folkomröstningen Egyptens vicepresident Mahmud Mekki aviserade sin avgång redan under andra dagen för folkomröstningen. Vilket sågs som en markering även om den posten skulle utgått när författningen antagits.

Strax efteråt uppgavs att chefen för Centralbanken Farouk El Okdah skulle ha avgått, något som senare togs tillbaka. Men det är en känt att att kritik även finns inom centralbanken mot Mursi och bland utländska långivare mot presidentens politiska agerande. Mursi hade mött en växande respekt men så införde han sitt hårt kritiserade dekret och förtroendet rubbades. Nadia Henry tillhörande Anglikanska kyrkan lämnar Egyptens överhus. De kristna utgör ca en tiondel av landets ca 83 miljoner invvånare. Avgången pekar på rädslan för Muslimska Brödraskapets vägval o Salafisternas inflytande Författningen har också kritiserats för att ha ha gett religionen en alltför stark prägel och inte säkra kvinnors och minoriteters rättigheter. Sharia nämndes även i fd konstitutionen. Egypten är varken islamisterna (ännu) eller salafisternas land men "Tahrir" är heller inte reprensentativt för hela Egypten. Men islamisterna använder sin makt till att försvaga de olika minoriteterna. En regeringsombildning är på väg.

Shura rådet (det egyptiska parlamentets överhus) har 270 ledamöter och sitter till ett nytt parlament kan ta palts efter kommande val under 2013. De har ett lagstiftande mandat och oro finns för att de ska utförda lagar som begränsar egypternas frihet på väsentliga områden. Enligt min mening ges nu möjlighet att ställa mänskliga fri och rättigheter under en religiös odemokratisk instans. Så det finns anledning till oro för den religiösa institutionens framtida tolkningar. Här och på flera områden märks den ökade polariseringen och misstron mellan olika grupper.

Det är nu viktigt att undvika ytterligare splittring och polarisering och att se till att en miljö som främjar dialog och samförstånd får prägla processen fram till parlamentsvalet. Jag är inte ensam om kravet på brådskande insatser från inte minst Mursi för att skapa en inkluderande politisk miljö inför parlamentsvalet. Det finns fortfarande möjlighet till ett representativt parlamentet som ett uttrycker ett nytt demokratiskt Egypten. Enligt de nya konstitutionella bestämmelser valet skall äga rum under de närmaste två månaderna. Utgången i Egypten kommer även att påverka den internationella och Europeiska dimensionen av Muslimska Brödraskapet. i Sverige ligger deras anhängare påfallande lågt och många i vårt samhälle ännu inte skilja på en Whanabist och en Svensson-muslim leder till debattens förfång.

Nu öppnar en ny fas i Egypten. Frågan är om politiska aktörer kommer att vägledas av dialog och sökandet efter kompromisser i intresse och respekt för alla egyptier. Respekt för rättsstaten, demokratiska principer, jämlikhet för alla medborgare, minoriteters rättigheter och insyn i valprocessen. Om svaret kom idag i form av besked om att åtal väckts i Egypten mot fd presidentkandidatrerna Mohamed ElBaradei, Amr Moussa och Hamdin Sabbahi är det ännu en varnande signal och vi har all anledning att känna oro. S-kravet att vi på alla sätt måste bistå den egyptiska demokratin kvarstår liksom om att Sverige och EU bör tala klarspråk med den folkvalda presidenten Mursi. Ekonomiskt bistånd, lån och skuldavskrivningar till staten ska inte utgå villkorslöst. Noterar att januari historisk sett är en revoltmånad. Så dags för Sveriges regering och EU att göra revolution mot sin hittillsvarande undfallande politiska hållning till förmån för att hävda respekt för grundläggande universella värderingar.

   

Varför utrikespolitik?

Såväl här i Sverige, om man inte bor i storstan, möter jag liksom kolleger utomlands frågan, varför ska riksdagsledamöter ägna sig åt utrikespolitik. Själv fokuserar jag främst på valkretsens frågor, som ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län känner jag ett extra ansvar för jämställdhetsfrågorna och så är jag ledamot i Utrikesutskottet. Tre huvudfokus som väl fyller en arbetsdag. Men det är svårare att redovisa hur arbetet inom "mitt" utskott påverkar väljarens egna livssfär. Frågor som vi behandlar kan kännas mer avlägsna från vad väljarna upplever som mer vardagsnära frågor som inom områdena skola- vård- och omsorg. Viktiga områden för såväl män som kvinnor.

Men bara i år har en av mina motioner lett till att Swedec i Eksjö räddats kvar. Flera andra förlag som berör nationella förhållande har fått stöd av S-gruppen men inte av majoriteten i riksdagen. Så ska det vara, att enskildas förslag blir vår gensamma politik, för att därefter, heller förr än senare också ska kunna vinna en majoritet för förslagen. I utrikesutskottet vill jag särskild nämna S-politik för SRHR, Palestinas status och erkännandet i riksdagen av Västsahara. Vi har på flera områden drivit regeringen framför oss under mandatperioden. Nu ser jag positivt på blocköverskridande samverkan men regeringen agerar för sent, för lite och för sällan och behöver därför drivas på i vad jag ser som viktiga frågor.        

Genom sin långa historia av fred och säkerhet har Sverige goda förutsättningar att verka aktivt för folkrätten. Även om hot om krig och umbärande för Sverige ter sig avlägset, finns givetvis ingen garanti för att sådana förhållande en dag inte kan uppstå. Som litet land har Sverige en utsatt säkerhetspolitiks situation, och landet är därför beroende av goda relationer med omvärlden och dess förståelse för vår hållning samt en stark folkrätt. En klok och aktiv utrikespolitik är en väga att försäkra sig om detta. Men vi ska inte glömma att denna period föregicks av en tid där utrikespolitiken huvudsakligen till sin karaktär var negativ och defensiv syftande till att försvar landet mot utifrån kommande hot av olika slag. Vissa hot kvarstår tex säkerhetspolitiska medan hot mot vår miljö tom har ökat. Vi har också anledning till vaksamhet mot pandemier och att länder ska kollapsa ekonomiskt.

I synnerhet en liten nation som vår, vars välfärd och säkerhet förutsätter såväl frihandel som solid respekt för de folkrättliga principerna har en skyldighet att gentemot befolkningen att föra en aktiv utrikespolitik. Men behovet av en aktiv utrikespolitik är inte en följd av globliseringen men däremot har en internationalisering lett till att dess nödvändighet blivit alltmer uppenbar. Det handlar om allt från turism och studentutbyte till att konsolideringen av mellanstatliga organ som EU och reformering av FN. För att det internationella samfundet ska kunna ska kunna stå sig stark och leva upp till våra förväntningar att inte minst kunna hantera kriser. När frågor kommer upp på bordet ska Sverige ha en röst och mening.   

Internationellt arbete ger kompetens av det slag som inte bara kommer till nytta i utrikespolitiken utan höjer också kvaliteten på inrikesfrågor i en tid där de renodlade inrikespolitiska frågorna blivit färre. Att flera av oss politiker inom utrikespolitiken har en lokalpolitisk bakgrund gör att vi kan diskutera handfast vardagspoltik. Något jag känt som extra värdefullt i möten med företrädare i våra samarbetsländer på biståndsområdet. Den svenska politiken ger bidrag men hämtar även inspiration utomlands likväl som från grannlänet. Vi kan lära av andra länder likväl som från grannkommunen. Många kommuner har också vänorter. Det ideologiska rummet är vidare än administrativa gränser. En internationell dialog omfattar förutsättningar för det som känns privat som chartersemester, evenemang inom sport och nöjen, att kunna jobba i andra länder. Vi vinner idag kunskap om andra kulturer och samhällsformer genom tex dialog med de svenskar som tex genom sina rötter har kompetens om förhållande i andra länder. För en mellankulturell förståelse krävs nationsövergripande kontakter.

Sverige har som nation representation i utlandet. Om detta och hur svenskars intressen tas tillvara då de befinner sig i annat land är en fråga för politisk prioritering, där konsulära ärende ska ha hög prioritet. Svenskar reser allt mer och allt längre bort. Men för att lösa allt från konsulära ärende till handelstvister krävs kontakter. Utöver de svenska strukturerna har Socialdemokraterna organisationer och nätverk inom partifamiljen. Snabbt agerade jag och andra till stöd för de demokratiska krafterna i Nordafrika, tillsammans inom S-familjen har vi kunnat åstadkomma mycket mer. Socialdemokraterna i Sverige var även först och kanske fortfarande ensamma om att ha tagit fram en PM om våra ställningstagande och prioriteringar i förhållande till Nordafrika. Vi satte dagorndingne, S är påallande ofta först med ställningstagande och har den tydligaste rösten i den internationella politiken!

Lämna besked om Eritreas sk Diasporaskatt

FN har fördömt bruket av Diasporaskatten och säkerhetsrådet har dessutom krävt ett stopp för olagliga metoder för att kräva in skatten. En skatt på 2 procent av alla inkomster som en eritrean som lever utanför Eritreas gränser förutsätts betala till Asmara. 

 

Initiativ kan tas av rättsvårdande myndigheter i enlighet med gällande svensk lagstiftning samt internationell rätt. Men när Sveriges representation vid FN den 10 augusti 2012 överlämnade en skrivelse med regeringens svar på hur man avser att genomföra detta så var det ett politiktomt dokument utan några konkreta förslag. 

 

I dokumentet som heter "vissa operativa aspekter av säkerhetsråds­resolution till sanktions­kommitté för resolutionerna avseende Eritrea" som är skriven av utrikesminister Carl Bildt framgår det inget om hur regeringen ska komma till rätta med denna problematik. 

 

Regimen i Asmara kan i lugn och ro utan problem fortsätta att driva in Diasporakatten i Sverige. Vilket är helt otänkbart i andra länder där deras regeringar har tagit skarp ställning och förbjudit detta.  

 

Jag menar att Utrikesminister Carl Bildt borde klargjort att man delar FNs fördömande av indrivning till Eritreas regim säger riksdagsledamoten. Att inte efterhöra FN:s resolution i Sverige till förmån för regimens i Asmaras önskemål är djupt olyckligt. 

Tillsamans kräver jag och S-kollegan Arhe Hamednaca svar från Sveriges regerings om indrivning av Eritreas så kallade Diakspraskatt i Sverige, men vi har inte fått några konkreta svar.  

Vi menar att regeringen måste sätta ner foten i fråga. Det ska inte vara lagligt att påföra exil Eritreaner denna så kallade Diasporaskatt i Sverige. Regeringen måste lämna besked!

 

 

Tvinga inte Egyptens kvinnor till dialog

Inom svensk poltik fortsätter man debattera som huruvida Muslimska brödraskapet bör jämföras med KD eller mer fundamentalistiska kristna politiska rörelser. Visst kan det det diskuteras. Men egypternas stöd till det Muslimska brödraskapet i valet kan nte ses som egypternas förhoppning om sharialagar, utan som ett uttryck för sitt missnöje med fd Mubarakregimen. Vi såg samma sak i Gaza där folket röstade fram den islamistiska rörelsen Hamas för att visa sitt missnöje med den korrupte Fatahregimen. Precis som på Gaza var folket i Egypten trötta på fattigdom och korruption, man ville ha rättvisa och demokrati. Även om vi ska ha respekt för långsiktigheten i arbetet för att förändra Egypten så är dagens missnöje berättigat. Se mitt uttlande idag

 http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Oroande-utveckling-i-Egypten/

Dialog, dialog är enda vägen för egyptierna utropar svenska politiker hurtigt såväl här som från Kario. Men i en miljö där kvinnor hotas av män för sin kamp, hotas även för självklarheter som Egypten själv ställt sig bakom i konventioner, blir en dialog inte lika självklar. Ställ också frågan på vems villkor som denna dialog ska ske, om vad och i vilka frågor förväntas kvinnor kompromissa. Kvinnor som har minst resurser, är minst organsierade och har minst stöd från omvärlden förväntas sätta sig i dialog med välorganiserade extremister, biståndsfinansierat stöd ska också allra helst omfatta dialog mellan alla! 

För Egyptens kvinnor är det irrelevant var på islamistskalan Muslimska brödraskapet befinner sig och i förhållande till Salafister. Politisk konservatism och religiös fundamentalism innebär alltid förtyck av kvinnor, vars möjligheter till ett jämställt liv är starkt begränsade både juridiskt och kulturellt i Mellanöstern, men även på grund av fattigdom och analfabetism. Fortfarande går Europas stöd huvudakligen till deras förtryckare. Sluta slösa kraft på på orättfärdiga kvav om att kvinnor ska föra dialog med sina förtryckare.

Men Mellanösterns kvinnor är sedan länge engagerade i olika kvinnorörelser, men motarbetas av konservativa krafter som islamistiska grupper. Tills nyligen var de egyptiska kvinnorna förbjudna att fritt organisera sig. Men särskilt Egyptens kvinnor är ändå förebilder i regionen och har med sitt politiska arbete visat att de kan lyckas åstadkomma förändringar för kvinnors rättigheter, stöd dem, stöd deras arbete!

Färre nyregistrerade företag i Jönköpings län

Så gott som varje dag offentliggörs nya varselbesked i vårt land. Rapporteringen hemifrån Jönköpings län har verkligen varit tung att följa senaste tiden. Stora arbetsgivare som Husqvarna och GGP har aviserat kraftiga personalminskningar. Mängder med arbetstillfällen är på väg att gå förlorade. Med sin starka tyngdpunkt på tillverkningsindustri är Jönköpings län väldigt sårbart när konjunkturen vänder nedåt. Arbetslösheten i länet har ökat med cirka 1700 personer i år och förväntas i slutet av året uppgå till 14 100 personer. Arbetslösheten ligger på 7,5 procent. Arbetsförmedlingen i Jönköping säger sig ”inte se någon botten”. Samtidigt redovisar Bolagsverket aktuella siffror över nyföretagandet i landet. Sammanställningen spär på den pessimistiska bild vi tvingas beskåda den senaste tiden. Bara i Jönköpings län minskade registreringen av nya företag i november med fyra procent jämfört med samma månad ifjol. Med undantag för juli och oktober har siffrorna för 2012 legat konstant lägre än förra året. Inte ens lilla Gnosjö kommun, sinnebilden av Smålands oförtröttliga företagaranda, orkar upprätthålla en kontinuerlig nyetablering på tillfredsställande nivå. Endast två nya företag, registrerades i Gnosjö i november. Näringslivsminister Anne Lööf har sagt att ”Sverige ska ligga i topp när det gäller innovation, kreativitet och forskning”. Samtidigt backar nyföretagandet i Jönköpings län i likhet med landet i övrigt. Många ställer sig frågan om ministern skönja några som helst tecken på att Sverige, mitt i skuren av varsel och en växande massarbetslöshet, närmar sig målet att ligga i topp inom de områden hon nämner.

Man kan berättigat undra över regeringens passivitet så här långt, undra om Näringsminister Lööf (C) nu tänker ompröva sin politik och sätta omedelbara extraåtgärder som kan stimulera registreringen av nya företag i landet och vända den negativa trend som utvecklats under året? Jag kommer att ställa de frågorna i riksdagen.

Är Bildt lurad av Mursi eller bara nöjd?

 

Mot bakgrund till de oroligheter som fortsatt i Egypten, våldet har även lett till dödsfall, utgår jag ifrån att Europeiska unionens Minsterråd/Utrikesrådet tar upp EU:s Södra grannskap och framförallt Egypten den 10 december 2012 för diskussion. Men den senaste händelseutvecklingen och President Mursis tal ikväll, torsdag bör leda till fler reaktioner än bordsamtal. Frågan har uppstått, varför lät Utrikesminister Bildt sig nöjas med EU-Egypt taskforce i Kairo den 13 nov. eller bryr sig inte Europas regeringar.

 

Rapporter talar om att över fyrahundra politiker och affärsmän träffades i Kairo kring Bussines mellan mellan Egypten och EU. Närvarande var bla EU:s Lady Ashton och Utrikesminsterar, ink Carl Bildt. Faller man för ett engesktbärande igenkännade språk utan djupare analyser, är Bildt lurad? Hur kan regeringen vara nöjd? Sviker man inte demokratirörelsen igen när inga tidsplaner och inga konkreta åtagande gjorts från Egyptens regering.
 

Mursi lovade att att införa demokrati men i kvällen tal spelade han ett spelar farligt geom att definierar situationen som att minoriteten måste lyssna på majoriteten och utpekade oppositionen som terrorister. Istället för att ena landet försöka splittra oppositionen, att istället för samlande dialog tala om ”fredliga” och de ”våldsamma” är inte rätt väg. Stödet för Mursi växte efter det att hans valt, han fick stöd i bredare grupper och respekt i omvärlden. Sedan tvärvände bilden, citat: Mursi "We have to solves out problems through dialogue, the minority must listen to the majority" Att oppositionsledare reagerar är förståligt men jag har även sett verbala övertramp från det hållet ikväll.

 

Jag menar att stöd till en utveckling mot ett demokratiskt Egypten är nödvändigt. En ny konstitution ska antas med ett brett stöd i det egyptiska samhället och ska  medverka till att förena landet, inte som nu polarisera människor. Samtliga politiska aktörer i Egypten har att samverkar i arbetet med att etablera  en stabil demokrati där universella mänskliga rättigheter och rättsstatens principer respekteras. Men förutsättningarna för ansvarstagand faller olika, den folkvalda President Mursi ansvar är tungt. Hans kristiserade Dekret ligger kvar om Konstitutinonen inte antas. Armens ekonomiska intressen skyddas av förlsaget. Vill också peka på att refrenser till Sharia inte är något nytt, det nya är att en grupp religiösa ledare ges tolkningsrätt. På den punkten är salafister tillfreds.

EU talar om "more for more" principen, men har inga planer på att hålla inne utbetalningar, ta upp samtal om vad som är rimligt, det är inte heller något Sveriges regering driver. Samtidigt har den

Europeiska kommissionen gjort en utfästelse om ytterligare finansiellt stöd till Egypten på nästan 800 miljoner euro. Stödet består av 303 miljoner euro i bidrag och 450 miljoner euro i lån. Detta stöd ges utöver det stöd på 449 miljoner euro som redan har utlovats för åren 2011–2013.
 

Därutöver har Europeiska investeringsbanken (EIB) tillkännagivit att den har möjlighet att låna ut upp till 1 miljard euro per år till Egypten. EIB har också en ny så kallad task force fund som kan låna ut upp till 60 miljoner till länder som är under omvandling. Även European Bank for Reconstruction and Development (EBRD) har bekräftat att den har startat upp verksamhet i Egypten och tillkännagivit att den har planer på att erbjuda upp till 1 miljard euro i lån per år. Någon information om villkoren för dessa stödåtgärder finns inte. Inte ställs heller något krav på demokratisk utveckling, vilket dock ingår i EU:s och Egyptens associeringsavtal.

Visst har jag hört om att samtal skett vid en internationell konferens med diskussioner om mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och minoritetsrättigheter. Men konferenssamtal duger inte som regeringspolitik. Upprepar att de socia-ekonomiska frågorna med arbetslöshet och utmaningar för skolsystemet är centralt. Otåligheten växer bland egyptier som fått sin ekonomi försämrad och som oroligt betraktar det som häner i landet.

Den 29 november, hade ministerrådet ett möte om utrikesfrågor med inriktning på handel, vilket gav en förutsättningar för ett uttalande, så skedde dock inte. Det har samlat sig till många missade tillfällen för tydlighet, även från alliaansens företrädare i riksdagens Kammare. Det återstår för Sveriges regering att redogöra för sin position om Egypten, vara tydlig och koppla grundläggande krav till utbetalning av som ovan nämnda stöd. Eller väger mänskliga rättigheter, kvinnors rättighter, minoriteternas rättigheter, barns rättigheter lätt - The Business, go on!

Får vi ett svar från Sveriges regering innan EU-mötet den 10 december?

 

Somalia ett land i förändring

Somalia är på väg att förändras men läget är ännu långt ifrån stabilt. Den fredsbevarande styrkan kontrollerar tillsammans med somaliernas armé numera Mogadishu. Strider och terrorattacker förekommer emellertid fortfarande och rörelsefriheten är begränsad. En närvaro av AMISOM är avgörande för säkerheten och därmed utvecklingen i Somalia. Sverige har haft en viktig roll på Afrikas horn men tappat i engagemang och därmed inflytande. Idag finns det inte ens ett svar på om Sveriges regering erkänner de nyvalda beslutsfattarna i Somalia. Men det jag vet är att, socialdemokraternas engagemang för Afrikas horn och Somalia fortsätter.

Som första Europeiska parlamentariker efter valen besökte jag Somalia. Utanför flygplansfönstret såg jag en till synes oändligt lång vit sandstrand med ett lika ändlöst blått hav utanför. Flygplanet landade mjukt på flygplatsen Mogadishu. Men utan bevakning av African Union Mission in Somalia (AMISOM) hade det varit omöjligt att hålla denna länk med omvärlden öppen.

President Hassan Sheikh Mohamud har installerat sig och Premiärminister Abdi Farah Shridon Saaid har fått gehör av parlamentet för sin regering med tio ministrar varav två kvinnor. I huvudstaden regerar Borgmästaren Mohamed Ahmed Noor, brukar benämnas som världens mest hotade man. Han har återvänt från Storbritannien, gett upp sin frihet och sitt privatliv för sin hemstad. Såväl president som företrädare för regeringen visade sin uppskattning och tackade Sverige för vårt mottagande av somaliska flyktingar.

Efter tjugo år av krig hade Somalias statapparat i praktiken fallit samman, Somalia räknades som en "failed state". AMISOM bör få ett fortsatt starkt stöd, samtidigt som en tidsplan bör anges för när ansvaret för säkerheten i landet ska lämnas över till Somalias regering. Alla jag mötte sa, prioritet ett är, säkerhet, för utan säkerhet är ingen utveckling möjligt. All infrastruktur förstördes i landets 18 distrikt. Mogadishu är staden där rutinerna står i rad efter rad. Behovet av återbyggnad är stort i denna stad med 2.4 miljoner invånare.  

De ekonomiska kostnaderna för Somalias krigstillstånd har varit enorma, men den främsta förlusten har varit de människor som mist livet. Sverige och EU bidrar med humanitärt stöd till Somalia. Sammantaget uppskattas att den humanitära- och utvecklingshjälpen till Somalia under de senast två årtiondena uppgått till minst 13 miljarder dollar. Under samma period har somalier utanför landet skickat in ungefär lika mycket till sina kvarvarande anhöriga. För inte glömma de militära insatserna mot terrorism och internationell brottslighet samt piratverksamhet kostat.  

Torka anges nästan ryggmärgsmässigt som förklaring till svält. Uteblivna regn satte igång den negativa spiral som följts av torka och svält. Bristen på rent vatten är stor. Men det är inte ödesbundet att torka ska leda till svält. Det är inte heller problem som biståndet ensamt kan lösa. Det handlar om människors prioriteringar och agerande. Listan på dem som tjänat på kaoset i Somalia är lång – korrupta f.d. politiker, krigsherrar, pirater, vapensmugglare, droghandlare, penningtvättare, och t o m hjälporganisationer.   

Några faktorer har varit överordnade: bristen på fred och demokrati, ansvarsutkrävande samt regionala spänningar och konflikter. Om inte fler kan tjäna på fred än på kaos och konflikt kommer hungersnöd att återkomma. Behoven är så omfattade att omvärlden måste samordnar sig i dialog med landets regering och parlament samt AMISOM. Därför är det viktigt att Sverige också stödjer AMISOM i deras arbete.
 

Somalierna lyfter också fram behovet av att kunna utveckla småföretagandet för kvinnor och män samt utveckla handeln. Man var väl medveten om att med en ungdomsarbetslöshet på 80 % blir en bärkraftig ekonomisk tillväxt en ödesfråga för landet. Därför finns intresse av kontakter mellan företagare i Sverige och Somalias kvinnliga och manliga företagare, för yrkesutbildning och handel.  

En återbyggnadsprocess skulle ge många jobb och investeringar, några exempel på investeringar av somalier i diasporan finns redan, ett hotell och en restaurang med specialisering på fisk- och skaldjur. Men den som vill ta en kall öl får vänta ännu ett tag. Många, för att inte säga majoriteten av de som nu fått ansvar för att återuppbygga landet och dess institutioner har kommit tillbaka från diasporan. Även om alla samhällsområden står inför stora utmaningar så ligger en optimism i luften. Somalier i diasporan har en viktig roll för landets utveckling bl. a. genom ett permanent återvändande men än så länge genom tidsbegränsade insatser på nyckelposter. När kompetens efterfrågas för så gott som alla samhällsområden är det smart att underlätta deras bidrag till samhällsuppbygganden.  

Sverige bör inrätta ett program som genom finansiering möjliggör för svensk-somaliska experter att konkret bidra till ett fungerande Somalia. Det är därför obegripligt att regering inte lagt fram någon strategi för politik i förhållande till det nya Somalia.
 

Den konsulära verksamheten som likväl som andra kontakter kan förväntas växa mellan våra länder. Önskemål har framförts om att Somalia bör upprätta en diplomatisk närvaro genom ett konsulat i Sverige. Detta är dock något för Somalias beslutsfattare att hantera. Men nu föreligger såväl politiska som praktiska förutsättningarna för att upprätta en diplomatisk närvaro genom en Konsul i Mogadishu. Sveriges regering bör snarast besluta om en diplomatisk närvaro i Somalias huvudstad Mogadishu.

 
PS läs gärna i AiP om besöket hos SSUP dvs S i Somalia

Egyptens konstitutionella kris

Att försöka tvinga fram en demokratisk konstitution är en självmotsägelse!

Jag har länge efterfrågat ställningstagande från Sveriges regering, men det har uteblivit så också idag vid debatten med Biståndsminiter Gunilla Carlsson i riksdagens Kammare. Det duger inte att beskriva läget och som så ofta, berättar statsråd vilka de själva mött. Det är vi många som kan beräta om, men det duger inte. Vad vill regeringen, vilka redskap ställer man till förfogande, hur ser direktiv ut - finns det några? Regeringen har tidigare uttryckt att det inte handlar om att ta ställning, det var fel då och det är fel nu. Det är just det en regering har ansvar för.

Jag skrev den 26 november om att Egyptens folkvalda president Mohamed Mursi genom sitt omfattande dekret ifrågasätter rättstatens principer. Vidare om att President Muhammad Mursi genom det utfärdade dekretet bland annat utökade sin egen makt och satte sig över domarkåren fram tills att ett parlamentsval har hållits. FNs Kommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, hade dessförinnan uttalat att Mursis beslut väckete allvarlig oro för efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.

Rapporter hade då kommit, som jag förutsåg, om oro i flera städer och i Kairo hade folk återvänt till Tahrir-torget för att protestera. Man känner oro för processen, för brist på öppenhet, brist på på nationella dialog och samförstånd. Alla har naturligtvis att ta ett ansvar.

President Mursi skapade oro när fokus behövde sättas på landets socio-ekonomiska utmaningar med arbetslösheten och analfabetism. Den kommande konstitutionen bör innehålla ett förbud mot tortyr, civila ska inte ställas inför militärdomstol och övergrepp mot fredliga demonstranter måste stoppas osv. En alltmer moraliserande debatt drabbar alla dem som vill ha friheten att leva sitt liv som de vill, men påverkar särskilt kvinnors vardagsliv.

 

Slutligen konstaterade jag att vi socialdemokraterna stöder Egyptian Social Democratic Party (ESDP) och oppositionsledaren Mohamed El Baradei med allierade i deras ansträngningar för demokrati. Sedan dess har läget blivit alltmer dramatiskt och svåröverskådligt. Och riksdagen har hunnit ta emot ett besök av den delegation från Egypten. Något jag välkomnar även om jag velat att företrädare för ESDP hade bjudits in. En märklig exkludering av UD.

EU måste sända ett tydligt budskap till Egypten, ekonomiskt och politiskt samarbete måste gå hand i hand med en genuint demokratiskt och pluralistiskt samhälle med flerpartisystem. Att samarbeta i nya former och med nya pengar utan att det i Kairo finns ett tydligt åtagande om att respektera rättsväsendets oberoende och de mest grundläggande mänskliga rättigheter strider mot de värden EU själv säger sig vila på, stå då upp för de värdena, svik inte åter de demokratiska krafterna. De två Skriftliga frågor som jag ställt till Utrikesminister Carl Bildt har för övrigt ännu inte besvarats, tidpunkten för svar har skjutits fram.

Ikväll är jag liksom den Europeiska socialdemokratiska partiets (PSE) än mer oroade över Mursis maktfullkomlighet. En våg av protester har satts igång och bilder som bör mana till besinning når oss. Mursi är folkvald och borde ta sitt ansvar som hela landets president. Ta initiativ till att söka dialog och samling för en ny konstitution. Istället har Brödraskapets milis fått gå till attack mot de som gett uttryck för en annan mening. Vårda den enighet som fanns mellan grupper vid revolutionen, sök politiska uppgörelser över partigränserna.

Jag följer aktivt utvecklingen och kan även meddela att ESP planerar för en konferens med titeln "En gemensam vision för en progressiv arabvärld" i Kairo den 19-20 januari. Denna konferens kommer att föra samman progressiva partier och aktörer i regionen för att diskutera situationen med sina europeiska motsvarigheter.

En folkomröstning har satts till 15 december. Nu måste President Mursis regering skydda andan i revolutionen genom att visa att han representera alla grupper i Egypten.